Avhoppade riksdagsledamöter

Idag tillkännagav vänsterpartiets riksdagsledamot Karin Svensson Smith att hon lämnar vänstern till förmån för miljöpartiet. Och det var ju inte länge sedan som Gudrun Schyman lämnade Vänsterpartiet. Under förra valperioden lämnade den folkpartistiska ledamoten Siw Persson folkpartiet och blev politisk vilde.

Tre riksdagsledamöter som valt att lämna sitt parti men sitter/satt kvar i riksdagen. Gemensamt för dessa tre är att de är invalda på personröster. Alla tre har alltså fått stöd från väljarna för sin kandidatur.

Att förtroendevalda lämnar det parti som det valt in för är inget nytt fenomen. Men får personvalet till effekt att de som valts in genom personröster upplever att de har ett personligt mandat? Ett mandat vilket gör att det är lättare att lämna partiet och sitta kvar i parlamentet?

Och en annan fundering är vem som uppfattas som uppdragsgivaren. Är det folket eller partierna. Den spontana reaktionen från partiföreträdare i samband med avhopp brukar vara att de ska lämna sin plats. Men är det en vettig argumentation? Om en stark kandidat lockar till sig väljare som röstar på person inte parti kan ju få till effekt att väljarna känner sig lurade, vilket kan urholka personvalssystemet.

Men å andra sidan. Kan ju dessa personer uppfattas som att de sätter sin egna politiska karriär framför de idéer som de gått till val på.

BjM