Sökresultat för: facebook

Trafikverket och Facebook kan spåra ur helt

Skrev ju  utförligt häromveckan om Trafikverket och deras Facebooksida. Det hela håller på att spåra ur allt mer. Nu har andra anställda börjat ge sig in och diskutera med Lasse Hansson. Helt förkastligt och helt fel strategi, men förståeligt som frustrerad kollega.

”Lasse Hansson” reflekterar om varför chefen alltid blir fullast under samverkan……och klart är väl att det här kommer fortsätta tills Trafikverket så småningom lägger ner sin Facebooksida.

Själv fick jag en anonym kommentar på min bloggpost skriven av någon med ip-adress Banverket.se som tycker att jag blandar äpplen och päron i min förra bloggpost när jag, som han uppfattat det, jämför Stutterheim Raincoats och Trafikverket. Min första kommentar är förstås att det inte avsågs att vara en jämförelse på det sättet. Solklart är det stor skillnad på att driva en företagssida på Facebooksida för regnkläder eller en myndighet.Syftet var att bjuda på två, just helt olika, perspektiv av hur verkligheten kan vara när man administrerar Facebook-konton.  Ett guldkorn. Och en surdeg.

Anledningen att jag nämner den kommentaren är att en anonym kommentar skickad från Banverket visar att  Trafikverket (fd Banverket och Vägverket) omgående borde erbjuda kompetensutveckling om sociala medier. Kanske skulle en öppen diskussion om syftet med Facebooknärvaron internt skapa en större förståelse och ge stöd till anställda som inte delar ”Lasse Hanssons” syn på Trafikverket.

I övrigt läs gärna min förra post med några råd om hur Trafikverket skulle kunnat hantera den uppkomna situationen.

Närrelaterat är att jag tycker det är mycket intressant att SJ haft så lite, i princip inga, kommentarer från resenärer på sin Facebooksida, inte ens igår.

/Brit Stakston

To Facebook or not to Facebook

De senaste veckorna har det varit ett rasande tempo genom nya världar att resa igenom. PR-jobbets mest lustfyllda del är just det där. Chansen att få lära känna ett företags själ och se närmare på deras kommunikativa utmaningar. Under researchen för en del nya uppdrag och föreläsningar har jag stött på massor av guldkorn men även några mer problematiska scenarios på Facebook.

Läs och förskräcks av Trafikverkets Facebookvardag och njut sedan av den melankoliska och vackra humorfyllda Facebooknärvaron som Stutterheim Raincoats bjuder på. Plus en skolmatsal som visar vägen…. Inga av dessa exempel jobbar vi med utan de dök upp längs resans väg.

TRAFIKVERKET

Jag börjar med en Facebooksida som säkerligen inte tillhör de mest glädjefyllda arbetsuppgifterna för administratörerna av den sidan. På Trafikverkets officiella Facebooksida möter vi dels en anställd som vill ha svar på frågor dels en person som ifrågasätter vad en myndighet har att göra på Facebook  för att ”ragga vänner”.

Den anställde kallar sig för ”Lasse Hansson” och har som det verkar enbart öppnat sin anonyma Facebook-profil enbart för att kunna kommunicera med Trafikverket. Det finns inga övriga vänner, ingen bild och den mesta aktiviteten görs på Trafikverkets sida. Här ifrågasätter ”Lasse Hansson” kontinuerligt Trafikverket. Alltifrån traktamenten, löner till hur tid och pengar slösas bort på möten.

Några av de allra första frågorna från ”Lasse Hansson” var dessa ställda den 20 augusti:

”Några frågor till Trafikverket:
1. Hur stor årlig kostnad är det för tjänstemännens resor inklusive hotell?
2. Hur många beställer plusmeny på x2000 fast det inte är enligt reglementet?
3. Hur många av de anställda bor på Hilton Slussen per år?
4. Hur stor kostnad är det för privata samtal från tjänstetelefon?”

Trafikverket svarade 6 dagar senare dvs den 26 augusti:

”Hej, då det inte fullt ut är preciserat vad du menar med resekostnader föreslår vi att du kontaktar kundtjänsten på 0771-242424 och ber att få prata med en travelmanager. Han /hon kan då hjälpa dig att ta fram dessa uppgifter, beroende på v…ad man lägger i begreppet (t.ex. om man med resekostnader även menar de administrativa kostnaderna eller ”bara” kostnaderna för hotell eller tåg). Vi kan också säga att några årliga siffror för Trafikverket finns inte än då verket bildades den 1 april, antigen får man titta fr.om. det datumet eller på Banverket respektive Vägverket för sig. Välkommen!”

”Lasse Hansson” ser detta några dagar senare och svarar den 3 september genom att specificera sin fråga enligt Trafikverkets kommentar om att hans fråga ursprungligen inte var tillräckligt specificerad:

”Tack för ert svar! Jag tycker vi kan börja med siffror från och med 1 april….Vidare kan vi börja med följande kostnadsställen:
55113 Konto inrikes tåg
5751 konto telefon
Ni kan säkert dela upp privata samtal och tjänstesamtal. Om ni inte kan det så innebär det ju att jag som skattebetalare står för era privata samtal och så är väl ändå inte fallet.
För inrikes tåg föreslår jag att ni går igenom fakturorna i cdi och kollar vilka som beställer plusmeny.
Som sagt, vi börjar så här!”
Mvh

När svaret uteblir publicerar ”Lasse Hansson” sin fråga igen den 9 september. Vilken Trafikverket den 10 september svarar genom att be honom (återigen)  ringa kundtjänst och där specificera sin frågor mer vilket förstås inte var ett bra svar i det här läget. Dels hade han specificerat sin fråga dels är det redan här uppenbart  att ”Lasse Hansson” bestämt sig för att få svar på de här frågorna från den myndighet Trafikverket är på denna plattform.  Det leder till att han återigen publicerar sin fråga den 10 september med de inledande orden:

”Ni som jag vet att man inte kan vara mera tydlig än så! Jag vill ha den informationen redovisad här på facebook så att samtliga kan ta del av den. Så tyvärr, jag ringer inte kundtjänst. Nu är det tredje gången jag frågar er!”

Till slut den 16 september kommer svaret från Trafikverket där ”Lasse Hansson” alltså får svar på sina frågor:

”Lasse Hansson” tackar för svaret och följer upp med att fråga om hur de tänker minska reskostnaderna och Trafikverket svarar denna gång inom ett dygn.

Efter detta svar kommer så två dagar senare kommentar om att effektiviseringsarbetet inte leder till något och en kommentar som visar vad ”Lasse Hansson” nu kommer granska närmare:

”….. Nu börjar …jag intressera mig för intern och extern representation. Tycker det är bedrövligt alla dessa gratis luncher som erbjuds vid mötena. Samt middagar.”

En kortare diskussion sker mellan ”Lasse Hansson” och en anställd på Trafikverket som i egenskap av privatperson vill veta mer om det ”Lasse Hansson” undrar. Den nya frågan kommer den 7 oktober:
”Nu till min fråga. Hur stor är kostnaden för den externa representationen från 1 april 2010 respektive interna representationen från 1 april 2010? Det redovisas ju under två skilda konton så det bör ju inte vara några problem att ta fram dessa fakta!”

Redan samma dag påpekar ”Lasse Hansson” att han kommer vilja ha svar på sin fråga och den 12 oktober får han svar från Trafikverket:

Efter detta gör Trafikverket det som också varit mitt råd under föreläsningar att de måste bli mer proaktiva och inte hamna i det här reaktiva läget då allt som händer är på ”Lasse Hanssons” villkor. De gör olika egna uppdateringar om nomineringar till Trafiksäkerhetspris eller om en modellbilsträff i Borlänge. När det sedan är dags för höstlov puffar Trafikverket för att man ska fira höstlov på Trafikverkets museer:

Helt rätt tycker jag men här kommenterar då en person som också förekommit tidigare och ifrågasatt om en myndighet överhuvudtaget ska finnas på Facebook. Här kommer denne man in i tråden och påpekar att myndigheter aldrig kan göra något gott och att det här är att lura barn att tro att myndigheter gör något gott:

”Detta är särdeles gement – en ”HONEYTRAP”, att försöka lura barn att Trafikverket som är en myndighet skulle vara bra, och att myndigheter kan göra bra saker för människor t.ex berika ungdommars lov. Kan ni aldrig sluta med att försöka inbilla medborgare om att ni är bra. Ni är inte bra, ni är dåliga. Ni har aldrig gjort något bra och kommer så ej heller att göra det. Folk är inte dumma, men det verkar ni vara…”

När någon ger sig in och undrar vad han menar med detta förtydligar han sin syn på myndigheter:

”Trafikverket är en myndighet vilket säger allt. Myndigheter är ondskefulla entiteter vars existens grundar sej på att förtrycka och kontrollera.”

Här får vi verkligen se hur olika vi förhåller oss både till myndigheter i sin kommunikation och till Facebook. Denna person återkommer några dagar senare till sin fråga om vad myndigheter gör på Facebook:

”Kan ni svara på en fråga ? Varför försöker ni ragga vänner på facebook ? Och snälla, svara på den fråga.”

