Sökresultat för: facebook

Svaren på de vanligaste praktiska problemen i Almedalen 2013

Trots att jag hört så mycket om Almedalen i media på förhand och därför trodde mig ha en realistisk bild av vad det skulle innebära blev jag mycket överraskad när jag upplevde min första vecka i Visby för fem år sedan.

För det första; att det var så litet. En majoritet av seminarierna sker inte bara innanför ringmuren men inom en yta som är typ tio gånger tio små kvarter. För det andra: att det var så stort. Att det vart över tusen seminarier (och i år är det mer än 2200 seminarier) och massor med människor. För det tredje: att det var så oöverskådligt. Den officiella programtidningen är ogenomtränglig och man tvingas förlita sig helt på hörsägen och förhandstips. Men det är också det som är hela charmen. Vad som helst händer närsomhelst med vemsomhelst. Och det är bara att följa med strömmen och se var du hamnar.

Även om jag med alla mått mätt fortfarande ska betraktas som nykomling under Almedalsveckan vill jag dela med mig av några knep som löser vanliga problem och gör dig lite streetsmartare och samtidigt gör att du får ut mer av dina dagar i Visby.

Problem: Telefonen funkar inte, datatrafiken är ett skämt.
Med så mycket smarttelefonanvändare på en och samma plats spelar det ingen roll hur mycket extra kapacitet som tillförs näten. Det är nästan 20 000 personer på plats på ett område lite större än sex fotbollsplaner som alla är intresserade av att kommunicera med sina nät. Detta gäller oavsett operatör (och oavsett deras försäkran om att allt kommer att funka); samtal bryts och internet hämtas som genom ett sugrör. Alla appar som hjälper dig navigera i Almedalsprogrammet i all ära, men de funkar tyvärr bara på fastlandet.
Lösning: Messa de du vill träffa eller få kontakt med. Ta med USB-minnen för att överföra dokument från en dator till en annan.

Problem: Ingen på Almedalsveckan är från Visby.
Det innebär att alla adresser med nummer är meningslösa eftersom ingen känner till var gatorna börjar eller åt vilket håll du ska gå. Tro inte du kan använda kartan i telefonen – se ovan. Och tro heller inte att du ska kunna fråga någon som ser lite lokal ut – ju bonnigare de ser ut, ju större sannolikhet att de är klädironiska pr-strateger från Södermalm.
Lösning: Ange platser som man gör i New York: ”Vi ses i korsningen Hästgatan/Brännerigränd.” Och skaffa dig en papperskarta på turistbyrån och klistra den på baksidan av din läsplatta (Bonus: äntligen ett tydligt användningsområde för Samsung Galaxy Tab)

Problem: Facebook funkar inte.
Att försöka hålla koll på spännande händelser via Facebook i Almedalen är lika döfött som att göra det från PyongYang eftersom du inte kommer komma åt den på grund av nätverksproblemen. Välmenande organisatörer kommer att använda appar för att uppmana sina följare att dyka upp på olika seminarier men ingen kommer läsa förrän veckan är över och semestern börjat.
Lösning: Använd en Twitter-app tidigt på morgonen för att få tips om intressanta event, följa diskussionen och bjuda in till dina egna event om du ordnar något.

Problem: Du vet inte vad som är mest relevant för dig att gå på.
Det är oerhört svårt att få överblick över allt som händer och väl på plats kommer du att överösas med, flyers (det låter retro men är sant!), råd och tips från kreti och pleti som vill att just du ska besöka just deras evenemang som äger rum just nu nån annanstans.
Lösning: Gå antingen på det som är mest eller minst relevant. Många branschtidningar har redan gjort grovjobbet och källsorterat programblaskan i jakt på vad som är mest relevant. Utgå från deras råd. Det modiga är dock att gå på det minst relevanta och upptäcka saker du inte alls kände till, kanske efter tips från andra. Följ med strömmen, ramla in på sånt som verkar konstigt och obegripligt. Kanske kan satsningen på Botniabanan som turistmagnet ge dig nya perspektiv du kan använda i andra sammanhang?

