Sökresultat för: facebook

Christian Holm (m) gör studiedag om politik 2.0 på JMW

Politiker och användandet av sociala medier är förstås fortfarande en högst aktuell fråga och kommer så vara de närmaste åren. Efter min djupdykning i politikens förutsättningar att närma sig de sociala medierna under valet 2010 är det här en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Vi har ännu bara snuddat vid vad de sociala medierna kan betyda för politiken och det politiska engagemanget. Cyberoptism vs cyberpessism präglar diskussionerna. Jag tror starkt på att den politiska processen på ett förtjänstfullt sätt kan revitaliseras tack vare de nya kommunikationsverktygen.

Därför är det glädjande att idag ha förmånen att Christian Holm (m) på plats för att göra ett studiebesök.* Vi valde att hantera denna förfråga på samma sätt som vi hanterar de om praktik, prao eller intervjuer av studenter. Med lite god framförhållning går allt att ordna och det blir en studiedag som vi båda säkert kommer ha ett stort utbyte av!

DAGENS PROGRAM:

Kl 9-10.45: Introduktion på JMW, jag berättar om mitt arbete och Christian Holm om sitt, sedan pratar vi om Politik 2.0. Resonemang om  att använda digitala kanaler i det politiska arbetet, diskutera hur fler politiker borde få upp intresset, vad man kan göra för att höja upp möjligheterna som finns.

Kl 11-12: Digital lobbyism – ett möte med en av JMWs kunder där fokus kommer att ligga på politisk påverkan – en diskussion om lobbyism i en digital samtid. Ett gemensamt erfarenhetsutbyte.

Kl 12-13: ”Att bjuda på sin vardag som politiker” pratar vi om under lunchen då Björn Falkevik ansluter och fokus ligger på social video. Vi kommer nog bjuda på en och annan pratstund från den lunchen. Syftet är att visa Christian Holm vad som är möjligt att göra med live-sändningar.

Kl 13-15: Deltagande på seminariet som Institutet för Mediestudier anordnar ”Vem är journalist och varför?” där Anders Mildner berättar om journalistikens drivkrafter. I panelen medverkar också bland annat Malin Crona och Fredrik Strömberg. Vi deltar på detta och reflekterar tillsammans över det vi hört.

Kl 15.30-16.30: Visioner för framtiden efter dagens input. Gemensam summering av dagen på JMW.

För mig är det här ett fantastisk tillfälle att förstå en politikers vardag på djupet. Jag välkomnar Christian Holm till den här dagen och är sjukt stolt över att ha fått denna förfråga!

Att frågan om sociala medier och politiker kommer vara ständigt aktuell ur fler perspektiv än revitalisering av politiken, det vi sett under den sk Jasminrevolutionen, ökat engagemang och insyn i beslutsprocesser har vi  sett två exempel på den senaste tiden som vi säkert också kommer att prata om en del. Gränsdragningarna mellan det privata och offentliga och hur man hittar tid för reflektion i en samtid som kräver snabba svar. Hur enkelt det kan bli helt fel. Alltifrån Stefan Hanna (c) och tjockisskatten samt den Facebookande politikern som kritiserar en döv politisk motståndare.

Ni minns Stefan Hanna (c) som med sitt tanklösa bloggande nådde ut brett med sina tankar om en ”tjockisskatt” trots att han i sin egen blogg inte jobbar särskilt med att interagera med sin omvärld. Hans långa och många blogginlägg med lite interaktion med omvärlden vare sig genom länkar eller öppna kommentarer granskades och ifrågasattes. Han fick stå till svars för sina resonemang och JO-anmäldes. Jag och Per Ankersjö (c) mötte honom i TV4 Nyhetsmorgon där han försökte förklara sig med att det var ironi och inte riktigt menat så som media beskrivit det. Hannas partikollega Per Ankersjö menade klokt att Hanna missade huvudpoängen med sociala medier genom att inte föra en dialog, ha öppna kommentarer etc.  Jag fick frågan om vad politiker får blogga om och svarade att man ska vara sig själv, inte försöka vara någon annan än den man är. Bloggandets styrka för oss som väljare är sedan att det ger oss kunskap som stärker oss inför kommande beslut om vem man vill lägga sin röst på.

Häromdagen skrev Anna Stensson, kommunpolitiker på Lidingö om hur det är att vara döv och att bli mobbad på Facebook av det moderata kommunalrådet Paul Lindquist .

Två aktuella frågor vi säkerligen också kommer att beröra.

Häng med oss under dagen eller skicka in en fråga här! Pressekreteraren Hannes Kataja medverkar också så vi kommer att försöka bjuda på delar av dagen.

/Brit Stakston

*JMW debiterar inget för denna studiedag, jag delar på min vardag för ett gemensamt erfarenhetsutbyte vilket vi gärna gör när tid och möjlighet finns.

Recept mot näthat

Nu är näthatet i fokus igen. När det händer kliar det i mig.Vi måste ha förmågan att lyfta det som händer på nätet in i klassrummet, in på våra arbetsplatser och bli en del av alla de andra samtal vi för. Just nu lever nätet till viss del, för vissa, ett helt eget liv. Det är ett grundläggande tankefel. Nätet är ju verkligheten. Men gör det då till en del av er verklighet!

Mitt budskap i näthatsdiskussioner är att all förändring startar hos oss själva. Och att kärleken också finns lika mycket  – eller mer. Det sägs mycket bra i debatten just nu och har sagts mycket bra genom åren kopplat till ämnet. Känner mig dock alltid lite kluven inför att diskutera detta – för det är så lätt att kraftfulla enkla ord som näthat blir sanningar. Och det handlar ju delvis enbart om vad vi väljer att se.* På samma sätt som när vi ser oss omkring i världen. Det finns mycket otrevligheter i världen och guess what….de finns på nätet också.

Expressen kör en artikelserie just nu, jag intervjuas i den första artikeln Kränkningar och personangrepp stänger kändisbloggar. Visst finns det i de digitala plattformarna och de digitala pennorna ofta en vasshet och snabbhet. En snabbhet inte bara mellan tanke och utkastade ord utan framförallt snabbhet i spridning.

Så hur ska vi hantera det? Ja genom att prata med varandra och berätta om var den egna gränsen går. Det allra enklaste receptet är att börja med oss själva och ständigt vara respektfulla mot vår omgivning. Vi måste se oss själva som motkrafter och inse att det var och en av oss säger och skriver på nätet också bidrar till en nyanserad bild. Det är den diskussionen vi behöver ta med de som upplever att näthatet är dominerande. Vikten av att ge sig in i samtalet. Sätta gränser. Säga stopp.

Det behövs fler perspektiv. De tysta läsarna är ju alltid fler. Det är dem vi inte ska glömma. Och får vi bara med dem så blir vi än fler som fyller nätet med många olika perspektiv.

Vi kan verkligen bara förändra oss själva. Och om du, jag och alla runt oss bestämmer oss att inte fylla nätet med hat så är det en god början. Så enkelt är det också.Det visar igen att vi behöver föra levande samtal om alla aspekter av en digitaliserad samtal där alla, alla aspekter av mänskligheten och vårt samhälle även frodas digitalt.

