I SVTs Agenda under gårdagen tittade man närmare på partiledarnas närvaro i sociala medier och jag kommenterade närvaron hos några av dem under inslaget. Under intervjun som gjordes kommenterade jag sociala medier i stort för politiker samt gav betyg på varje partiledare.

Ökad begriplighet och dialog

Politiker kan idag använda sociala medier till att föra medborgardialog och bygga förtroenden genom synlighet på dessa plattformar där politik ofta diskuteras. Det är verktyg som enkelt bidrar till att visa vad man själv vill åstadkomma som åstadkomma, närvaron skickar även signalen om att ”jag/vi lyssnar,  försöker förstå hur du tänker och är lär av det, men så här tänkte vi om förslag x” alternativt tidigit i processen runt ett förslag använda plattformarna för att få in olika perspektiv.

Potentialen till medborgardialog är alltså stor men visst tvivlar även jag ibland på om det kommer att fungera när man ser hur enkelt det är att kapa diskussioner och källkritik saknas. Men en sak är säker. Deltar man inte som parti, partiledare på ett eller annat sätt kommer man missa möjligheter att delta i debatten och sätta fokus på de egna frågorna. Det är med delaktighet och förståelse som man kan välja att inte delta. Inte av okunnighet eller lathet. Och det är att visa respekt för väljarna som idasg inte bara vill diskutera politik under valrörelsen i valstugorna. Det sker året om, dygnet runt och det görs t.ex. på Facebook, Twitter, Instagram eller bland bloggar.

Fredrik Reinfeldt

Har ingen egen twitternärvaro

De gånger Reinfeldt har uttalat sig på temat ”varför twittrar du inte” visar att sociala medier nog inte är kommunikationsplattformar som han finner lust eller ork att utforska. Ett påtvingat twittrande skulle faktiskt inte tillföra varken honom eller väljarna så mycket. Detta med att Reinfeldt absolut måste twittra har ett stråk av  utopisk cyberoptimistisk naivism. Den ultimata öppenheten består inte enbart av att statsministern ska twittra.

Det utesluter dock inte att måste han hitta ett sätt att förhålla sig till dessa medier där en så stor del av opinionsbildningen sker. Han behöver visa att han faktiskt ser de samtal eller till och med twitterstormar som sker även här. Hans stab skulle med fördel kunna administrera hans twitterkonto och där följa upp aktuella debatter genom att t.ex. berätta om var och när Reinfeldt medverkar och diskuterar en aktuell fråga eller lyfta fram annat relevant.De skulle också kunna jobba med att be Reinfeldt någon gång per månad delta i twitterpaneler eller frågestunder liknande den Carl Bildt har regelbundet.

När vi ändå talar om Moderaterna måste man ju nämna Carl Bildt. Att utrikesministern  finns på Twitter är världsunikt på det sätt han ger insyn i sin vardag och sitt tyckande via twitter. En styrka är också att han vågar göra misstag och ser nog ganska lättsamt på sin kommunikation här. Bildts egen starka närvaro är i sig argument nog för att Reinfeldt via sin stab måste delta. Det visade sig tydligt när Bildt, runt midnatt den dag som en man sprängt sig till döds i centra Stockholm, via twitter offentliggjorde att det var ett terrordåd. CNN plockade upp det direkt. Det var 12 timmar innan landets statsminister bekräftade det. Presskonferensen fick bla ägnas åt  Bildts twittrande. Så kan det naturligtvis inte vara. I skarpa lägen som detta måste det vara tydligt med vem som säger vad och i vilken kanal. Bildt med över 186 000 följare har en stor informationsmakt. Sociala medier för Bildt är något som ytterligare befästiger hans makt. Sin blogg har han vid ett antal tillfällen valt att använda för att runda traditionella medier. Via den får han stort genomslag för sina perspektiv utan filter. Förutom hans eget då förstås. När han har frågestund på Twitter är det självklart så att alla frågor inte besvaras men det skickar ändå signaler om tillgänglighet och visar på en öppenhet som är större än tidigare. Att inte alla ministrar ser styrkan i detta är förvånande.

Inspiration för Reinfeldt finns bland annat att hämta hos Jens Stoltenberg som visar att man kan vara personlig som när han t.ex. gratulerar Sverige till skidvinsten. Eller David Cameron vars tweets skrivs på kontot  @number10gov men där tweets som är mer kopplade till honom/skrivna av honom märks med PM, som här där han  önskar drottningen ett snabbt tillfriskande.

