Varför ändrar hon inte till Djanan?

Den frågan fick min gamla chef när hon skulle förklara för en medarbetare hur man uttalar mitt namn. Kaxig som bara hon kunde vara svarade hon, ”Men då blir det ju DJ Anan, och det heter hon ju inte”.

Det är bara ett av många exempel på de gånger jag fått lyssna till ignoranta kommentarer om mitt namn. Idag viftar jag bort dem och säger, ”kärt barn har många namn”. Men förra veckans artikel i Resumé där bland annat Walter Näslund berättar om den succé han gjort med sitt namnbyte är pinsam. Att man skulle lyckas inom reklambranschen om man har ett exotiskt namn är som Mohamed El Abed säger ”ett hån mot alla med utländskt klingande namn”. Jag instämmer och säger att det är mer än ett hån, det är en jävla käftsmäll.

Med ett namn som sticker ut och är enkelt att uttala tror jag att det är lättare att ta plats och säkerligen lättare att bli ihågkommen. Men med ett turkiskt och dessutom svåruttalat namn är det snarare diskvalificerande.

Vill du veta hur det känns?

Här kommer ett test: Hitta valfri utlyst tjänst inom kommunikation på valfri ort, lägg till en västgötsk dialekt, ring kontaktpersonen i annonsen och fråga om tjänsten. Just det, ändra ditt namn till Canan Yasar. Vad tror du jag fick som svar när jag, ung och nyutexad ringde på en tjänst som informatör? Tjänsten är redan tillsatt.

Testa samma process men ändra ditt namn till valfritt svensk-klingande så får du höra att tjänsten fortfarande går att söka. (Nej detta är ingen hitte-på story, det har faktiskt hänt)

Tidigare har jag skrivit att kön är orelevant för ens kompetens nu är det dags att stå upp för mitt namn. Och jag kan lova er, på inget sätt har mitt namn gjort så att jag kunnat lyckas i vår homogena bransch. Varför jag är här beror på min kompetens, att jag kämpat, stått emot och bevisat vad jag går för. Inte för att jag heter Canan Yasar. Eller Kaanan Ysar, Kanada Yassar, Yassir Cana.