Internetrevolutionen för vissa, Jasminrevolutionen för andra

Ibland händer det att tanken slår mig. Jag är för uppkopplad, jag måste stänga ner allt och bara vara i nuet. Så fort jag gör det inser jag att min närvaro på nätet är nuet, det är här som alla verkar.

För mig är det en rättighet att kunna utrycka mina åsikter och ständigt vara uppkopplad (utom på båten till Visby). Men samtidigt vet jag att denna rättighet inte finns i hela världen. I Egypten väljer man att stänga ner Internet, i Kina censurerar man människors åsikter och i Turkiet stänger man ner Youtube för att det finns klipp som gör narr av Ataturk. Hundratals bloggare och journalister sitter fängslade världen över just för att de har yttrat sig. En av dem är den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som har suttit fängslad i Eritrea sedan 2001. Expressen valde att lyfta det i Almedalen och frågade dagligen partiledarna om Dawit Isaak.

Som Carl Bildt nämnde under seminariet Frihet på nätet i Almedalen så är Sverige en ledande internet- och frihetsnation. Bildt säger att ämnet har blivit en av tyngdpunkterna i landets utrikespolitik och att man ser nätet som ett verktyg i kampen mot frihet och förtryck. I våras kunde vi se tydliga exempel på hur sociala medier blev ett fantastiskt vapen i kampen mot världens envåldshärskare.  Internetrevolutionen för vissa, Jasminrevolutionen för andra.

Dagen efter seminariet läste jag en artikel om en ung student som fått sitt uppehållstillstånd upphävt i Kina då han uppmanat till en flashmob i syfte att stötta yttrandefriheten. Återigen visar det på exempel hur vissa stater kontrollerar allt som sker online men samtidigt kan vi se tecken på hur sociala medier öppnar vägen för en digital demokratisering, de styrande staterna får svårare att kontrollera informationen och begränsa övriga världens insyn.

Även utrikeskorrespondenter blir på ett eller annat sätt hotade. Hanna Sahlberg som befinner sig i Kina för Sveriges Radios räkning berättade under ett seminarie om hur hon efter ett besök på Jasmin-manifestationer blev förföljd av två kinesiska agenter. Under samma seminarie diskuterades även hur man tar kontakt med sina källor och om man vågar använda sig av sociala medier. Cecilia Uddén är en av korrespondenterna som gärna använder sig av Facebook, dock med försiktighet, då hon är rädd för sina källors liv. Ytterligare ett exempel på hur viktigt det är att arbeta med friheten på nätet, för alla.

Att behöva bli censurerad och inte ha möjlighet att finnas på plats, i denna värld som är en stor del av mitt liv kan jag inte, och vill inte acceptera. Vad kan vi göra?