Digitalt celibat i vildmarken

Innan påskledigheten hörde jag hur IT-minister Anna-Karin Hatt debatterade med det socialdemokratiska statsrådet Sven-Erik Bucht från Norrbotten i Aktuellt. De pratade om mobiltäckning och rätten till att kunna ha en fungerande telefoni även på landsbygden, om vad man gör och inte gör idag, om en eventuell lagändring behövs och vem som bär ansvaret. Statsrådet menade att det finns tydliga skillnader mellan stad och landsbygd – och att den senare eftersätts allt mer. IT-ministern pekade på att en rad åtgärder görs, inte minst utbyggnaden av 4G – nätet och att en stor del av ansvaret ligger hos PTS och operatörerna. 

Där kunde de stannat för min del. Men under påskhelgen fick jag själv en inblick i att vara eftersatt och långt från allt. Att vara digitalt isolerad. Norrbottens inland är ingen prioriterad plats för våra operatörer. Det var tydligt när flertalet av de stora operatörerna för en gångs skull gav samma budskap.

Ingen tjänst.

Endast en av operatörerna erbjöd sporadisk täckning – men för oss med ”storstadsoperatörer” blev påsken till ett ofrivilligt digitalt celibat. Visserligen var det ganska skönt att inte kunna läsa mail, twittra eller göra vänner avundsjuka på Facebook genom att lägga upp bilder på bländade vacker natur. Men för människorna som bor och lever i området är det inte alltid lika enkelt. Att sakna täckning kan vara en skillnad mellan liv och död. I ett land som Sverige borde vi kunna ge människor som bor på landsbygden samma möjligheter som för oss andra. Jag förstår att det finns ett affärsmässigt perspektiv på det hela hos operatörerna, där investeringen ställs mot hur många som använder det. Frågan blir hur mycket ett människoliv är värt?

Att vara nedkopplad och bortkopplad i ett digitalt celibat är både nyttigt och skönt. De flesta borde göra det någon gång per år eftersom det ger tid för eftertanke. Tillbaka i Stockholm har jag återigen mobiltäckning. Facebook funkar. Bilder postas. Jag skickar tweets med norrländsk beundran. Mailboxen fylls snabbt och jag är hela tiden tillgänglig.

Men utanför huvudstaden, i både norr och söder pyr missnöjet. I Södermanland pratar man om ett mobiluppror, på Gotland har man usel täckning och radioprogrammet Kalibers resa i Norrland visar samma sak – att något måste göras. Regeringen pratar ofta och gärna om den digitala agendan, vilket är positivt men precis som Elvis tycker jag att det är dags för ”a little less conversation and a little more action please”. Både från operatörer och beslutsfattare.

Ett fungerande mobilnät skapar möjligheter som gör att avstånden minskar. Det kan skapa jobb, gynna entreprenörskap och göra det möjligt att jobba där man själv vill. Det kan uppmuntra nya samarbeten som sträcker sig från norr till söder, från öst till väst. Oavsett om det handlar om Norrlands inland, Stockholms skärgård eller Värmlands djupa skogar. Ett fungerande mobilnät skapar möjligheter och stärker Sverige på flera sätt. Och det kan rädda liv.