Annie Lööf

@annieloof

Drygt 8 900 tweets, följer ca 800, har ca 19 000 följare

Annie Lööf har tydligt tvingats förändra sin sociala medienärvaro radikalt som partiledare och näringsminister. Det blir omöjligt att använda dessa plattformar på samma sätt i de nya befattningarna. Tror säkerligen att hon saknar en del av detta, hon har ju till och med bloggen och sociala medier att tacka för sin plats i Riksdagen menar hon själv. Lööf svarade så här i min bok Politik 2.0 om sin syn på om politiken är redo för ett större deltagande från medborgarna:

”Ja, jag tror man är redo för att man vill ha ett större deltagande men man är inte förberedd på vilken genomslagskraft detta kan få. Maktspridningen som sociala medier utgår medför att det inte är den klassiska hierarkiska ordningen som framgent gäller. Åsikster från en partimedlem i Arvidsjaur eller i Värnamo kan väga lika tungt i en nyhetsartikel som en riksdagsledamots. Jag tycker den utvecklingen är urhäftig och skapar det som jag som politiker eftersträvar – att fler ska få påverka.”

Idag präglas hennes twittrande av mycket mindre dialog och det skulle säkerligen lätt kunna sluka för mycket tid av Lööf. Tyvärr blir det mer megafon än dialog trots att hon sa så här i Politik 2.0:

”Den andra utmaningen ligger i att bli mer social, det vill säga föra en bättre dialog och inte enbart använda de sociala medierna som en megafon”.

Lööf försöker dock fortfarande vara närvarande och kommenterar sådant som kan bidra till att ge ytterligare en liten bild av hennes personlighet och vardag. Vi får, vid sidan av att få insikt om frågor hon driver politiskt, veta när hon kör spinning eller en än mer privat ton när hon väljer publicera en bild på en blombuketten på Alla hjärtans dag.

Såhär kommenterar Lööf själv sin förändrade närvaro efter agenda ”Dels har jag inte samma tid som innan, dels kan jag inte svara på allt som ställs exv av beslutskaraktär” och tillägger ”Men jag tycker det är bra även för mig att vara på Twitter – mkt av nyhetsbevakningen sker här.”

Det har varit intressant att följa Centerpartiet i sociala medier under  idéprogramsarbetet där Anna-Karin Hatt, Fredrick Federley och Per Ankersjö är några värda att lyfta fram.

Göran Hägglund

@goranhagglund

Drygt 6 700 tweets, följer ca 250, har ca 20 000 följare:

Göran Hägglund medverkade även han i boken Politik 2.0 och utmärkte sig under valrörelsen 2010 som den partiledare som förstod de här plattformarna bäst då. Jag tror framför allt att han hittat ett helt okomplicerat förhållningssätt till twitter. När de finns tid över passar han på att kolla sin mentions och besvarar frågor. Via twitter förstärker han också delar av sin humoristiska personlighet och vi får ta del av hans  stora sportintresse. Tar en del debatter på twitter,  men inte alltid och lägger ner snabbt om det blir för hetsigt eller infekterat. Ser att han redan 2010 svarade så här:

”Jag tror att det är viktigt för poliker som överväger att börja använda sociala medier att:

1. Tänka efter. Före. Kommer jag att kunna fullfölja det åtagande som det innebär när jag väl startat?
2. Vara på hugget och svara på tweets och frågor. Nödvändigt, annars blir den ointressant envägskommunikation.
3. Hitta en strategi för att bemöta den som bara är ute efter att stjäla din tid eller skada dig.”

Min egen kontakt med Hägglund, som ledde till hans medverkan i boken, startade när jag ifrågasatte äktheten i hans tweets. Vilket han genast dementerade här på JMWs blogg och förklarade hur det kom sig att tweets skickades under ett tal han höll. Hägglund ändrade efter det sin dåvarande biotext och gjorde det tydligt att ibland kunde staben gå in och skriva saker på hans konto men att när han skriver ”jag” så är det hans själv. Bra exempel på att det går att vara personlig och närvarande själv när man vill och har tid samtidigt som staben kan hjälpa till vid behov.

Andra aktiva kristdemokratiska twittrare är Caroline Szyber, Johan Ingerö (pressekreterare) och Aron Modig (KDU).

 

Jan Björklund

ej aktiv 

Tyvärr ej aktiv och de resonemang jag för om Fredrik Reinfeldt här ovan är förstås direkt överförbara även till Jan Björklund. Han skulle verkligen vara mer aktiv själv på de här plattformarna och särskilt synas mer i den så mycket levande skoldebatten under #skolan eller #skollyftet.

En annan folkpartist värd att följa är förstås Birgitta Ohlsson som deltar regelbundet i diskussionen. Ohlsson visar via twitter vad som engagerar hennes såsom t.ex. feminism och skolfrågor.