Ibland behöver vi påminna oss om detta. Möter så ofta en kompakt mur från människor som öser ur sig fördomsfulla kommentarer om allt detta hat på nätet. Ibland utan att ens någonsin ha sett det. Eller så kan det vara starkt självupplevt. Det kan vara en skola som bestämt sig för att stänga kommentarsfältet för sin webb med argumentationen ”det var bara dynga från eleverna där”. När jag då frågar ”men gick ni in i diskussionen någon gång? Har ni fört diskussioner om förhållningssättet på nätet? Hur ni känner och tycker runt det de säger? Stämt av med alla elever om vad som är syftet med kommunikationen med webben?”. Vad tror ni svaret är. Nej förstås. Och då undrar jag hur ska vi någonsin kunna åstadkomma förändring då eller undvika sådant som nätmobbing. Hur tänker man när man passivt konstaterar att någon mobbas i en Facebookgrupp i skolan och avfärdar det med ”det är privat kommunikation som eleverna gör på sin fritid” – vare sig det gäller en elev eller personal måste man i skolan ständigt föra samtal om ton och tilltalsformer på nätet! Varje dag är fylld av exempel.

Samma sak för politiker. Jag har under förra årets valröresle skrivit mycket om vikten av politiker att föra dialog i de sociala medierna. Vara delaktiga vare sig det gäller bloggposten Sveket och Alliansens osynlighet eller  när Sverigedemokraterna tillåts fullständigt ta över kommentarsfältet i vissa frågor.

De lösryckta exemplen på allt detta näthat haglar verkligen ganska snabbt så fort man möter större grupper av människor som ska diskutera nätet. Att i en sådan situation ställa frågan ”Men vad gör ni på nätet? Vad gör ni när x hände?” och föra resonemangen med dem om att vi måste ju börja med oss själva brukar leda till spännande saker. Först en reflekterande tystnad, några generande leenden som sedan övergår till nickanden och glatt uppräknande av massor med positiva exempel.

Jag landar alltså trots allt i att det är bra att diskutera näthatet. Det får bli vår uppgift att vikta över till de positiva krafterna också. Envisas andra att prata om hat får vi envisas med att visa alla exempel på det motsatta.

Och vi måste framför allt våga ge oss in i diskussioner i vår vardag. Varje given händelse ska användas som utgångspunkt för att våga diskutera förhållningssätt.  Annars kommer många vända sig bort från nätet på grund av fördomar om ett kompakt hat på nätet och det kommer de (och vi) bara själva förlora på.

/Brit Stakston

*Detta utelämnar helt detta med att var offentlig och utsatt för ett nätdrev. Tycker det är synd när debatten alltid utgår från offentliga personers nätvardag – deras vardag i stort har ju också helt andra perspektiv än min vare sig de går och handlar eller åker tunnelbana. Det går inte att jämföra och är i sig en helt annan diskussion. Men även den gynnas av det jag menar är huvudfaktorn. Levande samtal och lust att förstå nätets alla mekanismer.

Digitala och analoga värderingar måste mötas

De sker dagligen och blir allt tydligare. Krockarna mellan de digitala och analoga värderingarna*. Och mer kommer vi att se av det under året som kommer. I Aftonbladet idag skriver Staffan Heimersson om den narcissism som vräks ut på Facebook och Aftonbladet puffar för hans krönika på första sidan med  ”En miljon messar harmlös skit”. Förra veckan skrev Elisabeth Höglund i samma tidning om att ”Snart kan vi inte prata med varandra”.

Det allvarliga är inte att Heimersson tycker Facebook är trams. Det allvarliga är att de som är rädda för nätet faktiskt kommer att bli förlorarna. Få mindre makt och påverkansmöjligheter. Redan idag får politiker, patienter och kunder som förstår nätet större medieutrymme än de som inte gör det. Och lika mycket som Heimerssons inställning skrämmer mig skräms jag vid tanken på att de som ska bygga framtiden är de som först startade bloggar eller öppnade twitterkonton.

Ska jag vara självkritisk bubblar det perspektivet under ytan. Tänker på  Håkan Lindgrens replik på en recension av The Shallows där han menade att den största nutida myten är att människor före internet bara var passiva mottagare som om inget funnits före internet. Är det vi som gillar nätet som pratar om den digitala utvecklingen på ett sådant sätt som provocerar fram sådana tankar? Är det vad som triggat Höglund och Heimersson?

Det är sunt att reflektera över utvecklingen. För visst har vi i vår omgivning dels de som gillar nätet och kliver sömlöst mellan det digitala och det analoga dels de som likt Staffan Heimersson avskyr nätet och ser det som tidsslöseri och grov narcissism. Detta ligger ju i botten när företag reagerar med panik över en Facebookstatus. Problem och missförstånd runt nätet har ofta sitt ursprung i att vi inte utgår eller har förståelse för att det finns en olikhet. Och den kommer att finnas över tid. Det finns ingen kollektiv norm till hur vi förhåller oss till nätet. Vi måste trots detta kunna mötas. För mig är det ytterst en fråga om demokrati.

Låt oss börja med att konstatera att varken Elisabeth Höglund eller Staffan Heimersson är unika med sin syn på nätet. Det finns en sådan person på de flesta arbetsplatser och som nickar instämmande när de läser t.ex. detta av Heimersson idag:

”Facebooks drivmedel är människors längtan efter en celebritetsroll, strävan efter att bli Paris Hiltons och Osama bin-Ladens likar. Därför messar en miljon människor varje timme harmlös skit: ”Nu snöar det igen i Stockholm.” ”Nu ska jag ta ett järn och titta på teve.” ”Jag tror att Lotta har fått ihop det med Lars.” Och ”nu sitter jag på Arlanda Express, Phuket nästa!”

Det är en ohälsa med namnet narcissism.

Skiten på Facebook är inget att bara rycka på axlarna åt. Den finns där. For ever.”

Citat ur Staffan Heimerssons krönika i Aftonbladet

Kan vi ens förstå varandra på en arbetsplats när vi har så olika utgångspunkt? Hur kommer en personaldirektör med Heimerssons synsätt att agera i jämförelse med en person på samma befattning med mer digitala värderingar. Eller en politiker, VD, marknadschef, lärare eller kundtjänstansvarig. De sociala medierna på arbetsplatsen är mer än Facebookstatusrader. Det sätter fingret på värderingsskillnader som vi måste prata om på både arbetsplatser och med våra vänner.

Det ena perspektivet är den digitala värderingen.  Där utgångspunkten är att det fysiska rummet bara är en del av vår omvärld.  Vilket skapar en större och ofta oändlig mångfald av möjliga tolkningar och perspektiv för att hitta svaren man söker eftersom man går till nätet. De inkommande influenserna är obegränsade om man så vill och det innebär att de formella experterna, de tidigare medierna som sa sanningar inte längre styr den bild vi får av omvärlden.  Man utvecklar sina åsikter och värderingar genom att möta en mångfald av människor, oberoende av tid och plats, som kan utmana och utveckla den egna tolkningen av omvärlden med. Om  den taktila upplevelsen som en tryckt tidning ger är mer på ”riktigt” för den med analoga värderingar så tycker någon med mer digitala värderingar ofta att papperstidningen präglas av att vara inaktuell och saknar de möjligheter till interaktion som tidningen har via nätet. Detta återförs också till möjligheten att kommunicera. Skillnaden mellan att låta ett samtal stanna i ett fysiskt rum eller på kort tid färdas över hela världen.

Den med mer digitala värderingar tycker alltså att kommunikation på nätet på precis samma sätt som det fysiska mötet tar till vara människans djupt rotade behov av att vilja dela erfarenheter, upplevelser och åsikter med varandra. Det är möjligt att bygga kunskap tillsammans on line. Eller snacka skit. Eller vad vi nu behöver för stunden i vår vardag  och för att lyckas med våra arbeten. På exakt samma sätt som dessa behov uttrycks via telefon, skrift eller i muntliga samtal ansikte mot ansikte för den som föredrar analoga möten.