Problem: Du har betalat 2 400 spänn per natt för att bo i en garderob.
Boende under Almedalsveckan är alltid jättedyrt och jättedåligt. Men du är inte ensam. Alla utom politikerna, Kreab och TV4 Nyheternas programledare bor alldeles för många i en liten lägenhet som någon knipslug Visbybo hyrt ut till Stockholmarna (det är därför lokalbefolkningen inte är kvar i stan), man bor långt utanför stan eller som jag, halvcentralt men på madrass i delat rum hos en före detta kollegas gamla kompis ytligt bekanta. Å andra sidan är det få som är på plats för att hänga på rummet.
Lösning: Kom ut ur garderoben. Ingen höjer på ögonbrynen om du bokar första frukostmötet vid 07.00 när caféerna öppnar och därmed hinner saker redan innan frukostmötena börjar. Efter partiledaretalen är det mingel i varenda buske och dagarna slutar sent. Förbered magen redan nu på att det knappast blir några fullständiga middagar utan bara mumsbitar på trendiga knäckebröd under din tid på ön.

Problem: Du bara måste komma åt mobildata då och då.
Tyvärr är det få som fattat att fritt wifi och fria eluttag vore den bästa publikdragaren av dem alla, men hittar du mot förmodan någon som erbjuder det håll tyst om platsen som om det gällde ett svampställe för att inte riskera att tio andra sitter och sörplar internet nästa gång du behöver det.
Lösning: Gå till hamnen. Där har Svenska Spel ett öppet wifi som heter ”svenskaspel”. Väl där – använd FourSquare för att hitta öppna nät nära där du bor.

Problem: Du befinner dig på ett jättetråkigt seminarium och tycker det är oartigt att lämna.
Med nästan 1800 seminarier säger det sig själv att alla program inte kommer att förtjäna en Kristallen-nominering när det gäller dramaturgi och framförande.
Lösning: Gå därifrån. Det kan verka otrevligt men tråkiga event förtjänar inte bättre. Och dessutom gör alla journalister så hela tiden.

Jag kan själv! Vad blir nästa grej?

Foto

DIY-trenden, do it yourself, eller gör det själv är ju inget nytt. Vi har snickrat och stylat våra hem ivrigt påhejade av TV-kanalernas hemma-program. Köken har fått en ansiktslyftning. Vi installerar köksöar och stekhällar. Mosaik och marockanskt kakel.

Vi lagar mat inspirerade av matprogrammen, bloggar och kokböcker. Långkok. Pulled pork. Surdegsbak. Korvstoppning. Syrar kål. Styckar en gris. Eller ett får. Kanske en älg. Gör egen müsli och yoghurt. Resultaten delar vi i form av bilder i de sociala medierna. Det blir matporr på Instagram. Uppläggningshysteri på Facebook.

Vissa stör sig på detta. Men faktum är att DIY-beteendet faktiskt kan komma att bli vår räddning. Förra numret av matmagasinet Lucky Peach har temat ”Apocalypse”. Det handlar om hur vi håller på att utarma jordens resurser och äta oss ner i fördärvet. Räddningen är att vi gör mer själva . Använder bättre råvaror. Efterfrågar kvalitet. Så guerillaodlingar, syrad kål och långkok är kanske inte så dumt ändå.

Vi blandar våra egna drinkar och mixar våra cocktails. Och nu brygger vi vårt eget öl.

Vi odlar tomater, bönor, sallad, blommor och smultron. Kolonilotten är på högsta mode. City gardening. Och guerilla gardening.

Kanske passar också vårt resande in här. Charterresan har ersatts av att vi organiserar våra egna resor. Vi sprider bilder från exotiska resmål bortom charterns allfartsväg på våra sociala medieplattformar.

DIY-trenden expanderar med de sociala medierna som en av drivkrafterna. Genom att visa upp lyckade resultat av vårt hantverk så förbättras vår status och omvärldens perception. Vi bygger bilden av oss själva som driftiga, kreativa och kompetenta.

Det är lätt att konstatera att nya områden adderas. Vad kommer efter smörkärnandet och ölbryggandet?

Att sy sina egna kläder har inte blivit någon större succé. Kanske beror det på att beteendet inte har synliggjorts i tv. Eller var det Lena Philipsson som tog dö på alla möjligheter genom sitt klassiska uttalande på åttiotalet ”jag syr mina egna kläder”.

Eller är det hushållsekonomin som står på tur? Jag sanerar mina skulder. Jag sänker mina boendekostnader. Utmaningen är att vi har svårt att dela med oss bilder som bevisar vår driftighet. Kommer vi vara transparenta och sprida vår hushållsbudget?

