BEFRIAD ZON: Presentationsångest kan drabba den mest vana …

Igår var det dags för en föreläsning på Internexpo om marknadskommunikation i ett nytt landskap – webb 2.0, sociala medier. En udda känsla i sig att få prata webb 2.0 på Internetexpo. Nu börjar det banne mig likna 1997 väldigt mycket . . . men det var inte vad den här postningen skulle handla om. Utan om hur hemskt dåligt det gick.

Jag gillar att prata inför större grupper och särskilt när det är något jag verkligen kan och brinner för. Det gör jag ju för sociala medier. Men plötsligt, väl där, med 170 åhörare framför sig och utan headset åt mig gjorde hela upplägget att jag plötsligt blev lite skärrad … mer nervös faktiskt och det alltså med en mikrofon i handen, som dessutom skakade. Det är länge sen jag pratade i mikrofon. Tung som sjutton var den också och det är något absurd att stå med den där fallos-liknande pinnen i handen. I debatter är det ok med en mikrofon som skickas runt eller om man kort påar någon men inte när man föreläser, ett helt pass där jag ska bläddra fram ppt-bilder och ibland kanske anteckna eller läsa anteckningar. Det funkar inte för mig.

Inte blev det bättre av att datorn stod på ett halvmeter högt podium och jag i högklackade skor och kjol kunde inte kliva upp och ner från podiet hela tiden. Så jag stod där. Fastnaglad vid datorn. Dessutom, eftersom det var så trångt på scenen, fick jag assistera Björn Mellstrand, som jag talade tillsammans med, under hans delar det vill säga, ja fick klicka fram hans bilder. Kände mig som en trollkarlsassistent. Borde ha nigt lite varje gång 😉
Det blev en usel presentation för egen del, stod där darrande med mikrofon i hand en halvmeter högre än Björn som befann sig nedanför mig…nej, vissa dagar levererar man helt enkelt inte det man själv vill.

Men jag lärde mig att aldrig mer hålla ett föredrag utan att ha råkoll på tekniken (ja, jag vet jag borde ha kollat…men, men man kan inte tänka på allt).

Nåväl allt har något gott med sig! Den stora behållningen trots allt var att vi i publiken bl.a. hade Björn Falkevik som jag några dagar tidigare fått tips av Deepedition om och följt bland annat hans Bambusing-lunchexperiment som Researcher skriver om här. Det var extremt uppskattat och var som att ha framtiden framför sig och då kändes det som man var på rätt plats vid rätt tidpunkt trots allt. För allt händer verkligen nu och samtidigt.

Men man får alltid nya chanser nya föreläsningar under våren 2008 . Men, guess what, nu utan mikrofon 🙂

/Brit

P.S Såg/hörde precis Björn Falkeviks kommentar om föredraget, oj då lite glad blir man ju, där ser man…hur olika man uppfattar saker.