Och det omvända behövs också. Att vi som gillar nätet har respekt och förståelse för att det finns fler synsätt och tolkningsmodeller av det vi sänder ut. Det andra perspektivet styrs av mer analoga värderingar och bygger mer på det fysiska rummet. Värderingarna här styrs till största del av det liv som finns i den fysiska omgivningen. Det innebär att med en analog värdering utgår man oftare från ett begränsat antal personer som man väljer att skapa en relation med.

Att värdera det analoga högt innebär därmed också en osäkerhet eller upplevd irrelevans inför att skapa relationer med människor man inte träffat fysiskt och erbjuda digital kommunikation för sina målgrupper. Man är här och nu i mötet med den eller de personer man valt att föra en dialog med. Sanningar ska helst bevisas från etablerade traditionella sändare i form av journalister, experter och organisationer. Den som har en mer analog värdering litar hellre på det som står i tidningar, böcker och etermedier. Eftersom man själv behöver kunna filtrera information på internet upplevs det som mer osäkert, mindre trovärdigt och väljs därför hellre bort.

Beroende på var vi befinner oss värderingsmässigt till det digitala kommer vi alltså att reagera olika på te.x. insynen i människors liv, det visar ju Heimerssons reaktion tydligt. Det som är personligt och inte alls privat för någon kan lika gärna ses som extremt privat och upplevs som en inblick i en persons innersta tankar. En känsla av att ha bläddrat igenom någons hemliga dagbok. För mycket privat information helt enkelt. Vilket för den med mer analoga värderingar kommer att upplevas som besvärande, fullständigt gränslös och gör att de med mer digitala värderingar anses som oseriösa (till och med frånstötande i sin vulgära nakenhet). På arbetsplatsen leder det till intressanta och utmanande diskussioner om förhållningssätt och gränsdragningar.

Det är är just gränslösheten som ofta upplevs som skrämmande, pinsam och oseriös. För den med mer digitala värderingar kan det vara värdefullt att fundera över den bild man ger av sig själv och analysera konsekvensen av detta. För den med analoga värderingar är det angeläget att förstå att alla har sin gränser.

Frågan är om vi till vardags är medvetna om att någon med mer analoga värderingar kan se de mer personliga tankarna som  vardagsporr och som förminskande – istället för en rak, modig öppenhet som bjuder in till dialog som vi menade. Och vad händer när det finns ett maktförhållande emellan dessa personer.

På många sätt och vis rullar utvecklingen på och vi skulle kunna avfärda både Höglund och Heimersson som just äldre personer som inte förstår den digitala samtiden. Det är att göra det för lätt för sig. Den tveksamhet, de rädslor, de missförstånd och de fördomar som finns för den digitala utvecklingen måste behandlas varsamt. Sanningen är den att den digitala skepsisen  fortfarande finns i alla åldersgrupper, de  är inte ensamma utdöende dinosaurier. Jag möter dem varje vecka. Skepsisen är inte åldersbunden, snarare ser jag att de fördomarna mycket väl också kan finnas bland de yngre medarbetarna, t.ex. vad gäller förståelse för företagens eller partiernas kommunikation på en arena de mest använt för privat konversation.

Vi som bejakar den digitala utvecklingen måste självkritiskt fundera över hur mycket vi förmår, vill och förstår andra perspektiv än våra egna också. Det är aspekter av den digitala klyftan som är mycket mer angelägna att fokusera på nu än själva bredbandstillgången. Tillämpningen och konsekvensen av digitaliseringen berör nämligen frågor av demokratisk karaktär och ytterst handlar det om makt. Att vara inkluderande i sitt arbetssätt blir därför viktigt för varje arbetsplats och för varje person som förstår digitaliseringen.

Inom en organisation får idag utvecklingen ännu styras lite slumpmässigt utifrån en analog eller digital värdegrund, beroende på vem som tar initiativet och hur mycket makt den personen i grunden har. Det här är en olycklig utveckling. För digitaliseringen finns här. Den kan går det inte att backa undan ifrån.Vi måste ta tag i den. Ta ansvar.

Låt oss se på exemplet Carl Bildt, en bloggande utrikesminister som länge utmanat (och inspirerat) och som nu med sitt twittrande satte press på hela regeringskansliet vad gäller rutiner för ”officiella uttalanden” i ett nytt medielandskap (på tiden…). Det är självklart inte ett problem att Bildt bloggar och twittrar. Problemet demokratiskt sett är att nästan inga andra ministrar hängt med i att de sociala medierna inte enbart är det trams som Heimersson ger uttryck för i sin skräckvision ”Medborgarna visar timme för timme upp sig i sitt överflöd av banaliteter”. Det som då händer är att via Bildts olika publiceringsplattformer får han än större makt eftersom de andra ministrarna inte bara missat att sociala medierna innehåller annat än trams de har också missat hur journalister i så stor utsträckning söker uppslag i de sociala medierna.

Det här är ett konkret exempel som visar det jag inledde med att säga, det allvarliga är inte att Heimersson är rädd för nätet. Det allvarliga är att de som är rädda för nätet kommer få allt mindre makt och påverkansmöjligheter. Och lika mycket som en rädsla för nätet bekymrar mig är det ett lika stort bekymmer om vi låter all samhällsutveckling ske av de som först förstod digitaliseringen. Det är ju att låta tekniken ta över. Före innehållet.

Alla måste förstå de verktyg för kommunikation som finns idag. Grundkunskap ska finnas hos alla. Det gäller politiker, sjuksköterskor, domare, arbetssökande, journalister såväl som lärare. När alla dessa yrkesgrupper mfl har svar på den viktiga frågan om vad den digitaliserade samtiden betyder för dem OCH agerar utifrån det. Då kan vi bygga vidare.

Så kära Elisabeth Höglund och Staffan Heimersson mfl. Låt mig lyfta av er den ryggsäck som ni upplever som så tung. Nätet av sig självt gör oss inte dummare, ensammare eller mer kontrollerade. Lika väl som det inte med automatik gör oss smartare, mer sociala eller friare. I grunden är det bara kommunikationsverktyg. Precis lika briljanta som språket, stenen, pennan, tryckpressen, telegrafen, telefonen, tv:n, skrivmaskinen, stenografen, TV:n, datorn och mobiltelefonen alla  varit på sitt speciella sätt. Och de bygger på vårt gemensamma användande. Vi är fortfarande människor i grunden. Vi bestämmer utvecklingen.

Uppdatering: läs gärna vad Fredrik Wass skriver om Höglund och Heimersson också både i sin egen blogg och DN. Gert Frost skriver om varför han tycker att mitt inlägg är viktigt – ord som värmer och glädjer och gissa om jag älskar bilden av att jag ”sätter saker i sammanhang, resonerar, knökar till pappret och vecklar ut det igen för oss alla att läsa”. Åh precis vad jag vill göra. Och för övrigt är ni fantastiska som tagit er igenom denna svada och läst ända hit. Tack : ) Tyck till gärna till! Berätta vad du tänker om det Heimersson och Höglund säger!

Uppdatering 2: Som replik på en recension av Martin Gelin i DN den 22 januari 2011 skrev jag ytterligare ett inlägg om det allvarliga med bristande digital kompetens.

Brit Stakston

*Har skrivit ett helt kapitel i min bok Politik 2.0 – konsten att använda sociala medier om detta med de analoga och digitala värderingarna och förklarat det ytterligare. Denna fyrfältsmatris har utvecklats av mig och Niclas Strandh för att förklara detta ytterligare:



Wikipedia fyller 10 år idag

  • 15 januari 2011
  • Kategorier: Blogg

Idag är det 10 år sedan Wikipedia grundades. Det är värt att uppmärksamma och idag kan man bland annat fira det på plats i Stadsbiblioteket i Stockholm. Här skriver Wikipedia själva om 10-årsdagen.

