Sökresultat för: facebook

BEFRIAD ZON: 10 skäl att inte kommunicera via de sociala medierna

En söndagsbetraktelse i gränslandet mellan ironi och allvar.  

Det finns skäl att avstå de sociala medierna som professionell kommunikatör. Nedan följer 10 skäl till att avstå:

  1. Om du inte vill ha varumärkesambassadörer så kan du också strunta i de sociala medierna. Varför behöver ditt varumärke ambassadörer eller engagerade konsumenter? 
  2. Om du vill inte ha en dialog med dina konsumenter. Om du bara vill prata till dina konsumenter men inte lyssna så är de sociala medierna fel forum för dig. Konsumenterna i de sociala medierna förväntar sig att du lyssnar och tar intryck av diskussionen. (Varför ska vi lyssna? Jag tror att du också sluta bevaka bloggar.)
  3. Om du betraktar sociala medier som en kanal som vilken kanal som helst. Den sociala webben är inte en kanal att föra ut budskap – utan forum för att skapa engagemang och dialog.  
  4. Om du inte vill vara öppen och transparent. Om du inte vill berätta för konsumenterna när de frågar och vill ha svar så ska du undvika. Har du en hund begraven så är de sociala medierna inte det forum som lämpar sig bäst för din kommunikation.
  5. Om du vill ha fullständig kontroll över vad som kommuniceras kring ditt företag – är rådet enkelt: Välj bort de sociala medierna – strunta också i traditionell PR utan fokusera på köpt annonsering! Pratet kommer igång men du behöver inte bry dig om dialogen!
  6. Om du inte har tid. Sociala medier kräver tid – eftersom du förväntas lyssna så måste du avsätta tid. Har du inte den tiden så avstå!
  7. Om du inte vill ha konsumenternas input i produktutvecklingen utan tror att ni bäst själva hanterar produktutvecklingen bäst hoppa över de sociala medierna. (Varför ska konsumenten vara med och produktutveckla?)
  8. Om du inte vill lära känna dina konsumenter bättre så har ditt företag inte något behov.  Varför vill du ha tillgång till en gigantisk fokusgrupp?
  9. Om du inte vill att ditt företag ska vara personligt. Genom att aktivitera sig i de sociala medierna så blir företag och varumärken mer personliga. Om du vill undvika detta så strunta i bloggandet eller andra sociala medier initiativ. (Varför ska ett företag vara personligt?)
  10. Konsumenterna finns inte där. Det kan vara rätt men fortfarande växer antalet bloggar, fler registrerar sig på facebook etc, och de sociala medierna blir en allt större del av konsumenternas mediekonsumtion.

Många företag funderar över att ta steget ut i de sociala medierna. Redan där finns ett feltänk. Det flesta företag har redan idag en närvaro på de sociala medierna. Dock är de inte de själva som sätter bilden av sitt företag eller varumärke utan det är konsumentena som sätter den bilden. Genom att ge sig ut i diskussionen kan man återta kontrollen.

Björn Mellstrand

På förekommen anledning

Ibland stöter jag på personer som tror att JMW bara sysslar med kommunikation i sociala medier eftersom det är framförallt kring dessa frågor vi bloggar och tillfrågas om. Men det är inte hela bilden av JMW.

Som PR-byrå drivs vi av nyfiken som vårt viktigaste kraft. Genom att vara nyfikna ser vi tidigt de förändringar som sker i medielandskapet och människors konsumtion av medier. Det gör att vi kan föreslå de mest effektiva kommunikationsinsatserna för att nå våra uppdragsgivares mål och målgrupper. Om man är nyfiken måste man också våga testa nya metoder för att kommunicera – det är till exempel därför vi startat JMW Talkshow – vi vill skaffa oss en större kunskap om rörlig kommunikation på nätet. Som JMWs vd hoppas att vi som jobbar på JMW ständigt ska lära oss nytt och vi har möjligheten att hänga med i framkanten av den ständiga utvecklingen och förändringen av medielandskapet.

Dagens PR-lösningar ser inte ut som gårdagens. I allt större utsträckning är Internet navet i människors mediekonsumtion och för stora grupper också navet i stora delar av deras tillvaro. När man vill nå dessa grupper måste lösningarna också inbegripa de sociala medierna.

