Kan inte låta bli…

.. att skriva om att det var första maj igår. Jag har alltid haft en kluven inställning till första maj. Minns min barndoms första maj-demonstrationer, för länge, länge sedan. Massor av människor. Men hur är det nu? Lockar första maj-tågen?

Igår tyckte jag synd om socialdemokraterna på Ekerö. Vid elva-rycket passerade jag förbi Tappströms centrum då socialdemokraterna hade sitt traditionella tåg. Tre fanbärare. Två med plakat. Och så knappa tjugo till som gick med i tåget. De såg ensamna och övergivna ut. Det såg ut som en ritual från det förgångna.

Arbetarrörelsen verkar stå inför en tuff utmaning kring första maj. Hur ska man kunna motivera människor att gå i ett första maj-tåg? Är tågen och talartribunalerna det bästa sättet att elda massorna? Jag är tveksam.

BjM