Tystnad i en värld där ingen kan sluta prata

En av mina favoritTEDtalks är detta med Susan Cain där hon pratar om hur det är att vara introvert i en värld där det extroverta konstant premieras och börjar i skolan med grupparbeten som den föredragna arbetsformen. Och där öppna kontorslandskap ses som det fullständigt självklara. Där ensamvargar blir underliga.

Självklart är inget absolut. Det går att vara introvert och ha en ådra av att vara extrovert och man lär sig med tiden som introvert att anpassa sig. Man är lite av varje men vet nog intuitivt vilken bas man har. För egen del balanserar jag de extroverta momenten i mitt yrke med att ge mig själv tiden för eftertanke. Landa och fundera. Grotta ner. Fördjupa mig och fokusera. Och bara lyssna ibland.

”Solitude matters. For some people it is the air they breathe.”

Läs gärna Susan Cains ”Quiet” med den fantastiska undertiteln ”The Power of Introverts in a World that Can´t stop Talking!”

Återkommer kanske en annan dag och fyller på den här posten med några reflektioner. Men för nu räcker det med att tipsa om att kolla in hennes Tedtalk och slå ett slag för att livet inte är ett enda stort grupparbete ”stop the madness of constant groupwork”….vilket inte alls betyder att även vi introverta kan se värdet i jaget i relation till kollektivet. Och jag älskar vad det har betytt för mig att vilja dela med mig av min tankar och opened my suitcase som Susan säger.

Och tänk att det är därför jag inte behöver sova så mycket!

/Brit Stakston

Det här är inlägg 81 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.