Sökresultat för: facebook

BEFRIAD ZON: Var finns bloggarna bortom blondinerna?

Trött på att bloggandet i traditionella mediekanaler blivit synonymt för den stora allmänheten med modebloggande som man dessutom kan bli rik på. Artikel efter artikel och lösryckta rykten om hur rik man kan bli på sitt bloggande. Helt klart visar det styrkan och möjligheterna till eget varumärkesbyggande genom de sociala medierna. Mest anmärkningsvärt att alla valt att svälja bytet ;)

Det finns ju så mycket mer att hämta vad gäller kunskap eller läsupplevelser i bloggsfären. Hos den stora allmänheten ses dock bloggandet som en extremt ytlig ganska själlös dagboksliknande meningslös fritidssysselsättning.

I förra veckans Debatt i SVT ställdes det på sin spets när Blondinbella och gänget fick diskutera shopping som tröst och ideologi. Här fick bloggarna representera shopoholics och fick möta ett antal köpvägrare. Se hela det programmet som för övrigt är ett stycke tv-historia i sitt klumpiga utförande. Vid sidan av all galenskap, från båda sidor, som sades i det programmet så notera också den extremt klumpiga övergången från shopping till …Irak. Oj, oj.

Det finns så mycket bra att hämta i bloggsfären, se till exempel på det spännande nya bloggprojektet som Deepedition och The Real Mymlan startade för några veckor sedan. Under namnet Samesamebutdifferent fokuseras det på mötet mellan old och new media. Nischat, avgränsat och med tydliga önskemål om samarbete med läsarna:”Och vill att du är med. Ge oss exempel, berätta vad som händer, dela med dig av dina erfarenheter. Vi kommer att ge exempel på hur gammelmedia ställer sig i motvind istället för att följa medvinden.”Här ligger styrkan i bloggsfären.

Jag skrev för några veckor sedan en maratonpostning om de krockar jag ser mellan de analoga och digitala värderingarna, även där skriver jag en hel del om bloggandet. Hur de flesta jag möter inte förstår varken den kraft eller tid människor lägger på att läsa eller skriva bloggar. Att man inte ser värdet av det alls. Detta trots att det för många är en så viktig del av både deras egen vardag som källa för uttryck och för andra som kunskapskälla. Jonas Morian tog nyss några veckors paus från bloggandet just med orden:

” Annat i mitt liv tar mycket tid och energi just nu, och jag kan inte ägna bloggen den tid och engagemang den förtjänar.”

Det läggs mycket tid och kraft på fantastiska bloggar och ändå är den stora allmänna bilden att det mesta är tramsigt. Hade ett långt samtal med Deepedition om den negativa attityd till bloggandet som finns. Han menar att det negativa också kan ses som ett uttryck av erkännande. Särskilt i jämförelse med den negligering som skedde tidigare av allt som rörde bloggosfären. Men jag vete sjutton, den bild som gavs av bloggare i t.ex. SVT Debatt känns inte gynnsam för de redan kritiska.

Men framöver då, vad händer med bloggandet? Det har många kloka redan funderat över. Men det verkar finnas många tankar och önskemål om sammanslagningar inom bloggosfären liknande det exempel jag gav. Ett komplement till spretigheten och faktiskt något som kommer hjälpa de mer tveksamma att hitta sin nisch och få en chans till överblick. Det finns också en stark önskan och vilja att träffas IRL och ta saker vidare tillsammans. Alltså bra mindre egotripp än vad de med analoga värderingar tror och mer genuin vilja att dela kunskap är nog några trender som verkar bubbla.

Vi fick i får någon vecka sedan berätta för Expressen om vilka trender vi ser inom de sociala medierna efter Facebook och nämnde där t.ex. mikrobloggandet. Sen är förstås det rörliga materialet och t.ex. v-loggandet något som blir spännande att se utvecklingen av. Både mikrobloggandet och v-loggandet kommer attrahera nya användare. Megafonen hamnar inte bara i händerna på de duktiga skribenterna då. Det ska bli intressant att följa utvecklingen av detta och se hur det flödar in i den rådande bloggosfärstrukturen.Men den första utmaningen består av att hitta former för att låta den, lika ofta som tramsig briljanta bloggsfär att synas mer och t.ex. få cred när artikeluppslag hittas där. Bloggarna ska ta plats och synas mer i relevanta sammanhang. Och sluta vara synonyma med Gucci-prylar.

Brit Stakston

BEFRIAD ZON: Att våga vara digital

Saker och ting har kokat ner till en intressant grunddiskussion om sociala medier och digitala vs analoga värderingar med utgångspunkt från Bringéus-händelsen i veckan.
Axel Bringéus svarar i intervjun i TV8 på frågan om han avskedats från Procter & Gambler för att han bloggat på sin arbetstid eller för innehållet:
”I grund och botten fick jag sparken på grund av artikeln”.

Det skrämmer mig år 2008. Faktiskt.

