Sökresultat för: facebook

Facebook, unga och behov av slutna rum

SvD skriver idag om Facebook, på förstasidan läser vi att ”Facebook tappar unga”. Ett gediget reportage med många perspektiv på det Facebook har att hantera nu inför kvällens presentation av de aktuella börssiffrorna. Fem fiaskon nämns:

Till detta ska man dock lägga att Facebook har nått 1 miljard användare och personligen tror jag att det nya innehållssöket är helt rätt väg att gå. Jag är den första att säga att inget varar för evigt, absolut inte Facebook heller. Men det är lite för tidigt att räkna ut Facebook redan nu och det här med att Facebook ska vara ute bland unga tar ännu inte hänsyn till det faktum att det finns ingen annan plattform som samlar så många. Och att Facebook aldrig varit inne bara mycket användbart. På Facebook finns alla men jag behöver inte/vill inte tala med mina närmaste vänner där offentligt längre. Det vill inte vi vuxna och det vill självklart inte tonåringar. Den kontakten sköts via andra plattformar eller i slutna grupper på Facebook.

Facebook är inte SCB eller Skatteverket

Låt oss påminna oss om att det vi ser i Facebooks ”folkräkningsprojekt” med 4.9 miljoner svenska användare är unikt. Ett lika stort antal användare på en plattform kan bara ersättas av just rena statliga folkräkningsprojekt så som redan sker i Sverige genom våra personnummer. Skatteverket eller SCB som adderar sociala dimensioner i sina tjänster är den enda som skulle kunna genomföra det. Vilket inte kommer att ske (låt oss hoppas).

Facebook har aldrig varit inne

Men låt oss titta lite närmare på detta med att Facebook är ”ute bland unga”. Så här har det varit en längre tid nu för Facebook har aldrig handlat om att vara inne. Facebook är och har varit mer en infrastruktur för logistiken i vår vardag. Jag förutspådde redan vid börsinträdet ”mindre relationer och mer företag” på Facebook och skrev:

”Jag tror de publika sociala dimensionerna blir mindre intressanta för oss användare vilket då över tid också får effekter på tjänsten som helhet. Jag tror vi över tid, helt oberoende av börsnoteringen, mindre kommer se Facebook som navet för det publika personliga socialiserandet och mer som just en smidig infrastruktur som underlättar en massa annat i vår vardag. Facebook som den bästa platsen för kontakten med företag mer än våra vänner. Företag, organisationer och verksamheter mer än privata relationer med människor. Att slippa komma ihåg och gå via webbläsaren till enskilda webbplatser. På  en plats enkelt och översiktligt har jag koll på det jag behöver. Vare sig det handlar om förskolan, banken, nöjesparkens öppettider. Vänner kommer jag att hålla kontakt och snacka med 1 till 1 eller i slutna grupper (eller andra plattformar).”

Mormor bor i samma stad

En aspekt jag älskar att vrida och vända på är det klassiska motargumentet  som funnits under ett par år”ingen vill vara där mormor och morsan eller farsan är”. Oj vad det uttalandet är typiskt för en tid då vi på nya plattformar, nya kommunikationsmöjligheter väljer att se på nya möjligheter med gamla ögon på beteeendemönster.

Facebook är inte och har aldrig varit den coola undergroundklubben där nu mormor plötsligt kliver in. Facebook är vägarna i vår stad där unga och äldre möts helt obehindrat varje dag.  Där man som ung hittar strategier för att inte alltid hänga på samma ställen. Vare sig med mormor eller klasskompisarna jag inte gillar. Men ibland gillar man att mötas och småsnacka eller fika även med mormor. Och man kommer återvända eller upptäcka nya gator under livet. Vilket betyder att Facebook som första stopp för att kolla upp nya bekanta och spana på kommande klasskompisar eller arbetskamrater också sker. Även om man sedan blir mer privat i sin kommunikation.

Dessutom tycker jag att det finns en öppning för den närheten i vår vardag som finns till många människor i våra liv lika gärna innebär nya former av interaktion mellan människor som tidigare inte skett över åldersgränserna. Man kan lika gärna förenas i ett intresse oberoende av ålder. Vi kan, om vi vill och väljer att hellre se det, bryta de vattentäta skotten mellan generationer vilket i en svensk kontext är oerhört intressant. Det är snarare det vi ska värna om hellre än att vilja avfärda Facebook genom att se gamla beteendemönster på en plattform som lika gärna öppnar för nya sätt att umgås.

Unga och slutna rum

Att tonåringar självklart har behov av slutna rum i den tid av identitetssökande som pendlar mellan beroende och självständighet är väl alldeles uppenbart. När det gäller att hitta sin egen mening med livet i samspel med andra behöver man få vara ifred och utforska detta. I den fysiska såväl som den digitala delen av sina liv. Konstigare är det inte vad gäller just den delen av synen på Facebook som ”ute”.

Social stress ett faktum

Sedan är det självklart så att det nu börjar visa sig att vi inte riktigt klarar av det här med att vara uppkopplade dygnet runt. Det finns många aspekter runt detta som vi inte klarar av rent mänskligt att hantera men det är något helt annat än att jaga-nästa-nya-grej efter Facebook. I grunden så spelar det ingen roll vilken plattform vi väljer att vara på. Våra digitala livsströmmar, dvs vilka plattformar vi väljer att använda kommer alltid att skilja sig från andras, men tekniken utvecklas för att möta vår så flitigt distribuerade digitala identitet (många plattformar för olika intressen). Vi loggar in och möter våra vänners flöden oberoende av vilken källan är till den information de valt att dela med mig. En login. Många flöden. De flöden du vill dela med mig. Det är vad vi kommer att se.

Där fördelen med att mormor väljer att skicka ett ”hej hur mår du” i en kanal som funkar för dem båda och absolut bättre än att ringa är helt uppenbar.

/Brit Stakston

Det här är inlägg 8 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.

 

 

Instagram: från bildapp till socialt nätverk och Facebooks krav

Instagram är på allas läppar nu. Av en mängd olika anledningar. Utvecklingen från bildapp till stort socialt nätverk i Facebooks ram ställer nya krav och inte har börsnoterade Facebook råd med att Instagram bryter mot COPPAs regler. De kan inte riskera att bilder från unga användare dyker upp i sökresultaten i det nya Facebook Graph Search. Tyvärr sker detta retroaktivt för Instagrams användare och när nu 13 -årsgränsen implementeras hårt kastas användare ut.

Användandet ökar

Det finns miljoner förtjusta användare som tar en bild med sin telefon, redigerar den (oftast) och publicerar bilden på Instagram. Ofta skickas bilden också vidare till annan vald socialamedietjänst (Facebook, e-post, Flickr, Ttwitter, Tumblr eller FourSquare) .

Enligt nypublicerade siffror från Instagram över antal användare finns det idag:

  • 90 miljoner aktiva användare per månad
  • 40 miljoner foton per dag
  • 8 500 gillanden per sekund
  • 1 000 kommentarer per sekund

Från bildapp till bildnätverk

Instagram var när den lanserade i huvudsak uppfattad av användare som en bildredigeringsapp mer än ett bildnätverk. Den lanserades i 2010, inledningsvis bara möjlig att använda i Appleprodukter  för att två år senare utvecklas för Android. Men det som först uppfattades som en rolig app för att redigera bilder utvecklades snabbt till en oerhört levande social nätverkstjänst som under 2012 också fick en webbnärvaro. Det ligger ju i bildens natur att engagera, i ett brus av information är bilden ett starkt sätt att kommunicera som lätt väcker känslor. Bilden som digitalt socialt objekt kommunicerar genast och engagerar dem man publicerar bilden för.

Här kunde man lära känna sitt nätverk och andra genom deras bildspråk och för många blev det ett mer nischat nätverk där man inte följde samma personer som i alla andra sammanhang. Det blev ett renodlat socialt bildnätverk med bilden i centrum där konversationerna runt bilderna växte och spreds med hjälp av hashtaggar. Genom en märkning av bilder genom taggar möts instagrammare med samma intresse vare sig det gäller Justin Bieber, Nyhetsmorgon eller ett favoritresmål. Livsstilsbloggarna finns idag på Instagram och följs av tiotusentals personer. Paparazzibilder blir helt ointressanta när kändisarna dels själva lägger ut sina bilder dels deras vänner vilket lett till att nyhetsmedier följer aktuella personer på Instagram. Här ges ju unik inblick i deras vardag.

Företagen hittat till Instagram

Med tiden har förstås företagen också hittat användningsområden för Instagram. Det ger en unik möjlighet att i bild kunna gestalta känslan runt ett företag samt engagera användare som älskar att kommunicera i bilder. Tävlingar med bilden i centrum finns, mycket handlar om att ge en insyn i verksamheten genom att bjuda på en unik bakom-kulissen-känsla. TV-serier eller filmer arbetar ofta på det sättet eller släpper nyheter som att det kommer en ny säsong, artister ger inblick från turnéer och kändisar bjuder in till sin vardag.