Trafikverket svarar morgonen efter:

”Hej Fredrik, Facebook är en av Trafikverkets informationskanaler och vi finns här för att möta våra kunder. Vänligen / Trafikverkets kundtjänst”

De får då ett svar som ger en tydlig bild av hur Facebook för denna person är en högst privat community där myndigheter inte hör hemma. Ger oss också en påminnelse om att det inte finns en kollektiv norm till synen på företag, myndigheter eller organisationer på Facebook samt att synen på myndigheters information också ser olika ut:

”I ett utskick jag fick hem i brevlådan stod det ”bli vän med trafikverket på facebook.com”. Jag hittade enbart denna sida, så jag utgår från att dessa skrev fel i tidningen. Dock oetiskt, utav en myndighet att förpesta ett annars något så här fint, community som FB……Sedan förstår jag inte varför en diktator i form av myndighet besvärar sej med att skriva ”vänligen” före sitt nick. Detta kan tolkas som vänligt och artighet / hövlighet hör väl rimligtvis inte ihop med en myndighet ?”

Så vad har hänt med ”Lasse Hansson” jo han återkommer den 4 november och berättar hur intressant det varit att sitta vid fikabordet och höra kollegorna prata om just ”Lasse Hansson på Facebook”.

Och berättar nu vad han kikar närmare på samtidigt som han berättar om vad som sker på kontoret och att det är dags för ännu två dagars konferens med frukost, lunch, middag:

”Det skulle vara intressant att gräva vidare i löner, jag tänker på alla chefer och direktörer som efter omorganisationer blir förpassade till andra låtsasuppdrag eller hamnar i någon sorts seniorpool i väntan på pension för att därefter komma tillbaka som konsulter. Märkligt att man inte sänker sin lön då? Märkligt ock…så alla dessa som blir konsulter efter pension. Nu Trafikverkare går vi in i våra celler och fortsätter mäta våra prestationer i antalet inkomna mejl i inkorgen och väntar på nästa löneutbetalning eller varför inte boka en resa till något möte som saknar dagordning.”

”Nu ska enheten på samverkan i två dagar för att lära känna varandra bättre hehehe. Detta är nog den åttonde samverkan jag är närvarande vid och det är samma skit varje gång. Middag, lunch, frukost och traktamente dock.”

Så detta var en inblick i hur det ser ut på Trafikverkets Facebooksida. Mina råd till Trafikverket vore bland annat följande:

1. Fortsätt vara proaktiva – kommunicera det som ni tänkt med er närvaro på Facebook. Det är lätt att i det här läget bli extremt reaktiv och se Facebooksidan som en surdeg man inte vill närma sig. Låt  det bli ett flöde av andra konversationer än de frågor som ”Lasse Hansson” vill driva.

2. Var tydlig i extern kommunikation om varför ni finns på t.ex. Facebook, adressera det faktum att många människor upplever det som en privat arena och kanske inte ser relevansen i att finnas på Facebook kopplat till uppdraget om tillgänglighet. Tydliggör det perspektivet.

3. Fortsätta besvara korrekt och med hänvisningar till rätt fakta. Med konsekvent kommunikation där man korrekt svarar på alla frågor kommer säkerligen andra användarna på sikt också kunna ”försvara” Trafikverkets närvaro på Facebook dvs om man upplever den som relevant.

4. Ta upp frågan om ”Lasse Hansson” på Trafikverket, inte bara diskutera om det i fikarummet utan under en personalsammankomst. Lyft upp det som ett ämne dvs självklart inte i syfte att hänga ut personerna ifråga som är kritiska utan frågan om hur det ska bemötas. Varför man finns på Facebook, vad som är syftet, hur man som myndighet förhåller sig till frågor som dessa etc. Helt enkelt ett pass om kommunikation 2.0 för myndigheter. Sedan kan man också addera vad  man kan göra åt de frågor som frågeställaren lyfter, kan man synliggöra uppgifter ytterligare, hur ser informationsflödet ut etc, finns det fog för kritiken? Dessutom förstås återigen prata om yttrandefriheten och  meddelarfriheten, hur det fungerar för offentliga anställd, resonera om hur de nya arenorna som Facebook och vårt eget agerande som anställda på dessa arenor hanteras i relation till offentligt anställdas yttrandefrihet. Inte alls i syfte att lägga lock på diskussionen eller efterforska vem som skrivit. Utan för att lyfta upp något som ändå diskuteras och för att ge alla anställda en chans att vara insatta och själva reflektera över detta.

5. Överväg att låta besökare mötas av en logg där defaultläget är Trafikverkets inlägg så flödet i perioder inte bara domineras av ”Lasse Hansson” vilket kan skrämma andra från att ställa den fråga de ursprungligen ville ställa.

Vad mer kan man göra? Eller ska inte myndigheter finnas på Facebook? Vad tycker du?

STUTTERHEIM RAINCOATS

Nu över till ett blänkande guldkorn!  Stutterheim Raincoats. Oj jag blir sugen på att köpa en regnrock nu, nu, nu och snacka om att göra allt rätt – varje statusrad och bild bär vad jag uppfattar som företagets kärnvärde av …. melankoli och … kreativitet (och humor). På hemsidan bäst förklarat av taglinen ”Swedish raincoats at its driest”.

Sjukt vackra bilder där de delar med sig av sin vardag om besök till fabriken i Borås eller bara galet vackra bilder av plaggen i rätt miljö:

De visar verkligen att de vill prata med sin kunder både göra dem delaktiga i vad som händer och i produktutveckling. Såhär skriver de i faktarutan på Faceboosidan:

”We are here for you. Ask questions, post your pictures of rain, you wearing your marked coat, advice us on the best way to fall asleep, suggest a new color or post a Spotify-link with melancholy songs etc.”

Och visst märks det:

Läs och lär säger jag bara och medge att man vill ha både regn, en sandstrand att vandra längs i snålblåst och regn iklädd en regnrock från Stutterheim Raincoats och melankolisk musik i lurarna!

SKOLMAT PÅ FACEBOOK

Avslutningsvis vill jag passa på att puffa för årets stjärnskott under Måltidsdagarna Fredrik Kämpenbergs sida för den skolmatsal han är ansvarig för. ”Gilla” en skolmatsal som öppnar dialogen och visar på sin passion för matlagning och därmed bryter alla fördomar om den usla skolmaten. Heja Virginska skolrestaurangen i Örebro! Följ även Föreningen Svenska Skolrestaurangers framtid där man just nu bland annat diskutera det event som uppmanar till  ”Ät inte skolmaten den 11 januari 2011”.  Fredriks kommentar om eventet:

”Jag gick med i eventet (för annars kan man ju inte kommentera) och jag tycker att alla andra skall göra det med – intressant läsning mellan raderna. Här har vi chansen att vara med och snacka med över (just nu) 22000 ungdomar….”

Exakt! Förstår att han valts till årets stjärnskott i en bransch som har många utmaningar att hantera.

/Brit Stakston

Närrelaterade inlägg:

I somras kommenterade jag Trafikverkets policy vad gäller Facebookanvändandet under arbetstid på Trafikverket i SVT Gomorron. Har också skrivit om en twittrande lokförare som utmaning för SJ och om det finns lyckliga arbetare som också delvis berör dessa perspektiv.

Facebook back to the basics i The Social Network

Efter att ha sett The Social Network vill jag addera några tankar som skiljer sig från intervjun inför filmen som  gjordes av Agenda för en vecka sedan.

Nej den här filmen kommer inte påverka vårt förtroende för Facebook. Visst Mark Zuckerberg är smått otrevlig, arrogant och ûberfyndig i de sylvassa replikskiftena mellan honom och de personer han kör över under resans gång.  Men samtidigt är han supersmart på ett sätt som gör att vi förstår att allt inte kan vara perfekt och den där oförmågan att umgås med människor blir mest naturlig. Vi förlåter, ser igenom honom och vi anar att han precis som alla andra egentligen bara är ute efter närhet och att bli accepterad. Bara det att han gör det på det sätt han behärskar, bäst sammanfattat i filmen genom citatet:

”You’re not an asshole…but you try so hard to be one”

Filmen summeras med två huvudpunkter för mig:

  • Samtidsdokumentation: Det är i sin enkelhet en fin liten bit relevant samtidsdokumentation. Även om inte nätets storhet eller ens Facebooks lyfts fram riktigt på det sätt som kunde gjorts. Vi kastas tillbaks till vad Facebook var och fastnar där, i en online årskatalog för våta collegestudentdrömmar men tar ändå några steg
  • Nördinspiration: Den väcker entreprenörsnördsdrömmarna hos oss alla. Man vill hem och koda nästa smarta grej. Filmen visar vad som är möjligt när vi behärskar teknikkunnandet och är duktiga på att applicera det på de behov av nya tjänster som finns runt om oss. Filmen snuddar här vid den framtid som finns för de digitala nördar som behärskar detta. Det kan bland tittarna finnas den som knäcker nästa stora grej!

Filmen innebär alltså inte någon större förtroendekris för Zuckerberg och Facebook. Men kan ändå inte låta bli att fundera  lite över effekten av att vi kickats tillbaks till the basics of Facebook,  till den där skolkatalogen och tonårsdejtandet. Det där som är en sån svår balansgång, den mellan det privata nödvändiga relationsbyggandet och möjligheten för företag att också finnas där.

Facebook är den klarast lysande stjärnan som vår samtids gemensamma nätreferenspunkt och lite trist tycker jag allt att det i filmen återigen reduceras mest till ett redskap för att hitta någon att ligga med. Kanhända att den ”skada” filmen kan innebära är att den tveksamme marknadschefen eller vilsne företagsledaren som hittills sagt nej till Facebook inte kommer att ändra sig efter att ha sett den. Han/hon kommer inte vilja lägga många timmar på Facebookstrategier just veckan efter att ha sett den i alla fall…

Resan mot det Facebook som idag bygger, förstärker och fördjupar relationer, omdefinierar gränsen mellan privat/personlig, hjälper oss marknadsföra både oss själva och företag/organisationer/myndigheter berördes inte alls. Facebook har och kommer att fortsatt påverka den digitala kartan men filmen The Social Network kommer inte bidra till att få de som fortfarande känner en tveksamhet inför allt detta att  förändra sin syn på nätet och kommunikation.