Det finns mycket i den korta intervjun som skaver obehagligt i min digitala själ. Hur de analoga värderingarna fullständigt backat in Bringéus i ett hörn så han retirerar och lägger sig platt. Viker sig totalt för rådande analoga normer.

Visst han har just avskedats på grund av sitt, ganska omdömeslösa, bloggande. Säkert enormt pressad efter att utpekats som högerextremist. Men han borde våga stå för det han gjort på den digitala arenan. Han borde ha slagits för rätten att vara ironisk om det nu var så viktigt från början. Han borde också poängterat hur få som läste hans blogg (7-8 läsare dagen innan artiklarna och som mest cirka 40 enligt intervjun i TV8). Poängterat det sanslösa i att lösryckta citat ur en blogg ska ligga till grund för uppsägning. Vågat ta fajten helt enkelt.

Göra pudlar är väl en väl beprövad metod men det finns väl gränser för hur mycket man väljer att sälja ut sig själv och sitt tidigare agerande. Han ”erkänner” i intervjun att det mesta var påhitt, provokativa överdrifter och inga åsikter:

”Ingen vettig människa har såna åsikter” och ångrar att han hade bloggen.

Sen kommer det mest oroande ”det man säger, skriver och gör på Internet skiljer sig från det man säger och skriver i verkligheten.” Bringéus menar att det råder en annan moral, andra regler på Internet och att det är vilda västern.

Är det 1994? Då när verkligen alla hotbilder med Internet målades upp.

Det är år 2008. Och nu börjar jag bli arg.

Det där väljer vi väl själva ändå! Det är vi själva som skapar innehållet och förhållningssätt. Internet är inte en stor ond slukande digital arena som får oss att bete som monster. För mig är det digitala lika verkligt som det analoga. Den Brit man möter här är likadan i verkligheten också. Det är mitt ansvar att bete mig på ett sätt som är genuint för mig. Som jag kan stå för i alla lägen, privat såväl som yrkesmänniska. Att sätta en gemensam bild av mig oavsett arena. Allt hänger samman.

Sen innebär detta i sig en process där det hela tiden självklart sker förskjutningar. Mod att vara mer öppen, mer personlig och i mitt fall till och med öppen med min identitet. För några år sedan hade jag inte vågat registrerat mig på någon digital arena med mitt namn eller ens bloggat. Idag väljer jag att göra det för den offentliga digitala arenan ger mig en trygghet där mina digitala fotspår faktiskt skyddar mig mer än de oroar mig.

Heja Anna Bråkenhielm som i tv-intervjun med Bringéus fick kommentara internetklimatet och gör det med orden ”ingen är rädd för offentligheten idag” och refererade bland annat till sitt eget steg mot en större öppenhet genom att gå med i Facebook.

Jag stannar där och väljer att låta det vara utgångspunkt för kommande resonemang om huruvida vi kan hitta belägg för just detta, att vi med en större öppenhet, förändrar vår vardag och vårt synsätt på offentlighet.

Även om det just denna vecka känns som vi tagit oerhört många kliv tillbaks.

/Brit Stakston

BEFRIAD ZON: Vem bryr sig om sociala medier? Behovet av guidning i paradigmskiftet som sker.

Vi får se om jag får ihop mina tankar här om de olika förhållningssätten som finns rörande det sociala medielandskapen och som surrat i mina tankar de senaste veckorna i mötet med företag som famlar. Upplever mig som en tolk någonstans mitt i emellan två världar. Den analoga och den digitala. Fastän det för mig är samma sak.

Vi kommunikatörer måste hur som helst bli bättre på att visa vad de sociala medierna handlar om. Vi behöver bli mer pedagogiska och insiktsfulla om den tolkning och förståelse som behövs när analoga och digitala värderingar möts och bryts mot varandra på det sätt de gör nu. Vi måste välkomna och guida de som inte haft chans att förstå, ställt sig utanför eller inte bryr sig eftersom de mest ser det som en teknisk lösning. Något som inte har några djupare dimensioner än att betala räkningarna med eller ett smidigt sätt att beställa flygbiljetter eller jämföra tekniska prylar.

Varför är det då viktigt att alla förstår de sociala medierna? För att det är en fråga om makt, öppenhet och utveckling som alla bör vara delaktiga i. Åtminstone ges chansen att vara delaktiga i.

Vi som evangeliserar måste också se upp så att vi inte målar in oss i hörn och alienerar oss från de som är mer tveksamma, rädda eller omedvetna om allt som rör det digitala. Och förlita oss på att även slow adapters vill kommunicera. Ibland får jag en känsla av att vi vill vara kämpande underdogs…

Ni som följt JMW och mina tankar här vet allt om de enorma möjligheter jag ser med de sociala medierna. Jag hävdar bestämt att det redan idag bidrar till att både individer och företag blir mer hela och väl fungerande. Bra ingångar till hur jag ser på det hittar man till exempel här .