Jakten på likes

Många riktigt unga älskar Instagram och har sina vänner där och i Instagramlogiken är densamma som i många andra sociala medieplattformar. Den bygger på en jakt efter likes och en lust att få reaktioner runt sin bild. Såpass att det utvecklas helt unika strategier för det. Taggandet är ett sätt, att ange en tagg till en bild ger mig möjlighet att ta del av allas bilder med samma tagg. Har utvecklat en kultur att man på instagram kan se 10-20 taggar på en bild. Ett annat sätt är att man byter namn. Går till såhär,  en kändis lägger ut en bild på sig själv när hen äter lunch med bästa kompisen ABC och nämner henne i kommentarsfältet. Instagramanvändaren som följer kändisen upptäcker då att den här superkändisens kompis, ABC, inte har ett instagramkonto så byter man ut sitt användarnamn mot ABC och vips börjar många följa personen, för de tror att det är kändisens bästis.

Det där var två av många sätt att nå ut till fler användare. Och det här gränserna lätt suddas ut och kan bli problematiskt beroende på hur medveten man är om hur öppet det man lägger ut är som mycket ung. Vilket av erfarenhet inte är fallet ens för tonåringar alltid.

Det finns helt enkelt en ambivalens mellan att vilja å ena sidan få galet många att gilla en bild å andra sidan bli förvånade över att mindre trevliga personer gillar ens bild och tar kontakt. Det är som om man glömmer bort att bilden i sig faktiskt också kan gillas av människor som inte är lika snälla som de kompisar man har så kul med online.

I jakten på likes och i lusten att fler ska interagera med det innehåll man lagt ut så är grundreaktionen att det är kul  när någon börjar prata och plötsligt kan man befinna sig i långa samtal med en mycket ung person. Integriteten är möjlig att passera snabbt via Instagram. Det kan starta så oskyldigt som det briljanta exemplet som min gode vän Petter Karlsson berättade om häromdagen. Det kan hända att du gör något kul med din avatar, någon hittar din bild och vill kanske ha hjälp med hur du gjorde den där roliga grejen och plötsligt befinner du dig i ett långt samtal där skärmdumpar på inkorgen från mailen skickas från personen som vill göra samma sak, där lösenord/adress lätt hade kunnat synas etc. I de flesta fall en vardagssituation som är helt okomplicerad. Men vi vet också att nätet består av människor med helt andra agendor och syften med sin närvaro på nätet och där det är lätt att passerande lager av intimitet och de kan missbrukas.

Det här är inte lätt och vi måste som föräldrar föra samtal med våra unga om detta. Inte för att kontrollera och hindra eller avskräcka. För att medvetandegöra om världens olika dimensioner precis som vi gör i alla andra sammanhang. Vi skulle inte låta dem prata med vem som helst hur som helst på ett shoppingcenter och låta en 10-åring gå iväg och fika med en okänd person. Idag sker det ju det där fikasamtalet med just okända hur lätt som helst på t.ex. Instagram.

De upplopp som skedde i Göteborg runt uthängningssajter där bilder spritt sig från Instagram visar ju också att det här inte bara kan bli till problem för riktigt unga användare. Även här gavs vittnesmål från unga att det finns så många dimensioner av detta som vi måste tala om i skolans värdegrundsarbete. Händelserna i Göteborg satte press på Instagram om att lämna ut kontouppgifter och det är långt ifrån den första gången. Detta sammantaget leder också till det som skett i veckan.

Unga användare portas nu

De senaste veckorna har nu unga användare portats från Instagram och får därmed inte tillgång till sina bilder längre. Oerhört olyckligt för de barn som investerat kärlek och tid på sin bildhantering. Förhoppningsvis har de inte fotat allt direkt i appen utan valt att redigera bilder tagna med fotokameran, i så fall finns i alla fall bilderna kvar. Instagram har alltså förtydligat sina Terms of Conditions och aktivt vill kontrollera ålder och stänger av det man uppfattar som unga användare eftersom det annars bryter mot Children´s Online Privasy Protection Act COPPAs regler. Enligt dessa regler får man ej kommunicera med barn under 13 år utan föräldrars tillåtelse. En lag som syftar till att skydda barn från marknadsförare eller olovligt användande av deras data i marknadsföringssyfte. Hur de hittar dem kan man undra, men det är nog mycket möjligt att man dels sett över sina inställningar så det är möjligt att enklare hitta mycket unga användare dels utgår från anmälningarna som kommer in.

Min uppfattning är att det här är en av konsekvenserna just i den utveckling som skett från en bildapp till ett brett stort aktivt socialt nätverk som lyder under amerikansk lagstiftning. Integrationen med Facebook har självklart stor betydelse här. Det börsnoterade Facebook har inte råd med att man via Instagram bryter mot COPPA så tydligt genom att den tjänsten inte varit tydliga gentemot sina användare om vilka regler som gäller. COPPA är det Facebook och därmed Instagram har att förhålla sig till som de kommersiella företag de är som verkar på en marknad. Då måste de förhålla sig till de lagar som finns om kommunikation med unga online.

När de nu lanserar Facebook Graph Search kan de inte riskera att bilder från barn under 13 år förekommer i sökresultaten.

Lagar anpassade efter en nätverklighet

Jag tror att vi å ena sidan ser en naturlig utveckling och försök från nätföretag att ta det ansvar som förväntas av dem å andra sidan ser vi också att utvecklingen och användandet ligger före juridiken, som så ofta förr. Det är ofta en hyfsat sund utveckling i ett samhälle att lagstiftningen inte är för snabbfotad men nu när vi har ett scenario där nätet har den plats det har i våra liv måste man se över en del lagar t.ex. inom marknadsföringsområdet.

Även i Sverige idag har vi ju egentligen en marknadsföringslag som inte är helt anpassad för t.ex. Facebook eller bloggandet för företag. Principiellt skulle en mängd företag kunna anmälas som påstår saker som inte är helt vederlagt, en Facebookstatus och ett blogginlägg lyder ju under marknadsföringslagen men varken ses eller värderas som det av användare, men lagstiftningen skulle nog i många fall se det som omöjligt att identifiera som reklam. Ett blogginlägg kan inte alltid tydligt identifieras som just ­reklam och det där med reklamidentifieringen är ju centralt i marknadsföringslagen.

Idag får föräldrar och unga ofta ljuga för att ge tillgång till tjänster vilket är osunt men kanske är den fria tillgång utan åldersgräns inte möjlig just nu. I den tid vi lever i där vi alla försöker lära oss den här nya infrastrukturen. Precis som vi lärt oss att hantera vem som gör vad på vägarna. Det kanske i bästa fall leder till sunda samtal om nätet och alla dess fantastiska möjligheter och vad man kan se upp för. Jämförbart med många andra åldersgränser som finns i samhället.

Instagram för kids

Facebook för barn har det talats om länge och det ser vi nog kommer att hända runt Instagram också, ett sätt att anpassa sig efter nätbeteenden hos de under 13 år. Vi ser också att tekniken utvecklas i samklang med uppenbara problem som missbrukande av bilder och det finns alternativ till Instagram. Exempel på tjänster som adresserar problemet med bilder som sprids såsom de i upploppen i Göteborg är applikationen SnapChat.  Den bild  eller det meddelande jag sänder till någon av mina vänner bara är synlig mellan 3-10 sekunder för mottagaren. Försöker mottagaren trots allt att skärmdumpa meddelandet eller bilden aviseras avsändaren.  Facebook har det liknande ”Poke-App” bygger i grunden på samma sak.

Igen handlar det om människan

Återigen landar vi i detta med att utgå från att människor på nätet är både goda och onda. Och visst behöver vi se till att detta med transparens pris diskuteras med unga. Att den transparens de visar är ett oerhört förtroende som tyvärr inte alltid vårdas av andra. Vilket också är den kontext som Facebook bygger sin affär i.

/Brit Stakston

Det här är inlägg 3 av 100 i den bloggutmaningen #blogg100 som Fredrik Wass startat, här kan du läsa vilka andra som deltar och vilket stort intresse det finns för den roliga utmaningen.

Årets PR-floppar 2012 – Facebook, storföretagens krishantering och Juholt

Dan före dan är det dags att presentera årets PR-floppar. Inga stora överraskningar.