Vad blir nästa grej vi kan själva?  Att sociala medierna kommer ha betydelse är klart. Och bilden är viktig tvivlar jag inte på.

/Björn Mellstrand

PS. Fotot är från min egen odling av smultron och gula hallon på min terrass. DS

Gatsbypremiär: "Can't repeat the past?… Why of course you can!"

Nu så maj är här, biljetterna till den svenska premiären av The Great Gatsby släpps idag och inatt är det galapremiär i USA, #gatsbypremiere. som kan  följas här. Har ju redan i januari avslöjat hur magiskt jag tycker det här filmsläppet kommer att bli. Då puffade jag för en av de trailers som hade släppts och sen dessa har det pumpats på med fler och fler teasers. Här får ni en liten sammanställning av några höjdpunkter i det som inte bara är en film utan en livsstil och gestaltning av en amerikansk klassiker. Minns Gatsbydiskussionerna i high-school i USA.

Vi börjar med en monogrammaker, det får pryda både min Facebooksida och Twitterkonto ett tag.

monogrammaker

Såhär ser NK ut just nu, skyltfönstret inramat med art deco-mönstret vi känner igen från trailers, sonen och jag har kikat in….

gatsby

Gatsbytrailers


Trailer 1

Trailer 2

Trailer 3

Den längre tv-reklamen

Gatsbysamarbeten

Här kommer vi till intressanta samarbeten, t.ex. med klädfirman Brooks Brothers som F Scott Fitzgerald själv var kund hos, de har gjort en egen The Great Gatsby-kollektion och även Prada. Här kan du få veta mer om samarbetet med Brooks Brothers:

Ett annat samarbete är det med Fogal strumpor, kolla in den här kollektionen av art deco-strumpor! Här får vi veta mer om det samarbetet också, även detta har handlat om att kunna berätta historien bättre.

Smycken kommer från Tiffany & Co och även där var F Scott Fitzgerald kund och man har skapat replikas av smycken som fanns på den tiden. Här berättar de mer om detta och den Jazz Age kollektion de satt samman, efter samma intro som på klippen ovan (ca 28 in kommer den specifika referensen till smyckessamarbetet).

Sen spelar The Plaza Hotel förstås en stor roll och de har en helt ny The Great Gatsby-svit och festandet i boken har inspirerat till champagnedränkta soareér från kust till kust i USA. Länge sen jag sett en film som arbetat så extremt genomgående på det här sättet.

Gatsbysoundtrack

Soundtracket – det gamla kopplas samman med det nya i en briljant mix. Crazy in Love med Beyoncé i 20-talsversion, är faktiskt bara så galet bra som det kan vara!

Gatsbyfest?

Nu vill jag också bli bjuden på många av alla de Gatsbyfester som kommer hit för att riktigt kunna repeat the past! ”Can’t repeat the past?… Why of course you can!”

/Brit Stakston

Det här är inlägg 99 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Att utvärdera Polisen i sociala medier

Idag presenterade jag utvärderingen av Polisens sociala mediearbete, här kan du ladda ner utvärderingen. Kommer att berätta mer om arbetet med utvärderingen längre fram men lite kort om uppdraget och vilken metod som valdes så länge:

Uppdrag

  • Göra en analys av satsningen med utgångspunkt från det övergripande syftet med närvaron.
  • Ge en ögonblicksbild av Polisens närvaro i sociala medier.
  • Identifiera vilka effekter närvaron har fått för Polisen och hur det påverkar användandet och utformningen av övriga digitala kanaler.
  • Ta fram en handlingsplan för det kommande arbetet med sociala medier kopplat till det övergripande syftet och i relation till Polisens övriga digitala kanaler.

 Genomförande och metod

Utvärderingsarbetet påbörjades i november och har pågått fram till mitten av mars 2013. Metodologin består av:

  • Enkäter såväl interna inom Polisen som externa bland allmänheten via Facebook.
  • Djupintervjuer med 15 representanter från Polisen
  • Ögonblicksbild av innehåll i olika Facebook- och twitterkonton.