I TV4 valde man igår att vinkla ett inslag om Wikipedia som mer för tankarna till ettårsdagen än 10-års firandet. Utan analys av vad Wikipedia betytt, utan att ta upp någon av alla dessa spännande frågor som finns runt Wikipedia både som fenomen och som kunskapskälla. Inget om utvecklingen under dessa år och den ständiga jämförelsen med Encyclopedia Britannica. Inget om hur vi återbekräftar kunskap genom fler källor, källkritik etc. Inget av hur vi använder oss av Wikipedia. Hur vi alla kan bidra. Inget av det kollaborativa skapandet runt ett lexikon lyftes fram.

Inget av Wikipedia och hur det fungerar ur någon annan vinkel än …. gissa vilken…jo, ”wikipediamisstagen”! Se inslaget här ”Wikipedia fyller 10 år”.

Adam Svanell från SvD som förekommer i nyhetsinslaget har skrivit utförligt om sitt Wikipedia-test här ”Experiment med fakta”, det genomfördes i juli 2010 och i faktarutan i artikeln finns också några av milstolparna i Wikipedias utveckling.

Inslaget i TV4 får mig att tänka  på det jag skrev förra veckan om digitaliseringens effekter och viljan att förstå utvecklingen som var så tydlig runt Facebookdebatten som var aktuell då:

”Det sätt som (Facebook)debatten förts i media de senaste dagarna visar på många sätt hur långt vi kommit. På ytan kan rubrikerna tolkas ha samma ansats som tidigare. Men undertexten, vinkeln, frågeställningarna kopplade till händelserna har präglats mer av en vädjan och förhoppning om att detta inte ska leda till rädslor och begränsad yttrandefrihet. En förståelse för det mer orimliga än det självklara i detta. Det i sig är sann samtidsdokumentation präglad av en syn jag tror vi kommer se mycket av under 2011. Viljan att arbeta för ökad öppenhet. Viljan till förståelse för de goda sidorna av en digitaliserad samtid.”
I ljuset av de tankarna blir TV4 inslaget plötsligt märkbart ytligt och mest bakåtsträvande. Wikipedias 10 års-dag hade varit ett gyllene tillfälle att djupdyka i en av de tjänster som gestaltar det gemensamma kunskapsbyggandet på nätet allra, allra bäst. Här fanns det tillfälle att dela med sig kunskap om Wikipedia och försöka förstå på djupet hur det utvecklats. Helt enkelt analysera vad det inneburit redan nu och innebär för framtiden. Det finns mycket att lära av de 10 år med Wikipedia som vi har bakom oss. Inte något att enbart tramsa bort.

Grattis på tioårsdagen och stort tack till alla som bidragit till Wikipedia under dessa 10 år!

/Brit Stakston

P.S. Emanuel Karlsten såväl som Lotten har skrivit utförligt om festen för Wikipedia som kom av sig igår. Gunnar R Johansson bjuder på ljudfilen från seminariet.

Uppdaterat 17 januari: Missade tidigare att Rasmus Fleischer skrivit om några av de viktiga perspektiv som saknats i rapporteringen runt Wikipedia de senaste dagarna. Tipstack till Adam Svanell som också bloggat om de intervjuer han gjort med anledning av helgens firande.

CES 2011: Konsumentelektronik är uppkopplad mot nätet

På årets största konsumentelektronikmässa CES riktades blickarna mot mobilen som ett kommande centrum att styra all information och kommunikation, surfplattorna formligen regnade över oss och alla apparater är snart uppkopplade.. Internet finns i fickan, i vardagsrummet och i bilen.

CES 2011 - lunchpaus

Tillsammans med vår kund Microsoft åkte jag till Las Vegas och världens största mässa för konsumentelektronik: Consumer Electronics Show eller mer känt som CES. 140 000 personer rörde sig genom de 1,6 miljoner kvadratmeter som mässan upptog och 2700 utställande företag gjorde sitt bästa för att få såväl journalister som köpare att gilla dem.

Fullt av press och bloggare

Vår rapportering kan du se på den portal som samlat bilder och filmer och bloggposter från Microsofts nyhetsblogg.

Motorolas dockningskoncept

Mobiltelefonen utvecklas från att vara bara till för pratande och sms-ande till att bli en mobil samlingspunkt för både din information och din kommunikation. Motorola släppte bland annat sitt koncept Atrix där mobiltelefonen kopplas till såväl ett ”laptopskal” som till TVn och styr dessa. Windows Phone 7-systemet och Android följer Apples iOS och blir såväl en gamingplattform som möjlig att hantera dina dokument, dina filmer och självklart sociala nätverk. Spel är en stor och viktig underhållningsdel och Windows Phone 7 är direkt kopplat till Xbox Live och du kan på så sätt spela spel som du annars spelar på din Xbox 360, spara dina framgångar etc. En lite udda form av mobiltelefonspelande är Ar.Drone som är en flygande maskin som styrs av din telefon.

Sync med MyFord Touch

Mobiltelefonen blir också en styrfunktion för det smarta hemmet liksom för den nya uppkopplade bilen. Vi såg ett antal exempel på anläggningar i bilen där din smartphone inte bara kopplas till ljudsystemet utan också hanterar såväl navigation som säkerhetssystem. I vissa fall har det mobila operativsystemet helt flyttat in i bilens informationssystem. På samma sätt finns det fler och fler vitvaror som kommunicerar med din mobiltelefon, allt från kylskåp, dammsugare som hela hemmets olika system för värme, ljus och säkerhet.

Mobilitet och uppkoppling mot internet är den starkaste pågående trenden vi ser och CES bevisade det. På lång sikt är det mobiltelefonen som är central, men generellt gäller det alla bärbara apparater: att kunna ta med sig sitt digitala liv är viktigt. Vi blir mer och mer vana att ha åtkomst av både vårt sociala nätverk och generell information i realtid. Biblioteket och filmsamlingen bär vi med oss, och mer och mer styr vi våra liv och våra sociala möten via digitala kanaler. För varumärken blir det livsnödvändigt att innehållet fungerar för mindre skärmar, att hela tiden titta på hur utvecklingen av sociala medier sker utifrån mobila applikationer. Såväl lokaliseringstjänster i form av Gowalla, Foursquare och nu senast Facebook Places, precis som den gryende trenden om social commerce, är helt inriktade på att användas med mobiltelefon och mobil uppkoppling.

Skal skal skal

En av de starka indikatorerna på att just smartphones är en viktig del av livet är den outsinliga mängd skal som erbjöds på mässan. Det var oräkneligt antal möjligheter att skydda sin telefon, blinga den och göra den mer unik. iLounge-delen som innehöll tillbehör till Iphone och Ipad och övriga Appleprodukter härbärgerades i en stor del av en av hallarna. Den trenden: att köpa unika skal till sin mobila apparat indikerar att det är en viktig del av inte bara ens personlighet utan vardagen: viktigt att känna igen sin egen telefon eftersom den styr så mycket av livet. På samma sätt fanns det mängder med laddningstillbehör som innebar att man kunde ta med sig batteritid till sina uppkopplade mobila enheter. Det mest innovativa där var NPower Peg, en stålstav som man lägger i sin väska och som alstrar energi ur att man rör sig.

Niclas klämmer på nPeg

Tillbehör fanns också i en mängd till det vi i Sverige fortfarande väljer att kalla ”läsplattor” eller ”surfplattor” men som internationellt nu kallas tablets och ibland slates. CES 2011 innebar lansering av konkurrenter till Ipad och Galaxy Tab i stor numerär. Apple har varit ensamma på marknaden med viss konkurrens av Samsung men i Las Vegas släpptes ett stort antal nya konkurrenter. Beroende på vem man frågar och hur man räknar så kan det varit upp till 80 stycken olika tablets som lanserades.