Men alla målgrupper är inte idag närvarande på de sociala medierna. Men allt fler blir det. Se bara på Facebooks utveckling i Sverige. I juni förra året hade Facebook 70 000 registrerade svenska användare. Idag över 1 400 000.

Vill man nå de människor som inte har tagit eller inte kommer att ta steget ut på de sociala medierna så måste man använda sig av andra verktyg.

Därför innefattar de vanligaste lösningarna, vi föreslår våra uppdragsgivare, såväl traditionella PR-verktyg som medierelationer och Online-PR-verktyg. Vi har också valt att organisera oss utifrån tre kraftcentra eller nav – medierelationer, sociala medier och kreativitet. Vi tror att dessa tre nav tillsammans kan leverera de bästa och mest effektiva lösningarna.

Björn Mellstrand
Vd JMW

JMW frukostseminarium – sociala medier

På allmän begäran så är det dags för en favorit i repris – frukostseminarium om sociala medier torsdagen den 20 november 2008 hos JMW, Kungsgatan 24, 7 tr.

Frukost serveras från klockan 07.30 och klockan 08.00 ger vi en timmes presentation om sociala medier och PR. Vi går igenom det mesta om sociala medier från bloggar till olika communities som till exempel Facebook och visar hur dessa aktivieteter kan mätas. Vi visar hur sociala medietjänster ger företag en möjlighet att lyssna och föra en dialog med sina kunder/konsumenter. Sociala medier är viktiga i byggandet av ett företags varumärke. Vid seminariet presenteras inspirerande exempel, både sådana vi själva arbetat med och andra.

Föredragshållare är JMWs Björn Mellstrand, vd, och Brit Stakston, ansvarig för sociala medier.

På grund av begränsat antal plaster så är seminariet öppet endast för inbjudna. Om du inte fått en inbjudan är du välkommen att kontakta någon av oss två som pratar: Björn Mellstrand, bjorn.mellstrand(a)jmw.se, eller Brit Stakston, brit.stakston(a)jmw.se.

Varmt välkomna!

PS
Mellstrands müsli serveras.
DS

Är bloggen död?

Vi har se senaste dagarna, via en artikel i Wired, fått lära oss att bloggar är ute. Nu är det microbloggande, flickr och facebook som gäller, tydligen. Och bloggar är dött.

Jag uppfattar det som ganska raljerande och håller mer med Anton när han skriver:

”Självklart är det inte så. Jag tror faktiskt tvärtom. Bloggarna stärks av att det kommer fler typer av social media inom publishing-genren. Vissa budskap passar på en blogg, vissa passar i ett microblogginlägg och vissa passar i en bild på Flickr.”

Brit är också inne på samma linje, när hon skriver att hon:

”…tror som med allt annat att det är kompletterande kommunikationstjänster…allt utifrån behov. Inget ersätter allt annat.”

Förutom att olika tjänster kompletterar varandra så har vi ju också sett att fler och fler av dessa möjliga kommunikationstjänster allt oftare samlas på en och samma plats på nätet – en blogg. Allt fler bloggare samlar alla sina flöden, från microbloggande, flickr, bambuser etc. på sin blogg. Även annan typ av närvaro läggs in, som facebook- och linkedin-profiler. Se t ex Björn Falkevik som exempel. Dessutom postas videor i bloggen, när det passar.

Bloggen är inte ute utan den verkar mer och mer bli en plattform där budskapen i olika kanaler samlas. Det blir mer och mer av ett eget socialt (press-) rum, där besökare har tillgång till allt material på en plats. Sedan fungerar de olika tjänsterna som satelliter av innehåll, där man kan fördjupa sig i de olika formaten. Flera av dem går också att använda för att publicera flöden från andra tjänster, vilket gör att de länkar tillbaka till bloggen t ex.

Så, bloggar fortsätter att spela en viktig roll, i samspel med nyare tjänster, som t ex twitter, jaiku och bambuser, och inte lika nya tjänster, som flickr och youtube.

/Kristofer Mencák

Jahapp…bloggar är ute…

Ganska roligt att skriva en postning med den rubriken samma dag som jag just pratat bloggar, skrivit om varför företag ska ha bloggar och blivit intervjuad om bloggar.