Stefan Löfvén

ej aktiv

Att Stefan Löfvén inte finns på twitter är förstås lika synd som att Reinfeldt och Björklund inte finns där. Ibland misstänker jag att det ändå finns en upplevd konflikt med twitter för de socialdemokratiska politkerna. Konflikten mellan jaget och kollektivet kan den vara orsaken att färre namntunga s-politiker syns på twitter är en fråga jag burit med mig länge. Är det så att folkrörelsens själ som handlar om ett vi och inte ett jag krockar mot de nya tidernas kommunikationsverktyg där jaget upplevs stå så mycket i fokus? För mig som intresserat mig för det här området länge är det så tydligt hur mycket trögare det går att hitta talespersoner inom socialdemokratin. Kanske finns förklaringen att hitta i rädslan för dessa jagfokuserade plattformar och synden att i ett kollektiv förhäva sig. Det är synd eftersom jaget inte alls behöver stå i konflikt med kollektivet. Tvärtom visar jaget vägen till det kollektiv som fler kan dela.

Två exempel på aktiva twittrande riksdagsledamöter är dock Veronica Palm och Eva-Lena Jansson som även medverkar i Politik 2.0. I boken uttrycker Jansson just glädjen för direktdialogen med så många människor och lägger till ”Viktigast är att visa att man tar människor på allvar, att vi lyssnar, var vi än träffar dem”. Exakt så och där finns ju skälen till varför man borde visa att man ser och hör som politiker. Även när arenan är twitter. Upppdatering: Peter Karlberg påminner mig om Leif Pagrotsky och visst bör han nämnas här! Han borde sätta sig med Löfvén genast. Personligen saknar jag Carin Jämtin på twitter också.

Jag fick också frågan om instagramkampanjen som Socialdemokraterna kör #sframtid mitt svar var dels att jag tycker att digitala kampanjer just bör fångas upp digitalt dels att frågan om hashtaggar mer handlar om att interagera med aktuella sådana. Hitta taggar som diskuterar frågor där den egna politiken har något att tillföra mer än att försöka skapa buzz runt egna taggar. Dessutom tycker jag att det är ett otyg att sådana kampanjer alltid måste ha med partibeteckningen (eller företagsnamnen), är man inte intresserad av allas framtidsbild tänker jag spontant… Det handlar väl om att få ett spännande underlag för att visa hur den egna politiken vill hantera framtiden.

Språkrören Romson och Fridolin

Åsa Romson och Gustav Fridolin är båda föräldralediga. Romson har ett aktivt twitterkonto där hon nu skriver tweets  ”långt ifrån dagspolitiken”. Gustav Fridolin däremot är inte aktiv och hänvisar istället till Facebook.

I boken Politik 2.0 medverkade Maria Ferm som fortfarande är aktiv och diskuterar samt puffar för sammanhang hon verkar i och driver frågor via twitter. Även Anders Wallner var med i boken och är för mig urtypen av politiker som vuxit upp med digitala plattformar lika självklara som flygblad på torget.

Intressant också apropå Annie Lööfs förändrade twittrande är att se hur Maria Wetterstrands twittrande har förändrats från språkrörstwittrande till debattörens.Wetterstrand har 44 000 följare och har gått från osynlig förr till nu mycket aktiv. Twitter är ett kostnadseffektivt och viktigt redskap för henne att ta än större plats i debatten och öka sin synlighet.

Jonas Sjöstedt

@jsjostedt

Ny på twitter men sedan länge varit aktiv i sin blogg. Nu har han ytterligre plattform att diskutera sina inlägg i och kommer att bli intresant att följa.

Han kan lära sig mycket av Rossana Dinamarca som även hon fanns med i boken Politik 2.0 och  säkerligen håller med mig om den levande skoldebatten på twitter. Lämnat sin blogg till förmån för twitter och lyfte fram i boken att hon tycker sociala medier gör att ”politiker blir mer mänskliga och bygger på att politiker också måste lyssna. Inte bara föra ut.”

Jimmie Åkesson

@jimmiakesson

 Ca 2 100 tweets, följer ca 4o följer, har ca 12 000 följare

Ej så aktiv, kommenterade dock korvgrillningen i Maramö i veckan, sagt i december att han ej är aktiv på twitter längre pga otrevligheterna som väller in i kommentarerna.

Sverigedemokraterna i sig är extremt aktiva på nätet, de har varit synliga i kommentarsfält coh duktiga på att mobilisera. I intervjun betonade jag hur nätet spelat så stor roll för de valframgångar SD haft och att det visar hur allvarligt det är om man inte har strategier för att hantera nätet. Sverigedemokraterna har också mycket aktiva diskussioner på Facebook och firade nyligen att 50 000 följer deras sida.

#val2014 då?

Det blev alltså ett Facebookval 2010  ur väljarnas synvinkel. Intervjuar just nu många politiker om vad de tror. Hur tror du valrörelsen 2014 blir, kommer politikerna fly eller omfamna sociala medier? Vill du bidra med dina tankar till min kommande bok om demokrati och påverkan i en digital samtid så hör av dig!