Brit Stakston

Det här är inlägg 91 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

I sökandet efter A7734

a7734

Närheten till andra världskriget finns runt hörnet på olika sätt och vis i min familj men även i allas vår vardag. Ännu går det att hitta många förstahandsreferenser från den svarta perioden i den europeiska nutidshistorien. En promenad längs Wiens gator kan räcka där man kommer från city och sedan svänger in på Berggasse där man stannar framför huset där Sigmund Freud en gång bodde i (idag museum). Hur har de haft det lägenhetsinnehavarna genom åren på adressen Berggasse 19?

I en fantastisk dokumentär jag nyligen såg fick man följa med in i varje lägenhet i huset, även delta i mötet mellan tidigare hyresgäster som överlevt koncentrationsläger och de nuvarande som bott kvar sedan dess i de lägenheterna de fick för att andra skickades till döden.

Vissa av hyresgästerna som än idag bor där tilldelades dem alltså efter de så kallade tvångsflyttningar som skedde under andra världskriget. De tidigare judiska hyresgäster jagades ut från en dag till en annan. Förstås till förmån för mer passande hyresgäster enligt den då rådande vansinniga människosynen. De som bott där skickades till Auschwitz och de som fick flytta in visste först inte (eller undvek att förstå hur de plötsligt kunde finnas så många lediga lägenheter i de judiska kvarteren) men fick definitivt veta det senare.

En äldre man erkände hur han trott på de lösningar Hitler kommit med och försökte förklara hur mycket de trott på det. Försökte vädja till den tidigare hyresgästen, som överlevt koncentrationslägret och nu satt i den lägenhet hon bott i före Auschwitz, med ett ”vi visste inte bättre”. En annan kvinna vittnade osentimentalt och självklart om hur man verkligen trodde Hitler skulle ordna upp saker. ”Han var ett sista halmstrå vi trodde på” och beskrev Wien före 1939 med arbetslöshet och stor fattigdom.  Lägenhet efter lägenhet. Öde efter öde. I vissa bodde det nya hyresgäster som inget visste om historien inom de väggar de nu funnit sin trygghet och nu skulle besökas av tidigare hyresgäster vars liv också varit tryggt inom just de här väggarna. Före Auschwitz.

Och jag kunde inte förstå de som bodde kvar sedan andra världskriget. För oavsett hur tiderna varit och vilka historier man trodde på. Att än idag vakna upp och leva med insikten om varför man själv fått bo just här sitter ju i väggarna. Det märktes även hos dem. Men det blir ju något sorts tyst accepternade och profiterande på en helt vansinnig världsordning. Jag hoppas de i sitt dagligva värv hittat sätt att arbeta för att historien inte återupprepar sig.

CNN berättar om 73-årige Menahcem Bodner som letar efter sin tvillingbror, de skiljdes åt i Auschwitz. Nu efterlyser han den förlorade brodern genom att på Facebook starta en efterlysningssida med broderns koncentrationslägernummer. Faceboksidan A7734 påminner verkligen om hur nära det är till en skrämmande bit historia.

Jag hoppas de vittnesmål som finns runt oss, så nära, ger oss påminnelsen om att arbeta för att hjälpa människor som idag befinner sig i liknande situationer. Det sker övergrepp runt om i världen  och vi kan dagligdags bidra för att det inte ska upprepas och inte bli vardag för någon.

/Brit Stakston

Det här är inlägg 80 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Digital marknadsföring och siloarbete

Jobba inte i silos och se till att få med ledningsgruppen på tåget. Det var de budskap som hördes i flera av de föredrag som hölls på Digital Knowledge Day på Hotell Rival i Stockholm onsdagen den 10 april.

Är traditionell marknadsföring död?

Att den virala och sociala marknadsföringen inte kan ersätta den traditionella var tydligt med den vinkel som Fredrik Hallberg från Vizeum hade. Fredrik har forskat i internetstrukturer och jobbat på mediebyråer i 15 år. För att en kampanj ska kunna bli viral måste den först uppnå en kritisk massa, den måste nå utanför de redan engagerade kunderna. Fredrik visade exempel på att de få kampanjer som gör det oftast har en enorm marknadsföringsbudget bakom sig.

För att nå ut så måste man helt enkelt komplettera med marknadsföring i de kanaler som når massan. På en Facebook-sida för ett varumärke så engagerar man oftast bara de som redan brinner för varumärket eller produkten och visst, de sprider gärna och ofta vidare budskapet till sina nätverk. Men för att det ska spridas till nästa nivå krävs det en betydligt större insats.

