Sökresultat för: facebook

BEFRIAD ZON: 1 år på JMW

Nu har jag jobbat 1 år på JMW. Ett galet fantastiskt år!

JMW är en spännande byrå att jobba på. Med nyfikenhet som ledord från VD Björn Mellstrand tillåts vi medarbetare ständig utvecklas, blicka framåt och se hur nytt tänk kan passa in hos våra existerande och nya uppdragsgivares marknadskommunikation. Med nyfikenhet och kreativitet i så starkt fokus är varje dag på JMW rolig och utvecklande. Men också krävande. Det har varit ett tufft år. Men det blir så dels när man har starka tendenser av arbetsnarkomani, dels när så mycket händer inom kommunikationsområdet som kräver båda strategiskt tänk och praktiskt hands-on arbete.

Angående arbetsinsatsen så handlar det ju om att jag egentligen tycker att det inte finns något som är roligare än att jobba…vad är fritid och vad är jobb när man har förmånen att ha den typen av arbete som jag har? För mig är allt det som är det allra, allra roligaste jag vet, också det jag får betalt för att göra.

Angående vad som hänt inom kommunikationsbranschen som krävt en ständig närvaro och en koll på vad som händer handlar det förstås om sociala mediers utveckling och hur det påverkat oss som kommunikatörer och rådgivare. Jag har haft förmånen att arbeta med sociala medier och employment branding som huvudområden. Två områden som i sig är en perfekt matchning. En stor del av mitt arbete under året har ägnats åt att missionera om sociala medier i mediemixen i olika sammanhang för ett stort antal företag. Det har lärt mig och JMW massor om hur företag tänker och vad vi som kommunikatörer kan hjälpa dem med.

Det är oerhört tydligt att sociala medier utmanar alla traditionella rollfördelningar. Både mellan oss konsulter verksamma inom olika områden såsom reklam, webb samt PR och mellan olika affärsområden och enheter på företag vilket leder till spännande perspektiv av affärsutveckling och nätverkande.

Dessutom utmanar sociala medier många yrkesroller idag. Behövs pr-konsulten när alla gatekeepers som kan få ut företagets budskap i princip är borta? Det vill säga det är klart att de finns där, journalisterna som avgör om just den här eller den här historien ska tas in i tidningen. Men även om ett företags historia inte plockas upp så har företagen idag en möjlighet att själva få ut sin syn på det som skrivs och kan till exempel i en blogg, i kommentarer till artikeln eller på andra sätt positionera sin syn och sina tankar om aktuella skeenden som påverkar företaget. Det finns också en hel bloggosfär att vända sig till. Arenorna och megafonerna är många, för oss som individer och för företag. Det är ett paradigmskifte. Vackert, klyschigt begrepp men ack så relevant här. Med paradigmskiftet följer en ny roll för oss; guidens och pedagogens.

Det här har varit spännande att få vara med och driva utvecklingen runt detta på JMW. Några nedslag under året som gått:

# Idag för ett år sen, den 13 juli skrev jag min första bloggpost. Inte bara min första bloggpost på JMW utan min allra första bloggpost någonsin. Jag hade mycket medvetet valt bort bloggandet som skrivform tidigare, varför kan vi ta en annan gång. Men på JMW är bloggandet en del av arbetsuppgifterna och här blev det plötsligt relevant och väldigt roligt. Att jag sen också genom mitt intensiva bloggande också utmanat våra gränser har varit en spännande intern resa….eller hur Björn? Ett centralt begrepp inom sociala medier är ju transparens och det har vi själva praktiskt genom bland annat bloggen och microbloggandet via Jaiku också fått stöta och blöta internt.

# I augusti insåg Björn och jag att det var dags att få mer kunskap om Facebook-febern som rådde. I samma stund som hela Sverige loggade in på Facebook sammanställde vi en undersökning.

# Någon vecka senare bjöd vi in kollegor för att prata om sociala medier utifrån vår Facebook-undersökning. Ett lyckat rundabordssamtal som blev gav inspiration och blevbörjan till ett nytt sätt att arbeta med nätverk och delande av kunskap på JMW. Vi har sedan under året haft en mängd spännande frukostseminarier som till exempel det om CSR.

# I oktober tillfrågades jag om att vara med i Aktuellt som ”Facebook-expert”. Med medievana från både direktsändningar och dokumentärer, både som privatperson och yrkesmänniska, kan man tycka att det där var väl inte så märkvärdigt….och själva sändningen var ju inte det, men att få vara med  i Aktuellt som ”expert” lirar ändå i en helt annan division så är det ju :).

# Under året som gått har vi också startat kurser i sociala medier och så småningom utarbetades även ett koncept för kurser om företagsbloggandet. Förutom mötet med många och spännande företag så har arbetet med kurserna inneburit två andra viktiga saker. För det första att jag fått förmånen att få arbeta med en av Sveriges kunnigaste sociala mediestrateger och mest erfarna bloggare dvs Niclas Strandh, kreativ planner på reklambyrån Heimer & Company där han också är delägare. Vi föreläser tillsammans, har utvecklat kurserna och har gjort en spännande resa tillsammans under året som idag också förgrenat sig till bland annat arbete med ett antal gemensamma uppdragsgivare. För det andra att samarbetet mellan oss som kommunikationsbyrå och Heimer & Company som reklambyrå inneburit att vi kan vara förebildliga i relation till kunder. Sociala medier vinner på en helhetssyn på kommunikationen. Om vi som byråer jobbar tillsammans visar vi dels att det är möjligt att arbeta tillsammans dels ger vi i våra kursupplägg helhetssyn på varumärkets positioneringsvariabler både ur reklam- och pr-perspektivet i de sociala medierna.