/Brit Stakston

Det här är inlägg 40 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Förra veckan rapporterade Handelsbanken TV om det minskade antalet SMS-betalningar för SL och lokaltrafiken efter att de infört mobilbetalningar. Idag berättar både Röda Korset och Unicef om minskat antal sms-gåvor. Röda korset vittnar om 92 procent färre sms-gåvor och Unicef skriver på twitter att deras sms-gåvor minskat med 74 procent. Västtrafik har också hört av sig och säger att det är samma sak hos dem.

Numer kan vi ofta välja att betala med mobilen, de flesta butiker puffar för olika lösningar. En av de vanligaste är appen WyWallet för att kunna sköta betalningar och överföringar i mobilen. De är de fyra stora mobiloperatörerna som gått samman om tjänsten för att satsa på övergången till mobilen som plånbok. Men missnöjet är stort över en tjänst som inte fungerar optimalt och det märks bland annat på WyWallets Facebooksida där man ger uttryck för att tjänsten är krånglig och ilska över att det görs kreditprövning. Deras forum är också fyllt av mestadels arga och uppgivna kunder. verkar inte vara så många som är lockade att använda fliken ”beröm”. Det är nog en av de sämsta lanseringarna man sett på länge.

Tänker på siffrorna ur Svenskarna och internet 2012 som visar att halva befolkningen ännu saknar e-legitimation och att det är främst de högutbildade i åldrarna 26–45 år som har det. Eller att 28 procent av befolkningen inte betalar sina räkningar över internet. Eller om vi tänker på hur e-handeln utvecklats i takt med att oron för internetbedrägerier minskat, från 72 procent 2000 till 21 procent 2012.

Vad tror du, hur lång tid tar det tills vi släpper plänboken och känner det lika naturligt att betala med mobilen? Det lär inte ta några tio år nu när mobilen har en så central del i våra liv men kanske inte heller gå hur snabbt som helst. Eller ligger svårigheten bara runt en misslyckad lanseringen för WyWallet och missnöjet mot de andra valda lokaltrafikslösningarna för betalning med mobilen? Jag tror problemen är lite mer mångbottnade än så precis som vår relation till pengar. Och vi är hyfsat trötta på alla dessa valmöjligheter, vi gör det redan med elbolag, skolor och orkar kanske inte med fler val när vi bara vill åka buss eller betala maten i affären.

/Brit Stakston

Det här är inlägg 37 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Nyligen presenterade Edelman för 13:e gången sin årliga Trust barometer som tittar närmare på förtroendet för företag, myndigheter och organisationer.

Inga överraskningar men däremot alltid kul att få aktuella siffror på det vi vet sker nu. Trenden av att vi vill se personifierade företag som lever som de lär, att det säger sig göra också sker, att vi vill se dem gestalta sina visioner och värderingar och därmed bli trovärdiga och det handlar om att de måste ta saker hela vägen. Från bra produkter till att ta hand om såväl medarbetare som kunder. Undersökningen lyfter igen fram ambassadörernas roll i förtroendebyggandet för ett företag och sätter glädjande nog fokus på vikten av fungerande helhetsstrategier för all kommunikation inklusive internkommunikation.

Resultaten av årets Edelman Trust-barometer förstärker verkligen insikten om att det digitala ledarskapet behövs. Edelman själva menar att årets undersökning sätter fokus på ett ledarskap i kris. Personligen tycker jag undersökningen stärker det ledarskap som redan tagit ett helhetsansvar, som säkerställt att kommunikationen tas ut i alla mediekanaler och att söket tagits med i kommunikationsstrategierna. Dessutom visar undersökningen att etiska affärsmodeller och företaget som leverar på dem fortsatt kommer att vara attraktiva.

HÄr följer några av de mest intressanta siffrorna och här finns den svenska presentationen av Edelman Stockholm.

Vad driver förtroende för ett företag?

De topp tre åtgärderna som driver förtroende för ett företag är:

1. att företagets produkter eller tjänster är av hög kvalitet (70%)
2. att företaget behandlar sina anställda väl (68%)
3. att företaget lyssnar på kundernas behov och återkoppling (64%)

Edelman Stockholm  talar om en ”medarbetarmakt” och det verifieras i undersökningen att ett företag idag måste arbeta med ett inkluderande ledarskap som även kan lyssna och ta in det som kunder ger uttryck för. Ledarskapet som förstår samtliga mediekanaler är uppenbart viktigt och möjligheter till en social affärsutveckling måste säkerställas och innebär att  det digitala ges möjlighet att bidrat till företagets affärsutveckling. Allt påverkar och förtroendet får konsekvenser för hur vi som konsumenter upplever kommunikationen som trovärdig till viljan att som konsument köpa varor och tjänster. Förtroende enligt Edelman Stockholms presentation är grunden till allt och påverkar företagets relationer med politiker, investerare,  journalister, organisationers samarbetsvilja eller allmänhetens lust att lyssna på företaget samt hur företaget upplevs som arbetsgivarvarumärke.