Men gå och se den och berätta vad du tycker är filmens styrkor/svagheter!

Filmens sista soundtrack är Beatleslåten ”Baby you´re a rich man”. Bara en sån sak!

”How does it feel to be
One of the beautiful people?
Now that you know who you are
What do you want to be”

/Brit Stakston

*Stort tack till PR of Sweden och Jerry Silver samt Jens Persson, sociala medieredaktör på  Disney för chansen att se The Social Network.

Facebookfilmen The Social Network i SVTs Agenda

I dagens Agenda fanns ett inslag om The Social Network, filmen om Mark Zuckenberg och Facebook och kommentarer från mig som spelades in tidigare i veckan.

Jag kommer självklart att se filmen för att det är intressant samtidsdokumentation som det ska bli skoj att se hur Hollywood  beskriver. Tror också filmen kommer att bli framgångsrik bara av det enkla faktum att många av oss 500 miljoner som finns på Facebook vill se hur den gestaltas. Själva har många av Facebook-användarna under åren kunnat förknippa sajten med starka känslor och omvälvande händelser. Kanske har man träffat sin första kärlek via Facebook, fått jobb eller hittat sin biologiska mamma.

Varför har det blivit så här stort var en frågorna till mig. Mitt svar är att det är ett briljant kommunikationsverktyg, det ska ses i den palett av verktyg vi som människor har tillhanda och att det i grunden handlar om hur sociala vi är som människor. Våra djupt liggande behov av att kommunicera med andra. Här har vi ett verktyg som bygger, fördjupar och utvecklar relationer. Oberoende av tid och plats vilket passar de liv vi lever idag i en global men tidsmässigt pressad värld. Att just Facebook är så framgångsrikt menar jag beror på främst tre saker:

  1. Det enkla gränssnittet.
  2. Den oskrivna regeln med att använda våra riktiga namn betydde mycket för den breda förståelsen och användandet av sociala nätverk.
  3. Facebooks förmåga att vara lyhörda för vad användarna behöver samtidigt som de vågar testa gränserna lite. Facebook är en stark aktör i det vi ser hända runt omdefinieringen av vad som är privat och inte.

Sen bygger hela deras framgångssaga att vi väljer att lita på Facebook och finner deras tjänst relevant. Den trovärdighet vi känner för Facebook gör att vi väljer att använda just dem. Samtidigt har vi som användare all makt. Vi kommer att lämna tjänsten när vi inte gillar den längre eller när den inte utvecklas på ett relevant sätt. Den interna trovärdigheten vi användare har för dem är Facebooks viktigaste kapital.

Just trovärdigheten fick mig att på väg till intervjun fundera över vilken påverkan en negativ bild av Mark Zuckerberg  egentligen skulle kunna ha.  Vi har länge känt till alla rykten om Mark Zuckerberg och anklagelser om stöld av idéer, kickade vänner ur styrelser och liknande rykten om hans asociala personlighet. Vad händer om vi får en bild av en person som drivs av visioner och värderingar vi inte alls delar. Väljer vi då fortsatt att lägga så mycket data i deras händer? Filmen skulle kunna komma att leda till efterfrågan av tydligare närvaro och programförklaringar av den hittills ganska hemlige Mark Zuckerberg. Han har själv, som vi fick se i Agenda-inslaget, i dagarna berättat att han ska donera en större summa pengar till skolor. Varför just nu? Det är självklart ingen slump. Ett sätt att mota Olle i grind. När man inte vet hur reaktionerna blir. När  filmen rullar som mest runt om i världen är det nog inte heller läge för Facebook att testa nya funktioner som prövar våra gränser, såsom t.ex. sekretessinställningar etc som under tidigare utvecklingssteg fått uppmärksamhet och delvis krititiserats.

Framtiden för Facebook då? Några av min nerskissade framtidstankar är:

  • Att Facebook precis som Google vill vara den infrastruktur som knyter allt samman. Att webben anpassas för mig efter all den kunskap de besitter om mig och mina vänner vilket tar oss många steg närmare den semantiska webben.
  • Att sökfunktionen måste utvecklas än mer och då blir de superfarliga för Google. Det är verkligen vägen till än större framgångar och större grad av användande.
  • Att de vill lansera en Facebookvaluta, vi har ju redan sett vad som är möjligt via de ”credits” som köpts för t.ex. Farmville och där man kunnat ge bort presentkort med credits. Externt slåss de mot Google, Amazon, Apple och Microsoft.
  • Att det även i framtidscenariot handlar om vårt förtroende.

Jag avslutade intervjun med att säga att inget är för evigt. Inte Facebook heller, men det betyder inte att det är en anledning till att tro att nätet som kommunikationsplattform är ointressant vilket så ofta blir undertexten när siffror som visar sviktande statistik på t.ex. Facebook eller Twitter lyfts fram och övertolkas.

Och hur som helst The Social Network kommer säkert att bjuda på en stunds god underhållning och jag ser framemot att se den. I det större perspektivet  hoppas jag att filmen också kan bidra till ytterligare en ökad nyfikenhet och förståelse för nätets kraft. För det är viktigt och handlar ytterst om demokratiutveckling. Här behövs det hela tiden nya pusselbitar hos oss för att starta den processen. Ett sätt kan vara en film som når ut brett.

Det var en förmån att få starta torsdagen med ett intressant samtal om Facebook med  Niklas Forsberg, ni får kolla inslaget för att se hur det klipptes ner. Även det är ju samtidsdokumentation av rang och betydelsefullt att  SVTs Agenda gör ett inslag om Facebook-filmen. Hösten 2007 fanns det 70 000 svenska Facebookanvändare och det talades om Facebookfeber. Nu med de 4.1 miljoner svenska användare vi är är det väl snarare läge att kalla det feber. Eller mainstream.

/Brit Stakston

Det blev ett Facebookval. Valrörelsen 2010.

Valdag och det är utan tvivel så att vi kommer att minnas de digitala inslagen i den politiska kommunikationen från årets valrörelse även om några år. Detta var den fjärde valrörelsen där nätet varit en del av den kommunikativa plattformen men det är först i år som det togs helt nya steg rent kommunikativt. Bästa sättet att summera detta valår kommer säkerligen att göras under epitetet Facebookvalet. Det hade lika gärna kunna kallas sociala mediervalet men med några år på nacken kommer ingen minnas samlingsbegreppet sociala medier. Facebook med sina 4.1 miljoner aktiva medlemmar i valårets slutskede får symbolisera de nya kommunikationsformerna och närheten till väljarna utanför valstugan. Så visst har vi ett Facebookval bakom oss. Och det sätt som de traditionella medierna arbetat med nätet har en viktig folkbildande aspekt av hur vi som bred allmänhet kan ta del i politiska samtal.

Däremot är det inte politikerna som gjort det till ett Facebookval. Det är väljarna som visat att de finns på nätet och vill prata politik. Och de som bäst fångat upp det är de traditionella mediesajterna som mer än politikerna aktivt funderar på vad de sociala medierna betytt. Trycket från de traditionella medierna har nog drivit på politiker att förstå värdet av sociala medier också.

Låt oss titta lite på den här valrörelsen ur väljarens ögon och ur mina som kommunikationsnörd. Inte som partistrateg. Inte som politiker som är bakbunden av sin verklighet. Inte som väljare som är skeptisk till politiker som ”addar mig” på Facebook. Utan som läsare av politisk kommunikation på nätet. Och som sociala medieanvändare med lust att använda nya kommunikationsverktyg och med regelbunden tillgång till nätet vilket 82 procent av Sveriges vuxna befolkning har.

Valåret 2010 rivstartade för oss kommunikatörer måndagen den 4:e januari 2010 när SvD under rubriken skrev om ”Sociala medier ny PR-kanal” vilket av Martin Jönsson samma dag summerades i redaktionsbloggen ”Sociala medie-granskningen blev en snackis”. Själv startade jag den dagen en bloggserie som så småningom inspirerade till boken Politik 2.0.

Alla aspekter av sociala medier har det vridits och vänts på under detta valår. Symbiosen mellan de nya och de traditionella medierna är ett faktum. Medielandskapets tre delar överlappar varandra och det finns ett levande flöde mellan de redaktionella, de nätbaserade kanalerna genom de sociala medierna och de köpta kanalerna dvs reklam.

Politiken blev det efterlängtade realtidscaset för sociala medier. Här har allt testats. Och vi har alla lärt oss massor.

Kvar kommer det finnas levande politiska samtal och nya krav på kommunikation på nätet. I partisajterna och framförallt de traditionella mediernas valsajter finns en guldgruva till inspiration. Den politiska bevakningen i radio, TV och tidningar har varit inspirerande att följa som samhällsintresserad. Se gärna i länklistan nedan hur de jobbat med extremt informationsrika sajter med en härlig mix av möjligheter till olika kommunikationsformer.

För mig personligen är de valsajter som SVT, SR och SvD haft vinnarna vad gäller att visa vad som är möjligt att göra idag med hjälp av nätet. De har även låtit oss som läsare vara delaktiga i den egna processen som det inneburit för dem att närma sig nya kommunikationsformer. Journalistikens nya villkor som följer med nätet är lika utmanande för dem som för politikern. Och i båda fallen följer nya arbetssätt och kulturer som krockar. Mediegranskningen som parallellt bör finnas är en helt egen viktig diskussion men värt att nämna är styrkan i vad Makthavare.se kan åstadkomma med små resurser och stort engagemang för politik. Också det typiskt för Valet 2010.