# Arbetet med Johan Ununger, VD Saltå Kvarn. Har bloggat om vårt första möte under Livsmedelsdagarna här. Johan har bland annat varit deltagare på vår bloggkurs.  Johan är en modig företagsledare som med humor och stor passion driver ett enormt spännande företag. Det är en förmån att få jobba med både honom och det företag han driver. Läs gärna Saltå Kvarns blogg.

# Plan Sverige är en annan av mina uppdragsgivare och det är också ett oerhört roligt uppdrag. En spännande organisation fylld av modiga, nytänkande och engagerade människor. Vid sidan av den årliga Faddergalan funderar man ständigt på nya insamlingsformer och nya kommunikationsformer. Ett exempel är Mobilkomposten. Intervjun med Anna Hägg-Sjöquist, generalsekreterare Plan Sverige och Kenneth Jönsson, VD Nokia Skandinavien i samband med lanseringen av kampanjen får vara exempel på saker vi arbetat tillsammans med Plan Sverige och Nokia med, se intervjun här. Ett briljant exempel också på hur man i det lilla formatet med hjälp av rörligt material på nätet skapar en närhet och direkthet som slår alla fina informationsfoldrar eller mer ”offentliga tal”. En stor glädje att arbeta med denna kampanj och har inneburit andra roliga sidoaktiviteter som att till exempel att få inspirera och förse Adam Tensta med en Nokia N95:a, så han kunde börja Bambusa eller att få presentera Bambuser som tjänst för Nokias ledningsgrupp.

# Måns Adler och Jonas Vigh från Bambuser har också betytt mycket under året. För sitt mod, sitt entreprenörskap och sin vilja att göra något mer med det livsredskap som mobilen är. Men också för sin öppenhet, nyfikenhet och genuin vilja att dela med sig av tankar och funderingar. Galet utvecklande att få ha varit en liten pusselbit på den spännande resa Bambuser genomgått under året. Sen en självklar glädje att få använda Bambuser i jobbet på olika sätt. Vi vann bland annat det nordiska uppdraget för Hotels.com tack vare hur vi använde Bambuser som en del i våra kreativa förslag.

# Björn Falkevik, mannen, kameran, mobilen – skaparen av Frankenstein-kitet. Oj vilken rolig överraskning det första mötet blev! Mannen från skogen som möter en av hans tittare från bambuser 🙂 vi har under året kommit att jobbat en hel del tillsammans i olika konstellationer. Tillsammans med Niclas Strandh blev vi tre också The Team – oslagbara 😉 i ett spännande projekt med E.ON. Sann passion och glädje som smittar driver Björn.

# Sara Lidvik från E.ON måste också nämnas här tillsammans med sina kollegor på koncern HR. En klart lysande stjärna som i sin roll som rekryterare kommer att ge en ny bild av E.ON som arbetsgivare, ett klockrent exempel på styrkan i att använda de anställda själva som ambassadörer.

# Sen… Alla JMW-kollegor förstås! Anna-Lena som delägare och alla andra stjärnkollegor; Marika, Lisa, Ulrika, Ina, Magnus, Ann-Sofie, Lin, Kristofer, Mattias, Elias och Joakim. Till hösten ska vi flytta till nya större lokaler. En riktig nystart för oss alla. I våra gemensamma framtids- och visionsdiskussioner just nu läggs grunden till ett ännu starkare team vilket är en så viktig del för framgång. Det ska bli kul att få sitta tillsammans allihop i en enda stor kreativ verkstad!

Självklart skulle ovanstående lista kunna göras hur lång som helst för det har varit ett fantastiskt år med många och roliga uppdrag och många spännande möten med fantastiska människor. Men för att inte halshuggas helt för att skriva för långt så slutar jag här och avslutar med mannen som möjliggjort allt detta Björn förstås, som VD för JMW.

  • Utan Björns nyfikenhet hade jag aldrig känt mig så hemma som jag gjort på JMW och kunnat prestera det jag presterat.
  • Utan Björns förtroende hade jag aldrig kunnat leverera det jag gjort ifråga om engagemang, idéer och arbetslust.
  • Utan Björns glädje över sitt jobb hade jag inte känt mig lika stolt och glad över JMW.

Till allt det här behövs det något mer än nyfikenhet och kreativitet. Nämligen mod. Ett mod att tänka utanför traditionella banor. Det modet har Björn och det gör det så väldigt stimulerande att jobba på JMW.

Tack Björn för ditt förtroende! Nu kör vi vidare 🙂 there is plenty 2 do.

/Brit Stakston

FRA-debatten bevisar bloggosfären som maktfaktor

Det blåser orkan i bloggosfären. FRA-debatten engagerar hundratals bloggare runt om i landet. De senaste dagarna har det förekommit hundratals inlägg per dag i den svenska bloggosfären om FRA. På Facebook har grupper dragits igång för att förhindra den nya lagen. På Jaiku blir FRA-trådarna allt längre. Tillsammans försöker de stoppa regeringens förslag som är uppe till behandling i riksdagen.

Debatten har fokuserat på några hur några få riksdagsledamöter i regeringspartierna ska rösta. Deras våndor har blivit uppmärksammade. Jag saknar dock genomlysningen av övriga riksdagsledamöter och regeringspartierna som helhet. Regeringen har haft svårt att ideologiskt övertyga mig om sin nuvarande hållning.