Det gäller ju att hänga med….tipstack till Jeremiah Owyang via Twitter om Wireds artikel där man kan läsa att mikrobloggar, bilddelningssajter och Facebook är sååååååå 2004 dvs väldigt ute….

Rolig läsning även om jag inte håller med om allt. Det ger en bild av hur bloggandet kan och inte bör utvecklas i Sverige, vi ligger ju minst två år efter så vi kan ju själva bidra till hur framtiden ser ut…och det finns också en del guldkorn i texten som är väl värda att beakta som kommunikationsfenomen och fundera hur man förhåller sig till själv:

”Writing a weblog today isn´t the bright idea it was four years ago. The blogosphere, once a freswhater oasis of folksy self-expression and clever thoughth, has been flooded by a tsunami of paid bilge. Cut-rate journalists and underground marketing campaigns now drown the out the authentic voices of amateur wordsmiths.”

Hmmm härligt beskrivet om varför det är så angeläget att bloggen drivs av företagets egen vilja att föra dialog och helst med en passion i grunden för det man vill kommunicera.

When blogging was young, enthusiasts rode high, with posts quickly skyrocketing to the top of Google’s search results for any given topic, fueled by generous links from fellow bloggers. In 2002, a search for ”Mark” ranked Web developer Mark Pilgrim above author Mark Twain. That phenomenon was part of what made blogging so exciting. No more. Today, a search for, say, Barack Obama’s latest speech will deliver a Wikipedia page, a Fox News article, and a few entries from professionally run sites like Politico.com. The odds of your clever entry appearing high on the list? Basically zero.

Hmmm precis, men som sagt något år kvar dit och det går fortfarande att köra om företagen som inte har bloggar….och det går blixtsnabbt – bloggens grundstruktur är sant SEO-smörjmedel så är det…än så länge.

Sen nämns mailinglistorna och deras fördel eftersom man slipper ”trollens” bloggkommentarer….och visst direktinformation till den som frågat efter den fine enough ….men vad händer med mailinglistor när de som idag inte ens använder mail vill ha samma information…men det kanske blir en retrotrend bland dagens unga. Back to the e-mail…vi får se.

Sen kommer vi till det avsnitt som Henrik Ahlén och Björn Falkevik kommer att spinna loss till  : ) för att inte tala om Björn Mellstrand när han pratar om den rörliga framtiden

Further, text-based Web sites aren’t where the buzz is anymore. The reason blogs took off is that they made publishing easy for non-techies. Part of that simplicity was a lack of support for pictures, audio, and videoclips. At the time, multimedia content was too hard to upload, too unlikely to play back, and too hungry for bandwidth.

Social multimedia sites like YouTube, Flickr, and Facebook have since made publishing pics and video as easy as typing text. Easier, if you consider the time most bloggers spend fretting over their words. Take a clue from Robert Scoble, who made his name as Microsoft’s ”technical evangelist” blogger from 2003 to 2006. Today, he focuses on posting videos and Twitter updates. ”I keep my blog mostly for long-form writing,” he says.

Visst har vi bara sett början av t.ex. videobloggandet, det kommer bli stort bland t.ex. unga killar som inte alltid har det skrivna ordet som sin starkaste uttrycksform (jo det är därför fler tjejer bloggar…) men även en talför och talvan VD kommer att tycka att det är bra mycket mer effektivt att säga några snabba reflektioner i videoformatet än att skriva ner samma sak (då skulle skrivkrampen sättas in och någon dessutom vilja redigera texten). Men jag tror som med allt annat att det är kompletterande kommunikationstjänster…allt utifrån behov. Inget ersätter allt annat.

Sen utnämns förstås mikrobloggandet som det senaste svarta  – fast det visste vi ju redan ; ) Mikrobloggandet är helt enkelt vad bloggandet var 2008 menar artikelförfattaren och framhäver styrkan i att tvingas vara kortfattad (ja, ja jag vet att jag är långrandig…ofta).

Owyangs uppföljande tweet får summera:

What’s interesting is that the Wired opinion doesn’t have a single piece of data in it’s article –go read Sifry’s state of blogosphere.