Flest använde sig av Android Froyo, Googles telefonoperativsystem, ett par hade fått tillgång till det ännu inte lanserade Android Honeycromb-systemet och ett antal använde sig av Windows 7.

Ink på Asus Eee Slate EP121

Dessa plattor har gått från att handla om att bara ta in information, det som Kindle och liknande svartvita läsplattor handlade om, till att vara mobila, handhållna underhållningsmaskiner med uppkoppling mot sociala nätverk. Fortfarande är det många som funderar om de faktiskt kan användas till produktivt arbete men fler och fler applikationer inriktar sig på nytta och produktivitet. En av de riktiga flaggskeppen är ASUS EEE Slate som kan vara en riktig arbetshäst, men med touch.

Acer Iconia

Det vi kunde se är att dessa plattor knappast kommer att inom överskådlig tid slå ut vare sig laptops eller de mindre netbooks, dels då touchtekniken fortfarande bara är en mindre del av hur vi väljer att mata in information, dels att tablets inte kan fightas prestandamässigt med billigare traditionella laptops och netbooks. Ett av de viktigaste och största tillkännagivanden under årets CES var antagligen Microsofts Steve Ballmer som förklarade att nästa generation av Windows kommer att finnas för såväl processorer för traditionella datorer som för de nya starkare och mindre processorerna i netbooks, tablets och inte minst i telefoner.

Sony Vaio

Nya datorer handlar inte om klockfrekvens utan lika mycket om design. På CES lanserades mängd nya modeller – vi gjorde en genomgång av de som verkligen stack ut. Allt från små datorer som mer ser ut som en cocktailhandväska till rejäla släpbara multimediadatorer för film och musik ger en fingervisning om att de stationära burkarna nu helt inriktas mot gamingpubliken – eller som köksdator (en trend som vi antagligen inte kommer få se så mycket i Sverige ändå).

3D överallt

Något som inte är speciellt bärbart är framtidens TV-apparater. Däremot tunnare, mer ljusstarka, bättre svärta och framförallt (med rätt glasögon) i 3D. Flimmerfrihet och smartare TV-upplevelse utlovades av alla. Vi fick se en mängd koncept runt den uppkopplade TVn, dels var Googles koncept Google TV med i några erbjudanden, trots att Google själva inte lanserat konceptet och andra har byggt helt egna system för att göra TVn till en apparat där det passiva tittandet inte längre är det enda användningsområdet utan lika mycket handlar det om uppkoppling mot sociala nätverk, mot sök och shopping på nätet även i vardagsrummets TV.

3D överallt

TV-utvecklingen visar också hur internet blir centralt i vardagen och för medierna blir det både en möjlighet och utmaning. Vi som individer blir mer och mer uppkopplade och kan därmed skaffa oss den information vi behöver utan att vara beroende av vare sig tider på dygnet eller det urval av nyheter och annonser som de traditionella medierna väljer. Det utmanar därmed också varumärken som vill nå TV-tittarna. Fortfarande är TV ett av de starkaste medierna när det gäller reklam men det urholkas ju fler som väljer att använda internet som sin primära informationskanal liksom att konsumtionen av TV förflyttas från tablåstyrd till individstyrd, från kontrollerad sändning till on demand via olika former av nedladdning, streaming eller direktsändning via nätet. Reklamen fungerar inte på samma sätt i den kontexten och därmed måste varumärken tänka om och tänka nytt, utnyttja interaktion och integrera sina köp via TV med närvaro på nätet och då mer och mer på sociala medier.

Mängder med människor

Det man kan sammanfatta CES med utifrån ett marknadsföringsperspektiv:

  • Mobilen är den minsta nämnaren i framtidens internet. Tillsammans med övriga skärmar: dator, TV och tablets precis som skärmarna i bilar och i det smarta hemmet blir de en hopkopplad, uppkopplad one machine.
  • Uppkopplade smartphones och tablets gör konsumenterna närmare till ett bredare beslutsunderlag. Information och ens sociala nätverk, som vi använder som filter blir tillgängligt i realtid. Du kan kolla upp saker när du står i affären. Det utmanar företag både när det gäller hur man kommunicerar in-store men ger också stora möjligheter till integration mellan digitalt och analogt.
  • Mediakommunikationen påverkas: vi behöver inte sitta vid en TV för att se TV, och TV-apparaten är i sin tur både spelskärm, internetuppkopplad smart-TV och fotoram.

IMG_2057

Framtiden är mobil. Datorer, plattor och framförallt mobiltelefonen – eller smartphonen – är idag inte en option utan snarare en nödvändighet för en stor majoritet av befolkningen. CES har pekat ut vägen.

Foton: Christofer Björkvall och Niclas Strandh
Filmer finns här.

Årets fråga – effekten av digitaliseringen

  • 5 januari 2011
  • Kategorier: Blogg

Början på januari ger ofta en vink om vad som kommer bli årets stora frågor. Förra året kickstartade med politik och sociala medier – för egen del ledde det till att jag skrev en lång bloggserie om valrörelsen och gav ut boken Politik 2.0 tillsammans med politiker och yrkesverksamma nätengagerade kloka människor.

I år ser vi hur året rivstartar med debatten om en Facebookstatus kan leda till att man förlorar jobbet.  Det handlar om tre anställda som via ett lokalt bemanningsavtal varit i tjänst hos Volvo Powertrain och nu sagts upp. Medierna har visat en Facebookstatusuppdatering som beskriver arbetsplatsen som ett dårhus och denna har sagts vara orsaken till uppsägningen. Det finns en rad omständigheter i detta som verkligen gör det underligt att Facebookstatusen nämns som orsak till uppsägning. Till exempel skriver personen ifråga redan i samma tråd på en fråga om han inte gillar Volvo ”Inget fel på Volvo. Är bara inte så sugen på att jobba just för stunden.” (hans mamma var under dessa dagar döende enligt det som funnits att läsa runt denna händelse).

Aktuellt kontaktade mig för en diskussion om detta kommer att bli vanligt och om det kan leda till en begränsad öppenhet. Se gärna hela Aktuelltinslaget, fyra minuter in i sändning startar det. Där medverkar fackrepresentanten från IF Metall, en arbetsrättsjurist från Svenskt Näringsliv som förklarar lojalitetsplikten och Kurt Junesjö facklig arbetsrättsexpert som är mycket kritisk till lojalitetsplikten som den ser ut idag. Han menar att den är extremt otidsenlig och ser den som en ”feodal kvarleva”. Hela inslaget finns här och själva intervjun med mig i studion här med rubriken ”Se kritik som väg till utveckling” och den efterföljande chatten (det var jätteroligt!). Det är intressant att inslaget fick såpass lång tid. Nyhetstorka, ja kanske. Men låt oss reflektera över att ett inslag av denna karaktär säkerligen inte hade fått denna längd för något år sedan, hur lång nyhetstorkan än var. Och definitivt inte med den vinkeln!

Jag medverkade även morgonen efter i Nyhetsmorgon i TV4 för att diskutera detta under rubriken ”Fick sparken för Facebook-kommentar” samt medverkade i ett kortare nyhetsinslag med fokus på förståelsen av digitaliseringens konsekvenser för företagen. Volvo kommenterade det hela i ett pressmeddelande och menar att ”inläggen på Facebook var bara en del av den samlade bedömning som gjorde att de tre inhyrda från bemanningsföretaget fick avsluta sina uppdrag” och hänvisar till sin socialamediepolicy. Om Facebookstatusuppdateringen ens har nämnts i detta som ledde till en ”samlad bedömning” så rimmar det att det är  ”högt till tak på bolaget”. Men det är en annan diskussion. Lojalitetsaspekterna och hur de fungerar i praktiken är en mycket intressant diskussion. Ofta helt okomplicerat så länge man tänker efter före, men säkerligen förekommer det fortfarande yttranderestriktioner på arbetsplatser som kan föra tankarna till feodaltiden. Nätet kommer dock luckra upp även dessa arbetsplatsers syn på detta över tid. Men säkerligen på bekostnad av enskilda anställda.