Det är för tidigt att dra slutsatser av effekterna av denna orkan i de sociala medierna. Men jag tror att vi redan nu kan konstatera att:

  1. FRA-debatten bevisar att den svenska bloggosfären har etablerat sig som en maktfaktor.
  2. Bloggosfären har förmågan att mobilisera och engagera människor.
  3. Bloggosfären har förmåga att genomlysa det politiska systemet.  
  4. Bloggosfären har förmåga att sätta agendan för traditionella medier. Denna bloggorkan har smittat av sig på de traditionella medierna och satt agendan. Utan bloggorkanen så hade riksdagens FRA-debatt varit hänvisad till notisspalten i våra stora tidningar. 
  5. Bloggosfären och övriga sociala medier leder till handling, såväl på nätet som i verkligheten. Det ska bli spännande att se hur många som sluter upp vid morgondagens demonstration utanför riksdagshuset. Det vore intressant att veta hur många mail, sms, brev, etc som riksdagsledamöterna fått i denna fråga.
  6. Långsiktigt tror jag att vi kan se att FRA-frågan skapar nya allianser av värderingar. Bloggare som traditionellt sett inte har stött på varandra upptäcker att de har gemensamma värderingar – nya nätverk uppstår som på sikt kan utmana de traditionella intresseorganisationerna och politisk partierna.

 Två andra ytterligare noteringar:

  1. Den personliga integriteten engagerar människor – en fråga som jag personligen trodde var en låg engagemangsfråga.
  2. Bloggosfären har lyckas sätta fokus på riksdagen – för första gången denna mandat period har riksdagen och riksdagsledamöterna fått bevisa att de är de som har makten. Det är bra för demokratins skull. Riksdagsledamöterna kommer att tvingas försvara sina ställningstaganden. Om och om igen.

Jag tror att vi kommer att ha anledning att ganska snart reflektera över denna fråga igen. 

Björn Mellstrand

Självuttrycket är en vattendelare för sociala mediers genomslag – inte teknikförståelsen

Viljan att uttrycka sig själv, sina tankar, känslor och sin berättelse är centrala delar av det som sker på nätet. Oavsett om det gäller till exempel bloggandet, delandet av sin kalender, mikrobloggandet eller hur mycket man väljer att presentera av sig själv i sin användarprofil i olika sociala nätverk. Det extroverta är centralt. Det extroverta inte nödvändigtvis att som person synas och märkas men det extroverta genom den plats man är beredd att på nätet. Genom sina ord. Inte alltid så tydligt eller starkt knutet till den person man är i den analoga vardagen.

I bloggosfären finns det många som fått en möjlighet att ”hitta sin identitet”, utvecklas eller helt enkelt bli mer äkta dvs mer den person de egentligen är men som de av omvärlden av en eller olika anledningar förhindrats kunna bli. Jag minns ett intressant samtal med Joshua om detta tidigt i våras under en bloggträff som han också reflekterade över här. Själv jämför jag denna process med att bryta upp från invanda mönster likvärdig den som sker när man bor eller arbetar utomlands under en period. Att tack vare nya sammanhang och kontakter kunna få börja om:

  • -Hej vem är du och varifrån kommer du?

En fråga som öppnar nya chanser. ”Looser-Stefan från Bagarmossen” kan på nya byggjobbet i Oslo eller Dublin, plötsligt kunna räta på ryggen och ta den plats han vill. Berätta sin historia. Börja om. Strunta i omvärldens syn på vem han är. Idag är nätet självklart en arena för samma identitetsprocess. För den som vill.

Så . . .

Under vårens missionerande om de sociala mediernas möjlighet för företag har jag fångat upp extremt många intressanta perspektiv. Reflekterade över några av de viktigaste delarna här . Men det finns fler perspektiv.

Så ok, självklart är väl att internet och de sociala medierna numer finns bland våra basbehov. Snart lika viktiga som den luft vi andas eller som jag skrev förra veckan viktigare än sex .

Men . . .

Det finns en vattendelare jag tror vi måste beakta för det stora genomslaget av sociala medier hur duktiga pedadoger vi än är. Jag inser mer och mer att även benägenheten till självuttryck är en stor vattendelare. Inte tekniken. Inte viljan att testa nytt. Inte bara analoga värderingar med en ganska stor oro för det digitala. Utan det handlar dels om individens behov av självuttryck dels om orden på nätet.

Hur vi förhåller oss till orden som dansar framför ögonen på oss avgör om den digitala konversationen är intressant. Hur vi kan relatera till text*. Om ord kan få oss att engagera oss. Digital konversation är för mig lika verklig som vilket analogt samtal som helst. Men det beror på att skrift tänder mig. Jag går loss på texter. Det gör inte alla. Det handlar inte om läskunnighet. Det handlar inte om teknisk okunskap.

Det handlar om att vissa människor bygger sina liv på relationer. Relationer i en analog verklighet. Och att deras behov av att dela sina tankar, värderingar och åsikter på en digital arena inte finns. Och aldrig kommer att finnas.

Mitt vanliga resonemang om analoga och digitala värderingar hör självklart hemma här också men bara till viss del. Självklart måste kunskapen om processer på nätet ökas. Det finns ju en rädsla för nätet som hindrar vissa idag.