Paradigmskiftet vi befinner oss rör kommunikationslandskapets förändringar de senaste 15 åren och vår anamning av det. Många bitar faller på plats först nu och det som inledningsvis var just mest en teknisk lösning är idag verkligen något helt annat. Det är en utveckling som också berör djupare dimensioner av hur kommunikationen människor emellan utvecklas. Det ger genomslag på fler dimensioner av våra liv idag än vad vi kan uttrycka alla gånger. Det digitala är en del av våra liv lika naturlig som den energi vi behöver för att fungera både fysiskt och samhälleligt.

Men vi måste förstå att alla inte ser det så här naturligt. Det här kommer att innebära kulturkrockar. Ibland riktiga smällar för att de analoga värderingarna fortfarande ser det som sker på de digitala arenorna som enbart fiffiga lösningar som effektiviserar och ser inte själen och dynamiken i de sociala medierna. De avfärdar det som sker i de sociala medierna som något oviktigt och som extrema avarter av självuttryck som inte har någon bäring i den ”verkliga” analoga världen. Ytligt självcentrerat trams…har jag hört mer än en gång. Och vi ska inte glömma att det nog än så länge är fler som har analoga värderingar…åtminstone ofta bland dem vi möter som beslutsfattare…faktiskt.

Det här har inget med ålder att göra. Det handlar om ett förhållningssätt till det digitala och hur man, som analogt uppvuxen, närmar sig det. För mig är det digitala lika verkligt som det analoga. Det som händer på nätet händer i verkligheten. Bara mer distribuerat. Det innebär dialog med fler. Dialog med fler innebär mer kunskap och fler perspektiv. Dialog med fler ger utveckling. Själv kan jag inte vara utan det digitala lika lite som jag vill vara utan sex eller kläderna jag tar på mig på morgonen. En helt naturlig del av livet.

Privat har jag fler digitala vänner än analoga helt enkelt för att det digitala hjälper mig att ha djupa relationer med människor som inte fysiskt bor nära mig. Det är en lika naturlig arena för socialt umgänge (eller naturligare mer tillgänglig i alla fall av tids- och avståndskäl) som att t.ex. gå på middag hos goda vänner. Alla möten, relationer och kunskapsutbytanden on line är lika riktiga och äkta som de som sker ansikte mot ansikte.

Jag har ju förmånen att på JMW kunna ägna lika stora delar till utveckling, som till evangeliserandet runt inflytandet, av de sociala medierna i företagens kommunikation. De senaste månaderna har jag dessutom haft förmånen att få göra det i nära dialog med landets främsta tänkare och inspiratörer inom de sociala medierna och kunnat vara delaktig i utvecklingen av tjänsteutbudet för oss kommunikatörer inom det här området. Det är en galet spännande resa. JMW vill ju vara en del av detta dels för att vi upplever att vi har ett stort ansvar gentemot våra kunder att ligga i framkant vad gäller det stöd vi kan ge dem i en så viktig fråga för dem dels tror vi att vi själva också kan vi bidra till utvecklingen med de perspektiv vi har som experter på kommunikation.

Det här är ingen framtidsfråga. Det händer nu.

Men vi som ligger lite i framkant här måste bli bättre på att försöka tolka och förstå de olika synsätt som finns och analysera, medvetandegöra insikterna om detta. Det är exakt samma processer som sker när människor från olika kulturer möts och de insikter om interkulturell förståelse och förståelse för olika reaktioner som behövs. En process vi som kommunikatörer måste guida igenom och kommer att behöva guida igenom en längre tid framöver. Jag har arbetat med interkulturella möten under 12 år och ser att det är samma kompetenser som behövs. Vi måste förstå och respektera den förförståelse som var och en av oss bär med sig.

I det dagliga möter jag de här krockarna mellan de båda världarna när jag föreläser. Titta t.ex. på hur vi kommunikatörer ser på bloggandet. Det är en viktig och en självklar arena och vi ser det som en starkt påverkansforum. Visst till viss del finns visst insikten hos många företag att bloggandet är en del av omvärldsbevakningen. Några företag bloggar till och med själva (enligt siffror i CS häromveckan är det dock bara 7% ). När jag föreläser går det åt minst en timme åt att ingående diskutera och argumentera för bloggandets existens. Frågorna jag brukar få handlar om:

  • Vem bryr sig om bloggar? Sällan eller aldrig bloggar någon (Sällan eller aldrig läser de bloggar.).
  • Hur hinner man läsa eller skriva bloggar?
  • Slöseri med tid.
  • Vem orkar läsa andras dravel, jag skulle aldrig blogga och jag ville inte läsa andras!
  • Det är ju bara privat tyckande…hur intressant är det!? En pseudovärld som inte betyder något!
  • Fakta? Man kan hitta på vad som helst i sina bloggar.

Igen, det som sker på nätet sker också i verkligheten, svårare än så är det inte för en hel del av de ovanstående frågorna. Självuttrycket som extremt tydlig drivkraft idag och effekterna av det är intressanta att diskutera. Diskussion om vad som är personligt och privat också. Men det är ju samma diskussion som man måste ta i det ”analoga” sammanhanget också.