Idag skriver Göran Rosenberg i DN om vad som händer Efter Wikileaks med hänvisning till Wikileakserfarenheten som ”att allt som är digitalt kan spridas momentant över hela världen”. Med utgångspunkt i Noam Scheibers resonemang i The New Republican om Wikileaks landar Rosenberg i en fundering om ”Den öppna offentligheten ersätts av slutna rum för invigda. Kanske kommer epoken efter tryckpressen att i det avseendet påminna om epoken före.”

Exakt det här är vad samtalen med journalister och online kretsat runt de senaste dagarna. Var står vi idag och hur vill vi den digitaliserade samtiden ska utveckla sig? Jag menar vilket jag också påpekade i Aktuellt, att det för 2011 är oerhört angeläget att varje verksamhet, på allvar, prioriterar frågan om vad den digitaliserade samtiden betyder för den egna verksamheten. Det gäller att stötta processerna för detta och säkerställa att det finns stöddokument  som arbetar med detta.

Jag hoppas att insikten om vad den digitaliserade samtiden kan innebära landar i att se möjligheterna. INTE i ett som Rosenberg uttrycker mer ”slutet rum för invigda” eller som Jon Nilsson från Aktuellt undrade om vi kunde vara på väg till  ”ett mer moraliskt samhälle” i förintervjun inför medverkan i Aktuellt. Jag tror absolut att vi står vid ett vägskäl. Och jag tror också att vi ännu kan påverka vilken väg vi går. Vi kan gå  framåt – inte bakåt – om vi vill. Men backlashen är definitivt ett av de två alternativen. Vid slutet av detta år vet vi mer vilken väg som togs.

Så om 2010 var uppstarten för att analysera digitaliseringens konsekvenser i allt fler verksamheter. Politiken som exempel på traditionell struktur som påverkas fick bli caset. 2011 blir nu året då konsekvenserna av den breda digitaliseringen sker.   Så vad händer nu när implementeringen sker så brett? Går vi framåt eller går vi bakåt. Den nätrevolution som det talas om är i sin grund  faktiskt inte bara är tillgänglig för några invigda. Det är något att hålla fast vid. Och värna om.

Det sätt som Facebookdebatten förts i media de senaste dagarna visar på många sätt hur långt vi kommit. På ytan kan rubrikerna tolkas ha samma ansats som tidigare. Men undertexten, vinkeln, frågeställningarna kopplade till händelserna har präglats mer av en vädjan och förhoppning om att detta inte ska leda till rädslor och begränsad yttrandefrihet. En förståelse för det mer orimliga än det självklara i detta. Det i sig är sann samtidsdokumentation präglad av en syn jag tror vi kommer se mycket av under 2011. Viljan att arbeta för ökad öppenhet. Viljan till förståelse för de goda sidorna av en digitaliserad samtid.

/Brit Stakston

Årets PR-flippar 2010 – hela listan

Som traditionen bjuder publicerar JMW årligen en helt subjektiv, ovetenskaplig och högst personlig tolkning av årets PR-flippar och floppar. Här kommer listan över 2010 års PR-flippar:

Årets media = Gammalmedia
De traditionella mediehusen formligen utklassade sociala medier i valrörelsen och under året har tv-kanalernas PR-avdelningar ägt löp efter löp och debatt efter debatt. Twitter och bloggar i alla ära men när det verkligen gäller har gammalmedia visat var skåpet ska stå.
Robyn, Botanique Brussel 13/10/10 - accreditatie http://www.indiestyle.be
Årets pop= Robyn
Sveriges coolaste popstjärna kan lägga ett riktigt succéår bakom sig. Ett smart skivsläpp anpassat för en klickbaserad marknad har hållit hennes musik aktuell under en lång tid. Robyn var Big i NY, gästade Gossip Girl och VMA på MTV. Allt på sina egna villkor. Respekt.

Årets läcka = Wikileaks
Ändrade förutsättningarna för både makthavare och journalistiken under 2010, vilket förutom de reella avslöjandena skapade en metadiskussion som kommer fortsätta länge. Vi kommer se många motsvarigheter till Wikileaks poppa upp runt om i världen.

Årets livsmedel= Korv
Korv är den nya surdegen. Korvstoppningskvällar med vänner och det finns inte en bistro som inte har korv på menyn. Utökat utbud av Salciccia hos ICA. Vad hettere… den riktiga korven är här för att stanna.

Årets teknik = IPad
Och så lyckas Apple ännu en gång ”sno” ett helt begrepp. Trots – eller möjligen tack vare – det faktum att få har en aning om vad ”paddan” är bra för, skapas sug. (Den kritiserade) utnämningen av surfplattan som Årets julklapp bidrog givetvis till hajpen. Dock är vi tveksamma till att surfplattan är guds gåva till medierna, som verkar ha en övertro på ny teknik.

Årets boksläpp = Strindbergs Stjärna av Jan Wallentin
Magnifik marknadsföring av medioker bok. Jan Wallentin blev mångmiljonär innan boken ens nått bokhandeln. Se och lär av Bonniers alla andra förlag – så gör man en Kepler.

Årets kulturhändelse = Fotografiska museet
Privata museer i Sverige brukar inte ha det så lätt. Och det lät inte alls lika kul som ett ABBA-museum men gedigen marknadsföring både i traditionella och sociala medier bäddade för framgång. Ett exempel är att man på Facebook hade över 35 000 vänner INNAN museet ens hade öppnats. Sedan starten i slutet på maj har man haft 250 000 besökare. Imponerande.

Årets TV = Så mycket bättre
En tv-serie som innehöll allt, utom intriger och sex. Lyckades under ett antal veckor toppa alla listor och löp. TV4-deltagarna Lill-Babs och Petter sjöng duett – i SVT, September blev folkkär, Plura befäste sin position som årets retro-rookie och din mormor nynnade plötsligt på Mikrofonkåt.

Årets sport = Zlatan
Näpp, det handlar inte bara om själva sportprestationen. Han omnämns oftare än Reinfeldt och Kungen tillsammans, är hela Italiens gunstling och får medieutrymme vad han än gör. Vi säger som Zlatan: Zlatan är Zlatan. Alltid en flipp.

Årets remake = Sverigedemokraterna
Det bär oss emot att ha SD på listan, men nog fan har de lyckats med kommunikationen. Skräckslagna har vi sett på när Jimmy Åkesson med flera oemotsagda har fått föra ut sitt budskap samtidigt som de gång på gång lyckats tysta de största rötäggen i partiet. Först på valnatten sprack den putsade fasaden. Tja-la-la-la-la-la…

Årets favorit i repris = Moderaterna i valet
Gediget arbete är en underdrift. Modern kommunikation i kombination med återvinnande av gamla affischer och motståndarens retorik är uppenbarligen ett framgångsrecept. Gör det himla svårt att stå i opposition. Nästan omöjligt verkar det som.

Årets kungliga flipp = Daniel och Viktoria
Ett sagobröllop som samtidigt – på något märkligt sätt – kändes både modernt och jämställt var perfekt regisserad PR för monarkin. Prins Daniel och hans pappa gjorde succé som talare och vann folkets hjärta. Viktoria var så vacker och klok att hon plötsligt framstod som det givna alternativet för Sverige i tiden.