  • -Nej, usch, jag vill inte att det ska läsas av ALLA andra…

Visst allt är tillgängligt på nätet, men let´s face it alla människor är mest fokuserade på sig själva ändå 😉 Allt jag lägger ut kommer inte att skärskådas och granskas av alla över hela världen. Dessutom tenderar vi även i den digitala världen att mer hänga med våra polare än att börja haka på gäng man aldrig närmat sig i den analoga världen (det vill säga vi närmar oss dem som vi delar åsikter, erfarenheter och värderingar med). Synen på nätet som en farlig arena per se är ju en syn på nätet som just finns i större grad hos den generation som inte är uppvuxen med den digitala arenan. Självklart blir detta en viktig pusselbit också. Att ju fler som inser att allt som ligger på nätet inte kommer att läsas av miljontals andra så kommer fler att vilja använda nätet som kanal för sina åsikter och erfarenheter. Men den här postningen handlar inte om detta utan om en reflektionen över att det kommer finnas en grupp människor som aldrig kommer att kunna/vilja relatera till det som sker på nätet relationsmässigt.

Inte av rädsla. Inte av okunnighet. Inte på grund av förmåga att uttrycka sig. Utan för att det i grunden inte är intressant. Självuttrycket i denna form intresserar dem inte alls. De använder nätet ofta för det som de har ”riktig” nytta av i sin vardag (läs tjänster såsom bank, resande, deklaration etc) men de kommer aldrig delta i den digitala konversationen. För dem existerar den inte. Oftast inte alls. Kanske ses det ibland som ytligt, självcentrerat, förfalskat och revirpositionerande. Men framför allt mest tomt. Ointressant. Platt.

För dessa människor kommer alltid relationer handla om det som sker i den analoga verkligheten. Inte för att de har analoga värderingar som värjer sig mot teknisk utveckling utan för att de inte har ett behov av att vara extroverta på denna arena. Eller ser ett värde att ta till sig andras behov av självuttryck via de digitala arenorna. Visst självuttrycket är en extremt stark trend i samhället och hos kommande generationer och det kommer inte vara den största gruppen. Men tänk inte gamla vs unga här. Så enkelt är det inte : -)

Så vad landar detta nu i? Mest en reflektion om det spännande med människors mångdimensionalitet. Och vår viktiga uppgift som evangelister att förstå de olika former av ”motstånd” och olika ingångsvärden vi kommer att stöta på.

Slutpoängen får ändå bli den vi ger på varje kurs, så igen…sociala medier handlar inte om allt eller inget utan om både och.

Jäklars…vad spännande det är att få vara med på den här kommunikationsresans berg- och dalbana.
/Brit Stakston

*Visst numer finns det ju alternativ till det skrivna ordet. Videobloggandet och annat är på frammmarsch och tilltalar just nya målgrupper, de som inte har det skrivna ordet som sin starkaste uttrycksform. Men igen det kräver ändå en lust att uttrycka sig själv inför en större grupp av människor.

Vi PR-byråer måste kavla upp ärmarna!

GCI Stockholm har genomfört en intressant undersökning bland 100 storföretag (51% svarsfrekvens) om deras användande av sociala medier. Igen får vi det bekräftat att svenska storföretag inte hunnit eller vågat ta tag i sociala medier som kommunikationskanal.

  • 74% av företagen anger att de inte använt bloggar, sociala nätverkstjänster eller andra sociala medier under senaste året.

Vår bedömning är inte att det beror på att intresesset är svagt. För oss visar undersökningen att det är kunskap om sociala medier som kommunikationskanal som saknas. DN har plockat upp nyheten med rubriken ”Storföretagen inga flitiga bloggare” vilket också visar en del av kunskapsglappet när man talar om sociala medier. I mediemixen handlar de sociala medierna om så mycket mer än om att företag ska skicka produkter till bloggare eller att hålla koll på vänner i Facebook.

En annan fråga som ställdes i undersökningen var ”Vad har du för uppfattning om sociala nätverks- och delningstjänster?”

  • 46% anger att det är en försmak av vad vi kan vänta oss i framtiden
  • 12% att det är bra kanaler för vissa målgrupper
  • 12% tycker att de själva som användare tycker att det är ett kul och bra sätt att hålla kontakt med vänner
  • 8% tycker att det är en tillfällig hajp
  • 4% att det är en bra kanal för HR att kommunicera med befintliga och potentiella medarbetare

En aspekt som hade varit intressant att fånga upp är hur företagen ser på de sociala medierna som kanal för dem själva att kommunicera med sin omvärld. Hur de genom de sociala medierna kan sätta sin egen bild av verkligheten och sprida sin kunskap och sin syn på aktuella frågor vidare. Det är ju där som tillsammans med förmågan att lyssna på sina kunder som storheten i de sociala medierna ligger! Att företagen i så stor grad också kan använda dynamiken som finns här genom att själva sätta agendan också. Storföretagen är inte längre utlämnade till traditionella mediers bevakning av deras verksamhet. De kan ta kontroll över hur deras kunskap positioneras och de kan kontinuerligt göda och föda sina kunder med sin version av t.ex. händelser som berör deras verksamhet. Detta är ju intressanta och viktiga perspektiv även för storföretag. En möjlighet som inte riktigt slagit igenom hos alla företagsledare idag.

Samtidigt som de har kontrollen över sin egen kunskapsförmedling måste ju företag idag också våga släppa kontrollen…se så spännande! Det är DE båda pusselbitar som företag ännu saknar och inte sett att de har i sin hand genom de sociala medierna. Dynamiken mellan sin egen kunskap och den dialog som sker bland kunder/användare och hur sociala medier öppnar helt nya arenor för kommunikation dem emellan.