Resultatet av mediernas rika valbevakning på nätet är att  det skapar vanor och beteenden som vi kommer att förvänta oss av all kommunikation på nätet. Valkompasser, valpejl,  och valtester visar vägen. Så en uppenbar konsekvens är att det kommer finnas fog för omtag på den egna webbsajten för organisationer, företag och myndigheter. Det är konsekvensen av det vi sett är möjligt och fått prova på under det senaste halvåret. Den närhet som distribuerats till fler genom att använda nya medieformer är betydelsefull. Tänker t.ex. på Expressens livesända ”Raka svar”-debatter – en valstuga fysiskt på Sergels Torg som tar den närheten till politikerna i Stockholm till nätet där den når fler. Det är klart att det är betydelsefullt. Alla trösklar som sänks betyder mycket för revitaliseringen av det politiska samtalet.

Resultatet ja det är säkerligen väljare som väldigt väl vet varför de lägger sin röst där de lägger den idag. Det kanske också  blir ett extremt högt valdeltagande, det rekordstora antal förtidsröstande visar en förändring som vi efteråt får analysera. Jag ser detta med förtidsröstandet som tidigt märktes på twitter ”som en lust att rösta” efter de intensiva politiska samtal som skett online. Det politiska samtalet är levande och intresset för politik stort – självklart har detta påverkats av det stora informationsflödet. Ingen kan ha missat möjligheten att hitta information om precis det man själv vill fördjupa sig i. Andra företeelser som att tv-tittandet är så mycket roligare i realtid nu eftersom vi då samtidigt kan diskutera det som sägs med våra vänner och bidra till vilka frågor som tas upp i sändning har väckt lägereldstittandet till liv igen. Och detta med att samlas i tv-sofforna och diskutera politik – ja det har faktiskt skett utanför de gängse kretsarna av politiska nördar. Här betydde initialt SvDs sätt att arbeta med twitter mycket och har säkert inspirerat övriga medieaktörer.

Låt mig så här på valdagen bjuda på några inslag i årets valrörelse med kopplingar till sociala medier:

Valårets förebild för politiker – en person som betytt extra mycket för att visa vad som är möjligt är självklart Göran Hägglund som hittat sätt att använda dessa verktyg trots arbetet som socialminister och partiledare.  ”Man hinner det som är roligt” som Göran Hägglund i skrivande stund säger i SVTs valsändning ”Sverige röstar” apropå sitt twittrande. Klart det är förebildligt.

Helt klart har hans twittrande och Facebookande dessutom bidragit till en perceptionsförflyttning av Kristdemokraterna som kan vara betydelsefull idag. Talande för detta med att låta sin egen humor och personlighet att lysa igenom är att Hägglunds Iphone-app snarare är underhållning än politisk argumentation och av de flesta upplevdes som en av de bästa apparna. Vore förresten intressant att se hur stort medieutrymme Göran Hägglund och en annan sociala mediestjärna, Gudrun Schyman, fått tack vare deras sociala medienärvaro. De båda är lysande kommunikatörer som fått nya  redskap till sin kommunikationspalett. Och därmed fler arenor att berätta om sig själva och den politik de företräder.

Valårets starkaste bevis för vad sociala medier kan åstadkomma kom under valårets sista skälvande dagar. Bloggposten ”Sveket” om Emelie och henne mamma Annica Holmquist satte utförsäkringarna i fokus via de sociala medierna och utmanade sannerligen politikernas förmåga att hantera realtidskommunikationen. Här har jag skrivit utförligt om varför den fick ett sådant genomslag och vilken potential denna händelse har att bli detta vals x-faktor. Det talas om cirka 500 bloggar, tusentals tweets, 2 000 personer har kommenterar ursprungsinlägget och 33 000 har delat Emelies länk  till bloggposten på Facebook*.

Låt oss stanna lite vid den senaste siffran. Det genomsnittliga antal vänner en Facebookanvänadare har är 130 stycken. Det innebär att  Emelies bloggpost bara via den länken i Facebook potentiellt sett nått drygt 4.2 miljoner (33 000 x 130). Räknar vi då med att  0,5 % av dessa 4.2 miljoner människor gör något (det är vanliga siffror man räknar på interaktionsmässigt). Det är i så fall 21 450 personer som gjort detta. Det är lågt räknat men då ska vi också tänka ett steg vidare, det här är 21 450 interaktioner som sedan i sin tur lever vidare genom att dessa personer har gjort något aktivt.  Det vill säga de har delat länken vidare, kommenterat, skrivit en bloggpost själva, pratat om det med sina vänner etc. Adderar vi sedan till detta några fler av de ursprungliga 4.2 miljonerna som varit ”tysta läsare” dvs läst och noterat och kanse idag på valdagen agerar på det de läst så börjar det bli stort. Dessutom kan vi lägga till de 100 000 som sägs ha läst bloggposten, twittrat om det, kommenterat bloggposten, sett tv-inslagen eller läst alla artiklarna om Annicas öde. Nu förstår vi styrkan i en enskild individs publicistiska plattform. Annica och hennes situation diskuteras även idag. På självaste valdagen. Enligt SVTs undersökning ”Vad fick dig att rösta” är utförsäkringarna en av de tre frågor som nämns. Vi behöver inte säga något mer. Här finns beviset oavsett valutgång vad de sociala medierna kan åstadkomma.

Valårets flopp för sociala medier blev Almedalsveckan. Än mer kan vi konstatera det idag när vi ser vad som händer i de politiska samtalen på Facebook. Det finns så mycket mer man kunde ha gjort under den sommarveckan. Se Rapport, SvD om sociala medier som flopp och min analys av hur partierna misslyckades i de sociala medierna under Almedalsveckan.

Valårets hjältar är givet de så kallade sociala medieredaktörerna. De har utsetts inom både partier och medier. Det här är personer som i det dagliga ofta haft det lika delar galet roligt som galet svårt tror jag. Kämpat mot rädslor och nya sätt att  göra saker. Det finns säkerligen dagar då de här personerna slitit sina hår och blivit osams med de flesta av sina arbetskamrater. Uppfattats som besvärliga. Det handlar hos partierna framför allt om  Ulrika Ingemarsdotter (C),  Hampus Brynolf (S),  Martin Gelin (de rödgröna) som synts mest i dessa roller men även Tommy Gabrielsson (V), Niki Westerberg (Fp) och Dan Jormvik (Kd) känner säkerligen igen sig i min beskrivning.

Sociala medieredaktörer finns numer även hos tidningar, radio och tv. Under Almedalsveckan var det verkligen tydligt vilka som vågade prova gränserna för vad man kan göra mer än partierna och det var de traditionella medierna. Sveriges Radios valsajt har varit en av mina största inspirationskällor och möjligheten att ta del av politisk bevakning från hela landet. De har flitigt bevakat lokalpolitikernas sociala medienärvaro och gjorde en viktig undersökning i våras. Det har varit en guldskatt för den samhällsintresserade. En som får representera detta nya sätt att arbeta är Malin Crona från Sveriges Radio som internt kallades twitter-Malin som i bloggen #almedalen-Om sociala medier i valrörelsen 2010. dokumenterade även Sveriges Radios egna tankar om hur den politiska bevakningen av sociala medier skulle se ut. Mikael Pettersson från SVT och gänget runt honom prövade också nya sätt att arbeta. När Mikael Pettersson landade i Almedalen sent i veckan berättade han om hur det varit att tidigare i veckan följa det hela via de sociala medierna och Malin Crona berättade om sitt arbete i Rapport.

När Mikael Pettersson den 19 augusti började med ”Vilka är veckans snackisar i sociala medier” i Gomorron Sverige tillsammans med K-G Bergström var det för mig ett av denna valrörelses mest symboliska möten och inslag som visar vad som hänt med medielandskapet.

Valårets lobbyist är den starka politiska bloggosfären som helhet. Bloggosfären har blivit utvecklats en fjärde statsmakt och påverkar. Självklart sker det i bloggosfären en skuggning av de politiska beslut som tas och under valåret har vi sett exempel på vilken kraft bloggosfären rymmer. Frågan om tvångssteriliseringen av de som genomgår könsbyten är ett av de mest tydliga exempel på detta som vi kommer minnas från valåret 2010. Amanda Brihed satte frågan på kartan genom sin blogg och togs även upp av traditionella medier. Ett av denna valrörelses bästa redskap för en politisk bloggare och för den samhällsintresserade är Politometern, här ges en översikt över politiska bloggare som skrev om just tvångssterilisering.

Valårets bloggförebilder är många och som sagt kolla gärna in Politometern och alla de som finns på topplistorna där finns förebilder inom varje parti. Jag vill här puffa för min postning med valets 10 mest intressanta bloggare och där jag ger min egen förklaring till varför de är med på listan. Fredrick Federley toppar listan. De 16 politiker som är med i Politik 2.0 förtjänar också att vara på den listan.