Facebook floppade i både stort och smått. Förväntningarna inför Facebooks börsintroduktion var skyhöga med en värdering på 104 gånger årsvinsten. Förvåningen i Sverige var stor när till och med en av AP-fonderna köpte in sig. Sen rasade kursen. Den sämsta börsintroduktionen på Nasdaq sedan 1995 enligt affärspressen. Ett halvår senare försvann Jonas Gardells uppdatering med orden ”sverigedemokrater”, ”bög” och ”invandrare”. Svenska Facebook skyllde på kontoret på Irland och undrade nog själva hur det hela hade gått till.

Svenska storföretag fortsatte att fullständigt i baklås när Uppdrag granskning eller Kalla fakta ringde. Och detta trots tillgång till medieträningar, kriskonsulter, bemannade informationsavdelningar och ny modern teknik som gör det möjligt att effektivt kommunicera sina egna budskap. Turerna i Telias kriskommunikation kring affärerna i Uzbekistan och HM:s hantering av kritiken mot slavlöner har förvånat många. Magplask på magplask. Samtidigt som ledningens agerande sätter personalens lojalitet på prov.

Håkan Juholt var en lika delar självförvållad som underhållande flopp redan förra året.  Men eftersom det hann bli 2012 innan han avgick så får han vara med på listan igen. Men med tanke på att han ersattes av Stefan Löfvén som kallar politiska visioner för affärsplan så kan vi väl konstatera att det var roligare förr.

Fort men fel kan man kanske säga när Apple kastade ut Google och lanserade en egen kartjänst samtidigt med Ipone 5. Sveriges näst största stad Göteborg inte fanns med och skadeglädjen var stor i de sociala medierna.

Silverhannarna och ledamöterna Göran Malmqvist och Per Wästberg skämde ut både sig själva och Svenska Akademin när de enades om att krossa översättaren och poeten Li Li genom att stoppa stipendier och sprida dåliga recensioner. Malmqvist ångrade sig och menade att han aldrig brukade använda den typen av språk i vanliga fall. Fan tro´t.

Relikerna Lundsberg, Sigtuna och Gränna visade åter prov på snedvridna ideal och traditioner bland personal och föräldrar. De toppade löpsedlarna med avslöjanden om fusk samt en extrem ovana vid att hantera kriser.

Trots höga förväntningar och stort presspådrag ledde H&Ms samarbete med Anna del Russo inte till någon köprusch. Efter någon månad reade de ut allt som var kvar. Konsumenterna kanske börjar tröttna på designersamarbeten?

Stig Larsson gav återigen färg, form och innehåll till ordet gubbsjuk. Och han verkar gilla det. Men vi andra blev åter påminda om att sådana som han finns på riktigt.

Invigningen av Friends Arena där fokus låg på att artister fick släppa nya låtar. Man missade här ett unikt tillfälle att lansera en ny nationalarena och skapa stolthet och gemenskap genom att lyfta fram stora svenska idrottsögonblick sjunga allsång.

2007 – Facebook visade vägen

Det här är del 1 av 6 i en summering av den utveckling som skett inom kommunikationsbranschen tack vare digitaliseringen, här finns prologen som ger en bakgrund.

Facebook exploderade i Sverige 2007. Vi gick från 40 000 användare i början av året till 450 000 under sensommaren och i november fanns det  en miljon svenska användare. Jag minns den där helgen i augusti 2007  då det nästan gick att ta på Facebookfebern. Alla gick med. För många blev den hösten och Facebookinträdet ett kollektivt minne bland andra stora händelser. Facebook blev den plattform som gav en pedagogisk knuff framåt för sociala medieanvändandet. Det som tidigare skett under mer anonyma användarnamn på Lunarstorm, Hamsterpaj, PlayAhead och MySpace m.fl. förflyttades till en öppnare plattform.  Två av Facebooks tydliga framgångsfaktorer var dels den oskrivna överenskommelsen om att använda sitt riktiga namn dels det enkla gränssnittet. Det öppnade för ett mycket breda användande och även i helt nya målgrupper.

PR-branschen kastade sig inte direkt över de sociala medierna. Minns hur jag kallades Ms Facebook och inom branschen ställdes frågan om vi ens skulle ”överleva en miljö där kunder, medier och annonsörer kommunicerar öppet med varandra?”.  Även om branschen inte var direkt snabbfotad pressades snart alla av kundernas krav på utveckling och de traditionella mediebevakningstjänsterna såsom t.ex. Cision började bevaka bloggar. Vi på JMW funderade under denna tid mycket över framtiden för kommunikationsbyråer och vilka möjligheter som föddes genom att gränserna suddades ut mellan reklam-, medie-, webb- och PR-byråer.

Vi genomförde under hösten en Facebookundersökning som visade att fyra av tio svenskar använder sociala nätverk. Undersökningen presenterades under ett rundabordssamtal. Bland gästerna fanns både andra PR-byråer och Lunarstorm. Idag är det här kunskapsdelandet självklart men det var det inte alls då i en då mycket mer icke-transparent bransch. Internt föregicks det runda-bordssamtalet av många diskussioner om det verkligen var rätt att bjuda in konkurrenter.

När året gick mot sitt slut hade Facebook förekommit i medier i alla tänkbara sammanhang och var nästan lösningen på de flesta världsproblem redan då.

MEDBORGARJOURNALISTIK

Det som snabbt var tydligt var möjligheten till tvärsektoriella enfråge-folkrörelser som människor mobiliserade sig i digitalt. Grupper startades på Facebook och vi fick många exempel på hur människor snabbt kan förenas kring frågor de ville förändra och med hjälp av de enkla verktygen kunde arbetet mobiliseras och spridas. Ett svenskt exempel från den tiden är förstås ”Gatuvåldet måste stoppas”  som Anton Abele startade efter att en kamrat misshandlats till döds efter en fest. Internationellt exempel som även engagerade i Sverige var stödgrupperna för situationen i Burma.  Reaktionerna för att stötta de misshandlade munkarna som vågade protestera mot de kraftigt höjda bränslepriserna var starka och globala. Demokratirörelserna i Burma, Myanmar visade också hur kunskapen om nätet nu lika mycket kommit att användas av förtryckarregimer som censurerade nätet. Vikten av medborgarjournalistik blev tydlig och bloggar och sociala medier blev de viktigaste kanalerna och källorna som dessutom försåg traditionella medier med innehåll.

Barack Obama som då var presidentkandidat hade en tydlig sociala mediestrategi som gick ut på att finnas på så många plattformar som möjligt. Hans vilja att distribuera sin närvaro blev omtalad.  Naturligtvis använde Obama sig även av Facebook och berättade gärna om varför han gjorde det. När Facebookgruppen ”One million strong for Barack” startade i januari 2007 blev det en av de snabbast växande och så småningom största grupperna.  Även svenska politiker började fundera över sociala medier men lät det inledningsvis mest ske på gräsrotsinitiativ.

KONSUMENTMAKT

Vid sidan av demokratiarbete av olika aktörer online via nätet eller  organisationer som använde digitala verktyg blev det också snart tydligt, även i Sverige, att Facebook kunde användas för en enskild konsument att göra sin röst hörd. Konsumentmakt för att t.ex. uttrycka missnöje mot den lokala matvarubutiken, gruppen ”Det bottenlösa hatet mot ICA St: Eriksplan”  är ett roligt och mycket talande exempel från hur Facebook användes hösten 2007. Företag började pressas allt mer. Dessutom kom det studie efter studie som bekräftade att konsumenter uppfattar det som mycket trovärdigt med rekommendationer av andra konsumenter.

Företagen stod dock mest på tröskeln till Facebook och kikade mest in och funderade över vad allt det här egentligen skulle betyda för dem. När de så kallade sociala annonserna dök upp börjadet man allt mer förstå att det skulle finnas mekanismer där rekommendationerna strukturerat skulle kunna användas till företagets fördel. Ett exempel på ett företag som var tidig med att använda sig av Facebook var Glocalnet som provade att ha delar av kundtjänsten där. Internationella exempel började dyka upp som visade att t.ex. företag som Nike med sitt Nikeplus minskade sin budget för traditionella medier till förmån för sociala medier.

BLOGGOSFÄREN

Under 2007 vidgade sig bloggosfären och var mycket levande. Dels inom politiken där vi redan 2006 hade sett bloggens makt när Magnus Ljungkvist via sin blogg  avslöjade fakta som ledde till att ministern Maria Borelius fick avgå. Han blev ”bloggaren som fällde en minister” och fick 2007 Nyhetspris av Politikerbloggen, i motiveringen lyftes demokratiaspekterna av medborgarjournalistiken fram.

Det fanns också ett starkt bloggkluster som nyfiket följde varje skede i socialamedieutvecklingen. DN integrerade i februari 2007 bloggsökmotorn Twingly. Det betydde mycket för utvecklingen av bloggosfären i Sverige och innebar att en online-tidningsläsare kunde se vem bloggat om en artikel. Länken från en blogg syntes bredvid artikeln. Det fick den positiva effekten att de flesta journalister nyfiket bevakade inlänkande bloggar och kommentarsfält. Det perfekta flödet mellan nya och gamla medieformer var fött. Björn Hedensjö som då arbetade på DN kommenterar det femåriga samarbetet med Twingly.