Varför är det så då? Vad hindrar företagen? I GCIs undersökning fick företagen frågan om vilken funktion hos dem som ”äger” kommunikationen genom sociala medier:

  • Kommunikation/info 56%
  • Marknad 20%
  • Andra 8%
  • HR 0%

Här hade det varit superintressant att ha med både ledningen och IT-avdelningen som alternativ. GCI som kommunikatörer vet ju, och hoppas säkert : -), att IT-avdelningen inte äger kommunikationsfrågorna och har kanske just därför inte tagit med dem som alternativ. Vår erfarenhet däremot är att det bland kunder och kursdeltagare tyvärr är så att sociala medier i storföretag ofta hindras i sin utveckling av en förlegad syn på säkerhetsfrågor på IT-avdelningar vilket gör att HR, marknads och kommunikationsavdelningar hindras. Ledningens intresse för de här kommunikativa utmaningarna kommer behövas för att skynda på processen.

    Vår roll som kommunikatörer är också central. Att stärka HR, marknads- och kommunikationsavdelningar på storföretag i kunskapen om vad sociala medier innebär är en viktig del. Ge dem grundverktyg och språk för att i dialog med sina IT-avdelningar kunna presentera de nya behov som finns för företag att kommunicera via de sociala medierna på ett sätt som gör IT-avdelningar mer problemlösare än stoppare.

    Tack GCI för undersökningen! All uppmärksamhet runt de sociala mediernas potential behövs. Nu får vi kavla upp ärmarna ordentligt!

    Brit Stakston

    UPPDATERING: Niclas Strandh fördjupar på Researcher resonemanget om IT-avdelningarna som bromsklossar, något vi båda märker av bland annat i ett uppdrag som JMW och Heimer & Company arbetar tillsammans i.

    Inspiration 2.0

    Obama

    Imponerad. Jag har inget annat ord för tillfället. De två presidentkandidaterna Clinton och Obama imponerar i hur de använder den sociala webben i sina primärvalskampanjer. Deras kampanjer präglas av närvaro på den sociala webben, i synnerhet Barack Obama.

    clinton

    De har i stor utsträckning valt att möta väljarna på deras egna arenor.  Jag är övertygad om att vi i det stundande Europaparlamentsvalet kommer att se en ökad närvaro hos våra politiska partier på den sociala webben. Bloggandet har slagit igenom och Facebook likaså – framförallt vad det gäller arrangerandet av möten.

     UPPDATERAT

    Det är nog så att de svenska partierna testar den sociala webben under Europaparlamentsvalet men det verkliga krutet kommer de att lägga i samband med riksdagsvalet 2010. Centerpartiet gör en hel del intressanta grejer just nu, t ex att de har inlett ett samarbete med Twingly och de har också startat Framtidsdialogen. Med Framtidsdialogen vill de öppna upp för en diskussion kring fyra politiska områden med alla som är intresserade. Socialdemokraterna har ju sedan tidigare en egen Youtube-kanal och Facebookgrupp.

    Björn Mellstrand

    Företagsbloggen på väg att bli som IT-boomens portalbyggande?

    Företagens nyfikenhet på sociala medier leder nu till att de vill inkludera mer funktioner och tjänster på sina egna webbplatser som är sociala medie-relaterade.  En glädjande utveckling och ett konkret resultat av höstens Facebook-feber. Trots en lite fnysande inställning bland sociala medier-experter  att Facebook inte är det mest briljanta exemplet på vad sociala medier kan vara så kan vi faktiskt tacka just Facebook för den mogenhet som finns hos företag att våga omfamna de sociala medierna idag. Det genomslag som en gemensam referensram innebär för förståelse för en ny kommunikationsform ska inte underskattas. Dessutom bidrog Facebook med synliggörandet av den egna identiteten eftersom fullständigt namn är kutym där. Det var en viktig broöppnare för nya användare att känna sig bekväma med användandet av ett social nätverk men det har nu också lett till intressanta eftereffekter bland etablerade bloggare och andra om att kanske skippa sina alias eller nicknames helt.

    Men vad händer nu? Jo företagen tar nästa steg. Var och varannan kund vill se över sin sociala mediepolicy. Och nya kunder hör av sig och vill ha guidning och råd för hur de ska närma sig något de förstått att de måste inkludera i sina kommunikationspalett.

    Vad är det de vill göra då? Communities nämns men förstås men insikten om att det kanske inte alltid är det mest relevanta finns, brand fan perspektiv nämns också – det vill säga hur kärleken till ett varumärke naturligt kan fångas upp och ….. sen nämns alltid tankarna på en företagsbloggande.

    Vi ser att det som kommer hända nu är en explosion av antalet företagsbloggar. Bloggen för ett företag är ju verkligen en möjlighet att via sina medarbetare gestalta de värderingar som bär företaget. Personliga tolkningar av hur företagets visioner och värderingar matchar medarbetarnas. Företagsbloggandet öppnar för kommunikation med omvärlden, bidrar till att man hamnar bättre i sökresultaten och överhuvudtaget positionerar sig med sin kunskap, sina tjänster och sin produkter tydligare. Och bjuder in till dialog. Men det kräver mod. Det kräver flexibilitet. Det kräver insikt om vad man vill med bloggandet och det kräver definitivt en personlig ansats.

