Är Stockholms Pride det nya Almedalen?


I helgen smygstartar Stockholm Pride och Prideveckan inleds på måndag. Stockholm Pride har genomgått en enorm utveckling, på 80- och stora delar av 90-talet hette det Frigörelseveckan. Ett evenemang som ägde rum i det tysta. Inga medier rapporterade. Inga företag sponsrade. Tystnaden var total, den var så total så att man kunde höra hur en nål föll. Så är det inte längre.

Idag tävlar företag, organisationer och politiska partier om HBT-målgruppen (HBT = Homo-, Bi- och Transpersoner). De flesta företag vill framstå som toleranta. Det syns om inte annat i antalet annonser i QX som verkar öka. Mediernas rapportering från Stockholm Pride är också omfattande, även om det har avtagit något under de senaste åren.

Homosexuella är en köpstark och i stor utsträckning en trendsättande målgrupp. OK, man ska inte dra alla över en kam, det svenska gay-communityt är lika differentierat som andra delar av samhället.

Är det så att Stockholm Pride har utvecklats till ett nytt Almedalen, fast lite roligare och lite gladare? Har Tantolunden förvandlats till en tummelplats för våra proffstyckare? Ett måste. Nästan alla politiska partier är på plats. Fackförbund mfl.

Finns det en risk att deltagande på Stockholms Pride eller annonsering i QX blir ett avlatsbrev för företag, organisationer och partier som vill framstå som moderna och toleranta. Kanske lite av läpparnas tysta bekännelse? När Stockholms Pride är över och utställningarna packats ihop har man gjort sitt när det gäller toleransen för i år.

Ur ett kommunikationsperspektiv så är trovärdighet viktigt. Trovärdighet skapas genom att omsätta uttalanden och åsikter till handlande. Ett politiskt parti som säger sig stå på HBT-samhällets sida måste visa det i riksdagen. Ett företag måste ha en personalpolitik som inte diskriminerar homo- eller bisexuella medarbetare etc.

BjM

Till toppen