Det är extremt nyttigt för oss som finns i bloggsfären att inse att det som vi värderar högt och lägger mycket tid och kraft på också är ett fenomen som av väldigt många inte ens är intressant eller ses som en trovärdig kunskapskälla. Det ses ofta bara som privata, ofta pinsamma, ointressanta synpunkter skrivna av bekräftelsenarkomaner och möjligtvis uppfattningen om att innehållet på bloggar handlar om några ytliga modetjejers tankar och en annan politiker.

Transparens då? Vi som tycker oss ligga lite i framkant är medvetna om alla perspektiv, både de positiva och negativa. Men till och med de riktigt gamla transparensrävarna som t.ex. Deepediton blir ändå ibland både förvånad och skrämd över hur transparens hanteras av omgivningen.

Det är också viktigt att tänka på att en stor del av de som anammat ett naturligt förhållningssätt till de digitala medierna inte är medvetna om hur de kan komma att bemötas av människor med mer analoga värderingar. Det kan handla om en arbetsgivare som inte ser de upplagda festbilderna eller en ångestfylld postning om en dålig dag på det tidigare jobbet som helt naturliga (och ofta väl friserade sanningar) delar av en människas liv. Som om vi rannsakar oss själva finns i allas bagage. Det här är bara mer distribuerat och tillgängligt än tidigare.

Alla använder ju nätet – även de med mer analoga värderingar 😉 och kan därmed läsa en anställds blogg. Med analoga värderingar upplever man dock det man ser på nätet som om man just i smyg hittat den anställdes innersta tankar, som om man smygkikar i en dagbok, misstolkar och tror sig känna personen på ett sätt som man inte kan hantera riktigt. Det blir alltså lättare för dem att hantera människor vars ”dagböcker” man inte läst…som beter sig enligt analoga normer för vad som är personligt och privat.

Det här måste vi vara medvetna om. Och visst ytterst handlar det om synen på att alla ska vara perfekta. I vår framgångskultur är det fult att visa svagheter. Hur bemöts man då idag om man ”visar svaghet” enligt de med analoga värderingar? Kommer de att kallas till intervju? Får de löneförhöjning eller erbjuds de avancering?

När väl förändringen sker här då är detta ett exempel på vad jag menar med att både företag och människor blir mer hela med hjälp av de djupgående förändringar som kommunikationen nu genomgår mellan människor. Företag och människor vinner på att vara mer personliga. Transparens visar personlighet, närhet och gestaltar de visioner och värderingar som finns.

Vi vidgar våra perspektiv, vi vågar dela kunskap och vi vågar se oss om de människor vi är. Sen kommer vi alltid ha en privat gräns och transparens handlar inte om att visa allt man gör eller att säga varenda galen tanke som dyker upp i huvudet.

Transparens är en strategi för överlevnad och utveckling. För JMWs del får vi ha respekt för att en hel del av våra kunder inte kan, får eller vill hantera transparens. Vi kan dock göra vårt bästa inom vår egen bransch att vara förebildliga här. Och vi jublar av glädje när vi ser att våra kollegor och konkurrenter läser vår blogg eller lyssnar på en föreläsning vi valt att lägga ut och tar del av våra insikter. De bygger sin egen kunskap vidare och i nästa runda möter vi kanske dem och pusslandet fortsätter tillsammans. Internt brottas vi med transparensen hela tiden. Vad kan vi säga? Vad kan vi inte säga? Vi vill också vara perfekta…men vi vill också vara personliga, ärliga och nyfikna. Vi vill nog vara närvarande och trovärdiga. Det är väl vad transparens ger oss. Och ökad kunskap.

Fast visst dippar jag ibland, det tror jag vi alla gör. Transparens kan skada också, i privata relationer man får se saker man inte vill se..i företagsvärlden blir ofta transparens bara yta och fernissa…men igen så är ju livet också. Det går upp och ner. Men vi tar steg framåt hela tiden. Det är det stora.

Jag tror jag stannar här för idag. Det här kulturskiftet och behovet av guidning eller tolkning mellan världarna får bli ett tema här när jag stöter på det i mitt missionerande för de sociala mediernas roll för kommunikationen oss människor emellan. Återkommer helt enkelt.

Brit Stakston

P.S. Några lästips till andra andra kloka personers tankar om de perspektiv jag berört ovan:
• Deepedition generellt men kanske framför allt till postningen här och här
• Jardenbergs postning om transparens
• Allt om min Humlas postning som visar de mer personliga perspektiven av de sociala medierna som uttryckskanal och vad de innebär för den personliga utvecklingen.

BEFRIAD ZON: Göra något meningsfullt av sitt liv?