    1997 ville alla bygga portaler. Alla ville lösa allt med den ultimata lösningen för användaren. Alla drömde om att dra alla användare just till sin portal. Jag vet inte hur många satsningar av det slaget jag varit involverad i både nationellt och internationellt. Under de åren blev min viktigaste uppgift bli att försöka stoppa tanken på att bygga en plats som tilltalade alla. Det slog mig i veckan att jag nog kommer att få ta till den där bromsen under de kommande månaderna också. En företagsblogg kommer inte att fungera om den inte är internt förankrad, en del i ett strategiskt kommunikativt arbete och bidrar med något annat fernissade företagsnyheter. Bloggen är ett redskap för ett företag att våga ge sig in i samhällsdebatten och tydligare kommunicera med sina konsumenter. Men den kommer inte att lösa allt och den kommer inte att läsas av alla.

    Här kommer vi behöva stötta och ibland avråda företag för att kliva in. Tänkbara misstag: brist på genuin transparens (inom rimliga ramar), brist på kontinuitet, brist på långsiktighet, brist på kunskap om bloggandets etikett, kultur och mekanismer, brist på den flexibilitet som bloggandet bör bygga på för att bli framgångsrikt, brist på insikt om att bloggandets drivkraft måste komma inifrån och inte kan rekryteras in (ser framför mig att en rad etablerade bloggare kommer headhuntas för att bli spökskrivare eller gästbloggare på företag).  

    Väntar nyfiket på vad PM Nilsson och Leo Lagercrantz ska hitta på här. Jag tror att många större företag som är nyfikna på bloggandet hindras av att de upplever den egna hemsidan som en ”icke-kanal” för att nå ut med den typen av innehåll. Dessutom har de ganska bråttom med att nå ut när de väl väljer att börja blogga, de vill bli lästa och de vill bli kommenterade. Där tror jag att en intressant debattsajt kan fylla en viktig funktion. En kanal för företag att kommentera dagsaktuella företeelser ur sitt företags perspektiv och i en mer ”traditionell” inramning som får dem att känna sig mer hemma. Det finns också massor av stora såväl som mindre företag som har svårt att nå ut i de traditionella medierna. En DN-debattsida med extrem snabbhet öpnnar upp för spännande  perspektiv…om företagen vågar agera på vad som sker i omvärlden och inte tvärtom. Bloggandet ska ses som en möjlighet att kontinuerligt föda och göda omvärlden med det egna företagets synpunkter på dagsaktuell företeelser som påverkar dem.

    Vi kommunikationskonsulter får under tiden göra vårt bästa så att portalhysterin inte ersätts med drömmar om DEN företagsbloggen som alla ska läsa och relatera till. Vi får en stor uppgift i att sätta rimliga mål och förväntningar med bloggandet. Det hindrar dock inte att företagsbloggandet verkligen är en enkel och spännande möjlighet för företag att öppna fönstret mot de sociala medierna.

    Brit Stakston

    BEFRIAD ZON: Digital överbelastning

    Det knastrar en digital överbelastning i ledningarna. Vi ”sociala medier evangelister” har arbetat vansinnigt mycket de senaste sex månaderna i det race som skett för att förmedla det nya medielandskapets potential.

    När nu till och med min egen husgud Jeremiah Owyang loggar ut för några dagar är det bara att inse att det här är en kommande trend, urloggandet:
    ”I need a vacation, I’ve been on the grid for over 900 days. I’m going to be spending some time away, which will be the first time in over two and a half years that I’ll be completely offline.
    I won’t be checking email, my blog, or twitter, so you’ll have to catch me when I get back in a few days. The last 6 months as an analyst have been very busy, I hit my goals in the role, published research, helped clients, and supported the company move it’s own social media efforts forward –all while maintaining this blog.”

    Den senaste veckan har jag hört mer än en i min närmaste krets uttrycka en lust att koppla ur, koppla ner för en längre tid. Det talas om mobilfria fester och helger, perioder då man stänger av allt, privata middagar som inleds med orden ”stäng av mobilerna” eller möten där inga datorer eller telefoner får vara synliga. Fokus på mötet avkrävs. Inget annat får distrahera.

    Jag inaktiverade mitt eget Facebook-konto för några dagar sedan tills jag övertalades öppna det igen med hänvisning till att jag behöver det för mitt jobb. Och så är det ju förstås. Mikrobloggandet via Twitter och Jaiku skulle jag precis logga ur från när plötsligt ett gäng nya vänner anslöt sig som jag ju faktiskt genom dessa tjänster vill lära mig mer om och de kan lära känna mig och mitt arbete bättre. Jag har startat en privat blogg utan koppling till min identitet överhuvudtaget och det sker helt enkelt intressanta förskjutningar i mitt sätt att interagera och tänka runt de sociala aspekterna av mitt eget digitala fotspår.
    Och jag hatar att erkänna det men på sista tiden har en del av det digitala samtalet tagit mer energi än det gett mig energi. Och det sagt av den som med bestämdhet hävdar att det som sker on line är lika verkligt som det som sker off line. Så det innebär att detta får lite större perspektiv än att bara stänga av en mobiltelefon under ett möte. Det handlar om att pausa lite i livet i stort med andra ord. Jag pratar inte om internet som källa till kunskap, förståelse eller som verktyg för att effektivisera min vardag allt det där kvarstår självklart. Jag pratar mer om de privata dimensionerna. Utrymmet för mitt eget perspektiv, mitt nytänkande och min kreativitet stoppas just nu av det konstanta massiva flödet av input. Intressant fenomen för någon som har just det där som livsnerv.

    Redan i en Aktuellt-intervju i höstas nämnde jag en tänkbar motreaktion mot sociala nätverk och min kollega Marika hörde en liknande diskussion bland unga på t-banan häromveckan. SVD berättade i veckan om hur bloggandet stressar.