Tittar vi lite närmare på vilka åtgärder som bygger förtroende är det t.ex. 60% som anser att etiska affärsmodeller gör det och 35% menar att ett samarbete med välgörenhetsorganisationer kan bidra till det. Intressant är också att även om många anser att etiska affärsmodeller är viktiga tror bara 23% att företagsledare fattar etiska beslut och 49% har minskat sitt förtroende för ett företag på grund av affärsbeslut som fattats på fel grunder.

Det här är siffror som är intressanta att bära med sig och visar igen att det är angeläget att ha ett transparent ledarskap som lever som man lär. Edelman Stockholm summerar det med orden:

• Ta hand om de egna
• Gör det med hjärta
• Gör det på riktigt

Allt detta åtgärder som dessutom kommer att gestaltas i de digitala sökresultaten runt företaget om man lyckas. Eller synas om man inte leverar på dem.

Förtroendet för information om företag i olika medietyper

Frågan om förtroendet för information om företag i olika medietyper visar verkligen hur företagen har misslyckats med sin närvaro i sociala medier.

1. Traditionella medier, 84%
2. Sök, 76%
3. Egna kanaler, 73%
4. Sociala medier, 32 %

Man har alltså lägst förtroende för informationen om ett företag i sociala medier och störst i traditionella medier och sök. Intressant men också självklart. Dels handlar det om att företag fortfarande ofta har en väldigt dålig närvaro i sociala medier där man pratar för mycket om sina egna varumärken och missar att ta nytta av dialogen för det att lyssna och återkoppla.Jag tror också att respondenterna svarar reflexmässigt här utifrån den spontana känslan som finns runt att man inte vill ha företag i sina privata kanaler. Den inställningen/fördomen hos konsumenterna matchas tyvärr alltför väl när företagen agerar på det sätt de ofta gör.

Siffrorna visar sammantaget att det är viktigt att ha en mediemix och att behärska fler än en kanal samt visar tydligt behovet av sökstrategier. Det är självklart jätteviktigt med tanke på de 30 miljoner svenska googlesökningar som görs varje dag och företagets synlighet i relaterade sökresultat. Igen blir vi också påminda om att företagens egna kanaler uppfattas vara goda källor för att skaffa sig uppfattning om ett företag.  Företagets egna webbplats är fortsatt central. De här resultaten visar att det finns en jättestor utvecklingsmöjlighet att företag kan upplevas som mer relevanta även i de sociala medierna.

Men vem har vi förtroende för då?

Vem upplever vi då som trovärdiga när vi ska få en uppfattning om ett företag? Enligt Edelman Trust har ”en person som oss själva” eller en expert på företagets bransch. Däremot har vi t.ex. lågt förtroende för en VD eller företagets styrelse (34%), medarbetarna däremot ligger lite bättre till (51%). Allra lägst förtroende har vi för en bloggare när vi vill skaffa oss en uppfattning om ett företag (12%). Intressant med tanke på alla kändiskampanjer är att kändisar har ett så lågt förtroende också (16%). Igen siffror man behöver fundera lite över. T.ex. är ju de här ”personerna som oss själva” inte alltid faktiska personer vi känner utan personer vi kan relatera till värderingsmässigt via sociala medier där vi följer dem i deras vardag. Men undersökningsresultaten verkar inte fånga upp de möjliga perspektiven av en sådan relation. Sedan kan vi ju fundera över bloggens minskade inflytande i mediemixen generellt här också.

Uppdaterat 130225: Lyfter in sökmotorexperten Nikke Lindqvists kommentar här som jag tycker sätter fingret på varför jag tar den där siffran över det låga förtroendet för bloggare med en nya salt:

”Jag tror inte att respondenterna i barometern och jag har samma bild av bloggare. Jag tror att de sätter likhetstecken mellan bloggare och (dokusåpa)kändisar.
De bloggare som jag läser (som dig) har jag ett enormt högt förtroende för.”

Vilka branscher har man förtroende för då?

Tittar vi på branscher* som man har förtroende för så ligger teknikbranschen högt bland alla de undersökta marknaderna och lägst förtroende har bank- och finanssektorn där alla bankskandaler verkar finnas i färskt minne.