Själv är jag på väg till London för att ge input till en kunds sociala mediestrategier ….fem år framåt i tiden….det enda man kan säga är väl att vi vet är att det kommer finnas många nya spännande kommunikationstjänster…och att idag år 2008 i Sverige så är vi långt från den bild som ges i Wired vad gäller både bloggandet och användandet av mikrobloggar. Men artikeln ger oss en fingervisning och den ger oss konsulter ett ansvar som det är bra att bli påmind om…

Brit Stakston

BEFRIAD ZON: Pirater blir onda när analoga och digitala värderingar möts

Pirater stjäl. Pirater rövar. Pirater är skurkar. Det är nog den allra vanligaste association som görs till begreppet pirat. Kanske särskilt bland de ”äldre”, de som kanske har mer makt och som har mer analoga värderingar. Är det en av orsakerna till okunskapen om de faktiska förhållanden när debatten runt The Pirate Bay, TPB, stormat som värst den gångna veckan?

En krock mellan analoga och digitala värderingar där namnet The Pirate Bay personfierat av en ung kille i huvtröja påverkar mer än vi vill tro eller ens är medvetna om. Jag tror att just ordet pirat i diskussionen runt TPB och fildelningen av förundersökningsprotokollet från Arbogamålet bidrar till missförstånden runt vad som faktiskt hänt. Det finns ingen vilja från medias sida att korrekt återge TPB´s roll i det hela. Det är ju så mycket lättare att avfärda pirater och skjuta dem i sank. De är ju laglösa och kriminella.

Visst Johnny Deep som piraten Jack Sparrow i Pirates of the Carribean är lite lagom rebelliskt cool (snygg som 17 också) och längst inne ganska snäll. Han testar gränser och det visar sig oftast att de andra är de största skurkarna. Det är mer med dessa sistnämnda konnotationer som  ”piratrörelsen” som driver upphovsrättsfrågor på olika sätt försökt ta över och äga begreppet ”pirat” med och göra till sitt eget positiva begrepp. Piratkopiering blev allmänt känt då när kassettbanden sågs som det stora hotet mot skivindustrin. TPB är idag en av världens största fildelningssajter.

Piratrörelsen har alltså tagit till sig och laddat begreppet med ord som nytänkande och utmanande i en föränderlig värld. Pådrivare av en nödvändig utveckling som vill utmana rådande strukturer. De vill se hur de nya digitala förhållningssätten påverkar t.ex. hur upphovsrätten måste reformeras. De gillar och äger ordet pirat helt enkelt.

Har precis sett reprisen på SVTs Debattprogram och inser att detta får blir ännu ett exempel på hur det skrivs nutidshistoria i den pågående kommunikationsrevolutionen. Det här kan vi ta med i vårt kollektiva minne som ytterligare ett exempel på hur det var i brytningspunkterna när människor med mer analoga värderingar mötte de med mer digitala sådana.  Hur etablerade system utmanas av nya beteenden hos en fildelande generation. De perspektiven av att det är två världar som möts som inte förstår varande blir än mer tydliga när man läser TPB´s Peter Sundes egen berättelse om under vilka premisser han valde att delta i SVTs Debatt. Läs också forskaren Karl Palmås reflektion  och hur han skäms för debattnivån i programmet som han också deltog i.

Jag är för dåligt insatt för att försvara varje steg i ”piratrörelsens” olika verksamheter. Jag vet inte vilka som äger TPB men jag vet å andra sidan inte heller vilka som äger Google eller Yahoo heller.  Det jag vet är att det är lätt att ta på det groteska i tanken att se obduktionsbilder på sitt eget barn, som dessutom mördats brutalt, på Internet. Någon måste anklagas och det blir lätt att gå vilse. Känslorna tar över. Varför inte hänga en pirat säg? Men det löser ju inte sakfrågan. Tekniken finns. Beteendet att lätt vilja fildela finns och kommer att finnas. Oavsett namnet på företaget/sajterna som tillhandahåller tjänster som underlättar detta beteende.

Janne Josefsson tappar greppet fullständigt i programmet och på slutet kan man skönja hans egen förvirring ordentligt. En gång ger han sig desperat in i debatten, som om han plötsligt inser vad som diskuteras, och han ropar lätt desperat:

”Vänta lite ska det inte vara fri information?”