Ur Aftonbladet

Jag har precis som de flesta haft många drömmar om hur mitt liv skulle bli. I 18-års åldern fanns en lång lista över allt som skulle åstadkommas. En del av det är mindre viktigt idag. En del har tillkommit. En del har uppnåtts. Ok lite tuff resväg bitvis, men det har vi ju alla, genom både djupa dalar och över höga berg för att ta sig dit man är idag. Och nya mål finns ju där men ibland glömmer man bort dem. Och låter dyrbar tid slösas bort.

Själva nerven i livet är ju längtan efter sammanhang, förståelse för det som sker runt omkring oss och nyfikenhet på det som komma skall. Jag är generellt hyfsat bra på att inse att tiden är begränsad och agerar därefter med stark livsenergi.

Men man slösar värdefull tid ibland, kan vara tid som läggs på ett meningslöst ryggdunkande på t.ex. Facebook, Jaiku eller andra digitala mötesplatser till ännu tristare analoga sammanhang som det där mötet i bostadrättsföreningen, en mingelkväll, i köandet i matbutiken eller väntan på banken (de som inte vill ha kunderna på kontoret längre och löser det genom att ”straffa” alla som kommer in på banken med att låta dem vänta minst 45 minuter…).

Och hela tiden tickar tiden på och får oss att dras med, tro att det här, det är livet. Vardagen; alla möten, allt vi planerar, läser, filmar, skriver och gör är så himla viktigt. De där andra större, djupare målen får bli någon gång sen, nästa vecka eller nästa månad. Ska bara som Alfons Åberg säger… det här viktiga måste göras först. Sen. Men värdefull tid går ju. Och det kanske är slut nästa månad. Man vet ju inte.

Men ibland stannar man upp. Får liksom nog. För en stund. Av privata skäl, en händelse i omvärlden eller när man ser något riktigt uselt som i dagens kvällstidningar. Sånt man sett hundratals gånger förr. Innehållslösa artiklar…

Alexander Bard ges idag mediautrymme för att berätta att ”skölden skär upp i stjärten”.

Fast helt meningslöst var det kanske inte, fick mig ju att själv reflektera över mål och mening med livet 🙂 och påminna mig om att komma ihåg det allra viktigaste för mig.

Och let´s face it rubriksättaren hade säkert en ganska kul dag på jobbet. Trots att det kanske inte är det mest meningsfulla han/hon har gjort 😉

Och det är å andra sidan en väldigt viktigt del av livet. Att ha roligt. Alltid. De gånger jag tappar nyfikenheten och fokuset på vart jag vill är just när glädjen försvinner.

/Brit Stakston

P.S. En stilla undran, hade rubriken sett likadan ut om Bard varit heterosexuell?

P.S2. Håller ni med om att Dagens Medias blogg Köksveckan är en av de mest transparenta företagsbloggarna som finns? Vilken galen tanke som än dyker upp hos de olika medarbetarna ges utrymme där. Ingen censur. Inget stopp. I veckan har vi kunnat läsa om alltifrån vikten av att göra rent efter sig på toa till spritförbud. Återkommer till Köksveckan i en längre postning om företagsbloggar framöver.

Bloggen goes Starlet typ – kvinnor skriver och män lär sig?

 

I Media Culpas undersökning BloggSverige 3 visar det sig att det är kvinnorna som tar över bloggandet.

Som kvinna, även om jag är betydligt äldre än den genomsnittlige bloggskrivaren (16-20 år), blir jag lite trött…vad sägs om denna schablonartade uppdelningen av intresseområden mellan kvinnor och män (vi märkte delvis samma sak vad gäller användningsområden i vår undersökning):

Kvinnor läser bloggar om:

  • Mode och design
  • Vardagsbetraktelser
  • Foto och konst

Män läser bloggar om:

  • Politik och samhälle
  • It och bloggande
  • Journalistik och media

Bisonblog resonerar ifall det flitiga bloggandet hos kvinnnor har att göra med att vi i bloggandet hittar en kanal där vi kan göra vår röst hörd på ett annat sätt.

Jag tror det är enklare än så. Kvinnor skriver för det är alltid vi som haft tillgång till språket mer än män. Se på alla möjliga kreativa skrivkurser = kvinnor och åter kvinnor, litteraturvetenskapliga studier = övervägande kvinnor (tills det är dags för D-nivå förstås för att inte tala om nästa steg), informationslinjerna = kvinnor, informatörer=kvinnor. Överallt samma mönster.

Jag tror att det är så enkelt att självuttrycket alltid har intresserat kvinnor genom pennan mest, digitaliseringen har inte fött detta behov. Det underlättar bara. Vi vill dela, vi vill sprida, vi vill att våra tankar ska kunna sättas i ett större sammanhang. Skrivandet kom först. Via t.ex. dagböcker och bloggandet.

Det roliga med bloggandet är nog snarare att det gett fler män verktyg att våga uttrycka annat än det stereotypa – även om det inte syns i mäns preferenser av läsning bland bloggarna – men det kanske är männen som skriver vardagsbetraktelserna som kvinnorna vill läsa? 🙂 Pojkar halkar efter i läsutveckling ändå från år 1 i skolan och så även i skriftlig framställning.

