När miljöhotet plötsligt är här och nu

Höjdpunkten under midsommarfirandet ute på ön är när min väninna Ewa på midsommardagen steker på abborrfiléerna och serverar med färskpotatis. De senaste åren har vi inte fått njuta av hennes abborre men det måste väl bero på att vi är så många och att de är lite meckigt att panera och steka till alla – har jag tänkt. Ända tills jag vid senaste firandet vågade fråga och fick svaret, vi får ingen abborre i näten numera. Sonen, som hade rekord, får nästan inga gäddor nu heller.

Förklaringen kom förra veckan. Eftersom torsken fiskas ut så har en annan fisk – som egentligen är torskmat – förökat sig och äter nu av den mat som abborren och gäddan brukade äta av. Så abboren och gäddan svälter helt enkelt ihjäl. Nu ska man försöka fiska upp den där andra fisken för att på något sätt rätta till obalansen. Plötsligt är det glasklart – hur vi så lätt kan rubba hela ekobalansen. Och miljöhotet som för det mesta är något teoretiskt och ganska långt fram i tiden blir plötsligt märkbart och fruktansvärt nära.

/Ina