För att någon minut senare återigen lägga fokus på det horribla genom att avbryta debatten med:

”Vänta nu får det vara tyst på er. Niklas Jangestig pappan till de två barnen som så brutalt mördades och vars obduktionsbilderna nu ligger ute vad säger du…”

Sakfrågan det vill säga hur fildelning fungerar rent tekniskt hos TPB och andra liknande sökmotorer samt praktiskt/filosofiskt/rättsligt i relation till t.ex. offentlighetsprincipen och frågor om integritet väljer SVT Debatt att inte lyfta alls utan igen sker ett snaskigt rotande i obduktionsbilder på mördade barn. Det finns ju oerhört viktiga frågor att diskutera när nu tekniken möjliggör helt nya saker.

TPB har efter programmet valt att avbryta alla medierelationer. Alla inbokade intervjuer  har avbokats, inga intervjuer ges framöver, telefonsamtal och mail besvaras ej. Telefonnummer till journalister har blockerats och alla presskontakter raderats.

“We have no longer any interest in participating in traditional media since it’s apparant that they are not trustworthy or willing to adopt.”
“This is not a message of war. This is a message of future.”

Mycket och utförligt har skrivits om vad som egentligen hänt bland annat här och här eller i denna intressanta Jaikudiskussion utifrån en artikel i fokus där Pressombudsman Yrsa Stenius yttrar sig om frågan.

Sammanfattningsvis ändå: en privatperson med användarnamnet ”Beckroth” som valt att  fildela de offentliga handlingarna av förundersökningsprotokollet för Arbogamålet via TPB den 9 augusti. Denne ”Beckroths” anledning till att vilja fildela detta material vet vi inget om. Men det vi vet är att filen inte ligger publicerad på TBP eller återfinns i deras servrar. Det är också ett material som var och en av oss kan läsa hos Västmanlands Tingsrätt eftersom det är offentligt. TPB är bara en sökmotor för så kallade torrenters och det som finns hos TPB är en förteckning över filer som kan delas. Det är som att jämföra med att Google bär ansvar för allt som det pekas till från t.ex. en bildsökning på ord som  ”Ku Klux Klan”  eller ”dead bodies”.

Det är en alltså denne privata användare som distribuerat innehållet och det ligger också kvar i dennes dator, finns inte hos TPB. När man väljer att ladda ner denna torrent så ansluts man till denne ”Beckroths” dator samt även till alla andra som laddat ner samma fil tidigare. Ju fler som laddat ner en fil desto snabbare går det att ladda ner den till den egna datorn. Innan alla medier berättade att TPB ”publicerat materialet” så fanns det cirka 10 nedladdningar av materialet. Idag är det enligt SVT Debatt drygt 50 000 som valt att ladda ner materialet tack vare bl.a. instruktionerna i TV 4 om hur man gör och all annan hänvisning till att materialet finns på TPB.

Materialet har alltså fått än större spridning tack vare traditionella mediers rapportering om att TPB ”publicerar materialet”. Det är en av de mest nedladdade  i kategoring ”e-boks filer” på TPB nu.
En aspekt som  TPB och andra försökt lyfta i det aktuella fallet är också varför åklagaren inte valt att sekretesstämpla de mest känsliga delarna av förundersökningsprotokollet som består av 2 500 sidor.

Det här är stora frågor. Som berör offentlighetsprincipen. Som berör integritet. Som berör den utveckling vi befinner oss i. Som ger en signal om vad som komma skall också. Vi kommer att få se fler liknande händelser framöver.

Det är viktigt att vi inser att det handalr om ett möte mellan mer analoga och digitala värderingar under en lång tid framöver och att dessa måste kunna samexistera. Grunden till det blir just insikt om att det finns två helt olika förhållningssätt. Den fildelande generationen med helt nya beteendemönster ser inte samma hot som den mer analoga generationen gör med Internet så mycket vet vi. En förståelse för varandras förförståelse måste finnas när samtalen/debatterna sker och en vilja till samexistens och förståelse. Pedagoger som kan förklara kommer att behövas när paradigmskiftet nu sker.

/Brit Stakston

Frukostseminarium – sociala medier

Fredagen den 19 september kl 8.00 arrangerar JMW ett frukostseminarium om PR, bloggar, communities som till exempel Facebook och andra sociala medier. Vid seminariet berättar vi hur man kan använda dem för att bygga sitt varumärke och skapa en dialog med sina kunder och konsumenter. Vid seminariet presenteras bland annat några exempel som vi har arbetat med.