Det andra roliga med sociala medier är att kvinnor säkerligen genom bloggandet ”tvingats” in i en teknikutveckling som de annars initialt halkade efter i. För de vill åt verktygen.  Problemet killar kontra tjejers användning av Internet ser idag helt annorlunda än då way back when när Internet kom. De sociala medierna är kanalen in i digitala verktyg även för de som för 10-15 år sen inte ville hacka kod och för nya generationer av användare.

Vi återkommer med mer analyser om konsumentbeteenden generellt i Media Culpas undersökning där det finns mycket mer spännande saker att kommentera.

/Brit

P.S 1 Lite roligt/sorgligt är det att kvinnor är så ointresserade av teknik så de (vi) inte ens använder RSS-läsare, de som startat Bloggkoll säger sig ha gjort det för att just deras tjejkompisar aldrig använde RSS-läsare här får vi siffror som verifierar det 🙂

P.S 2. Det är inte fel att vilja läsa modebloggar eller ens skriva dem…bara för att ha sagt det också…

Sociala medier och affärsutveckling

Friheten på barrikaderna av Delacroix

Kommunikationsrevolutionen som sker nu, 10-15 år efter att Internets blev en självklar del av företags externa kommunikation, beror bl.a. på den Facebook-feber som drabbade Sverige i höstas. Den påverkar företags syn på sin externa och interna kommunikation. Det är nu det börjar märkas tydligt. Det bubblar under ytan och JMW märker det bl.a. genom det enormt stora intresse hos företag för sin externa kommunikation på webben och hur den kan utvecklas vidare.

Sociala medier är spännande frågor för företag som initialt berör många rädslor;
• Rädslan för att tappa kontrollen  över varumärket

• Rädslan för alla eventuella negativa kommentarer

• Rädslan för att inte klara av den kontinuitet som krävs för framgång om man väljer att öppna dessa kanaler för extern input.

Men det finns fler dimensioner av de sociala medierna och vårt användande av dem och hur de kommer att påverka hela företaget.

1. Sociala medier är en nyckel till framgång även inom helt andra affärsområden än enbart de som drivs av kommunikations- och marknadsavdelningarna på ett företag. Till exempel HR-avdelningarna som i alla faser av employment branding finner en kanal och en kunskapskälla i de sociala medierna. Självklart som kanaler för rekrytering men också för att gestalta företagets värderingar och visioner via anställda som i de sociala medierna har en megafon där de bl.a. kan berätta om sina liv och erfarenheter där erfarenheterna på arbetet ofta är en viktig del. Kunskapsbasen som de sociala medierna utgör för t.ex. HR-avdelningarna handlar om en djupare målgruppsförståelse om man själv ger sig in i den möjlighet till direktkontakt med till exempel blivande kandidater som finns i de olika sociala nätverken. Ja, listan skulle kunna göras lång med exempel på hur detta startar helt nya arbetssätt för HR-sidan på ett företag.

2. Sociala medier och den personliga erfarenhet var och en av oss har av hur enkelt det är att dela saker med varandra driver också på medarbetares krav på arbetsverktyg som arbetsplatsen erbjuder. Den kostnadseffektivitet som alltid krävs av ett företag och transparens som företag idag efterfrågar har mycket att lära av våra konsumentbeteenden.

Den nytta som det innebär att nya (läs gärna äldre) målgrupper använder sig mer och mer av sociala medier i sin vardag, kommer vi se påverkar företags utveckling inte bara inom kommunikationsområdet.

Stora steg för informationssamhället mitt i vår vardag. Brytpunkter som vi nästan inte ser än, för vi befinner oss mitt i processerna.  Skitspännande.

/Brit

UPPDATERING: Mycket bra om ytterligare dimensioner av sociala mediers inflytande över våra beteenden (eller tvärtom mer, det är ju våra behov som styr utvecklingen…) och hur det kommer att påverka t.ex. framtiden för massmedier ger Deepedition här.

Digitala & inbundna läsupplevelser

 

Numer närmar jag mig oftast texter rent tekniskt. Det är en sidoeffekt av att skriva en bok privat. Hur är dialogen uppbyggd? Hur beskrivs miljöer, personer och skeenden? Hur växlar man från faktiska dialoger till medvetandeströmmarna som pågår hela tiden?

Läsupplevelsen försvinner, det blir bara ett tekniskt hantverk. 

Det är bra på sitt sätt. För det tvingar mig att slutföra det jag påbörjat. För jag längtar efter den oas som en stor läsupplevelse ändå är. Men ibland händer det att alla de ord jag möter plötsligt drar med sig mig. Det kan vara mitt i jobbet eller i andra oväntade sammanhang.

Under research för något eller när jag loggar in på Facebook och en status dyker upp som ger inblick i vackra, varma vardagsupplevelser för vänner (jodå det händer).

Tillfällen att njuta. Av korta, raka, närvarande texter. Livsflödet vid sidan av det som händer här och nu.

