Öppet mål för alla som kritiserar public service

Det finns tillfällen, mitt i en ganska vardaglig situation, då man plötsligt inser att det här är sista gången.

Såna ögonblick när man, t.ex. under ett samtal med en person man har ett förhållande med inser att relationen är på väg att dö ut. Den där brytpunkten när man vet att det här är verkligen början till slutet. Och några dagar eller veckor senare är det över. Och man har svårt att minnas hur det var tidigare när passionen var som starkast. För nu lever man bara med de nya perspektiven.

Ikväll såg jag tv som det ser ut idag dö. Jag säger bara: SVTs nya omgång av Stjärnorna på slottet . . .

Dessutom bjöd programmet på öppet mål för alla som ifrågasätter public service.

Denna vardagliga lilla händelse fick mig att  inse att  min nästan trettio år långa relation till TV är slut. Intressant att det var under ett program jag inte ens ville se som det hela tog slut. Det finns säkert minst 100 andra program eller fenomen under mina TV-år som borde fått mig att ta det här steget tidigare. Men Britt och hennes parfymerade bajspåsar till hunden Tequila fick mig att ta beslutet.

Ska erkänna att det känns lite sorgligt. Vi har ändå haft ganska roligt ibland jag och TV:n .  .  . men det blev tydligt ikväll, var sak har sin tid.

/Brit

P.S
Vi skickar sms till jul som aldrig förr.  Är jag den enda som tycker att en god jul-hälsning skickad till alla i mobilens adressbok är extremt opersonligt?