TRADITIONELLA MEDIER

Under detta år startade Aktuellt projektet Öppen redaktion för att öppna upp och redovisa hur de tänker vid nyhetsvärdering. Internationellt fanns en mängd intressanta exempel som t.ex. när New York Times släppte sitt arkiv fritt. Medierna i stort kan dock sägas under denna period ha en kluven och lite sömnig relation till de sociala medierna. Insikten om påverkan på den egna verksamheten var inte tydlig för alla. Konsekvensen var att rapporteringen om de sociala medierna ofta fick en negativ lite styvbroderlig vinkel. Det kunde handla om integritetsaspekter , om det faktum att alla är med, om huruvida Facebook bara var en fluga eller en övergående trend och om perspektivet av att Facebook äger oss.

BUBBLAN AV INTERNETÄLSKARE MÖTS

JMW hade haft bloggen som kommunikationskanal och hemsida sedan 2004. Många med oss kom att under de närmaste åren använda just bloggen som publiceringsplattform för att dela vår syn på den utveckling vi nu såg framför oss. Vare sig det handlade om funktionaliteter på Facebook eller var vi var på väg i stort tack vare teknikens utveckling.

Vi alla nyfikna sociala medieanvändare , oberoende av vilket ingångsperspektiv vi hade, fann varandra via bloggandet och även under diskussioner på alla de nya tjänst vi hela tiden provade. Särskilt intensiva och grupperande blev samtalen på mikrobloggsplattformen Jaiku. Den svenska socialamediebubblan formerade sig där. Det blev en grupp som förenades av lusten att se implementeringen av de möjligheter vi såg i våra respektive branscher. Jaiku, som många minns med nostalgi idag, blev senare väldigt samtidstypiskt  köpt av Google och lades ner. Mycket av de tidiga samtalen finns samlade i ett arkiv för den intresserade.  Vid sidan av samtal on-line fick de fysiska mötesplatserna och nätverkandet ett uppvaknande i Sverige och kom att få mer av den karaktär som är typiskt för t.ex. amerikanskt nätverkande. För oss som gillade nätet var t.ex. Sociala media Club Stockholm  en sådan mötesplats. För mig personligen har mitt digitala nätverk betytt oerhört mycket dels för att yrkesmässigt ha personer att kunna stöta och blöta idéer med varandra dels för att jag i dessa kretsar hittat vänskap som består och har en djupare karaktär än bara yrkesmässig.

I min summering kommer jag dock inte lägga så mycket fokus på denna grupp och våra metadiskussioner. Jag kommer inte heller ta med varje tjänst utan vill försöka beskriva utvecklingen i grova drag. Vill fånga upp hur de flesta människor mött utvecklingen steg för steg, oavsett hur aktiv användare man själv varit under hela denna resa. Jag vill att vi som varit med ska känna igen oss samtidigt som även den skeptiske läsaren ska få en helhetsbild och insikt om de sociala mediernas betydelse. För när vi tittar på utvecklingen hos företag, organisation, myndigheter, politiker och medier under den här tidsperioden inser vi att det har förändrat sig. Alldeles oavsett hur vi som privatpersoner ser på de sociala medierna.

Här hittar du de kommande inläggen serien om sociala medier åren 2007-2012. Och bidra gärna med dina egna minnen från 2007!

/Brit Stakston

Facebook, börsen och kraven som kommer

Idag börsintroduceras Facebook och det blir spännande att följa utvecklingen av en av världens största börsnoteringar och dagen är en spännande process i sig som kan följas live här.

Är det början eller slutet på något. Jag tror både och. Det är början på nästa steg för något som idag är en infrastruktur för logistiken i vår vardag.  Det kommer ganska snabbt innebära en hel del nya tjänster för att ge de förväntade avkastningarna till aktieägarna. Många kommer både användarna och företagen uppleva som mycket relevanta. Men det är också slutet för det Facebook började med. Användarna i fokus. Trots att det är tjänstens kärna. Men det tror jag inte investerarna förstår. Gamla intjäningsmodeller kan över tid komma att pressa Facebook in i ett hörn där tjänsten inte kommer utvecklas på det sätt den skulle kunna.

Mindre konversation och mer företagsrelationer

Facebooks etablerade närvaro i vår vardag är en viktigt relation definitivt möjlig att kapitalisera ytterligare på.  Men jag tror också att aktieägarnas  vinstkrav kan innebära steg som i förlängningen gör att vi tappar intresse för vissa användningsområden av nätverket om det görs på ett sätt som inte tar hänsyn till Facebooks logik. Effekter som dock egentligen inte behöver innebära att Facebook försvinner utan mer omvandlas. Jag tror också att det finns en intressant spänning i att Facebook inte riktigt är detsamma längre. Att tjänstens användande ser annorlunda ut. Jag tror de publika sociala dimensionerna blir mindre intressanta för oss användare vilket då över tid också får effekter på tjänsten som helhet. Och jag är inte säker att aktieägarna förstår att detta håller på att hända eller i grunden förmår att värdera det som är Facebooks kärnprodukt  – relationer.

Jag tror vi över tid, oberoende av börsnoteringen, mindre kommer se Facebook som navet för det publika personliga socialiserandet och mer som just en smidig infrastruktur som underlättar en massa annat i vår vardag. Bland annat att Facebook blir den bästa platsen för kontakten med företag mer än våra vänner. Jag ser en framtid för Facebook som en gigantisk RSS-läsare för det vi vill interagera med. Företag, organisationer och verksamheter mer än privata relationer med människor. Att slippa komma ihåg och gå via webbläsaren. På  en plats enkelt och översiktligt har jag koll på dagis, banken, nöjesparkens öppettider och håller kontakt och snackar med vänner 1 till 1 eller i slutna grupper.

Och hänger affärsmodellerna med i den här förflyttningen undrar jag. För det innebär nya former av tjänster.

När jag igår på twitter ställde frågan om vad det innebär att Facebook nu når börsen fick jag förstås många svar.

Peter Säll  svarade snabbt att Facebook kommer att bli allt mer kortsiktiga i det de gör på grund av vinstkraven från investerarna.

Just perspektivet av än större vinstkrav och vilka de tänkbara affärsmodellerna för att matcha dessa är väl exakt vad det handlar om. En svår balansgång där Facebook hittills verkligen lyckats få användarna att känna sig som deras behov fått styra utvecklingen mest. Vi får se om investerarnas behov verkligen matchar användarnas behov.

Jakob Mjöbring funderar på om reklamen därmed kommer att ta över och användarna lämnar sajten.

I det korta perspektivet är jag, precis som Martin Garbarczyk, överygad om att vi kommer se många båda efterfrågade och relevanta tjänster:

Man kan med fog säga att vår relation till Facebook är unik och att den investering vi gjort i tid genom åren genom att skapa innehåll där gör att tjänsten är snart invävd i vårt DNA. Niclas Strandh lyfte just det perspektivet i vår diskussion på twitter.

Trögrörligheten som finns kopplat till detta dvs att  användarna inte byter tjänster hur som helst har jag tidigare argumenterat för när det gäller Facebook vs Google + och Niclas påpekar att om vi till och med har svårt att byta smörsort hur svårutbytbart är då inte Facebook. Det gäller ju fortfarande jag är dock mer inne på att användarna inte framöver vill interagera så som vi interagerat på tjänsten sedan 2004. Utvecklingen kan mycket väl gå mot bla mer nischad exklusiv kommunikation för utvalda och mindre det masspublika till hela mitt nätverk.

Annonser eller inte?

Ett tecken på att detta med framtida annonsintäkter kanske inte kommer att fungera ansågs biljätten General Motors val att inte fortsätta med Facebook-annonser häromdagen vara. Man kan också välja att se det som att just de gamla annonsmodellerna inte fungerar på nya plattformar vilket inte utesluter att det finns nya former för annonser. General Motors stannar ju på plattformen för närvaron och konversationerna och andra företag vittnar om vilka annonsmodeller de tycker fungerar. Facebook handlar ju som sagt mer om relationer än att vara annonsplatser och det är klart att det går att kapitalisera än mer på relationerna på ett sätt som tillfredsställer både investerarna och inte rubbar förtroendet hos användarna?

Och kanske kommer vi användare trots allt acceptera ett gränssnitt fyllt av annonser på ett helt annat sätt än idag, för vad har vi för val?Kommer  vi trots allt vänja oss med det Charlotte Wormbsupplevt i Spanien med ett flöde fyllt av reklam:

Men jag tror vi ska komma ihåg att Facebooks framgång hittills  bland annat har byggt just på det rena gränssnittet befriat från blippande banners i överflöd.