Men det finns fler sätt att dras in i berättelser. En vacker historia om en bok som krävde att bli läst: Tänk dig en sensommarkväll på vägen upp till en borgruin i skymningen, du släntrar iväg bort från de andra som är däruppe. Och där i en lucka i muren ligger en bok. Inte kvarglömd. Den är lagd där för att den ska hittas. Av någon som vill sprida just den här boken och har släppt den fri.

Det är Bookcrossing, ett sätt att sprida stora läsupplevelser vidare. Varje bok får ett eget BCID-nummer (BookCrossing IDentity) när du registrerar den och du märker din bok med det numret innan du lägger ifrån dig den. Du kan sedan följa din bok på resan genom världen. Det är alltså meningen att man ska ta med sig en sådan bok om man hittar den. Läsa den och sedan som ”upphittare” gå in på sajten, skriva in BCID-numret och berätta att den hittats. Upphittaren kan släppa boken fri igen om man vill. Fantastiskt!

Texter som förmedlare av vad livet innebär betyder mycket. De behövs som motvikt mot de mer ”ytliga” texter jag producerar dagligen som kommunikationskonsult. 

Några av mina källor till inspiration är: Niclas Strandh genom Deepedition och alla guldkorn som finns där mitt bland smarta jobbreflektioner, Fredrik Wass genom Kajen som ger inblick i hur det är att vara . . .man . . .människa menar jag och Helga Härle för vägen till orden  för att nämna några. Fler kommer en annan gång . . .

/Brit

P.S Tog en av mina favoritböcker och lade ut den, somewhere close to JMW alldeles nyss. Undrar vem som plockar upp den . . . och var den hamnar sen.

Sociala medier & PR 2008

 

Yes, 2008 års första arbetsdag!

Efter några dagars ledighet är RSS-feeden full med spännande inlägg som egentligen ger mer inspiration än känslan av ”overfed” som illustrationen ovan visar.  Säga vad man vill om jul- och nyårsfirande men den där insikten om att ”men oj ett år har gått” ger nytt fokus på vad man vill åstadkomma under det kommande året. En nystart privat såväl som yrkesmässigt.

Vi på JMW är nu nyfikna på hur stora steg som företag vågar ta baserat på det de lärt sig om de sociala medierna under 2007. Vad händer nu efter den revolution som Facebook startade för många? Spännande saker är vi övertygade om och klurar som bäst på vilka de mest relevanta tjänsterna för våra respektive kunder är. Under 2008 är det dags att ta kunskapen några steg till – både vår egen och våra kunders.

På bloggen Broadband Mechanics uttrycker Marc Canter det såhär:
“All software is about people and now all software will have social features in it.”

Där någonstans startar vårt arbete. Det finns mycket att hämta i surret kring de sociala medierna när 2007 summeras. De ”rätta” svaren kommer att födas dels i dialogen med andra kunniga och våra kunder om vad som händer och hur kommunikationsstrategierna utvecklas dels i analysen av de nya funktioner inom området som ständigt prövas.

Det vi redan märkt är att det ”nya” i sättet att kommunicera på nätet både föder och kräver en större förmåga till gränsöverskridning både mellan marknadsföringsdiscipliner och interna strukturer på företag. Lite samma fenomen som inom employer branding där man inte kommer bli framgångsrik om inte HR, kommunikations- och marknadsföringsavdelningar samverkar.

Vi ser också en stor uppgift i att lotsa förbi Facebook . . . att göra något klokare av intresset hos företagens marknadschefer för sociala medier än att enbart föreslå t.ex. en Facebook-applikation och stanna där.

Ett talande exempel på hur dåligt det kan gå i så fall är exemplet med Sonys snökula. Om vi nu ändå pratar Facebook-applikationer så finns fler gissningar om Facebook för 2008 här. Bloggen Researcher berör också ”efterskalven” av Facebook och vägvalet mellan att nå alla eller ingen.

Men nog om Facebook, marknadsföringsmöjligheterna på webben under det kommande året är så mycket mer.

Pusselbitarna måste nu sättas samman och en bra överblick över vilka bitar som finns idag ges här . Jeremiah Owyang´s sammanställning visar många av de möjligheter (och utmaningar) företag har framför sig. I summering av hans långa sammanställning finns också den verkliga nyckelfrasen för 2008 och sociala medier:

”. . . the opportunity for momentum happens when they are combined and used strategically.”

Se man inte behöver uppfinna hjulet själv hela tiden. Redan i RSS-feeden kan en hel del av svaren finnas 🙂

Det här kommer att bli ett kul år!

/Brit

”Friheten skymtar på skärmen” – bättre årsavslutning finns inte

 

Trodde året kunde avslutas utan ett sista blogginlägg men måste lyfta fram och tipsa om dagens mest inspirerande läsning.

Artikeln i dagens DN om hur ”Friheten skymtar på nätet” om den vietnamesiska webbtidningen VN-Express. Hur chefredaktören Duc Thang efter ett besök i Sverige bestämt sig för att göra en hemsida. I ett land där då en av hundra hade tillgång till nätet och där alla media är politiska propagandaredskap.