Framtiden kan vara social för företag

Undersökningen visar inte så mycket att sociala medier är för kommunikation enbart och inte information utan visar att företag fortfarande ofta gör fel i sociala medier. Svaren präglas nog också av att de är ställda utifrån antagandet om att konsumenter inte vill ha företag i sociala medier, för vi ser på den här relationen med den förförståelsen. Men inget utesluter att företag som jobbar exakt på det sätt som konsumenterna vill kommer att leverera och upplevas som relevanta och delas vidare av ”personer som jag själv”. Jag tror ju t.ex. att framtiden för Facebook lika gärna kan handla om information som kommunikation, definitivt mindre av det sociala och mer som infrastruktur för att hantera logistiken i vår vardag.

Sen igen blir man genom undersökningen påmind om vilken härlig marknad den svenska är. Såpass liten att ett företag lätt hittar sin viktigaste ambassadörer, de där som i undersökningen definieras ”personer som jag själv” och som även de använder hela mediemixen.

/Brit Stakston

Det här är inlägg 33 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

*Förtroende för branscher:

Teknik
Konsumentelektronik
Alkohol och dryck
Flyg och försvar
Metall
Livsmedel
Läkemedel
Snabbrörligt
Livsmedelstillverkning
Underhållning
Fordon
Telekom
Energi
Banker
Konsumenthälsa
Media
Kemikalier
Finans

Idag var det dags för webbkonferensen SSMX2013. Ett trevligt vintermingel med möjlighet att i traditionellt knytkonferensemanér hålla en session i precis vad man vill. Alltid kul att se programmet och kunna välja allt möjligt där man antingen väljer att berätta om  något specifikt eller diskutera något med andra. Anton Johansson och Björn Fant presenterade sin nya startup Osom som förklarades som en merge mellan Instagram och Blocket, spännande! Själv deltog jag delar av dagen och lyssnade bland annat på hur Unionen hanterade sociala medier under förhandlingarna med SAS nyligen. Intressant case som visar hur spelplanen förändrats, återkommer mer till det längre fram, men kommenterade i SvD när det var aktuellt hur Unionen använde Twitter som påtryckningsmedel. och här är Johan Ulvenlövs presentation från tidigare.

Sen deltog jag i en session som Niclas Strandh höll om Klout och här filmad av Lukasz Lindell. Det är ju ganska välkänt vad jag tycker om tjänsten (illa), har bla debatterat det mot just Niclas under WebCoast förra året.

Diskussionen idag blev intressant och vi kom in på det mest angelägna, det osunda i att hur mycket vi än älskar listor och alltid rankat oss, varför skapa nya hierarkier på en plattform som vi just ser som så fantastiskt tillgänglig för alla. Varför då rangordna oss, vikta och se på människor med högre Kloutscore som viktigare/bättre/mer relevanta att tala med.Känner ett stort ansvar för att vägra delta i det spelet och skulle t.ex. inte säga till uppdragsgivare att Klout är ett relevant sätt att mäta. Tjänsten är fortfarande alldeles för trubbig, en icke-existerande valuta och så enkel att manipulera. Förmågan att manipulera Klout säger inget om relevansen för någon att interagera med just den personen. Dessutom bidrar tjänsten bara till att trigga mer av det där meningslösa twittrandet, bloggandet och statusuppdaterande på Facebook och LinkedIn bara för att behålla sin ranking. Rekommenderar den här Forbesartikeln som ger fem skäl till för varför man inte ska bry sig om Klout.

Men en ny insikt jag fick idag, var att det plötsligt slog mig hur lite Klout behövs i Sverige. Egen analys av den data som olika socialamediebevakningstjänster tillhandahåller kombinerat med egna sökningar på twitter etc är tillräckligt för att identifiera vilka som är de digitala influensers och first movers inom ett område. Den svenska marknaden är ju så härligt överblickbar. Det är ju det som gör sociala mediearbetet så enkelt och genomförbart i Sverige.

Tack Niklas Dahlqvist och Caroline Björkgren för ett fint och välarrangerat SSMX 2013.

/Brit Stakston

Det här är inlägg 32 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Drottning Silvia anmälde flera tidningar för att ha publicerat satirbilden ”Kungamiddagen – om detta må vi berätta!” till Allmänhetens pressombudsman. Den anmälan avskrevs men nu överklagar hon till Pressens opinionsnämnd.

Kommenterar i Expressen den delen av anmälan där hon hävdar att hon inte kan försvara sig som offentlig person. Smålustigt är väl att det verkar som om hovet inspirerats av Johan Croneman för formuleringenom att inte kunna försvara sig, han skrev ju i april ”Kungen är den enda i Sverige som inte kan försvara sig”. Självklart har drottningen extremt stor tillgång till medierna och har idag dessutom adderat  Faceoboksida och YouTubekanal. I de nya mediekanalerna har Hovet kunnat styra mediebilden helt, t.ex. i samband med Estelles födelse och dagarna efter.