En annan tänkbar utveckling är att vi kommer vilja betala för att synas mer i våra vänners flöden? Jag tycker sammantaget att det kommer bli grymt spännande att följa den kommande utvecklingen.

Mät, sök och företag

Men för att summera och knyta ihop säcken där jag började. Jag tror att börsnoteringen kan vara ett nytt nästa steg men också snubblande nära en början till ett mindre intresse (både användare och marknad) för tjänsten om inte de tre följande punkterna adresseras.

1. Mätning och värdering. Oförmågan att värdera och mäta relationer är avgörande. Alla tre inblandade parter måste hitta en fungerade intäktsmodell som alla förstår. Det gäller inte nu bara Facebook och annonserande företag utan nu också investerarna.

Jag tror företagen som finns på Facebook är de stora vinnarna på kort sikt men för att alla parter ska bli det på lång sikt måste alla som är relaterade till Facebook, både som annonsplats och investering förstå Facebooks kärna.

Affärsmodellen kan t.ex. inte mätas som vi tidigare mätt annonsintäkter. Och där tror jag faktiskt inte vi är. Jag tror att investerarna kommer att kräva resultat som baserar sig på etablerade snabba sätt att räkna, klick och annonsexponeringar och inte förstå hur man ska varken prissätta, värdera eller förpacka det långsiktiga varumärkesbyggande som sker via relationer i Facebook. Jag är tveksam till att deras tålamod matchar Zuckerbergs femårsperspektiv. Facebooks största problem just nu är att de dels verkar vara som vilket annonsberoende media som helst och vi vet hur tveeggat det svärdet är dels att det idag ännu inte finns några lika tydliga eller övertygande mätmetoder som t.ex. annonsmarknaden har att erbjuda aktieägare.

Klivet ut på börsen kommer helt enkelt tvinga Facebook in i det hörn som alla tjänster i nätverksekonomin inte vill vara. Aktieägarnas vinstkrav kommer helt enkelt än tydligare kräva att Facebook följer etablerade mätmodeller som varken fångar upp eller värderar det som Facebook ytterst handlar om. Vilket leder till en tjänsteutveckling som än mer bidrar till förflyttningen från det som var kärnan. Och där någonstans närmar vi oss några intressanta brytpunkter.

2. Sök. Jag tror absolut att söket är en av Facebooks viktigaste prioriteringar särskilt i takt med att det sociala offentliga interagerandet delvis minskar. Jag tror att mycket av dialogen på Facebook framöver sker i mycket mindre sammanhang, stängda grupper och 1 till 1 kommunikationen. Man vill inte låta alla se alla konversationer och för att underlätta att hitta det vi inte längre hittar via andras interaktioner krävs en bra sökfunktion. Dessutom har söket att göra med annonsernas framtid nämligen sambandet mellan det jag söker efter och relevanta annonser.

3. Värdet av en gigantisk RSS-läsare. Företagens närhet. Vi vill ha en direktkanal till företag, organisationer och andra verksamheter som ligger oss varmt om hjärtat i större utsträckning än vi ibland vill erkänna. Vi är beredda att bjuda in företag i vår vardag när det ger oss någon nytta eller underhållning. Vi går inte via deras hemsidor utan vi följer mer nyfiket och snabbt det de gör på Facebook när vi behöver det eller när de har något relevant att berätta. Den fulla potential som finns i den direktkanalen i vår ficka via Facebook är idag långt ifrån rätt förvaltad. Och ofta fylld av fördomar inför. Här tror jag den uppväxande generationen ser en massa fördelar och föredrar ha allt möjligt att interagera med via Facebookgränssnittet.

Så summa summarum. Den stora frågan tror jag är om investerarna förstått det Zuckerberg och vi användare tillsammans byggt. Och om de ens bryr de sig om det.

Vad är dina tankar om framtiden för Facebook efter börsnoteringen?

/Brit

Lästips:

Internetworld skriver om hur börsnoteringen delar USA och adderar en mängd länkar som ger lite olika perspektiv

Intressant genomgång i Washingtonpost av olika sociala medieplattformar genom åren.

Sydsvenskan skriver om att börsen inte gillade Facebook.

DN skriver om en blek start för Facebook.

Ekot skriver om de vilda spekulationerna.

SvD skriver om första handelsdagen: Facebooks börspremiär en besvikelse, ”Facebookyra lyckades inte hejda nedgång” och  ”Såhär räddades Facebook från fiasko”. och i Siliconvallyebloggen läser om vi om att börsintroduktionen fick en svajig start.

 

 

 

Instagram för farligt för Facebook

  • 10 april 2012
  • Kategorier: Blogg

Det nischade sociala bildnätverket Instagram köptes igår upp av Facebook. Mark Zuckerberg skriver ”I’m excited to share the news that we’ve agreed to acquire Instagram and that their talented team will be joining Facebook.”

Instagram har vuxit rasande snabbt med 30 miljoner användare, för någon vecka sedan kom appen för Android och på ett dygn laddades den ner 1 miljon gånger. Användare som i sig säkert bidrar till värdeökningen av Facebook.

Själv har jag älskat Instagram dels för möjligheten att lära känna vänner och andra genom deras bildspråk dels för att det är just ett mer nischat nätverk där jag inte alls följer samma personer som i alla andra sammanhang. Ett renodlat socialt bildnätverk med bilden i centrum och konversationerna med andra runt en bild har varit ljuvligt. Med hjälp av hashtaggar får det nischade mer tajta nätverket också globala inspirations- och vänmöjligheter. Genom en märkning av min bild kan jag möta andra instagrammare som har samma intresse vare sig det gäller bullterriers, folkabussar eller favoritresmål.

Vad händer nu? Facebook ligger inte lågt inför den kommande börsnoteringen skriver SvD och DN ”Nä Facebook gör en Google” skrev jag spontant igår på Twitter, dvs köper upp konkurrenter. Det troliga är att uppköpet över tid stryper utvecklingen och användartillväxten för Instagram. Precis som de tidigare köpt incheckningstjänsten Gowalla och länkdelningstjänsten Friendfeed vilket var början till slutet för båda de tjänsterna.

Igår var dock Mark Zuckerberg tydlig med att uppköpet inte ska påverka tjänsten på det sättet:

”We think the fact that Instagram is connected to other services beyond Facebook is an important part of the experience. We plan on keeping features like the ability to post to other social networks, the ability to not share your Instagrams on Facebook if you want, and the ability to have followers and follow people separately from your friends on Facebook.”

Men redan det här stycket andas på sikt kvävning av Instagram för mig:

”These and many other features are important parts of the Instagram experience and we understand that. We will try to learn from Instagram’s experience to build similar features into our other products. At the same time, we will try to help Instagram continue to grow by using Facebook’s strong engineering team and infrastructure.”

Instagrams tillväxt har för mig inte varit signaler på att den tjänsten skulle kunna vara ”the next thing” istället för Facebook. Instagram har aldrig varit ett hot på det sättet för mig som användare av Facebook. Det är två tjänster som kompletterar varandra och fyller helt olika behov. Det betydde inte heller att bildhanterandet på Facebook hotades av att den tjänsten finns och lättheten att dela bilder via sin mobil utan Instagram fanns ju som alternativ. Många valde ju också att dela sina bilder på bla Facebook och där fortsätter konversationerna runt en bild.

Jag säger precis som med Google + att ingen tjänst kommer ha alla användare. Det vi ser i Facebooks ”folkräkningsprojekt” är unikt och kommer med ett lika stort antal användare i så fall bara ersättas av just rena statliga folkräkningsprojekt så som redan sker i Sverige genom våra personnummer. Skatteverket eller SCB som adderar sociala dimensioner i sina tjänster är den enda kontext jag ser framför mig just nu för ett lika stort folkräkningsprojekt igen som skulle kunna få 4.6 miljoner svenskar att registrera sig på samma tjänst och det hör för mig mer hemma i ett överstatlig scenario som mer  liknar Hungergames eller Kina än de sociala nätverk som vi ser idag ; )

Det utesluter  inte att Facebook (eller möjligtvis över en tid ett uppköpt Facebook) kommer på ett relevant sätt vara infrastrukturen för vår logistik i vardagen hyfsat länge till. Att de köper Instagram är däremot för mig verkligen ytterligare ett tecken på att Facebook inte kommer vara för evigt, viljan att kontrollera konkurrensen från ett nischat nätverk är en osund utveckling även om det här helt tydligt hur både Facebook och Instagram tjänar på uppköpet just nu.

