En sur-bitter eftersmak

Göran Perssons dominerade förra veckan, veckan efter han lämnade den politiska scenen. HSB tog över media som såväl fikabordssamtalen. Ljuger han? Är han narcissist? Är han självgodheten personifierad?

Vilket eftermäle lämnar han? Kommer vi komma ihåg Göran Persson som statsministern som hade problem med sanningen? Eller kommer vi att minnas honom för det han uträttade som statsminister? Dokumentären visade bara en sida av den förre socialdemokratiske ledaren.

I min mun lämnar han en ganska sur-bitter smak. Undrar hur det smakar hos det socialdemokratiska partiet?

Vilken kommunikationsstrategi ska nu socialdemokraterna välja? Ska de distansera sig från Göran och för första gången i modern socialdemokratisk historia ta avstånd från en ledare? Eller ska låtsas som ingenting har hänt. En första antydan till mediestrategi såg vi häromdagen då Mona Sahlin valde att förringa Görans uttalande om henne själv.

Men vem vann på dokumentären? Mona? nej, hon hade säkert önskat en start utan inblandning från Göran Persson. Göran? nej, han hade säkert önskat en helt annan dokumentär – en om vad han uträttade i det svenska folkets tjänst. Erik Fichtelius? kanske, han visade att han trots det nära ”samarbetet” hade förmågan att upprättahålla sin journalistiska integritet och skapa en kritisk dokumentär. Vinnaren var nog oppositionen och alla andra som HSB dissade. Deras trovärdighet steg eller påverkades inte. En sak är dock säker. Göran Perssons trovärdighet sjönk. Som en sten.

BjM