Jag kom, jag såg, jag stannade

Fd praktikanten Mimmi har ordet

Det var en solig eftermiddag i september 2020 som jag stod och trampade utanför Kungsgatan 8. Jag hade tid för intervju klockan 13.30, men jag var såklart tidig. Jag har en tendens att vara det eftersom jag avskyr att vara sen. Tio minuter innan avsatt tid valde jag att plinga på porttelefonen och sex trappor senare var jag uppe på Stockholms kanske mysigaste kontor. ”Välkomna alla nyfikna” stod det på dörren, och någonstans där kände jag – det här blir bra!

Att vara praktikant

Efter att ha tagit mig igenom en intervju, ett arbetsprov och en flytt till Stockholm klev jag den 18 januari in på kontoret. Jag minns att jag försökte se så där cool och avslappnad ut, jag tänkte att det är väl så man är på en byrå? Skön, men proffsig. Rolig, men ändå seriös, ja ni fattar. Jag var nervös helt enkelt. Som praktikant vill man ju utmärka sig, visa vad man går för och helst förstå allt på en gång. Och det är ganska lätt att glömma den där detaljen att det är en del av utbildningen och att praktiken är till för att just praktisera och lära sig.

Och oj vad jag har lärt mig. Inte bara genom de uppgifter jag blivit tilldelad utan kanske främst av de samtal, diskussioner och möten jag haft tillsammans med kollegor. På något underligt vis är det i de oplanerade samtalen som polletten oftast trillar ner.

Det här med PR

Efter tre år av Medier och Kommunikationsstudier på Universitetet skulle jag kunna rada upp flera fina definitioner av vad PR är, vem som myntade begreppet och hur PR och dess historia sett ut över tid.  Men det tänker jag inte göra. För om du verkligen vill lära dig PR så ska du:

1. Lyssna och lära av människor som har kunskap och rutin
2. Hålla koll på omvärlden och veta vad som händer inom de branscher du verkar i
3. Förstå skillnaden mellan PR och reklam

Under min praktikperiod har jag checkat av samtliga punkter. Först och främst genom att arbeta tillsammans med kollegor med olika styrkor, erfarenheter och bakgrund som på olika sätt har utvecklat mig och gett mig ny kunskap. För det andra har jag aldrig konsumerat så mycket nyheter, tidningar och magasin som under min praktikperiod. Naivt nog trodde jag att jag hade koll på de flesta svenska medier, men så här i efterhand kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv. Det finns så mycket mer. Sist men inte minst har jag genom alla spånmöten, diskussioner och utifrån andras synsätt verkligen begripit skillnaden mellan PR och reklam och förstått att PR-hantverket verkligen är en konst.

Vad hände sen då?

Efter några lärorika månader var det snart dags för den sista praktikdagen. Trist kände jag, det var ju först nu jag började bli varm i kläderna. Men som bekant så går det fort när man har kul, och det hade jag verkligen haft. Så pass kul att jag faktiskt tog mod till mig att fråga om jag inte kunde få stanna, och vet ni? Det fick jag. Den sista maj gjorde jag min sista dag som praktikant och den 1 juni klev jag tillbaka in på kontoret som Junior PR-specialist.

Tack JMWGolin för att ni tog emot mig som praktikant och framför allt tack för att jag får stanna – nu ska jag bli en riktigt vass PR-specialist.

Mimmi Johansson Bäckström, Junior PR-specialist