Frukosten finns uppdukad från kl 07.30. Anmälan görs till Ulrika Fagerlund, ulrika.fagerlund(a)jmw.se eller 08 53 48 07 50.

Antalet platser är begränsat.

Välkomna

Björn Mellstrand

PS

Nästa frukostseminarium äger rum den 16 oktober 30 oktober och temat är Kreativ PR. UPPDATERAT 081022 Vi återkommer om nästa frukostseminarium inom kort.

DS

BEFRIAD ZON: DN-debatt saknar ömhet…

Det är inte så att debatten om Newsmill borde hota den traditionella nyhetsjournalistiken. Den kommer självklart alltid ha sin roll att fylla. Men vad är det vi ser vi egentligen… att det är de traditionella medierna som blir underdogs? 😉 Rolig och intressant positionsförflyttning tänker jag när jag läser inlägget av chefen för DN Debatt Mats Bergstrand idag ”Ett slag utan ömhet”. Så förtvivlat försöker han få grepp om något som glider honom mellan händerna lite.

Mats Bergstrand väljer därför att gömma/stödja sin kritik på Andrew Keen´s teorier om medborgarjournalistik som bland annat finns i boken The cult of the Amateur.

Jag hinner tyvärr inte göra en riktig djuplodande analys men det finns något oerhört slående i hur vi alla känner våra roller hotade av de sociala medierna. Till och med alltså Mats Bergstrand. Det kommer starkast till sitt uttryck i detta citat:

Medborgarnas möjligheter att agera journalister i det fördolda bidrar till att erodera tilltron till reporteryrket på ett sätt som på sikt, enligt Keen, ”omöjliggör upprätthållandet av en ansvarsfull journalistik”.

Det slag över munnen som den traditionella nyhetsjournalistiken just nu får smaka på saknar varje spår av ömhet.

Jag vet inte…att det idag finns sätt att gå runt DN Debatts extrema gatekeeperposition är det verkligen det yttersta hotet mot demokratin. På något sätt känns det inte så.

Att för medborgarna visa på poängen med traditionell nyhetsjournalistik är väl ändå en tämligen enkel uppgift för journalister.  Och kan man inte det vad har man då för funktion att fylla kan man undra… Jag tror inte heller att medborgarjournalistikens största problem ligger i att det sker i det ”fördolda” … men som sagt hinner inte skriva mer nu. Men tyck till här istället. Tell me your thoughts!

/Brit Stakston

P.S. Detta har jag skrivit om Newsmill dels vid lansering dels efter en vecka up and running. Gjorde även en version av det sistnämnda inlägget som publicerades som artikel på Newsmill.

BEFRIAD ZON: Bard & Folkpartiet tänker rätt nästan hela vägen . . .

Kommunikationsrevolutionen som puttrat på sen 1997 tar plötsligt gigantiska kliv. Paradigmskiftet sker verkligen nu. Man kan nästan ta på det dagligdags.

I helgen exemplifierades det med diskussionen om att någon laddat upp bilderna från förundersökningen av Arbogamorden på The Pirate Bay  eller om debatten runt  Newsmill som mediekanal. Under sommaren var det FRA-frågan och bloggosfärens roll i det sammanhanget och EUs legendariska funderingar på hur man bäst ska kunna kontrollera bloggare genom att t.ex. inte låta dem blogga anonymt. Vi har också i veckan fått veta att Alexander Bard gått med i Folkpartiet och talar om att nätet skapar öppningar för att vitalisera partipolitiken.

Självklart utmanar nätet partipolitiken. Sociala medier bryter igenom och luckrar upp strukturer överallt.

Alexander Bard blir alltså styrelseledamot i det nya virtuella nätverket Liberati, som ska bli folkpartiets brygga till vad de kallar ”den nya internetvärlden”.

”Enfrågerörelserna och enminutsengagemangen på internet bygger på den falska idén att politik inte får ta tid, att det är något man kan ägna sig åt lite då och då, utan alltför mycket besvär och utan att behöva ta ställning i besvärande målkonflikter. Vi trodde att internet skulle underlätta för många att delta. Rent tekniskt har det blivit så. Men samtidigt har det politiska engagemanget trivialiserats. Samma person som i ena stunden mejlar en åsikt till ett parti eller postar ett inlägg i ett av alla hundratals nätforum kan i nästa ögonblick uttrycka en totalt oförenlig åsikt med precis samma lätthet.”