Jag är faktiskt lite sur. Eller egentligen mest ledsen. Vad är det för utveckling vi ser? För mig personligen blev Instagram lite mindre intressant även om jag inte tänker gå så långt som till att radera mitt konto. Men för mig är det enkelt, utvecklingen med alla ägg i en korg är inte vad jag som användare vill ha och det är säkerligen osunt i det stora hela.

 

/Brit Stakston

Uppdaterat:

Några som berör varför-frågan runt uppköpet:

Fredrik Wass har skrivit om varför Facebook köper Instagram.

Welcome to Wallstreet: The Instagram buy is all bout Facebook´s investors, Read Write  Web

Here is why Facebook bought Instagram, Gigaom

Undersöknings-PR och skrämseltaktik om Facebook

  • 5 mars 2012
  • Kategorier: Blogg

Lusten att finna felen med vårt interagerande i digitala medier tar sig ständigt nya galna uttryck. Idag dundras en undersökning ut som bla i DN får rubriken  ”Facebook sprider olycka”.

Framgångsrik undersöknings-PR för avsändarna men negativt på så många andra sätt. Vem vinner på den här trivialiseringen och förminskande av digital kommunikation? Jag filar på ett inlägg men låt mig bjuda på några intressanta bakgrundsperspektiv som får mig att undra hur denna nyhet ens platsar i media.

Undersökningen är startad som ett event på Facebook. Jag minns hur intresserad jag blev i somras av det som presenterades som ”Sveriges största Facebook-studie” vilket ju lät fantastiskt intressant. Jag gick till eventsidan på Facebook och läste:

”Vi har alla våra funderingar över Facebook. Hur mycket snokar man egentligen på Facebook? Finns det skillnade mellan män och kvinnor i hur många vänner och bilder man har? Finns det skillnader mellan olika åldrar?

Nu ska vi lansera Sveriges hittills största studie på Facebook-användande som ska ta reda på detta! En anonym enkät är planerad att skickas ut i början av juni, 2011, och vi behöver Din input för att formulera bra och intressanta frågor! Det är enkelt. Du postar dina funderingar och teorier på gruppens vägg. Vi väljer ut de est intressanta, skickar ut enkäten och sammanställer resultaten.”

DÄR slutade jag läsa och bestämde att det här var trams. Inte bara för att man säger sig lansera  ”Sveriges största Facebook-undersökning” utan dels för att första frågan är ”hur mycket man snokar egentligen” dels för den högst ovetenskapliga metoden för urval ”vi väljer ut de mest intressanta”.

Tror Leif Denti säger det allra bäst själv i artikeln med rubriken ”Väggen av skryt påverkar” där det också visar sig att undersökningen är gjord som ett oavlönat sidoprojekt där Leif Denti är projektledare och att sex av hans kollegor deltar.

”Den största bristen i undersökningen är att det är ett ”bekvämlighetsurval” och inte ett slumpmässigt urval, kommenterar Leif Denti” i en artikel hos Sveriges Universitetslärarförbund..

Jag tror den kommentaren av Leif Denti själv räcker för att vi ska lägga undan den undersökningen som representativ för svenska folkets Facebook-användande. Däremot är medieutrymmet bekymmersamt.

Jag återkommer i det allvarliga i den här onyanserade skrämseltaktiken men den stora frågan som detta väcker är också mediers förhållande till undersöknings-PR. Och i förlängningen traditionella mediers inställning till digitaliseringen när det om och om igen blir så att grunda undersökningar som trivialiserar människors nya former av kommunikation får så stort utrymme eller få stå helt oemotsagda eller faktagranskande.

 

/Brit Stakston

 

 

 

 

Kungahuset + Facebook = en perfekt kombination som väcker många frågor

  • 29 februari 2012
  • Kategorier: Blogg

Tio relevanta statusuppdateringar har under fem dagar, sedan prinsessans födelse, tillfredsställt informationssuget och dominerat bildval och senaste nytt i många medier. Via Facebook har Kungahuset genom små men lagom informationsbitar stillat den värsta informationshungern hos både medier och intresserad allmänhet.

Tio statusuppdateringar som dessutom har lett till att  Kungahusets Facebooksida fått 50 000 nya personer som följer den, totalt drygt 67 000 i skrivande stund.

I min postning häromdagen  ”En prinsessa är född. Så även på Facebook” lyfte jag fram tre huvudpunkter om varför det är så rätt av Kungahuset att använda sig av Facebook som blir:

1. ett forum för de som älskar Kungahuset,

2. en arena  för krishantering,

3. möjligheten att ta kommando över nyhetsflödet.

Låt oss titta lite närmare på vad de faktiskt gjort och hur de verkligen därmed tagit kommandot över nyhetsflödet.

Innehåll läggs ut med en frekvens som gör att de, sakta men säkert, etablerar en insikt hos de som följer sidan att det är just  via Facebook som man kommer att hållas uppdaterad bäst. Det är här bilderna läggs ut först. Och medierna får bara dansa med. Och de paparazziliknande bilderna av skymda ansikten i Säpobilar blir allt mera ointressanta när det faktiskt kontinuerligt kommer bilder från källan själv.

Dessutom ger Facebook använt på detta sätt en illusion av att man kommer de nyblivna föräldrarna närmre och för de som uppskattar monarkin upplevs det säkerligen som likvärdigt med att bläddra i deras personliga fotoalbum. Bilderna kommer att finnas i det egna personliga flödet på Facebook bland övriga vänner och bekantas statusuppdateringar.

Det finns mycket att lära av hur Kungahuset med enkla medel gör det mesta rätt just nu. Visst det är ingen dialog att tala om. Det förväntar man sig dock inte av en aktör av detta slag. Men för ett tidigare mycket mer slutet Kungahus är denna avspändhet ett klokt och stort steg. Det kommer även över tid kunna bli det starkaste försvaret när medvinden vänder och det börjar blåsa kallare runt monarkin.

Republikanska föreningen har en Facebook-grupp med knappt 5 000 medlemmar och har fått 500 nya medlemmar de senaste dagarna. Kan vi överhuvudtaget jämföra ett mer formellt föreningsengagemang med ett gillande på en Facebooksida? Nej det är klart att 50 000 personer som valt att gilla en Facebooksida de senaste dagarna inte kan översättas eller jämföras med ett medlemskap. Det är förstås oändligt mycket enklare att klicka på ”gilla” än att betala en medlemsavgift. Men gillandet är precis som det beskrivs i boken ”Gilla – att dela engagemang, passion och kunskap i sociala medier” ett första steg på en relation som kan vårdas. Möjligheterna är oändliga att fånga upp den relationen och konvertera den till handling. Engagemanget och intresset finns idag hos drygt 67 000 människor och vore en motkraft jag skulle bevaka om jag vore Republikanska föreningen. Kungahuset kan om de vill långsiktigt arbeta med att konvertera detta ”gillande”  till något mer. Just idag är det stora värdet i denna nya relation att trycket minskar informationsmässigt på den nyblivna familjen. Man går runt medierna. Och får hjälp i informationsspridningen på andra arenor än traditionella medier. På Facebooksidan finns ett stort antal ambassadörer för monarkin.

Det finns två av statusuppdateringar som sticker ut särskilt; dels den med bilden då de var på väg hem som förekom i alla medier, dels bilden från första promenaden utomhus. Båda de bilderna ger oss i sin vardaglighet subtila signaler om att ”vi är som alla andra nyblivna föräldrar”. Utan att för den skulle bli helt vanliga, på sidan finns ju också de historiska påminnelserna med officiella historiska dokument som kommunikén om födseln. De säger också ” respektera vårt behov av att vara ifred som nybliven familj” men de bjuder också in till att, på precis lagom nivå, låta oss dela deras glädje genom det de väljer att lägga ut.

Det kommer att bli så intressant att följa fortsättningen här. Och det här väcker intressanta perspektiv på kvälls- och skvallerjournalistik. Hur långe kommer vi fortsätta vara intresserade av ”Facebook-journalistik”? Kanske lika lite som vi är intresserade av YouTube-journalistik när vi själva för länge sedan redan sett samma innehåll på de digitala arenor vi använder. Kungahusets sätt att använda sin Facebooksida i ett läge då informationsbehovet är stort väcker intressant frågor. Vad betyder det för oss och vår syn på mediers trovärdighet när vi ser samma bilder på löpsedlar som vi redan sett och fått mer information om via Facebook. Ställer det kanske önskemål på journalistiken att just ge fler perspektiv och ytterligare fördjupning istället för rewrites av innehållet i statusraderna. Det här är ett bra exempel på samspelet mellan de egna ägda mediekanalerna och de förtjänade medierna i både radio, tv och sociala medier. Men väcker också frågan hur mycket medierna agerar helt okritiskt – för även medierna upplever den information som finns här som väldigt nära avsändaren. Äkta och oregisserat när det egentligen är mycket välregisserat. Sen visar intresset för Kungahusets Facebooksida verkligen hur den tjänsten idag spelar olika roller i våra liv.