Valårets mest udda exempel på vad politiker kan göra i de sociala medierna. Ja denna punkt skulle kunna bli hur lång som helst och ofta har jag förtvivlats över liknande perspektiv som Emanuel Karlsten lyfte igår i Expressen under rubriken ”Den svenska digitala valväckelsen blev bara plågsam”. Så låt mig ta några av dessa sorglustiga floppguldkorn:

BLOGG: Filippa och jag skriven av Cherine Khalil som är pressekreterare för Moderaterna i Stockholms läns landsting och för sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt. Förebilden för bloggen är barnboken ”Vad gör folk hela dagarna”. Läs själva om hur pressekreteraren Cherine Khalil som beundrar Filippa och är så lycklig över sitt jobb så hon har svårt att hålla sig från att inte ringa Filippa en ledig dag,  berättar om hur hon inte förstår tekniken med bloggen, tänker på Filippa en ledig dag, hittar Filippa pratandes med Fredrik i telefon,  vill titta på ett gammalt tv-program  om Filippa och beundrande konstaterar att Filippa jobbar mer än vad hon själv gör. Vem i hela friden är målgruppen för denna hyllningsblogg.

TWITTER: Marita Ulvskogs twittrande är ett fantastiskt exempel på …. ja vad ska jag säga. Dagbokstwittrande i megafonformat. Sorgligt nog ofta intressanta tweets som man blir sugen på att prata vidare med henne om. Det märks att hon är före detta journalist, 140 tecken passar henne, hon får ner spänstiga korta reflektioner. När Marita trycker på ”sänd”, vem tror hon läser detta då? Vad vill hon uppnå med dessa tweets…..obegripligt. En hel valrörelse och inte en enda tweet där hon talat med en enda väljare.

RÖRLIGT: Användandet av det rörliga i årets politiska valbevakning har exploderat. Tyvärr generellt sätt ett av de svagare korten när vi lämnar de stora mediehusens produktioner. Här finns mycket att göra. Men klart är att detta är medieformer där det är enkelt att skapa saker som inte känns relevant. Personalvalskampanjfilmen från Mikael Prinsen Trolin får gestalta hur det dessutom oftast blir smått pinsamt.

Valårets väljarguldkorn –  Gina Dirawis bloggande som exempel på vad väljare med hjälp av den egna publiceringsplattformen kan åstadkomma och hur de når ut än bredare. Aktiva bloggande profiler i det politiska arbetet har också Nyheter 24 strukturerat  jobbat med genom valbloggarna som finns i undersajten Maktkamp 24.

Valåret på nätet bidrar till demokratiutveckling – all nätkommunikation bidrar till att underlätta det politiska samtalet vilket borde vara en glädjekälla för alla politiker. Trösklar sänks och den aktiva medborgardialogen är absolut möjlig. Det som specifikt skett i Facebook blir spännande att följa utvecklingen av, här pratade jag om det i Brunchrapporten. Det sätt vi i våra Facebookstatusar och i samtalen online aktivt tar ställning kommer att påverka det fortsatta politiska samtalet. Det här blir spännande för statsvetare att grotta ner sig lite mer i och för partistrateger att tänka nytt runt.  För ett faktum kvarstår den breda allmänheten finns på Facebook och 4.1 miljoner svenskar talar sitt tydliga språk. Och det är inte en arena bara för de unga. Det är kvinnor +55 som tagit klivit in på Facebook de senaste månaderna. Användandet exploderar också i takt med mobilanvändandet. Facebookgrupperna för partierna ska jag skriva mer om. Men klart är att de som har en personlig koppling är mer framgångsrika, Mona Sahlin och Göran Hägglunds officiella sidor är mer levande än de motsvarande hos Nya Moderaterna, Centerpartiet eller Kristdemokraterna.

Summa summarum: Vi kommer säkerligen presenteras en och annan undersökning som visar att sociala medier inte hade någon betydelse i årets valrörelse. Det handlar dels om just begreppet sociala mediers luddighet och hur frågan kommer att ställas dels det faktum att det alltid är svårt att säga vad som leder till vad när man väl väljer. Att det däremot för enskilda individer och politiker betytt oerhört mycket finns det redan många vittnesmål om. Ett eventuellt ökat valdeltagande skulle definitivt behöva analyseras och kopplas samman med hur nätet så tydligt underlättat för politisk kommunikation och information. Dygnet runt oboroende av tid och plats.

Vad händer nu då? Ja eftersom valrörelsen egentligen är det sämsta läget att prata om dialog eftersom politiken då kommit in i en fas då det ska argumenteras för den föreslagna politiken blir det spännande nu. Vi kliver ju in i den fas av det politiska arbetet där samtal kan föras och sociala medier än mer kommer till sin rätt. Bredare beslutsunderlag är ju viktiga.

Jag hoppas att det fortsatta arbetet för partierna ska handla om en genuin lust att faktiskt på nya sätt fånga upp det intresse som finns för politik. För det har den här valrörelsen bevisat. Logga in på era Facebook-konton och tänk nytt. Lämna era invanda arbetssätt och låt sociala medieredaktörerna bidra i det framtida utvecklingsarbetet. Politiker måste sluta  hävda att den vanliga människan inte är intresserad av partipolitik. Det är ett exkluderande och förminskande sätt att se på sina väljare. Jo, vi är intresserade av politik. För politik är vår vardag. Vår verklighet.

Kunskapsglappet och rädslorna runt Internet måste försvinna internt hos partierna och vi väljare måste våga tro på att politiker vill detta också. Annars sitter några få med megafonerna och mediemakten igen. Det har vi absolut sett är på väg att hända under årets valrörelse. Därför är det de traditionella medierna vad gäller den politiska bevakningen under denna valrörelse så betydelsefullt. Det har inneburit folkbildande aspekter av nätanvändandet.

Tack alla som bidragit till detta under denna valrörelse. Tack till alla som visat uppskattning för min bloggserie. Och ett alldeles särskilt tack till alla politiker. Ni är värda mycket respekt och beundran för ert hårda arbete för demokrati.

Det har varit sanslöst roliga månader och det väljarperspektiv jag  försökt ha i min analys av vad som gjordes på nätet behövdes till slut inte längre. För den här motorn som startat. Den behöver inte mitt bränsle längre. Den rullar på ändå. Väljarnas behov av att möta politiken på fler och nya arenor visar sig hela tiden. Det bryter igenom gamla sätt att arbeta på.

Nätet innebär möjligheter. Ansvar. Och ett gemensamt samhälls- och kunskapsbyggande. Det handlar om att stötta människans vilja och makt att förändra sin egen situation. Och det. Det är inget som ska vara förunnat en digital maktelit.

/Brit Stakston

*Uppdatering 1: det är nu 37 000 som delat Emelies bloggpostning i Facebook.

Uppdatering 2: Staffan Dopping ger också beröm åt valbevakningen.

Relaterat: titta gärna på detta klipp med Ulf Bjereld om sociala medier och politik.

Olika aspekter av den ultimata Valstuga 2.0 har funnits i dessa inspirationskällor under Valet 2010:

Aftonbladet Valet 2010

Aftonbladet Valkompass

Expressen Val 2010

Fokus Tema Val 2010

Makthavare

Nyheter 24 – Maktkamp 24

Politikerbloggen

Politometern – bloggande politiker

SR Valet 2010

SvD Valet 2010

SvD Valkompassen

Twixdagen – twittrande politiker

UR Valet är ditt

SVT Valet 2010

Facebook är en ny bytesekonomi: användarnytta mot individdata

Diskussionens vågor går just nu höga runt Facebook och personlig integritet.

Framförallt är det internetproffsen som för den mest högljudda kritiken mot Zuckerberg och Facebooks sätt att vända sin integritetsinställning i 180 grader. Men siffror indikerar på att användare också är oroade över hur utvecklingen ser ut – men samtidigt ökar Facebook med 700 000 per dag. Att 60% av användarna funderar på att stänga sina konton är självklart en indikation som Facebook tar på allvar.

Samtidigt måste man inse att Facebook är gigantiskt och när nu sociala medier inte är något litet udda utan hela internet håller på att bli socialt så är det inte längre så att människor hoppar omkring från tjänst till tjänst. Däremot ska självklart användarna ifrågasätta och påverka tjänsteleverantören, som Danah Boyd påpekar.

Jag tror dock att man måste fundera ett varv till innan man börjar känna sig kränkt för att gratistjänsten Facebook (precis som gratistjänsten Google/Gmail och gratistjänsten Twitter etc.) väljer att försöka att kapitalisera på den data som vi användare lämnar efter oss.

Idag är marknadsföring beroende av en djupare målgruppsinsikt: ”alla” är varken effektivt eller ekonomiskt hållbart som målgrupp för marknadsföring. Att arbeta med målgruppssegmentering, konsumentinsikter och individualiserade marknadsrelationer är nödvändigt. Konsumenten vill bli pratad med – inte pratad till, konsumenten har lika lite tid och intresse som marknadschefen på företaget. Synen på kunden måste förändras i grunden – och onlinenärvaron är motorn i den utvecklingen. Vi är idag på väg in mot ett samhälle som är individbaserat på ett helt annat sätt än tidigare: du är den grundläggande enheten och ditt nätverk är din ekonomi.

Det som krävs i detta är att man förstår det, utvecklar sina erbjudanden och sitt varumärke i relation till sina konsumenter – och inte i relation till vad VD, marknadschef och styrelsen anser vara rätt. För att göra det behöver vi data. Både hårda fakta och insikter från ett brett synfält på världen. Online finns dessa data och idag, när mer än 40% av svenskarna finns på Facebook, nästan alla har tillgång till internet och användandet är högt så behövs nya strategier för att börja att konversera med kunderna och sin omvärld.