Annat vi minns från 2010:
Vuvuzelas: Snabbt utkristalliserades två läger: de som ville förbjuda eländet (hur det nu skulle gå till) och de som hävdade att vi i väst ska sluta gnälla på lokala kulturyttringar. Hursomhelst: Vuvuzelas är det enda vi minns från VM.

Gillade pengarr: Almedalens drottning Gudrun Schyman och FI:s 100 000-kronors brasa gav dålig smak i munnen, men skapade publicitet över hela världen.

Eyjafjallajökul: Hela världen lärde sig stava till (nåja) den isländska vulkanen när askmolnet lamslog flygtrafiken.

Keenan: Internetfenomenet Keenans version av Rihannas ”Only girl” är för alltid förknippad med honom. Att 50 Cent co-hostar hans video är – briljant.

Chilenska staten: Tog chansen, inte bara att rädda ett gäng instängda gruvarbetare, utan att fånga hela världens uppmärksamhet. Chile bubblar upp som nytt turistland.

Matkassar: förvirringen är total men Lina, Eva och Karin har bra skjuts på sina matkassar. Trenden mot närodlat, hållbart och från grunden-matlagning faktiskt håller i sig och ökar. Den hemlevererade matkassen var den felande länken mellan surdegshipsters och husmorsskolan.

Daniel Adams Ray & Oskar Linnros: Snookgänget delade på sig och blev dubbelt så bra.

Tygkassar – Tok bags: plötsligt var de överallt, den fattiges reaktion på 70 000 kr handväskor.

/Björn Mellstrand

Frukosteminarium: Journalister och sociala medier. Hur funkar det?

Den 7 december möter vi två av de personer som inspirerat mig allra mest under valrörelsen i min bevakning av kommunikationsutvecklingen av politiken: Malin Crona från SR och Mikael Pettersson från SVT. Kom och lyssna på deras tankar om journalistiken, nätet och hur de använder sociala medier i sitt arbete.

Båda har varit ansvariga för spännande satsningar som omfamnat det nya medielandskapet. Malin som sociala medieredaktör för Ekot och deras valbevakning och Mikael som sociala medieredaktör för SVT.se/val. Den gemensamma satsningen på Valpejl som SVT och SR genomförde var också ett mycket bra initiativ.  Valbevakningen från dem båda gav en mix där det fanns både bredd, djup och mer lättsmälta delar.

Malin Crona har som sociala medieredaktör för Ekot även bloggat  från Almedalen och där fick vi frikostigt ta del av Malins egna funderingar om nätet, politiken och journalistiken. Malin bloggar även privat och reflekterar ofta briljant över journalistik och nätet även där.

Mikael Pettersson bloggade under valet och bjöd även han på intressanta tankar om hur sociala medier flödar in i äldre arbetsrutiner. I min summering om valet där jag utnämnde valet 2010 till ett Facebookval lyfte jag fram mötet mellan Mikael Pettersson och K-G Bergström och skrev såhär om ”Veckans snackisar i sociala medier”.

”När Mikael Pettersson den 19 augusti började med ”Vilka är veckans snackisar i sociala medier” i Gomorron Sverige tillsammans med K-G Bergström var det för mig ett av denna valrörelses mest symboliska möten och inslag som visar vad som hänt med medielandskapet.”

I samma postning skrev jag såhär om Sveriges Radios och SVTs valbevakning:

”Sociala medieredaktörer finns numer även hos tidningar, radio och tv. Under Almedalsveckan var det verkligen tydligt vilka som vågade prova gränserna för vad man kan göra mer än partierna och det var de traditionella medierna. Sveriges Radios valsajt har varit en av mina största inspirationskällor och möjligheten att ta del av politisk bevakning från hela landet. De har flitigt bevakat lokalpolitikernas sociala medienärvaro och gjorde en viktig undersökning i våras. Det har varit en guldskatt för den samhällsintresserade. En som får representera detta nya sätt att arbeta är Malin Crona från Sveriges Radio som internt kallades twitter-Malin som i bloggen #almedalen-Om sociala medier i valrörelsen 2010. dokumenterade även Sveriges Radios egna tankar om hur den politiska bevakningen av sociala medier skulle se ut. Mikael Pettersson från SVT och gänget runt honom prövade också nya sätt att arbeta. När Mikael Pettersson landade i Almedalen sent i veckan berättade han om hur det varit att tidigare i veckan följa det hela via de sociala medierna och Malin Crona berättade om sitt arbete i Rapport.”

Varmt välkomna till ett spännande seminarium där vi får höra Malin Crona och Mikael Pettersson berätta om hur det var att arbeta under valrörelsen 2010 och journalistikens samspel med sociala medier. Tillsammans reflekterar vi över vad som hänt sedan Facebook hösten 2007 klev in i vår vardag. Hur ser utvecklingen ut och hur använder de sociala medier i sitt arbete är några av de frågor vi ska beröra.

/Brit Stakston


FRUKOSTSEMINARIUM:

Tisdagen den 7 december

Plats:

JMW, Kungsgatan 24, 7 tr.

Program:

7.30 frukost serveras

8.00 Björn Mellstrand hälsar välkomna

8.05 Ett samtal med Malin Crona, SR och Mikael Pettersson, SVT som leds av Brit Stakston som under året specialbevakat Politik 2.0-utvecklingen på JMW.

9.00 Vi avslutar och berättar om nästa frukostseminarium.

Anmälan till Ulrika Fagerlund på JMW, fornamn.efternamn@jmw.se

Varmt välkomna!

Tack för ett fantastiskt roligt #val2010

Valet 2010 är över och min bevakning av de sociala medierna som ett realtidscase är inte längre mitt huvudfokus. Jag kommer dock fortsätta följa utvecklingen förstås.

På sin plats är det ändå att summera. Det finns många perspektiv att lyfta fram. Själv summerar  jag att Alliansen förlorade sin majoritetet i de sociala medierna. Samtidigt som forskare visar att sociala medier var marginella i valrörelsen. Jag har också utsett valet 2010 till ett Facebookval.

Startskottet för min egen del skedde den 4 januari då jag skrev Politik och sociala medier. Valrörelsen 2010 startar. Del 1 i något som kom att bli en lång serie av bloggposter som följde valrörelsen i de sociala medierna.  Så småningom blev det en bok under namnet Politik 2.0 – Konsten att använda sociala medier.

Min aktiva bevakning av hur de olika partierna hanterade de sociala medierna ledde också till att jag valde att inte rösta i år. Är i och för sig norsk medborgare så jag får ändå inte rösta i riksdagsvalet men valde alltså att avstå från att rösta i kommunal- och landstingsval. Jag ville på alla sätt behålla min opartiskhet.

Jag har närmat mig politiken och de sociala medierna i en genuin lust att se hur politiskt engagemang kan revitaliseras och en nyfikenhet för hur det nya medielandskapet skulle hanteras av partiorganisationerna. Som kommunikationsintresserad och väljare. Inte som konsult för att sälja våra tjänster till partierna utan för en lust att få fler att se möjligheterna som finns i den palett av kommunikationsverktyg som de sociala medierna innebär.

Däremot är självklart både politikens och journalistikens hanterande av de sociala medierna under valrörelsen till stora delar direkt överförbart till våra uppdragsgivares verklighet. Det har varit en oerhört välfylld guldkista för kompetensutveckling. Och jag har sagt det förut – vid sidan av de enskilda politiker och väljare som haft nytta av sociala medier så är faktiskt SvD, SR och SVT de stora vinnarna i min bok. De har närmat sig det nya medielandskapet med en nyfikenhet om hur det kan förbättra deras uppdrag som jag önskar varje partiorganisation och företag skulle göra.