Tycker personligen att  drottningen borde tagit tag i sin fars historia och istället utnyttjat den plattform hon faktiskt har för att tala om sin bakgrund . I en intervju i Sveriges Radio från tidigare menar jag att det snarare är så att hon är en offentlig person och bär ett särskilt ansvar för hur hon uttrycker sig kring sin far och eventuella kopplingar till nazismen i Tyskland.

”Hon kan inte ta ansvar för vad hennes far gjorde, men hon kan ta ansvar för hur hon förhåller sig till sin omvärld och till den typen av strömningar. Hon skulle kunna använda sin egen familjs historia för att våga reflektera över det , och på det sättet sätta fokus på jätteviktiga frågor utan att grotta ner sig i detaljer kring sin fars förehavanden – som  hon inte kan och ska lastas för.

– Jag tror att det är något som man kanske inte ens pratade om i familjen. Men nu har tiden gått så pass långt och vi har högervindar som blåser. Då tycker jag att det skulle ha varit ett alldeles ypperligt tillfälle att våga reflektera över vad det är som gör att man fattar sådana beslut och hur vi kan tolka dem idag.”

Närheten drottingen har till andra världskriget kunde hon med fördel använt som utgångspunkt för att berätta om och diskutera diktaturer, yttrandefrihet, övergrepp och människors lika värde samt de val vi alla måste göra i livet.

Det hade varit viktigare perspektiv att lyfta fram än att anmäla ett satiriskt fotomontage.

Brit Stakston

Det här är inlägg 29 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Intressant artikel av Tobias Brandel i SvD om den utveckling vi ser där Twitter fått såpass stort genomslag att allt fler makthavare använder det. Här ges insyn under överläggningar, ett land styrs från sjukbädden eller att twitter används som mer officiell kanal administrerad av en stab under t.ex. större händelser som Obamas State of the union-tal. I Sverige är vi vana med att vår utrikesminister kommenterar utrikespolitik i realtid. Igår fördömde Bildt snabbt Norkoreas kärnvapentest och vi minns alla när han 12 timmar före den officiella bekräftelsen av Reinfeldt på twitter berättar att självmordsbombaren på Drottninggatan i Stockholm var ett misslyckat terroristdåd vilket förstås plockade upp av internationell press.  Detta fick han sedan kritik för och kommenterar det på twitter med: ”Twitter is part of the open diplomacy that is a part of the modern world. Not everyone likes it. Some didn’t like the Internet either. Or the steam engine… ”

Öppenhet?

Är det här ett fantatiskt bevis på öppenhet. Är det här vad grundarna till Twitter menar när de talar om att Twitter är en seger för mänskligheten? Nja…det är nog mest så att det är ett maktmedel där människor med makt får ännu större makt när de själva helt och hållet kan styra sin mediebild. De bestämmer vilka delar ur en förhandling de väljer att dela och vad som ska förmedlas. Det är verkligen lika mycket en iscensatt öppenhet som en unik insyn i realtid.

Den förföriskt snabba direktkanalen som twitter är för opinionsbildning och uppmärksamhet lockar onekligen. Twitter har blivit allt mer dominerande som huvudkanal trots att bloggen har en klar fördel  gentemot den flyktighet som finns i twitter och facebookstatusar.Det är lätt hänt när man får direktrespons att strunta i det långsiktiga sökresultatet runt nyckelfrågor genom att blogga å andra sidan om twitter nu konstant ger medieutrymmer bidrar ju det också till de digitala fotavtrycken.

Alla ambassader på twitter

I regeringspolitikens utrikespolitiska deklaration häromdagen berättades det om fler aspekter i den nya digitala diplomatin och ambitionen med att alla ambassader ska finnas på twitter och Facebook. Funderar på vilka målen för detta är och om den öppenhet vi ”kräver” här säkerligen är svår att matcha mot den öppenhet som accepteras i vissa länder. Blir också nyfiken på vem som ska twittra och facebooka och tänker på de ambassadörer jag mött och deras ambivalens över digitaliserad kommunikation.

Frågan är också vilka man tror kommer använda sig av de här kanalerna i de regioner i världen där yttrandefriheten är begränsad. I dagens SvD finns en artikel som visar på perspektiv av öppenhet. Den handlar om hur människorättsaktivister  förföljs, misshandlas och fängslas i Vietnam. Bloggar och medborgarjournalister har varit ett sätt för vietnameser att få oberoende nyhetsrapportering och blivit en bas för proteströrelsen. Den rapport människorättsorganisationen FIDH har tagit fram visar de hårda villkoren för internetaktivister och frågan är vilken betydelse den svenska digitala diplomatins nya verktyg kan ha i länder som Vietnam.

/Brit Stakston

 

 

 

Det här är inlägg 23 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.