Men att använda individers data är känsligt. Självklart – det handlar om ”mig” även om det är på nätet. Mitt digitala jag är inte nödvändigtvis precis samma som mitt hela jag men det blir mer och mer synergier mellan vår analoga närvaro i livet och vår digitala. Så företag har tillgång till, eller kan idag köpa sig tillgång till, konsumentinsikter på helt nya sätt.

För Facebook handlar det om att balansera hanteringen av vår individuella data med behövet av att kunna erbjuda en bra marknadsplats. De har redan försökt en gång med Beacon, vilket inte fungerade – inte på grund av att det nödvändigtvis handlade om att Facebook hade tillgång till data utan att man använde din data och automatiserade rekommendationer. Alla företag som väljer att använda sig av den data som deras konsumenter och kunder lämnar efter sig krävs det att man hanterar datan respektfullt och att öppet berätta vad som gäller. För oavsett vad kritiker och nätvisionärer säger: Facebook och andra tjänster är i behov av att hitta nya sätt att kapitalisera sina tjänster. Ett sätt är att utnyttja den data man har tillgång till. Det innehåll som skapas kan analyseras i stora mått eftersom den är digital. Möjligheten till kunskap om omvärlden, om sina användare är jättestor. Om man som Facebook har närmare en halv miljard användare så är det en kapitalreserv och en kunskapsbank av tidigare sällan skådade mått.

Diskussionen om att Google, Facebook och ICAs datainsamling skulle vara samma sak som FRA, ACTA och liknande statliga kontrollorgan är som att jämföra äpplen och päron. Det handlar om vitt skilda saker. När en stat väljer att samla så mycket information som möjligt om en individ så handlar det om att kontrollera denne utifrån det juridiska monopol som staten har. Det handlar om att kontrollera människors innersta liv för att förhindra och trycka ner ”icke-önskvärda” tankar, handlingar och egenskaper. När ett företag samlar data om en individ handlar det om att kunna skapa så relevant kommersiell kommunikation som möjligt respektive att förstå och utveckla så bra tjänster och erbjudanden som möjligt. Ja, ett företag vill sälja saker till dig. Ja, de vill använda reklam för att göra dig uppmärksam på att de finns. Det är inte så konstigt.

Att på olika sätt använda sig av möjligheten att koppla ihop konsumentens val och att kunna använda sig av rekommendationer från andra kunder, att se flöden av kommunikation mellan olika grupper blir därför centralt för alla marknadsförare.

Det vi också ser idag är slutet på ”gratisepoken”. De senaste åren har få nya tjänster sett dagens ljus, diskussionen har mer och mer handlat om hur man ska kunna få ekonomi i tjänsterna. Vi ser en kontinuerlig konsolidering av tjänster, de små köps upp av de stora drakarna. Det går inte hur länge som helst att köra stora tjänster med röda siffror. Banners räcker inte eftersom vi ser en pågående blindhet för reklam: såväl heatmaps på Google, undersökningar runt uppmärksamhet av traditionell reklam respektive klick-statistik visar att det inte går att överleva på det sätt som vi idag gör reklam: grova demografier, jakt på bredd istället för kvalitets-ögonpar etc. Konsumenter litar på varandra i allt högre grad – eftersom det inte finns så många andra att lita på.

Så bortse från specifika tjänster ett tag och fundera över hur en social tjänst ska kunna överleva. Prenumerationer är ett sätt – men villigheten att med monetära medel för att använda något vars nytta inte är direkt påtaglig är ofta låg: fråga traditionella medier. Att överrösas med reklam och sponsrade meddelanden oavsett intresse och relevans är inte speciellt effektivt. Så varför inte utnyttja det faktum att vi kan tänka oss att ta emot marknadsföring om den är relevant för just mig. Idag betalar vi redan för det här på oerhört många ställen som använder sig av klubb-mail, inköpsdata och letar igenom webbläsarens cookies.

Mina grundläggande tankar runt dit vi är på väg är dessa:

  • Om vi som användare vill använda en tjänst (tidning, socialt nätverk etc.) så behöver vi på något sätt betala. Det finns inga gratisluncher.
  • Valet står runt vilken valuta vi är beredda att använda: rena pengar eller kunskap om oss själva och vårt sociala nätverk. Den sociala ekonomin är hyperlänkad och viral – vilket innebär att vår nytta också kan vara andras nytta.
  • Det vi gör och är har ett värde för den som ska marknadsföra en vara eller en tjänst – värdet ligger i att bättre kunna ge rätt information, skapa relevant och intressant kommunikation och i slutänden också skapa incitament för en relation.
  • Vi är på väg mot en transaktionsekonomi där vi antingen utnyttjar monetär betalning alternativt betalar genom att berätta mer om oss själva – dvs. en sorts digital bytesekonomi som går långt utanför P2P och fildelning men som bygger på samma grundläggande tanke: jag har något du vill ha – ge mig något i utbyte.

Mediahusen har – som man ser i det inledande exemplet på Guardian – inte fattat det här. De väljer att försöka att skapa ”paywalls” och stänga in sitt innehåll. Istället borde de inse att de sitter på mycket kunskap som, på rätt sätt och i samarbete med sina läsare, kan användas för att göra mycket mer relevanta filtreringar, bra mötesplatser där företag och konsument faktiskt hittar varandra.

Marknadsföring är idag mycket mera dating än att skyffla mediaplats. Intresse måste födas, en konversation inledas och sedan följer relation och beslut och slutligen en preferens för att satsa på ett långt liv tillsammans.

Ju mer vi vet och kan ta reda på om varandra – desto bättre kan vi skapa grund för konversationen, desto bättre bygger vi relationen med varandra. Att använda den data som vi har tillgång till är då nödvändigt, önskvärt.

Det vi ser växa fram blir en vinst för båda parter: användaren/konsumenten slipper översköljas av reklam och marknadsföring som inte är relevant för honom/henne och sändaren/företaget kan använda sin marknadsföring mer effektivt och undvika att bli sedd som tjatigt irrelevant. Om ett företag kan erbjuda en bättre plattform för att kunna skapa relevant kommunikation – och att marknadskommunikationsbyråerna förstår nyttan och möjligheten (här är nog ibland det största problemet) – så kommer marknadsföring bli mer relevant, mer effektiv för både användare och sändare. En möjlig win-win-transaktion.

Jag tror att konsumenter är smartare än en del av Facebookkritikerna tror – att man som delaktig i en övergripande kapitalistisk värld inser att man måste betala för sig oavsett om det handlar om att köpa ketchup i snabbköpet, betala skatt eller använda sociala nätverk. Det viktiga – och det som såväl Google som Facebook missat – är att man tar den diskussionen och ökar transparensen runt varför man gör något.

Det vi ser idag är en början på ett reviderat ekonomiskt system som bygger på att vi som individer har ett kapital som vi kan använda för att få tillgång till tjänster och produkter som gör livet bättre – men det är inte ett monetärt kapital utan en uppdaterad bytesekonomi som i sin tur utmanar affärsplaner och marknadsförare. Ju fler som blir medvetna om det värde som finns i våra personliga identiteter och våra handlingar online, desto fler kommer att utnyttja det för att dejta rätt företag och hantera sin personliga integritet själv.

För det finns knappast någon större frihet än att ha rätt att köpa och sälja det man själv äger – idag handlar det om att vi som användare kan byta kunskap om oss själva mot tillgång till bra tjänster. Det kan vara en ganska bra deal.

Ps. Självklart inser jag att en större medvetenhet om att allt vi gör kan analyseras också kan både innebära att vi känner oss mindre fria att göra det vi vill – liksom att en medvetenhet om att vår data är ett kapital kan innebära mindre reell kunskap efter hand att man medvetet väljer vad som ska visas eller inte. Det är självklart problem som måste tacklas men i grunden handlar det ändå om att vi skapar en möjlighet som inte bara utnyttjar konsumenten utan att konsumenten i sin tur kan utnyttja marknadsföring och företag. Ds.

Håller Facebook på att bli internet, del 2

För några veckor sedan skrev jag en bloggpost om hur Facebook håller på att bli internet. Min tes var att Facebook håller på att utvecklas till hela internetupplevelsen för många internetanvändare eftersom det utvecklas och utvidgas. Fler medlemmar tillkommer.  Vi människor är ju social varelser. Vi vill synas och betrakta. Vi vill vara en del av ett socialt sammanhang. Nyligen passerades 450 miljonersgränsen globalt (en svindlande siffra – 450 000 000 – snart är en av tio mänsklig invånare på planeten Tellus Facebookmedlem). Och i Sverige har idag ”fejjan” drygt 3.3 miljoner registrerade användare, det betyder att över en av tre svenskar har registrerat sin profil på Facebook. Med fler medlemmar ökar interaktionen.  Nya funktioner adderas. Fler medlemmar och funktioner leder till att vi spenderar mer tid  och vi gör fler saker där. Facebook tar en större del av vår internettid.

De senaste dagarna tycker jag se tecken i denna riktning vid sidan av tillväxten i antalet medlemmar. Senast igår kom Spotify med sin Facebook-integration.

Att Facebook själva adderar funktioner som gör att nätverkets närvaro på andra sajter ökar är ytterligare exempel. För några dagar sedan blev det möjligt att addera ”gilla”-knappen på webbplatser utanför Facebook. Jag som användare kan då se om några av personerna i mitt nätverk har gillat en sajt, en bloggpost, etc när jag besöker den.

Jag är övertygad om att utvecklingen kommer att fortsätta. Fler tjänster vill vara närvarande på Facebook eftersom där finns många användare som spenderar mycket tid där. Med andra ord har jag stora möjligheter att nå mina målgrupper om jag tillhandahåller ett relevant innehåll. Och Facebook måste hela tiden fortsätta att utvecklas eftersom de vill värna sin position.