Thang återvände och inom ett uppdrag för ett statligt webbföretag gjorde han en webbsida där nyheter kommenterades. Han lyckades på ett märkligt sätt undgå politisk styrning. När sajten sedan hade 2 miljoner besökare var det svårt att stänga ner den.

DN beskriver utvecklingen att det vore: ”som om svenskarna ratat DN och börjat tanka sina nyheter hos Vägverkets sajt”.

Idag har webbtidningen 6 miljoner läsare och är den 82:a mest besökta sajten i världen. Och den enda tidningen i Vietnam som inte styrs av något departement.
”Hur VN-Express lyckats bli det enda undantaget från den regeln är en riktigt uppbygglig historia om hur tekniken kan rita om kartan.”

Läs och inspireras! Det ger oss viktiga perspektiv dels på våra egen vardag dels för insikten om att tillgång till nätet  är en viktig pusselbit för länders utveckling och demokrati. Statistiken för tillgången till Internet ser ut så här i världen.  Det är en talande påminnelse om hur olika förutsättningarna är. Vi glömmer ibland bort det.

– – –

Lite annan rolig läsning så här på årets nästsista dag är ju alla dessa årssummeringar från den svenska bloggvärlden 2007. Researcher samlar briljant nog länkar på årslistor.
 
Jonas Morian konstaterar i sin årskrönika om bloggåret 2007 bl.a. att:

”Och så blev det augusti. Och jag registrerade ett konto på Facebook. Bad move. Galet mycket tid och energi har jag sedan dess ägnat åt att återknyta kontakt med faktiska vänner, ytligt bekanta, släktingar, gamla skolkamrater och folk jag knappt känt alls.”

”Väldigt skoj – men grymt tidsödande. Mitt bloggande har definitivt blivit lidande av detta.”

Ja just det, undrar hur många minuter vi alla lagt på Facebook under hösten. Vi på JMW har ju trots tidsåtgången landat i just fördelarna med det hela – den pedagogiska knuff framåt för de sociala mediernas möjlighet som Facebook gav. 10 år efter den stora internetrevolutionen i Sverige behövdes den där vänliga knuffen framåt – även om vi fick en del kastande får och vampyrbett på köpet. Men det säger ju också en del om komponenter som behövs  .  .  .

Fredrik Wass summerar också ambitiöst bloggåret som gått i sin Bisonkrönika: ” För dig är det förhoppningsvis bra tips om inlägg du inte läst eller en temperaturmätare på vad som varit hett i bevakningsområdet under året. Jag har förstås inte tagit med alla inlägg men försökt få med det som känns mest historiepåverkande.”

Det är verkligen rolig och nyttig läsning om vad som påverkat under året. Och det ger också en god bild av hur framgångsrik positionering av kunskap sker stegvis. Fredrik Wass blev under år 2007 Mr Facebook #1 vilket är glädjande och välförtjänt. Grattis! Helhetsbilder behövs alltid och kunskap är hårdvaluta som alltid ger utdelning.

– – –
Gott nytt år alla!

/Brit

Foppatoffla är ett nytt ord & tomten får inte avslöjas . . .

 

Några av våra allra mest lästa blogginlägg under året är de som handlat om Foppatofflan (hur ska det egentligen tolkas?). Mycket tack vare ett inlägg  i Facebook-gruppen ”Hata Foppatofflan” om Crocs vinterkollektion.

Och nu slås det alltså fast. De runda, plastiga tofflorna som stora delar av Sverige klafsat runt i gjorde verkligen avtryck under året som gått. Ordet Foppatoffla är med på Språkrådets lista med nya ord för 2007 som DN berättar mer om här. 

Rolig läsning under mellandagarna var annars den här notisen i Expressen från ryska tidningen Rossijskaja Gazeta.

Tänk er att en elektronikkedja får sin planerade julreklam stoppad av en federal myndighet eftersom reklamen ”avslöjar” att Fader Frost inte finns (en rysk ”motsvarighet” till tomten). Den stoppas med hänvisning till att reklamen sägs ”orsaka ett negativt förhållande mellan barnen och deras föräldrar” och myndigheten stödjer sig på en lag för reklam som förbjuder ”misskreditering av föräldrar och lärare, så att barnens förtroende för dem undermineras” – så eftersom föräldrarna säger att Fader Frost finns får inte reklamen förstöra det för föräldrarna genom att avslöja att han inte finns på riktigt . . .är det här ett 1:a april skämt?! Är det år 2007?

Förslag på lite nyårshelgspyssel . . . det blir nämligen riktigt roligt om man funderar över vilken svensk reklam som den där myndigheten skulle applicera sina regler på om de fick chansen och genast förbjuda.

Eller ännu hellre vilken reklam som skulle få godkänt eftersom den ”förstärker barns förtroende för föräldrar och lärare” . . .

/Brit

Till toppen