Jag håller med om mycket av resonemangen i inlägget men i frågan om att nätet bara lett till enminutsengagemang har Alexander Bard helt fel tror jag. Enminutsengagemanget handlar mest om de upprop som skickas ut via Facebook eller i mail. De så kallade Facebook-uppropen ska man lägga åt sidan när man pratar om nätet som redskap för verkligt engagemang. Engagemang som leder till handling. Facebook-uppropen kan i bästa fall vara ett embryo till engagemang som bygger helt på avsändarens fortsatta förmåga till att kommunicera med sina ”medlemmar”. Ett ”medlemskap” i en Facebook-grupp är något helt annat än en faktisk handling vare sig det gäller att gå och rösta på det parti vars grupp man går med i eller om det gäller doneringar till bröstcancerforskningen. Som politiskt parti måste man här aktivt jobba med att digitalt skaka händer på samma sätt som man förr gjorde på torgmöten.

Det här med enminutsengagemang kan och ska hänföras i större grad till oss som är mer av digitala immigranter än de digitalt infödda på nätet. För partipolitiken  framöver ligger den stora utmaningen i att vara dynamiska, lyssnande och lärande för en generation som växer upp med långt fler megafoner än vi någonsin hade och som är vana med att snabbt se genomslag för sitt engagemang. Det är plötsliga händelser och skeenden som kommer att få unga att vilja agera. Politiska partier måste förstå när detta sker och snabbt gestalta sina värderingar och ställningstaganden runt aktuella frågor. Här ligger nätets stor styrka för de politiska partierna. Att tidigt förstå vilken fråga som kommer att engagera och tydligt visa var man står i den aktuella frågan.

Jag tror Bards utgångspunkt om att nätet mest lett till kortsiktigt engagemang är sin egen generations (även min). Vi som verkligen inte skulle sälja oss. Vi som hellre var med i olika underground subkulturer och kanske hellre skrev i fanzines än gick med i partipolitiska sammanslutningar. Vi som sen i och för sig sen också blev förvånade när de där ”töntarna” som var ordförande i  lokalföreningarna också kom att styra Sverige, plötsligt tog de ledarpositioner och blev ministrar och partiledare. Tog mig också många år att komma över de ”hinder” som det innebar att inte ha gnetat mig igenom organisationsstrukturer när jag blev chef för en ideell organisation. Jag saknade helt enkelt många av verktygen som organisationsmänniskorna hade.

Nu idag med lång och bred yrkeserfarenhet samt förnyad lust till engagemang och påverkan har jag försökt mig på partipolitiskt engagemang vid ett antal tillfällen och tröttnat direkt. Jag klarar inte flera års harvande på en lokalförening med att dela ut flygblad på meningslösa debatter utanför shoppinggallerior på helger för att förflytta mig uppåt i partiernas hierarkier. Det dödar all lust till engagemang och förändring för man ser inget hända.

Förstagångsväljarna 2010 hur ska de kunna se partipolitiken som en relevant plattform? Det är ju på sikt oerhört centralt inte minst för demokratins överlevnad. Det är alltså dags att visa vilken den stora styrkan i partipolitiken är och kommunicera den tydligare dvs de demokratiska aspekterna. Men de organisatoriska formerna måste anpassas och vara flexibla nog att passa i den värld vi lever i idag. Bli attraktiva för en generation som vant sig vid att nätet är navet i all vår kommunikation. Och att nätet ger oss alla en möjlig kanal. Där vi till exempel på 10 minuter kan sätta upp, ett eget ”Facebook”, ett socialt nätverk  för en fråga som engagerar oss på nolltid. Det här utmanar inte bara partipolitiken det här berör alla organisationer som arbetar med frågor som engagerar människor. Om fördelen med just den organisationen eller partiets verksamhet inte är tydlig kommer människor att skapa sina egna organisationer och sammanslutningar när de blir engagerade i olika frågor.

Vi har ju genom FRA-frågan sett bloggosfärens förmåga att snabbt kunna reagera på värderingar, samhällsströmningar och företeelser  och framför allt skära tvärs igenom olika grupperingar inom samhället. Över ålders-, köns- och partipolitiska grupperingar. Kraften i bloggosfären är just dialogen, samtalen med varandra om frågor som engagerar. När ser vi ett politiskt parti som bäst kan följa ett sådant flöde?