Det var skönt att få en annan vinkel på det här, speciellt med tanke på hur populärt det är att skapa virala kampanjer. Fredriks slutsats var helt enkelt att den här nya marknadsföringen inte är ett substitut för den traditionella, utan ett komplement. Ofta ett väldigt bra och roligt komplement som bör ingå i mediemixen. En mix som dock ser helt annorlunda ut idag än för bara några år sedan.

Silos och ledningsgrupperna då?

Huvudtalare var Tracy Green som är Head of Online Services på UK Parliament. En stor och gammaldags organisation med traditioner och arbetssätt som går flera hundra år tillbaka. En organisation som sakta men säkert vänder skutan för att jobba mer mot medborgaren.

Tracy pratade mycket om silos. Om hur arbetet i silos, som kan vara avdelningsvis, kanalvis eller i innehållet, hindrar organisationen från att uppnå de mål som är uppsatta. Mycket för att medborgaren struntar i vilken silo som hanterar just det ämnet, eller vilken silo som använder just den kanalen. Medborgaren ser ju bara parlamentet och dess parlamentariker.

Som exempel gav hon att de hade två helt olika sidor på webbplatsen om lediga jobb. En som sköttes av HR-avdelningen och en som sköttes av webbavdelningen. Men Tracy pratade också om att jobbet med det digitala förde avdelningarna och medarbetarna närmare varandra. Dessutom har den finansiella situationen gjort att man måste spara pengar på resor och trycksaker vilket tvingat fram digitala lösningar. iPads istället för utskrifter har sparat 10 miljoner pund hittills.

Överlag så jobbar de engelska myndigheterna mycket med användarperspektivet. Nu samlas flera myndigheters webbplatser under gov.uk och ingångarna blir ämnesindelade istället för myndighetsuppdelade. Som medborgare ska man inte behöva veta vilken myndighet som har hand om körkortsfrågor, marktillstånd eller skatteregler.

För övrigt måste jag påminna om Gov.UKs fantastiska Design Principles när det gäller att bygga webbplatser.

Några fler talare

Några av de övriga talarna under dagen var bland annat Karin Zingmark från Viasat som berättade om Viasats resa, med misstag och allt, i sociala medier. Mest intressant med deras väg är att de jobbar helt decentraliserat med sociala medier, respektive område och avdelning sköter sina kanaler. Även intressant hur de jobbar med att skapa relationer och förtroende inför vinter-OS som kommer att sändas i Viasats kanaler, och inte SVTs, nästa år.

Olle Ahnve, som är ansvarig för digitala strategier på Ericsson, berättade hur Ericsson vill mäta allt som händer kring deras företag och produkter på nätet och hur de ser på framtiden. Från deras synvinkel handlar det mycket om att framtiden är nätverk. Allt som tjänar på att vara uppkopplat, kommer att vara uppkopplat. Kurvan över hur datatrafiken ökat sedan Apple släppte sin första iPhone var brutal.

 

Tack till Christoffer, Sara, Chris, Per, Gisela och ni andra på Search Integration för en väl genomförd dag med bra spännvidd på både talare och ämnen.

Allting filmades och finns att hitta på Search Integrations Youtube-kanal. 

Jakten på digitalt blod

Rubriken är dels starkt influerad av brittiska tv-serien ”Ripper Street”som jag tittar på just nu efter en vecka i England dels en översättning av en rubrik i Financial Times idag Stories from the search for fresh digital blood, om vad som händer när traditionella företag jagar styrelsemedlemmar med digital kunskap och entreprenörsanda. Artikeln beskriver den stora efterfrågan på digitala strateger som nu finns i kölvattnet på digitaliseringen. Det handlar inte alls om att anställa 22-åringars som gillar Google säger en  chefsrekryterare och berättar om hur många stora traditionella bolag nu tagit in digital kompetens i styrelserummen och nämner både Walmart, Coca-Cola och Thomas Cook som exempel:

“They are not looking for 22-year-olds from Google or Facebook, but senior executives who have been through a transformation in a sector like media or telecoms,”

Älskar citatet avslutningsvis med entreprenören John Straw som klivit in på Thomas Cook med sin digitala kunskap:

”Mr Straw agrees. “I don’t really do it for the money,” he says. “I have done five start-ups. Thomas Cook felt like a new world of opportunity. If we could turn around this supertanker and turn it into a speedboat, that is a lot more satisfying than doing the next start-up.”