Jag tror faktiskt att det bara är en fråga om tid innan vi ser det första företaget som slutar lägga kraft på sin hemsida och fokuserar på sin sida på Facebook. Eller när vi får se det första mediehuset välja Facebook som sin enda publiceringsplattform. Och som jag frågade i min förra bloggpost på detta tema – när kommer Facebookvalutan? när kan jag göra mina bankärenden på Facebook?

Tiderna förändras och vi med dem.

Och det är fantastiskt kul!

Björn Mellstrand

Håller Facebook på att bli Internet?

Igår kunde vi läsa att Facebook har gått om Google i USA och är numera den största webbplatsen. 7,07 procent av den amerikanska internettrafiken gick till Facebook i jämförelse med Google vars motsvarande siffra var 7,03 procent.

Det var en milstolpe som passerades med dessa siffror. Till och med en historisk händelse. De sociala nätverken blir en allt större del av vår internetvardag och vi spenderar allt mer tid där. Vi har sett en liknande utveckling i Sverige där Facebook slåss om de svenska internetanvändarnas gunst i hård konkurrens med till google och aftonbladet.se.

Idag är knappt 3 300 000 svenskar facebookmedlemmar och i hela världen har Facebook mer än 400 000 000 registrerade medlemmar. På mindre än tre år har vi gått från några tusental medlemmar till att 35 procent av Sveriges befolkning är registrerade på facebook. Sedan halvårskiftet 2007 har det svenska medlemstalet vuxit med 7 333 % (från 45 000 till 3 300 000). Och potentialen för fortsatt tillväxt finns. Det visar utvecklingen i vårt västra grannland som har en högre facebookpenetration än vad vi har.

Vi ser alltså tre tydliga trender:
1. Fler blir facebookmedlemmar vilket genererar ytterligare medlemmar.
2. Vi spenderar mer tid på Facebook .
3. När medlemmarna och tiden finns ökar intresset för att investera i utveckling av innehåll.

Många har försökt förklara varför Facebook blivit så framgångsrikt. Och egentligen är det så enkelt som JMWs sociala mediestrateg Brit Stakston brukar uttrycka det ”de sociala medierna stödjer djupt mänskliga beteenden”. Vi är sociala varelser och vi vill vara sociala även på nätet. De flesta av oss vill vara en del av en större gemenskap. Men vi kan också söka förklaringarna i att Facebook ständigt utvecklas och blir en väsentlig del av våra vardagar.

Förr ringde man för att träffas, sedan kom mail och sms. Nu spelar Facebook en allt större roll för att för att få till stånd mänskliga möten AFK. Idag lägger vi upp bilder på Facebook och delar med oss av våra reseäventyr i realtid, det är inte så länge sedan vi skickade vi vykort när vi var ute och reste. Det fanns en tid då diskussionerna stannade vid köksbordet eller fikabordet. Idag tar vi dem vidare till hela vårt nätverk. Diskussionstrådarna på Facebook upplever jag att de blir allt längre. Spel och förströelse flyttar i allt större utsträckning in på Facebook. Fler  investerar mer och mer resurser i att få en del av vår facebooktid. Våra vänner blir mänskliga filter som hjälper mig att navigera på nätet, välja nyheter och hålla koll. Och utvecklingen kommer att fortsätta. När kommer det vara möjligt att göra mina bankaffärer på Facebook? När kommer facebookvalutan? Håller Facebook på att bli hela internet?

/Björn Mellstrand

BEFRIAD ZON: Ska snöskottaren Facebooka?

Att Facebooka eller inte Facebooka på jobbet. Den eviga frågan. Jocke Jardenberg fick ta bollen denna gång i Nyhetsmorgon i en ”debatt”  med personalchefen Lena Nordin på SATS.

Man kan väl säga så här, att receptionisterna på SATS skulle stå och Facebooka tror jag knappast skulle hända om så var möjligt rent tekniskt. De bör ha kundfokus helt korrekt och har rejält fullt upp med att t.ex. registrera och hälsa medlemmarna välkomna vid ankomst, boka in dem på klasser, skriva ut biljetter, låna ut hänglås, sälja vattenflaskor och frukt, svara på frågor, ge biljetter till kunder som står på väntelistor till träningspass, svara i telefon, beställa årskortskvitton, klippa upp lås när man glömt nycklarna och boka upp instruktionstider.

Varför i hela friden skulle de använda Facebook då – för att inte tala om spinninginstruktören eller yoga-ledaren…det är jämförbart med att fråga om en busschaufför eller om taksnöskottarena ska Facebooka medans de jobbar. Goddag yxskaft. Nej självklart inte.

Men SATS är en stor arbetsplats där det finns datorer och varierande arbetsuppgifter. Och där det under perioder finns arbetspass för vissa där medlemshantering etc sker via datorer. Det handlar ju om andra situationer än de som personalchefen ständigt återkom till där Facebook skulle kunna vara relevant. Läs gärna Jocke Jardenbergs egna tankar om det i hans postning om dagens debatt.

Personligen funderar jag om det är en positiv bild av ett företag att de behöver kontrollera sin personal på detta sätt. Jag tränar på SATS ett par gånger i veckan och ser att de som inte tränar eller står i receptionen dvs säljarna och platsansvarig ofta sitter inne på sitt kontor en stor del av sin arbetstid. Eller tänk en tränare som får hoppa in för en kollega som blivit sjuk, ofta med någon timmes väntetid. Att i dessa stunder eller under den egna lunchen inte kunna använda t.ex. Facebook på en fungerande dator på kontoret är en signal av kontroll av människor som jag inte tror är vad som bygger ett framgångsrikt arbetsgivarvarumärke på sikt. Misstro föder inte stolthet.

Lena Nordin sa om och om igen under intervjun att anledningen till att de stängt av Facebook är för att alla kunder ska känna sig välkomna och få full uppmärksamhet.  Att det är naturligt för dem att ha kul på jobbet och hur de tycker om att umgås med sina kunder och att det gjort så här länge. Att de drivs av att umgås med sina kunder och skapa relationer med kunderna live. Verkar helt fantastiskt.

Jag kan inte låta bli att reflektera över mina egna drygt 10 år av träning på SATS. Kan inte säga att jag riktigt känner igen den där bilden av en massa människor som brinner för att kommunicera med mig så fort jag kliver innanför dörren. Mina favorittränare är de som lockar mig dit  och de levererar ofta till 100%. Men i övrigt varierar kundattityden i vänlighetsnivå, jag har ju till och med bloggat om en ganska typisk SATS-händelse där jag mästrades när jag sa spinning istället för cykel. Antar att det egentligen var en sån där välkomnande receptionist med full uppmärksamhet på just mig  ; )

Självklart ska kunden som valt att träna vara i fokus på SATS under sitt faktiskt besök där. Utan telefoner, faxar och datorer. Men att som arbetsgivare vara stolt över en kontrollerande företagskultur där Facebook och mobilerna stängs av känns som fel sätt att angripa ett eventuellt problem bland de anställdas attityd till kunderna. Och samtidigt oerhört tidstypiskt för när analoga och digitala värderingar krockar.  Och visst precis som Jocke sa missar SATS de ”goda aspekterna”, ”vill inte ta del av relationsbyggandet” på nätet för dem själva  och ”fokuserar på förbud istället för att känna tilltro”.

Och framför allt missar de faktiskt helt att jag som kund gärna kan tänka mig andra former av interaktion med mitt träningscenter än det som sker under min träning eller vid receptionsdisken. Och att det inte är en kommunikation som enbart ska kontrolleras och ske från centralt håll via en marknadsföringsavdelning för att upplevas som relevant och intressant för mig. De ringer ju som tokiga om de fått minsta lilla köpsignal. Vore det inte dags för en uppdatering av den försäljningsformen?

Den som reflekterat över detta med samspel mellan jobb och fritid vad gäller sociala nätverk är Johan Ununger, VD Saltå Kvarn. Jag skrev tidigare om hur intern stolthet skapas via de sociala medierna och gav exempel på vad som sker när man som anställd få ta del av de positiva omdömen som ges på nätet.  Johan Ununger berättade också om hur användningen av deras intranät den sk ”Ningen” ser ut i relation till Facebook:

En intressant aspekt att fundera över är också att feedbacken till varandra, via ”Ningen”, sker utanför arbetstid, det vill säga före eller efter jobbet. Johan resonerar runt att det är onödigt av  företag att förbjuda eller oroa sig för Facebook på jobbet och menar att det är ok.

”Sannolikheten är hög att de omvänt använder annan tid till Saltå – vilket just hänt i detta fall. Alla kommentarer har skrivits utanför ordinarie arbetstid..”, berättar Johan.

Det jag inte skrev då men som vi diskuterade runt Johan Unungers erfarenheter om samspelet mellan de sociala medierna och internkommunikationen var följande:

att om man nu är skeptisk till Facebook på jobbet borde man inte då i konsekvensens namn också förbjuda anställda att använda interna arbetsverktyg såsom intranät eller mail utanför arbetstid…..

Diskussionen kommer fortsätta. För vi har alla olika värderingar. Mer eller mindre analoga vs digitala. Mer eller mindre rädda för det privata (dvs det mer personliga) i det offentliga. Och för ordningens skull. Nej Facebook är inte bara för privata meddelanden. Anders Mildner skriver om fyra bra argument för att få använda Facebook på jobbet.