Det har varit ett  fantastiskt roligt! Den där envisa lilla folkbildaren i mig kommer nog inte kunna släppa det här helt.

Tusen tack alla som jag arbetat med, diskuterat med, inspirerats av och fått klokskap av under resans gång. Jag är grymt stolt över vad i tillsammans lyckats åstadkomma. Vi har bidragit till att öka förståelsen för de sociala medierna och det som hände i år är bara början av vad som är möjligt. Funderade på om jag skulle dunka upp en stor länklista här men ni finns alla i mina bloggposter om valrörelsen 2010. Och vi ses väl i Almedalen 2011?

Foto: Johan Lange

/Brit Stakston

P.S. Jag kommer uppdatera den allra första bloggposten med länkar till samtliga inlägg jag gjort om sociala medier och politik.

Forskare visar att sociala medier var marginella i valrörelsen

  • 7 november 2010
  • Kategorier: Blogg

Fick möjligheten att ta del av några nya forskningsresultat från valrörelsen som Demokratiinstitutet-DEMICOM vid Mittuniversitetet presenterade  i Riksdagen häromveckan. Stor glädje att få träffa alla de forskare som jag det senaste halvåret följt och inspirerats av.

Adam Shehata presenterade en panelundersökning* som  visade  hur de sociala medierna använts under valrörelsens sista månad som bekräftar bilden som funnits i media efter valet att de sociala medierna varit av marginell betydelse för valrörelsen 2010.

Här kan vi se andelen som använt olika former av sociala medier minst en gång i veckan under valrörelsens sista månad:

  • 8% har läst en blogg som handlar om samhällsfrågor och politik
  • 1% har följt någon politiker eller något politiskt parti via Twitter
  • 4% har följt någon politiker eller något politiskt parti via Facebook.

Klicka på bilden för att se fler alternativ.

Adam Shehata visade också vilka de viktigaste informationskällorna var för paneldeltagarna och TV hamnar i  topp 47%, sedan följer dagstidningar 24% och internet på tredje plats med 13%. Samtal med vänner och bekanta visar överraskande låga siffror här, 4%. Det är intressant att sätta i relation till Nielsens förtroendebarometer. Se bilden nedan för samtliga alternativ.

Adam Shehata summerade sin dragning med att konstatera att traditionella medier fortfarande dominerar och att sociala medier hade marginell betydelse- Det finns en ökad användning, men inom en begränsad grupp.

Under samma seminarium konstaterade Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall under punkten ”Partiernas valrörelse” att valrörelsen spelar stor roll för valutgången och att det i hög grad var en medialiserad valrörelse. Lars Nord visade också vilka medier partierna själva anser är viktigast.  I fallande ordning anger de radionyheter, tv-nyheter, debatter, dagspress, lokalpress som några av de viktigaste medierna.

Se alla alternativen här:


När partierna sedan anger hur viktiga olika former av direktkommunikation är  lyfter de fram TV-reklam som viktigast tätt följt av valstugor, dörrknackning, radioreklam, dagspressreklam, SMS och valaffischer för att nämna några. Alla alternativen syns här:


Intressant var också det Lars Nord berättade om partierna och Internet:

  • Stor skillnad i hur partierna värderade nätets betydelse.
  • FP och S mest skeptiska till nätet jämfört med traditionella medier, medan KD och SD mest positiva.
  • Alla partierna anser det viktigt att använda nätet för att underlätta intern kommunikation, mobilisera väljare och väcka intresse för partiets aktiviteter
  • Framförallt V, och i viss mån C och FP, något mer skeptiska än övriga till nätet i dessa avseenden

Jesper Strömbäck tog vid efter Lars Nord och berättade mer om den medialiserade valrörelsen. Mycket intressant och de preliminära siffrorna** visar att det huvudsakliga temat  i artiklar tre veckor före valet var ”Valrörelsen” 32% följt av ”Debatter och utfrågningar” 13% och ”Opinionsmätningar 9%”.

Jesper Strömbäck visade också siffrorna avseende andelen artiklar/inslag där spelgestaltningar av politik dominerar över sakgestaltningar där man i jämförelse med 2006 kunde se att de totalt sett ökat från 49% till 62%.

Detta stärker alltså politikernas egen bild som framkom under Eftervalsdebatten som Publicistklubbens arrangerade där medierna kritiserades för att fokuserat för mycket på spelet och för lite på politikens innehåll. De pratade också om hur opinionsmätningarna dominerat. Därför var Jesper Strömbäck resultat intressanta resultat rörande detta. Där han skiljer på nyheter som refererar till eller redovisar opinionsmätningar.   Andelen nyheter som refererar till opinionsmätningar har ökat från 23% valrörelsen 2006 till 33% i år. Däremot andelen nyheter som redovisar opinionsmätningar har bara ökat någon procentenhet, från 117% år 2006 till 120% år 2010. Han redovisade också siffror för eventuell partiskhet genom att se på förekomsten av de olika partierna  i artiklar och inslag och annat spännande. Ser framemot att läsa mer om detta på  Jesper Strömbäcks blogg och i andra sammanhang.

Marie Grusell presenterade sedan under rubriken ”Sociala medier – en ny kanal att nå väljare?” en bild av hur twitter använts av politiker. Här visades bland annat:

  • att twitteraktiviteten ökade i samband med tv-debatter
  • att miljöpartister var de flitigaste twittrarna
  • att Gudrun Schyman var den överlägset flitigaste twittrande partiledaren
  • att tweetsen från Gudrun Schyman och Göran Hägglund bygger på dialog
  • att tweetsen från från partikonton till största del var monologer

Marie Grusell summerade att partierna fortfarande har ett massmedialt synsätt, pratar till väljarna snarare än med väljarna och reflekterar över att:

  • I årets val har sociala medier främsta funktion varit internt varumärkesbyggande
    (samla de redan lojala)
  • Enskilda politiker/personer har fått genomslag
  • De flesta politikerna behärskar ännu inte och utnyttjar inte fullt ut alla möjligheter som finns i de sociala medierna

Jag ser verkligen framemot det fortsatta arbetet av DEMOCOM, Adam Shehata, Lars Nord och Marie Grusell samt Jesper Strömbäck. Det här var ju de första preliminära resultaten och det finns anledning att fortsätta följa detta av många anledningar.

Dessutom kommer det bli kul att följa Anders Olof Larsson, Uppsala universitet som berättade om sin forskning om twitter och hashtaggen #val2010 under Internetdagarna. Den som visade att hälften av samtliga tweets under den hashtaggen sändes på valdagen….nu ska han dyka ner i tweetsen vilket blir intressant att  följa.

Min egna tankar om valrörelsen 2010 finns summerade här under rubriken ”Alliansen förlorade majoriteten i de sociala medierna”.

/Brit Stakston

* Panelerna i DEMOCOMs undersökning:

Fyrstegspanelen
– Stratifierat urval på 4010 personer ur Synovates Internetpanel
– Maj (67%); Juni (50%); Augusti (48%); September (35%)
• Tvåstegspanelen
– Stratifierat urval på 1900 personer i Synovates Internetpanel
– Augusti (69%); September (51%)
• Syftet att studera förändringar
• Validering av resultat med tvåstegspanelen

** Den medialiserade valrörelsen:

Undersökningen omfattar nyhetsjournalistiskt bearbetade artiklar och inslag i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Rapport, Aktuellt och TV4 Nyheterna under de tre sista veckorna före valet.
Undersökningsenheten är hela artiklar eller inslag.

De siffror som redovisas här är preliminära. För att säkerställa att kodningen har gjorts rätt kommer interkodartester att göras, och de kan eventuellt innebära omkodningar och att vissa resultat förändras.

Till toppen