/Brit

Det här är inlägg 77 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar. 

Digitalt celibat i vildmarken

Innan påskledigheten hörde jag hur IT-minister Anna-Karin Hatt debatterade med det socialdemokratiska statsrådet Sven-Erik Bucht från Norrbotten i Aktuellt. De pratade om mobiltäckning och rätten till att kunna ha en fungerande telefoni även på landsbygden, om vad man gör och inte gör idag, om en eventuell lagändring behövs och vem som bär ansvaret. Statsrådet menade att det finns tydliga skillnader mellan stad och landsbygd – och att den senare eftersätts allt mer. IT-ministern pekade på att en rad åtgärder görs, inte minst utbyggnaden av 4G – nätet och att en stor del av ansvaret ligger hos PTS och operatörerna. 

Där kunde de stannat för min del. Men under påskhelgen fick jag själv en inblick i att vara eftersatt och långt från allt. Att vara digitalt isolerad. Norrbottens inland är ingen prioriterad plats för våra operatörer. Det var tydligt när flertalet av de stora operatörerna för en gångs skull gav samma budskap.

Ingen tjänst.

Endast en av operatörerna erbjöd sporadisk täckning – men för oss med ”storstadsoperatörer” blev påsken till ett ofrivilligt digitalt celibat. Visserligen var det ganska skönt att inte kunna läsa mail, twittra eller göra vänner avundsjuka på Facebook genom att lägga upp bilder på bländade vacker natur. Men för människorna som bor och lever i området är det inte alltid lika enkelt. Att sakna täckning kan vara en skillnad mellan liv och död. I ett land som Sverige borde vi kunna ge människor som bor på landsbygden samma möjligheter som för oss andra. Jag förstår att det finns ett affärsmässigt perspektiv på det hela hos operatörerna, där investeringen ställs mot hur många som använder det. Frågan blir hur mycket ett människoliv är värt?

Att vara nedkopplad och bortkopplad i ett digitalt celibat är både nyttigt och skönt. De flesta borde göra det någon gång per år eftersom det ger tid för eftertanke. Tillbaka i Stockholm har jag återigen mobiltäckning. Facebook funkar. Bilder postas. Jag skickar tweets med norrländsk beundran. Mailboxen fylls snabbt och jag är hela tiden tillgänglig.

Men utanför huvudstaden, i både norr och söder pyr missnöjet. I Södermanland pratar man om ett mobiluppror, på Gotland har man usel täckning och radioprogrammet Kalibers resa i Norrland visar samma sak – att något måste göras. Regeringen pratar ofta och gärna om den digitala agendan, vilket är positivt men precis som Elvis tycker jag att det är dags för ”a little less conversation and a little more action please”. Både från operatörer och beslutsfattare.

Ett fungerande mobilnät skapar möjligheter som gör att avstånden minskar. Det kan skapa jobb, gynna entreprenörskap och göra det möjligt att jobba där man själv vill. Det kan uppmuntra nya samarbeten som sträcker sig från norr till söder, från öst till väst. Oavsett om det handlar om Norrlands inland, Stockholms skärgård eller Värmlands djupa skogar. Ett fungerande mobilnät skapar möjligheter och stärker Sverige på flera sätt. Och det kan rädda liv.

Tio år av lycka och ….nödighet

I dagarna fyller JMW 10 år.

Det är med stolthet jag tittar tillbaka på de år som gått. Vi har utvecklats. Vi har lärt oss. Vi är långt bättre idag än vad vi var när vi startade. Men vi har fortfarande mycket kvar att lära. Det är det som gör det så himla roligt.

För det var med en insikt om oss själva som vi startade byrån. Vår inneboende nyfikenhet skulle inte gå att stilla på något annat sätt. Eftersom PR-kunskap är så oerhört förgänglig finns det inget alternativ till att hela tiden lära nytt och tänka nytt. Börjar man reproducera sig själv kan man lika gärna lägga ned.