Från födelse till 10 statusuppdateringar:

Prinsessan Estelle födelse bekräftades av Prins Daniel klockan 07 torsdagen den 23 februari. Facebookstatusen som följde löd:

”Riksmarskalksämbetet har glädjen att meddela att H.K.H. Kronprinsessan Victoria torsdagen den 23 februari 2012 kl 04.26 nedkom med en dotter. ”

När Prins Daniel berättade om födseln så hade drygt 17 000 gillat sidan sedan den startade i november 2011. Nu fem dagar senare har sidan alltså fått ett tillskott av 50 000 människor som väljer att hålla sig uppdaterade med de senaste bilderna och nyheterna från Kungahuset via deras Facebook-sida.

Det började med en enkel statusuppdatering på morgonen den 23 februari :

”Sedan klockan 00.50 befinner sig Kronprinsessparet på Karolinska sjukhusets förlossningsavdelning. Läs här om tradition och praxis vid kunglig födsel”

det följdes sedan av 10 inlägg efter att Prinsessan Estelle var född:

1. Inspelningen från när Prins Daniel berättar om födsel, torsdagen den 24 februari.n

2. Den officiella kommunikén, torsdagen den 23 februari.

3. Hemfärdsbilden som sedan fanns i alla medier, torsdagen den 24 februari.

 

4. Instruktioner om gratulationshälsningar, fredagen 24 februari.

5. Offentliggörandet av namnen, fredagen den 24 februari.

6. Information om Te Deum-ceremonin, fredagen den 24 februari.

7. Video från Te Deum, lördagen den 25 februari.

8. Tack för gratulationer, lördagen den 25 februari.

9. Första bilden på Prinsessan Estelle, måndagen den 26 februari.


10. Första promenaden, tisdagen den 28 februari

 

/Brit Stakston

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BEFRIAD ZON: Facebook kommer att försvinna…

…en dag. För det finns inget som varar för evigt. Självklart inte Facebook heller. Jag tycker det är sunt att vara skeptisk och att granska tjänsten och dess utveckling. Värjer mig till exempel mot företag, myndigheter eller organisationer som väljer att lägga alla ”kommunikationsägg ”i Facebook-korgen. Trendyttringar som att kommuner väljer att ha intranät på Facebook är t.ex. inget som jag ser som en nödvändigtvis bra utveckling.

Inget av en sund skepsis utesluter dock att det är högintressant för företag, organisationer och myndigheter att finnas på den plattformen. Av respekt och lust att möta de drygt 4.5 miljoner aktiva svenska konton som används av människor som finner relevans att vara på den plattformen. Och att dessa människor i sin tur själva väljer vilka de interagerar med. Och att användarna alltid har det yttersta vapnet, ett frivilligt ”medlemskap” som enkelt kan lämnas.

På Brännpunkt i SvD idag skriver it-forskarna Håkan Selg och Bengt Sandblad tillsammans med Dataföreningen under rubriken ”Facebook kan bli en ny it-bubbla”.

Artikeln är skriven med en undertext som jag vill titta närmare på trots att jag egentligen uppskattar kritiska röster mot Facebook. Inledningsstycket:

”Facebook som affärsidé lider av en inbyggd konflikt. För merparten användare är det ett verktyg för att vårda kontakten med vänner och bekanta. Statusuppdateringar görs relativt sparsamt. Desto aktivare är den minoritet av aktörer som utnyttjar plattformen för yrkesrelaterade syften, ofta under eufemismen ”bygga varumärken”. Den senare gruppen är viktig som intäktsmotor för Facebook men också ett hot om spamifierat innehåll och användarflykt.”

Redan här visar författarna en okunnighet rörande två perspektiv:

  • dels för varumärkens plats i våra liv idag (vilket förstås kan ursäktas med att de är it-forskare och till exempel varken är ungdoms-, marknadsföringsforskare eller beteendevetare)
  • dels för några av nätverkens och även Facebooks grundläggande mekanismer vilket är allvarligare om man ska uttala sig om dessa tjänster som it-forskare.

Grundläggande resonemang om nätverkens relevans i våra liv (analoga såväl som digitala) eller insikten om att vi faktiskt väljer själva vad vi vill interagera med på Facebook verkar saknas helt i de slutsatser som dras. Facebooks roll  i demokratiutvecklingsprocesser som organiserings och mobiliseringsverktyg utelämnas helt. Att Facebookanvändare inte kastar sig över marknadsföringsbudskap på Facebook som de inte vill ha verkar förbigå författarna. Användarna på Facebook översköljs idag inte heller med dessa ”varumärkesbyggande aktiviteter” på ett mer besvärande sätt på Facebook än på vilken reklamfinansierad tv-kanal som helst eller via annonser på tidningssajter.  Det finns inte heller med nödvändighet en konflikt med Facebookvänners interagerande med kommersiella budskap  vilka i sin tur därmed kan upptäckas av en användare som valt att inte tidigare interagera med den kommersiella avsändaren. Tvärtom kan det lika gärna upplevas som relevant.

I artikeln refereras till två undersökningar. En enkätundersökning sammanställd av Uppsala Universitet i samarbete med Dataföreningen* och en från Pew Research Center** som man menar bägge visar samma sak ”Vår bild av Facebook har formats av en relativt liten grupp aktiva användare” de som hos Pew Research Center kallas ”powerusers”.

Låt oss titta närmare på Dataföreningens och Uppsala Universitets egen studie:

”I den här studien har vi valt att rikta våra frågor till kategorin tidiga användare (”early adopters”). Tanken är att dessa kan ge vägledning till hur en bredare allmänhet på några års sikt kommer att utnyttja de nya digitala verktygen. Undersökningen har genomförts i samarbete med Dataföreningen, en ideell sammanslutning med en stor andel yrkesverksamma medlemmar inom informationsteknik och telekommunikation.”

Dataföreningens medlemmar må vara it-intresserade men de representerar inte på något sätt den breda allmänheten eller it-kompetens generellt. De tillhör säkerligen inte ens de som normalt kallas ”powerusers” eller ”early adopters” heller. Min bild, som medlem själv, är att det är en organisation med hög medelålder och en klassiskt teknisk ingenjörsfokuserad mest instrumentell ingång till internet och dess utveckling, med mindre förståelse för vad det egentligen betytt att vi integrerat teknik och internet i allas våra liv. Det är en förening som i sin kommunikation präglas av ingenjörsinställning till internet. Ni vet när allt fortfarande verkar svårt, komplicerat och lite lagom otäckt. Vilket också märks i denna kommentar angående respondenterna:

”… även inom denna kvalificerade grupp av ”early adopters” ryms en inte försumbar minoritet som avstått från att skaffa sig konton för de aktuella plattformarna. Och bland dem som skaffat sig konton finns en stor grupp som i praktiken avstår från användning.”

Nästan att lite glädje kan skönjas där över att inte ens dessa så kallade early adopters minsann använder tjänsterna till 100 procent. Märklig poäng att lyfta och ”en inte försumbar minoritet”…undrar vad det är. Undersökningens medelålder är 50 år:

”De som lämnat svar återfinns i ett åldersintervall från 18 till 82 år och med en genomsnittlig ålder på ca 50 år. Det är därför inget ungdomsdominerat urval, något som är viktigt att ha i bakhuvudet när resultaten ska tolkas. Det råder manlig dominans inom Dataföreningen varför tre fjärdedelar av de inkomna svaren kommer från män, en fjärdel från kvinnor. De som lämnat svar är förhållandevis välutbildade och där fyra av fem har någon form av högskoleutbildning.”

Nu tycker jag att förståelse för sociala mediers roll i våra liv inte alls är ålderskopplat utan handlar om ett förhållningssätt till sin omgivning. Men att  i en debattartikel i Svenska Dagbladet inte ens beröra det snäva urvalet är ovetenskapligt.  Än mer anmärkningsvärt är att man menar sig vilja dra följande slutsatser ur just denna grupp av användare:

”I vårt fall har undersökningen riktats mot en professionell grupp som förväntas ha utvecklat en förtrogenhet med de tekniska aspekterna av digitala kontaktverktyg och som verkar i en miljö där man varit tidiga användare. Syftet är som nämnts att få en uppfattning om hur dessa verktyg på några års sikt kommer att utnyttjas av en bredare allmänhet.”

Nej, det är verkligen inte ur Dataföreningens medlemmars användande som vi ser hur framtiden kommer att te sig för sociala medier. Vi behöver inte teoretisera, användarna finns. I alla åldersgrupper och bland båda könen.