Så vad tror vi om framtiden för twitter? Å ena sidan det fantastiska horisontella oändliga kunskapsflöde där jag fått veta saker jag aldrig kunnat hitta annars och samtal med personer jag inte samtalat med annars. Förstahandsinblickar i historiska skeenden via flöden från människor på platsen. Samtidigt  som det så lätt blir en ankdamm här hemma i Sverige när innehållet mest produceras av en storstadsbaserad medieelit.

Häromdagen ställde Claes Hemberg, från Avanza, den här roliga frågan om vilket sociala mediebolag jag skulle vilja äga och där mitt svar förstås var Twitter..

Skulle välja Twitter just för den demokratiska kunskapsplattform det är och för att det återstår spännande saker att göra. Nämnde också WordPress eftersom bloggen är diamanten i sociala medier. Självklart hade det varit  grymt att äga Instagramm före Facebookuppköpet också, när det var ett härligt bubblande socialt nätverk. Sedan vore det förstås utmanande att vara med och utveckla Facebook. LinkedIn hade troligtvis varit den säkraste investeringen, men twitter hade verkligen varit roligast!

Kanske hittar vi några svar på Twitters framtid i intervjun med Biz Stone en av medgrundarna till twitter  i Financial Times häromdagen. Han berättar om utgångspunkten för tjänsten som ett demokratiskt verktyg som skulle ge alla en röst. Att det var viktigare för dem när de startade att ha en CSR-ansvarig än säljare. Det angelägna var att säkerställa  att det fanns en kultur, en möjlighet att göra avtryck i omvärlden och påverka för att göra ”gott”. De menar att det där blev en konkurrensfördel för dem eftersom det ”… attracts talent because people are attracted to meaning”. Även om jag tror att just det med att vilja göra gott för världen är utgångspunkten för många av de nya tjänster som slagit igenom.

Biz Stone och Evan Williams arbetar idag även med inkubatorn Obvious Corp som har en liknande ambitionen och säger sig vilja arbeta med sådant som är  ”pro-social” dvs ska göra gott på ett eller annat sätt:

 “We are not making many investments, but those that we do are based on philosophically aligned ambition, not necessarily on products or services traditionally in our comfort zone. …build systems to make the world a better place.”

De båda driver också Medium en publiceringsplattform som ska göra det lätt att dela information men med en förhoppning om ”bättre kvalitet på innehållet”.  Ambitionen uttrycks som:

”Sharing ideas and experiences moves humanity forward.”

Och när de själva pratar om Twitters nästa steg så kretsar deras funderingar även där runt vad man kan göra för att leverera mer relevans, mer kunskap och helt enkelt mer av ”the good stuff”.

Biz Stone hoppas att twitter, när vi ser tillbaka på det, ska ses som en triumf för mänskligheten och inte för de tekniska aspekterna i tjänsten. De vill att twitter ska värderas för vad tjänsten betyder för människor och för hur mycket den bidrar till att göra gott för världen, svårt att mäta men inte omöjligt menar Biz Stone.

Jag är som bekant allt mer kritisk mot den där historielösheten som lätt blir för bombastisk bland oss nätevangelister när vi brer på om hur allt kommer att lösa sig bara det digitaliseras eftersom vi är så goda vi som förstått det digitala. Det blir lätt oerhört naivt. Samtidigt som jag förstår den ansatsen, för det finns ju något stort i de konsekvenser som vore möjliga att dra ur detta att ha en sådan holistisk syn på världen som nu är möjlig. När hela världen, och inte bara min närmiljö blir en plats där vi alla interagerar, tar ansvar för konsekvenserna av vårt agerande och ser hur allt påverkar varandra, kan också uppenbara orättvisor vara något man vill förändra. Nätet kan förstärka en holistisk syn på oss i relation till världen.

Men det blir lätt larvigt när vi pratar om demokrati bara för att ett gäng twittrare möts eller om att rädda världen som om inte det funnits andra människor i många generationer som också önskat göra gott och framför allt har gjort gott. Vi är där idag tack vare en förändringsvilja hos många människor. Och det blir så himla naivt och lätt att avfärda om vi tror att vi automatiskt blir  bättre människor bara vi använder t.ex. Twitter. Eller att det bara är vi twittrare som är de enda som kan förändra världen. Men jag blir ändå sporrad och glad av artikeln i  Financial Times så självklart det hade varit kul att äga just det företaget Claes Hemberg!

Så vad tror du, kommer vi se på Twitter som en seger för mänskligheten? Och vilken tjänst hade du gärna ägt idag och varför?

/Brit Stakston

Aktuellt:

Skoj att Twitter lanserar nytt mer användbart sök. Än så länge är det inte alla tweets som någonsin har skickats som kan hittas, men man förstår av Twitters egen beskrivning att det nu kommer att vara  längre livslängd än en vecka på twitterflöden. När de nu skickar oss down memory lane i sitt sök kan man ju fundera över Twitter i framtiden.

Det här är inlägg 17 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.