    Till och med Robert Scoble skriver i veckan om att stänga av Internet:
    ”Want to get something done? Turn off Twitter. Turn off Facebook. Turn off blog comments. Turn off FriendFeed. Turn off Flickr. Turn off YouTube. Turn off Dave Winer’s blog and Huffington Post. Turn off TechMeme. Turn off the distractions.”
    ”What are your goals? Is it to have more followers on Twitter? Or is it to get something done today?”
    Samtidigt har vi så himla lång väg kvar innan det är begripligt för alla hur i grunden revolutionerande internet ändå är, på ett extremt positivt sätt. Vi kommunikatörer befinner oss precis i början på en väg där företagen har ett stort behov av att hålla handen för att våga sig ut på resan. De sociala medierna utmanar företagens kommunikation. Fredrik Wass artikel i veckans Fokus är en briljant folkbildande artikel om just internets roll i våra liv, som ett förlängt medvetande. För de företag jag möter och som redan från början ifrågasätter mycket av det som sker på internet och som tvekar om det överhuvudtaget sker några relevanta samtal för dem på nätet eller om ett enda ord kan sägas vara sant vore förstås denna postning ingen bra läsning alls 🙂 på ytan ser det ju ut som jag motsäger mig själv. Men det gör jag inte.

    Jag är kvar. Jag behöver ha tyngdpunkten på mer analoga aktiviteter under en period. Det handlar alltså inte alls om att vara mer IRL för det är ju precis som Niclas Strandh skriver på Researcher, IRL är ju idag livet dvs bägge delarna, det analoga (IAL) plus det digitala (IDL). Det handlar mer om att jag under en period kommer vara mindre hel. För livet idag består verkligen av både och.

    Jag ska vid sidan av mitt vanliga arbete, skriva några kapitel i min bok, leka mer med sonen, läsa några böcker jag inte hunnit läsa, lägga ett strategiskt pussel i mitt huvud för ett annat spännande bokprojekt som ligger i pipeline (utan att hindras av all annan klokskap som finns). Dags att fokusera lite mer på min egen kunskap än att lamslås av andras 😉

    Brit Stakston

    JMW 5 år

    Idag är det fem år sedan Anna-Lena Wallén, Larserik Johansson och jag startade JMW kommunikation. Det har varit fem innehållsrika år. Fyllda med massor av arbete, frustration, glädje och framsteg. Fem år är en oändlig tid men samtidigt väldigt, väldigt kort.

    Under de här fem åren har vi vuxit såväl i antalet medarbetare som i vårt erbjudande. JMW har gått från att ha varit en PR-byrå med enbart fokus på medierelationer till en nyfiken kommunikationsbyrå.

    Vad vi har försökt skapa är ett gäng med människor som är nyfikna på vår omvärld, våra uppdragsgivare och kommunikation i stort. Genom att ha nyfikenheten som ett av våra viktigaste arbetsredskap har vi koll på hur konsumenternas medievanor och -beteenden förändras. Vi ser hur medielandskapet förändras. Därmed har vi möjlighet att hjälpa våra uppdragsgivare att styra sin kommunikation rätt.

    Samtidigt har vi försökt annama den kreativitet som normalt präglar en reklambyrå. Genom att bland annat jobba med brainstormings så försöker vi hitta den bästa kreativa lösningen för att lösa våra uppdragsgivares kommunikativa utmaningar. Standardlösningarna håller på att förpassas till historien.

    Om nyfikenheten och kreativiteten är vår attityd så försöker vi kombinera det med ett arbete där man utvecklas och har roligt som medarbetare. Som chef har jag ett stort ansvar – och jag kan bli bättre ska gudarna veta men jag försöker. Det är ideal jag hyllar. Ibland misslyckas jag.

    Under de fem år som har gått så har det skett stora förändringar i vår omvärld. Då 2003 var bloggar något som ett fåtal människor hade en relation till. Idag finns det över 145 000 bloggar i Sverige. Då var sociala medier något som bara unga spenderade sin tid på. Idag har Facebook över 1 000 000 registrerade svenska användare. Då hade vi just upplevt dotcom-kraschen – idag så är nätet viktigare än någonsin. Då var rörligt material på Internet ett undantag – idag är Youtube en del av allt flers vardag. Då betraktades PR i stor utsträckning fortfarande som ett redskap för masskommunikation. Idag är PR i allt större utsträckning ett verktyg för att nå en begränsad målgrupp människor och en del av marknadskommunikationen.

    Och när vi blickar tillbaka om fem år så är jag övertygad om att förändringarna kommer att ha varit lika stora och omvälvande som de fem senaste åren. Och utvecklingen ställer stora krav på oss som kommunikatörer. Vi måste ha förmågan att skapa kommunikation som det talas om, fungerar i flera kanaler, är relevant och sökbar. För att det ska funka så krävs att vi är förstår målgruppen och sammanhanget, är kreativa och kan skapa innehåll som är intressant, håller trovärdigheten i främsta rummet och är transparenta.

    Vi kommer att få se ökade branschglidningar som ritar om den traditionella byråkartan. Fler byråerkonstellationer kommer att inkludera PR som en del av sitt erbjudande. Striden i framtiden kommer att stå om vem som hjälper företagen med att formulera budskapen, kläcka den kreativa idén eller utforma den kommunikativa plattformen.

