BEFRIAD ZON: Om det farliga bloggandet
Bloggande är farligt lär vi oss i undertexterna i artiklarna om de förskräckliga barnmorden i Arboga.
Alter Ego skriver utförligt och väl om alla aspekter runt detta och undrar:
”Det här är ett tydligt exempel på hur riskabelt det är att gå ut med namn och foton på sig själv och sina anhöriga. Hur utomstående kan bli uthängda för att man finns i någon ‘vänskapskedja’ på Facebook eller annat social media mediaportal. Såväl Lunarstorm, som Familjeliv, Helgonet mfl portaler har granskats och allt eventuellt samröre har hängts ut. Jag är inte så säker på att jag vill utsätta mig själv och andra för det om olyckan skulle vara framme eller jag gör något felsteg som uppmärksammas av de ‘nyhetslystna’.”
Alter Ego frågar sedan avslutningsvis:
”Hur skulle du själv tänka och reagera om det drabbade dig?”
För mig sker allt det som händer i verkligheten också på nätet. Det finns en del saker vi måste hantera dock:
- Feltolkningar på nätet
Den uppenbara risken för feltolkningar av att lägga ett pussel med hjälp av det man hittar på nätet borde alla vara medvetna om. Det behövs diskuteras i svenskundervisningen och diskuteras på arbetsplatser för att t.ex. förstå bloggande kollegor och vilken bild man egentligen får av dem via deras blogg.
- Gränsförskjutning mellan vad som är personligt och privat
Vi behöver absolut öka medvetenheten om gränsförskjutningarna som sker idag mellan personlig och privat. Det innebär t.ex. att i många fall kan det som av en person upplevs som privat och som absoluta sanningar om någon i själva verket, för den som skrev det, vara en extremt medvetet presenterad bild som inte är privat alls. Där varje bild och varje rad är mycket medvetet skrivet och ”bara” personlig inte privat. Och att det i det ligger en oerhört viktig gränsdragning för bloggaren. De här gränsförskjutningarna måste vi föra en levande diskussion om.
- Olika värderingar leder till olika slutsatser
Vi behöver också diskutera vad det i förlängningen leder till att det råder en stor skillnaden i förståelse för det man läser beroende på de grundvärderingar man har. Båda ”läger” måste göras medvetna om detta. Hur tar de med mer ”analoga” värderingar till sig och läser det som skrivits av någon med digitala värderingar? Det är ett paradigmskifte vi befinner oss i och som jag tidigare reflekterat över här . Det gäller att göra relativt aktiva medvetna val om vad, hur och varför man lägger ut texter, berättelser och bilder på nätet. Förståelsen för hur stor läsekretsen kan vara.
- Pusslet lades tidigare också bara med andra verktyg
Det digitala är en plattform som ger en större kontaktyta och gör det som finns där tillgänglig för fler och för all framtid (i princip). All den kartläggning som kan ske via de sociala medierna var förstås möjlig för polisen eller galningar att göra tidigare också, analogt. Via brev, spioneri, stalking, samtal med grannar, intervjuer, kolla upp ringda telefonsamtal etc etc. Tog längre tid men även här lades ett pussel.
I ett land där vi sedan 1947 haft personnummer har vi sedan länge haft våra ”analoga spår” välj följda och möjliga att följa även utanför myndighetsvärlden. Med ett personnummer kan vi få veta mycket om en individ. De digitala fotspåren följs förstås på samma sätt. Det är uppenbart att det i det paradigmskifte vi befinner oss måste föras en hel del diskussioner om integritet parallellt med detta men jag tror faran är mindre än vi tror.
I gement tror jag nämligen att vi alla normala 🙂 har mer än fullt upp med våra egna liv. Min uppfattning om att den tid som läggs på att följa andra på nätet än de som ingår i våra respektive vänkretser är marginell. Det är lika ointressant som det var för oss att hänga med fel gäng när vi drog på stan som tonåringar.
/Brit Stakston