FRA-frågan ifrågasatte verkligen vitsen med partipolitiskt engagemang och är också typexemplet på en fråga som fick många människor att engagera sig. Den visade på svagheten med tröga maktfokuserade partistrukturer. Men fick också flera att engagera sig partipoliskt efter FRA-frågan. Det var mycket mer än ett kort engagemang.

Jag tror att det parti som mest pedagogiskt och tidsenligt kan visa på styrkan i den politiska strukturen (genom de helhetsbilder som ges och den bakomliggande demokratiska processen som de faktiskt bygger på) och som snabbast anpassar organisationen efter nya sätt att leva, kommunicera och engagera sig kommer att vinna valet om förstagångsväljarna år 2010.

Är Liberati ett smart steg mot det här? Ja kanske, det bygger i alla fall på en insikt om att
”Sociala mönster, samhällen och institutioner håller på att förändras” och att det behövs en organisatorisk förändring. Liberati verkar inse att de politiska samtalen inte bara sker analogt idag.

/Brit Stakston

P.S Sen var det roligt att läsa att Alexander Bard refererar till att det är Camilla Lindberg som inspirerat honom att engagera sig. Jag hade ju förmånen att träffa henne i Almedalen och passade då på att säga till henne att såna som hon behövs, någon som genuint kan gestalta varför det är så värdefullt att engagera sig.

Blog Day – mina 5 bästa bloggtips idag

Blog Day 2008

Chris Brogan  kickar igång mitt dåliga samvete. Så mycket att blogga om och så lite tid har jag haft på sista tiden. Har minst 20 bloggpostningar i huvudet. Men Chris tvingar mig att börja med något helt annat när han berättar om Blog day som är idag! En dag som är tänkt att inspirera till nya bloggupptäckter över hela världen idag:

BlogDay was created with the belief that bloggers should have one day dedicated to getting to know other bloggers from other countries and areas of interest.

On this day, blog readers will find themselves leaping around and discovering new, unknown Blogs, celebrating the discovery of new people and new bloggers.

Uppgiften är tämligen enkel hitta 5 nya bloggar man är nyfiken på, gärna lite annorlunda från det vanliga man läser, som man vill tipsa om. Hur mycket jag än vill så hinner jag inte hitta 5 bloggar jag ännu inte läser. Jag har feber, ont i rygg och hals samt massor av annat att göra inatt… Så jag gör uppgiften lite lättare för mig och tipsar om 5 av mina favoritbloggar!

1.    Min guru. Självklart. Jeremiah Owyang. Mannen jag vänder mig till när jag dippar. När jag drabbas av social media fatigue eller tänker att den här revolutionen tar för lång tid det är ingen idé. Då är det bara att läsa Jeremiahs blogg  och bli frälst och fylld av visioner igen. Konkret, handfast och inspirerande. Sån ska jag bli när jag blir stor 😉

2.    Min (vår) förstfödda blogg från kursen i företagsbloggande som vi ger, Saltå Kvarn-bloggen. Johan Ununger och Lena Ekman från Saltå Kvarn har med glädje provat sig fram. Båda har hittat sin egen ton och använder bloggen till allt möjligt, nyss blev jag både sugen på en paprikapesto och inspirerad till att ge tips om nya produkter i deras bloggpost där de efterlyser produktutveckling. Lysande!

3.    Newsmillbloggen  dvs PM, Leos och Karins blogg kommer bli en spännande ”behind the scenes-blog” där vi kommer få insyn i arbetet bakom Newsmill. Kanske kan bli Köksveckan 3.0, typ…

4.    Mindpark för att det är en fantastisk företagsblogg där kunskap positioneras, manifesteras och förpackas inspirerande. Alla skriver och de skriver som 17 om allt som händer inom media, Internet och allt som hör till. A must read.

5.    Stuff White People like för att det är så dumt. För att det är så härligt. Läs postningen om ”white people on Social Networks”.  Jag har haft relationer med svarta män och mer än en gång hört gapskrattet och framfrustandet av ”only white people” och sett huvudskakningarna över saker ”vi” gör i vardagen…

/Brit Stakston

Till toppen