Och jag vill avsluta med att lyfta fram att människor ofta är rejält stolta över sin arbetsplats. Vill göra ett bra jobb. Det tycker jag är en bra utgångspunkt för en attraktiv organisationskultur.

Uppdatering: idag skriver GP på ledarsidan om att det är ”Fegt med Facebook-förbud”.

/Brit Stakston

P.S Förresten när kommer det en IPhone App för att boka träningspass på SATS?

Facebook och företag funkar trots det privata

CNN har gjort en tramsig sammanställning över personlighetstyperna på Facebook som även Aftonbladet Wendela skriver om idag. Den här synen på sociala medier som i huvudsak något trivialt, tramsigt babblande som stjäl tid som så ofta presenteras i traditionella medier förstärker fördomar som finns baserade på att tekniken skapat hinder. När allt egentligen handlar om nyttan för mig som individ privat eller professionellt.

För självklart är Facebook med sina 2.7 miljoner svenska användare och 300 miljoner i världen idag en oerhört intressant att arena för företag att närma sig. Men det ska göras med förståelse för att Facebook också är en av de plattformar som tydligast återspeglar hur mångfacetterade vi är som människor. Det finns inget gemensamt sätt att förhålla sig till Facebook. Upplevelsen av vad som är privat, personligt eller offentligt skiljer sig åt för oss alla. Även för oss som arbetar med kommunikation. I vår yrkesutövning får vi dock inte låta den egna mediekonsumtionen eller vårt eget användande av sociala medietjänster utforma valen i marknadskommunikationen för våra uppdragsgivare.

Facebook är svårt för att det av många upplevs som en väldigt privat arena där man ofta också väljer att ha en stängd profil eller tar sig mödan att ställa in vem som ska se vad i den egna profilen. Det måste företag ha respekt för.

Jag tänkte med hjälp av min Facebookvänner och Twitterföljare visa på hur komplext det är. Jag genomförde nyligen en mindre enkät och frågade vad Facebook var för dem. Och de olika förhållningssätten blev tydliga. Ett första svar visar direkt på svårigheten med Facebook vilket är exakt min poäng med denna postning:

Ett problem med FB är dock att ens vänner/kontakter har olika strategier: vissa är oerhört privata, andra oerhört ytliga/professionella.  @rimm

Några representativa svar från de som ser Facebook som strikt privat ser ut såhär:

Stängd profil. Jag känner nog Facebook som en förlängning på vardagsrummet – har man väl hamnat i mitt vardagsrum så har jag inget att dölja. Alla andra får nöja sig med ”att veta jag var jag bor” och knacka på för att se om de blir insläppta i stugvärmen. Per G Olsson

En behaglig plats där jag, såsigt halvasocial som jag är, kan hålla koll på vänner och bekanta lätt. Inga kunder, inga barn (egna) då måste man ju tänka på vad man säger och gör. Suss Forssman Thullberg

Fejjan är för mig en privat plats, där jag skriver privata saker, addar bara folk jag känner/träffat IRL. Har inget annat syfte än att bjuda på mitt liv och på ett effektivt/snabbt sätt ta del av andras. Katarina Odmark

De ovanstående citaten får representera ett förhållningssätt till Facebook för vilka en närvaro av företag kommer upplevas som fullständigt ointressant faktiskt till och med irriterande.

Det blev också tydligt bekräftat i min enkät att det för många finns en oskriven regel om att bara adda vänner man mött i verkliga livet:

Har en strikt, ”Måste ha träffats i verkligheten policy” på min FB. @angner

Har bara irl-kompisar på FB, vilket gör att jag kan skriva massa ”meningslöst babbel” där. @mariahagglof

Facebook=personlig sfär. Jag adderar endast personer jag har haft kontakt med irl och kan ringa. @jimcarlberg

FB är en plats att ha kontakt med redan existerande vänner. Addar endast de jag skulle stanna och prata med om vi möttes på stan. @maritwoody

Både privat- och nätverksarena, frågar bara om jag träffat/haft kontakt med, godkänner de flesta förfrågningar. @uppstuds

FB är min mer privata arena. Addar inte gärna folk som jag aldrig ens hälsat på. Gräns mellan jobb-privat svårare där dock. @lydia_morling

Svårt med FB-strategi.  Försöker hålla mig ”privat” där. @carinafab

I only add people I´ve met or that I know well from the web. My Facebook issort of semi-private. @joinsimon

Men trots denna privata syn på Facebook eller att man säger sig vilja ha mött dem man följer IRL betyder det inte att företagen inte kan och ska vara på Facebook! Dels är det väldigt många som också använder Facebook rent professionellt  dels kan ju även mina vänner här ovan själva välja att delta i sammanhangen där företagen sedan finns i Facebook. Deras citat sätter dock fingret på en mycket viktig aspekt av Facebook för företag. Lägg inte till vänner hur som helst på Facebook! Låt dem välja själva om de vill följa dig. Många av dem kommer annars känna att ni som företag kliver över en privat gräns. Och det är definitivt ingen bra början på en relation!

Apropå att kliva över gränser sa till och med en branschkollega till mig en gång:

”Åh nej Facebook, nu har ju till och med en kund addat mig, jag som bara har mina vänner där…”

Det ovanstående behöver man aldrig vara rädd för när det gäller Twitter vare sig som företag eller individ. Den oskrivna regeln på Twitter är snarare att det är helt ok att adda varandra hur som helst.  Det är bara att följa de man tycker är intressanta. Personen ifråga behöver ju dels inte följa tillbaks och att företaget visar intresse för mig som person upplevs ofta som fullständigt okomplicerat dels kan jag ju alltid välja att blocka någon som följer mig också.

Min enkät bekräftar tydligt bilden av att Facebook-vännerna ofta anses vara en ”snäppet” mer privat  krets av vänner än de följeslagare man har på Twitter:

Vänner och arbetskamrateri FB. Folk jag mött, mer än en gång. FB är en privat arena, Twitter öppen. @annahja

FB är privat eller privatare. Addar ingen jag inte känner eller jobbar med. Twitter är helt annorlunda. Arbetsverktyg. @cederberg

Jag instämmer med @jimcarlberg och @joinsimon, skulle addera alla FB:are till Twitter, men inte alla kvittrare till FB. @karlskarman

Framförallt bekanta på Facebook, framförallt folk jag mött men även några från nätet. Ser ej FB som privat dock kanske något mer personligt än Twitter. @rimm

Hur ska man då bete sig som företag på Facebook? Fungerar det alls om det så ofta upplevs som en privat arena. Klart det gör. Med personlig närvaro, dialog, autencitet och transparens. Sätt igång bara! För även i mitt privata jag vill jag idag ha sanna autentiska relationer med varumärken. Om och när jag själv väljer!

Ett företag kan börja med att skapa ett eget företagskonto – en officiell sida/Fan page. Företag ska inte öppna vanliga användarkonton (då blir man dessutom så småningom avstängd) utan ska använda sig av de här sk officiella sidorna/fan pages. Använd sedan de egna nätverken, de egna ambassadörerna för att sprida kunskap om företagets Facebooknärvaro – låt dem visa att de gillar er. När de går med i ert företags officiella sida och puffar för det sprider det sig vidare genom deras nätverk. För när deras vänner i sin tur ser att de visat intresse för er kan de bli nyfikna och välja att vara med och så sprids det vidare sakta men säkert.

Ett företag kan också med fördel skapa egna grupper runt de frågor man driver. Det kan vara en feedback-grupp runt en kommande tjänst/produkt, en grupp inför ett stort event eller för att med ett mer övergripande perspektiv diskutera frågor ni brinner för.

Håll självklart koll på de grupper där era frågor diskuteras och gå med i grupper där det ni gör diskuteras. Det kanske redan finns en fangrupp spontant skapad, gör dem delaktiga i er egen närvaro på Facebook.

Krishantering – ja sociala medier som early warning system är etablerat. I Facebook skapas det snabbt hat- eller missnöjesgrupper och sker det mot ditt företag bör de bevakas och läggas in i den krishanteringsplan som brukar göras i sådana lägen. Överväg att gå in i diskussioner på samma sätt som ni förhåller er till kommentarer i tidningar, bloggar och forum. Tänk på att sträcka ut en hand och föra en dialog tyder på självförtroende, visar på öppenhet och fungerar ofta överraskande väl även i sammanhang där tonaliteten inledningsvis kan upplevas som hård.

Tonaliteten generellt i de sociala medierna handlar om att vara sig själv. Inte någon annan. Var närvarande, starta konversationer med människor som tycker och tänker något om det ni gör, lyssna på vad andra säger och puffa för saker på gång eller som ni gör i andra sociala mediarenor.

Var dock försiktig med hur många statusuppdateringar som görs. Det kan snabbt uppfattas som spam. Någon gång i veckan räcker men att svara på frågor, ge sig in i samtal sker ju när man  finner det relevant förstås.

Sen finns förstås alltid perspektivet av hur nyckelpersoner på ett företag kan jobba med det personliga varumärket genom t.ex. Facebook. Det är en arena där man kan bjuda på kunskap, visa personlighet och helt enkelt genom konversation visa vem man är genom att konversera och lyssna.

Glöm sedan inte marknadsföra er officiella sida eller uppmana till feeedback i era Facebookgrupper i andra sammanhang. Valet av sociala medieplattformar handlar om respekten för att era målgrupper finns på många olika arenor. För vissa av dem kan Facebook bli ett självklart val för kommunikation med er. De behöver bara  veta att ni är där!

Stort tack till alla som tog er tid att svara på mina frågor i Facebook och på Twitter!

Brit Stakston

Några Facebook lästips:

Till toppen