    Så här på femårsdagen så vill jag tacka alla som varit med och skapat JMW. Alla nuvarande och föredetta medarbetare (Anna-Lena, Ann-Sofie, Ina, Åsa, Ingrid, praktikant-Anna-Karin, Ulrika, Fredrika, Lisa, Tomas, Stefan, Linda, Marika, Magnus, Brit, Lin, Pierre och Mattias), vår styrelseordförande Sven, uppdragsgivare, samarbetspartners (framförallt Jocke och Elias), frilansare, mfl ett stort tack för att ni gjort JMW till vad vi är. The future is bright!

    Björn Mellstrand 

    Hur microbloggar man?

    Idag hittade jag denna enkla lilla instruktionsfilm för Twitter när jag skulle visa en bekant hur det fungerar. Här ser du enkelt poängen med att se nya sidor av dina vänner och bekanta på detta sätt. Microblogga är ju verkligen det senaste alla skriver om, DN utsåg häromveckan 2008 till microbloggandets år också.

    Microbloggandet består alltså av små korta meddelanden, till de som du väljer att följa eller som vill följa dig som skickas upp via mobilen eller skrivs in via datorn. Du kan också kommentera dina vänners inlägg. Du kan prenumerera på dina vänners flöden i RSS-läsaren eller i mobilen dvs då får du ett sms varje gång några av dina vänner lägger in något. Inläggen är korta, under 200 tecken, och är små spontana texter om vad man gör just nu eller kanske frågor utslängda till vännerna om något man undrar över. 

    Själv kan man följa mig på Jaiku om man vill vilket är en tjänst med samma funktioner.

    Prova på!

    Uppdatering: Läs också gärna Niclas Strandhs utförliga postning på Resarcher om dynamiken med microbloggandet som han ser som motsvarighet till snacket runt caféborden.

    //Brit Stakston

    BEFRIAD ZON: Om det farliga bloggandet

    Bloggande är farligt lär vi oss i undertexterna i artiklarna om de förskräckliga barnmorden i Arboga.

    Alter Ego skriver utförligt och väl om alla aspekter runt detta och undrar:

    ”Det här är ett tydligt exempel på hur riskabelt det är att gå ut med namn och foton på sig själv och sina anhöriga. Hur utomstående kan bli uthängda för att man finns i någon ‘vänskapskedja’ på Facebook eller annat social media mediaportal. Såväl Lunarstorm, som Familjeliv, Helgonet mfl portaler har granskats och allt eventuellt samröre har hängts ut. Jag är inte så säker på att jag vill utsätta mig själv och andra för det om olyckan skulle vara framme eller jag gör något felsteg som uppmärksammas av de ‘nyhetslystna’.”

    Alter Ego frågar sedan avslutningsvis:
    ”Hur skulle du själv tänka och reagera om det drabbade dig?”

    För mig sker allt det som händer i verkligheten också på nätet. Det finns en del saker vi måste hantera dock:

    • Feltolkningar på nätet

    Den uppenbara risken för feltolkningar av att lägga ett pussel med hjälp av det man hittar på nätet borde alla vara medvetna om. Det behövs diskuteras i svenskundervisningen och diskuteras på arbetsplatser för att t.ex. förstå bloggande kollegor och vilken bild man egentligen får av dem via deras blogg.

    • Gränsförskjutning mellan vad som är personligt och privat

    Vi behöver absolut öka medvetenheten om gränsförskjutningarna som sker idag mellan personlig och privat. Det innebär t.ex. att i många fall kan det som av en person upplevs som privat och som absoluta sanningar om någon i själva verket, för den som skrev det, vara en extremt medvetet presenterad bild som inte är privat alls. Där varje bild och varje rad är mycket medvetet skrivet och ”bara” personlig inte privat. Och att det i det ligger en oerhört viktig gränsdragning för bloggaren. De här gränsförskjutningarna måste vi föra en levande diskussion om.

    • Olika värderingar leder till olika slutsatser

    Vi behöver också diskutera vad det i förlängningen leder till att det råder en stor skillnaden i förståelse för det man läser beroende på de grundvärderingar man har. Båda ”läger” måste göras medvetna om detta. Hur tar de med mer ”analoga” värderingar till sig och läser det som skrivits av någon med digitala värderingar? Det är ett paradigmskifte vi befinner oss i och som jag tidigare reflekterat över här . Det gäller att göra relativt aktiva medvetna val om vad, hur och varför man lägger ut texter, berättelser och bilder på nätet. Förståelsen för hur stor läsekretsen kan vara.

    • Pusslet lades tidigare också bara med andra verktyg

    Det digitala är en plattform som ger en större kontaktyta och gör det som finns där tillgänglig för fler och för all framtid (i princip). All den kartläggning som kan ske via de sociala medierna var förstås möjlig för polisen eller galningar att göra tidigare också, analogt. Via brev, spioneri, stalking, samtal med grannar, intervjuer, kolla upp ringda telefonsamtal etc etc. Tog längre tid men även här lades ett pussel.

    I ett land där vi sedan 1947 haft personnummer har vi sedan länge haft våra ”analoga spår” välj följda och möjliga att följa även utanför myndighetsvärlden. Med ett personnummer kan vi få veta mycket om en individ. De digitala fotspåren följs förstås på samma sätt. Det är uppenbart att det i det paradigmskifte vi befinner oss måste föras en hel del diskussioner om integritet parallellt med detta men jag tror faran är mindre än vi tror.

    I gement tror jag nämligen att vi alla normala 🙂 har mer än fullt upp med våra egna liv. Min uppfattning om att den tid som läggs på att följa andra på nätet än de som ingår i våra respektive vänkretser är marginell. Det är lika ointressant som det var för oss att hänga med fel gäng när vi drog på stan som tonåringar.

    /Brit Stakston

    Till toppen