När JMW startade var vi tre delägare, Larserik Johansson, Björn Mellstrand och Anna-Lena Wallén. Larserik lämnade över stafettpinnen redan första året till Anna-Lena och mig efter att ha drivit PR-byrå i nästan två decennier. 2007 så kom Joakim Karlsson, vår kreativt ansvarige in som delägare. Vintern 2010/2011 valde Anna-Lena att byta bransch och startade sitt första gym. Då klev Brit Stakston in som delägare efter några år som konsult.

När JMW såg dagens ljus såg medielandskapet annorlunda ut. Dagstidningarna som väntade i brevlådan på mornarna satte i stor utsträckning agendan. Idag är det annorlunda.

Idag är en majoritet av den svenska befolkningen anslutna till någon form av socialt nätverk, vi bygger allt fler relationer via nätet. När vi 2007 undersökte svenska folkets användning av sociala medier så bidrog det till den Facebookfeber som svepte över Sverige. På mindre än sex månader gick nästan en miljon svenskar med och Facebook blev en del av vår vardag.

Samtidigt har behovet av fysiska möten ökat. När vi knyter digitala band med människor, varumärken, företag, organisationer och frågor så vill vi också möta dem i den fysiska verkligheten. I det fysiska mötet stärks och fördjupas relationerna. Det var därför som vårt första dotterbolag såg dagens ljus under hösten 2012. JMWx eller JMW experience, är en varumärkesupplevelsebyrå som hjälper våra uppdragsgivare så att mötet med varumärket överträffar målgruppernas förväntningar.

JMWs resa har varit en resa från de förtjänade kanalerna till att tänka såväl förtjänade, egna som köpta kanaler. Vi började vår färd med att framförallt jobba med medierelationer, vi ville addera en högre kreativ höjd till de uppdrag som vi genomförde. Men under resans gång blev insikten allt större om de sociala mediernas betydelse och roll. Vi startade vår blogg hösten 2004, efter några stapplande försök så insåg vi vikten av att dela med oss av vår kunskap. Genom att dela kunskap fick vi kunskap tillbaka. I samma anda så körde vi JMW Talkshow under några år – livesändningar om kommunikation (kanske kan jämföras med dagens podcasts). JMW Talkshow fick en efterföljare i God morgon Almedalen som vi i år kör för fjärde gången.

Att bjuda på kunskap gavs oss också möjlighet att vara med att påverka branschen i smått och stort. Vi är stolta över det arbete vi har gjort för att bredda till exempel Reklamförbundet/Sveriges Kommunikationsbyråer och Guldägget. Vi har höjt en lans för ökad kreativitet i PR-arbetet. Hur vi bidraget till att få sociala medier att bli en naturlig del av de flesta PR-byråers erbjudande.

Snart blev medierelationer, de sociala medierna tillsammans med en hög kreativ höjd de nav kring vilken vår verksamhet cirkulerade.

Idag hoppas vi att vi erbjuder våra uppdragsgivare smart kommunikation som fungerar i alla typer av kanaler. Att vi under vår resa belönats med SPINN tre gånger och blivit Årets Byrå är självklart något vi är stolta över. Men mest stolta är vi över de långa, lojala relationer vi har med våra uppdragsgivare. Många av dem har varit med oss under hela vår resa. Vilket jag hoppas fortsätter.

Ständig utveckling handlar också att lära av det vi gjort. Många medarbetare har under åren reagerat över att jag aldrig är nöjd, vilket kanske kan uppfattas som lite skitnödigt. Men genom att alltid ifrågasätta våra egna insatser, även om de gått bra, kan vi lära något till nästa projekt vi ställs inför.

Jag är förbannat stolt över de tio åren som passerat. Över gänget som är JMW. Att vi behållit nyfikenheten. Över allt vi åstadkommit tillsammans med våra uppdragsgivare. Och en sak kan jag lova, de kommande tio åren kommer att bjuda på fler överraskningar. Vad vi kommer erbjuda för tjänster imorgon vet jag inte. JMW kommer att fortsätta vara ett resultat av förändringarna i omvärlden och hur kommunikationen utvecklas. Vår nyfikenhet är vårt bästa redskap för att fortsätta utvecklas och hitta nya vägar för smart kommunikation.

/Björn Mellstrand

 

Det här den första bloggposten jag skriver om de första tio åren med JMW. I en senare kommer jag tillbaka till hur vår bransch och våra verktyg har förändrats och också titta framåt. Vad finns bakom hörnet. 

Till toppen