Vad får dig att våga tycka?

Fick nyligen frågorna ”hur vågar du tycka så mycket?” och  ”tänk om du har fel?!”. Frågeställaren ville själv men hade nyligen konstaterat att hen inte vågade. Nu ville hen veta hur jag gör för att våga tycka och varför jag inte tvekar.

Det här med att ta plats som kvinna diskuterade jag mycket i höstas i samband med en genusdiskussion. Kanske är det mer naturligt för män att ta plats men själv tänker jag bara på att livet och lärandet går ut på att välja vägar. Att vi tycker något ser jag som både en rättighet och skyldighet. För var kommer vi om vi inte vill lägga pusslet vidare tillsammans? Att det finns mycket jag är bekväm med att tycka till om betyder inte att  jag har ett behov av att göra det i en mängd sammanhang bara för att. Vet exakt vilka frågor jag har något relevant att säga om och gör det förstås bara när jag känner mig hyfsat insatt, påläst och haft tid att reflektera över vad jag själv tycker.

Den andra frågan”tänk om du har fel?!” är lite mer spännande. För det är klart att man kan ha fel. Men tanken på att ha fel skrämmer mig inte alls. Tvärtom gillar jag att lyssna på motargument, upptäcka andra perspektiv och fundera över om den nya kunskapen gör att det jag tidigare tyckte påverkas. Ofta kan det ju finnas förklaringar till att det inte blir som förmodat för att det t.ex. har dykt upp helt nya förutsättningar eller fakta. Eller så får man leva med att det fanns perspektiv som man inte tänkt på alls. Och livet handlar ju om förändring. Väldigt lite har exakt samma utgångspunkt för en längre tid. Det är naturligt att saker förändrar sig.

Passade på att ställa samma frågor till Claes Hemberg när vi sågs häromdagen. Han tycker ju själv dagligen mycket i sitt arbete, på sin blogg och på twitter. Hans tips var att  alltid blicka mer framåt än bakåt och menade att han är oerhört osentimental över det han sagt och tyckt, ”Jag är helt enkelt inte sorgfull” sa han.

Kanske är det precis det där med tyckandet som kan ställa till med så mycket problem för många när det gäller att ge sig ut i sociala medier. Inte för att man inte tycker något, för det gör vi ju alla, men för att man är rädd för att ha fel.

Så vad kan jag göra för att inspirera fler till att tycka till och ta plats i frågor man känner sig kunnig inom? Kanske är mitt bästa råd att skicka med påminnelsen om att det här med att tycka något inte är det samma som att veta bäst. Det är snarare ett sätt att öppna för ett samtal om fler perspektiv. Och det handlar framför allt om att lyssna lika mycket eller mer. Att vara nyfiken på fler perspektiv.

Så vilket är ditt bästa råd till de som tvekar över att våga tycka. Vad tror du egentligen skapar den där tveksamheten inför att säga sin åsikt tydligare?

/Brit Stakston

Det här är inlägg 25 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.