Låt oss hellre titta närmare på den undersökning som Dataföreningen och Uppsala Universitet såg sin chans att länka samman sin undersökning med i debattartikeln. Nämligen den gjord av Pew Internet Study, en organisation vars fantastiska kunskapskälla är en ”fact-thank” som alltid väcker tankar och ger perspektiv. Den aktuella undersökningen heter ”Why most Facebook-users get more than they give”.

Det mest anmärkningsvärda av dagens debattartikelförfattare är att använda denna nya studie från Pew Internet Studys som argumentationsbas för en artikel som vill peka ut att Facebook är en internetbubbla och allt mer irrelevant för användarna. I den undersökning de refererar till slår man tvärtemot fast att det inte finns några tecken på Facebook-trötthet:

”There was no evidence of Facebook fatigue amongst those users from our sample who had been using Facebook the longest. The more Facebook friends users have, the more they perform every activity that we explored: friending, liking, private messages, commenting, posting, photo tagging, joining groups, and poking. The longer people had been using the Facebook site, the more frequently they used the like button, commented on friends’ content, posted status updates, and tagged their friends in photos.”

Jag förstår att det blir frestande för Datarföreningen och Uppsala Universitet när man själv dragit slutsatsen att få gör många inlägg:

”Idén om sociala medier som plattformar och fora för aktivt informationsutbyte och diskussion får bara delvis stöd i materialet. Det dominerande intrycket är att ett förhållandevis begränsat antal användare svarar för merparten av inläggen.”

att de då vill knyta sina undersökningsresultat till fler och aktuella undersökningar som visar samma sak. För det perspektivet märks i Pew Internet Studys undersökning också. Men här tolkas det inte som bevis för tjänstens irrelevans. Tvärtom knyts det an till mänskliga beteenden, för precis som i livet övrigt blir det tydligt, de som är sociala blir mer sociala. Det formuleras bäst av Lee Raine som arbetet med projektet hos Pew Internet Study:

“This examination of people’s activities in a very new realm affirms one of the oldest truths about the value of friendship: Those who are really active socially have a better shot at getting the help and emotional support they need,” said Lee Rainie, Director of the Pew Internet Project. “The Golden Rule seems to rule digital spaces, too.”

Mest intressant blir det att läsa denna nya undersökning från Pew Internet Studys tillsammans med den av Facebook beställda undersökningen bland 250 miljoner Facebookanvändare  som delvis avlivar myten att vi bara interagerar med en liten tajt ekokammare.***

Jag tycker det finns all anledning att ifrågasätta Facebook. Men det ska gärna göras med djupare förståelse för Facebooks mekanismer och en lust att förstå människors kommunikationsformer i en digital samtid. Inte för att finna argument för den egna organisationens existens eller funderingar om huruvida vi blir utan pensioner pga riskkapitalisters upphaussade intresse för Facebook som sedan hamnar som Svarte Petter hos klantiga investerare. I ett oerhört märkligt avslut på debattartikeln dras nämligen våra pensionsfonder in:

”Och då upprepas mönstret: Grundare och riskkapitalister säljer av och gör sig en förmögenhet medan nya investerare – våra pensionsfonder? – blir sittande med Svarte Petter.”

Facebooks börsnotering kommer att pröva tjänsten och ja vinstkraven kommer bli än tydligare. En övervärdering är mycket möjlig och balansen mellan användarnas behov och nya intäktsmodeller blir en intressant utveckling att följa. Vi behöver dock inte gissa på det här sättet.  Och vi behöver inte tro att användarna inte redan har förstått att de betalar med data för att kostnadsfritt få tillgång till en infrastruktur för att hantera relationer och information. Vi får snart svaret. Och Facebooks eventuella övervärdering räcker inte för att hävda framväxten av ”en ny it-bubbla”.

Ett märkligt debattinlägg från en organisation som säger sig vilja ”verka för en sund utveckling av IT-användningen i Sverige”. Bakvänd kunskaps-PR. Att mer visa mer okunskap än kunskap.

/Brit Stakston

* 1000 av Dataföreningens medlemmar har  enligt artikelförfattarna rapporterat detaljerat om sin privata och yrkesmässiga användning av sociala medier. Undersökningen finns här. Dataföreningen säger sig vilja “verka för en sund utveckling av IT-användningen i Sverige”. Min uppfattning är att medelåldern är hyfsat hög i föreningen och inte ett representativt urval för svenska befolkningens användande av sociala medier.

**En undersökning genomförd på följande vis: ”The Pew Internet report is built around a national phone survey of 2,255 American adults that was conducted in November 2010 by the Pew Research Center’s Internet & American Life Project. Respondents were asked if they would be willing to share logs of their Facebook activity. Some 269 of the Facebook users recruited through a national, random, representative telephone survey granted Facebook permission to release data on their use of the service. ”

***Undersökning gjord av 250 miljoner Facebook-användare, gjord av Facebook själva.

 

 

En prinsessa är född! Så även på Facebook

  • 23 februari 2012
  • Kategorier: Blogg

 

Kungahusets Facebook-sida diskuterades när den kom. Funktionen är uppenbar, det kommer att vara en plats för rojalister att i sin vardag kunna följa vad som händer. De har öppnat en kommunikationskanal och mer än att vi ska tro det innebära att vi får se dem äta frukost i morgonrock så är det en plats som fyller tre huvudfunktioner:

1. En är uppenbar och självklar. Det är förstås ett forum för de som älskar Kungahuset. Med chansen för Kungahuset att förse medlemmarna på sidan med senaste nytt och ett relevant flöde på en plats som finns i deras vardag. Vi ser att de kontinuerligt lägger upp material, Prins Daniels förkunnande klockan 07 läggs genast ut.

2. En funktion är mer komplicerad och återstår att prövas. I kommande tider då det kan hända liknande omdiskuterade saker som förra året som de otaliga och omdebatterade kungahistorierna så måste man hantera kriskommunikation även här. Det får vi se framöver hur de väljer att hantera, för man kan inte enbart vilja kommunicera under glada tider.

3. En funktion av Facebooksidan ger Kungahuset en ny möjlighet. Det handlar om möjligheten att ta kommandot över informationsflödet och därmed till viss del att dra bort mattan under fötterna på t.ex paparazzis. Tänk till exempel på när Wayne Rooney valde att berätta om sin hårtransplantation direkt efter behandlingen via Twitter  under hashtaggen #hairwego.* Så tas verkligen udden av en del av skvallret runt händelsen. Under det brittiska kungabröllopet hade jag förmånen i samband med en intervju att djupdyka i kungahusen och deras sociala medienärvaro, det var uppenbart att twittrandet i realtid med ständigt uppdaterade rapporter om vad som hände var relevant och mycket uppskattat av rojalister och dessutom välbevakat av journalister.  Det var ju också ”YouTube-generationens bröllop” som Westminster Abbeys sociala medieredaktör sa till mig när vi senare träffades för ett samtal om hur de använt sociala medier. Kungahuset kan nu ta kommando genom att till exempel välja att i samma stund som presskonferensen avslutat och Prins Daniel tillkännagett barnets ankomst, välja att lägga ut t.ex. historiska dokument som den kommuniké vi ser här ovan. Bra jobbat!

Vill vi hålla koll ska vi nog följa Kungahusets Facebooksida för det första fotografiet på den lilla prinsessan. Kanske tagen av Kungen själv med sin Hasselbladskamera.

Uppdaterat kl 14.00:

Titta så rätt Kungahuset gör, alla medier tar deras bild från Facebook. Och de har fått drygt 10 000 nya följare sen klockan 07.00 i morse. Det är mycket samtidstypiskt att Facebook blir navet i denna glada händelse och där Kungahuset ger oss chansen att berätta vidare om händelsen. Bilden finns i alla medier men har också delats drygt 1 500 gånger. Om det brittiska bröllopet var YouTube-generationens event enligt Imogen Levvy hos Westminster Abbey, så har vi här den första kungliga svenska Facebook-bebisen. Och de hanterar Facebook just nu på ett sätt som jag inte sett något svenskt företag göra i ett så skarpt kommunikationsläge. Facebook och andra sociala mediekanaler är alldeles ofta underordnat. Här är det en strategisk del. Kungahuset 2.0. Vilket är roligt att se med tanke på kritiken för deras förlovningsvideo tidigare. Visst är det som Martin Jönsson, SvD skriver att det börjar märkas att det finns en sociala mediestrategi.

Första bilden av det lyckliga paret, vilken alla medier kastar sig över. Via Facebook.

Kan vi fånga samtiden bättre än bilden av nya och traditionella medier i Sofia Tanakas tweet:

Uppdaterat klockan 20:54 har Kungahuset nu 43 763 medlemmar, det är drygt 26 000 nya på 13 timmar.

/Brit Stakston

* Tipstack till Björn Ehrnberg

Till toppen