BEFRIAD ZON: Jag ger mig – på med boxhandskarna

Sommaren har bjudit på många och intressanta sammanhang där bloggosfären spelat en avgörande roll. Där rollfördelningen mellan bloggarna och mer traditionella medier varit intressant att se. Hur bevakningen av olika företeelser och utvecklingen av dem skett inom de båda arenorna.

Själv är jag av princip extrem motståndare till ett tänkande där man hamnar i varsin ringhörna. Jag gillar inte att man tar för givet att roller och beteenden finns cementerade. Ett för starkt underdogtänkande gör att man fastnar i sina roller istället för att lära av varandra. Jag har under våren ibland varit rejält trött på termer som old media vs new media. Tryckt gammelmedia ställs mot digitala arenor såsom de sociala medierna med bloggosfären i första rummet. Den stora skillnaden ligger ligger ju att det i de sociala medierna handlar mer om en dialog och olika former för läsarinflytande jämfört med den äldre formen av tidningskonsumtion dvs läsandet av en tryckt tidning som man efter läsning lägger ifrån sig och i bästa fall diskuterar runt fikabordet.

Det paradigmskifte vi befinner oss i här är oerhört spännande. Jag tjatar jämt om förförståelse åt alla håll och kanter. Jag tror att en del i motståndet från ”gammelmedia” inte bara handlar om att vilja ha greppet om sina läsare/tittare och rädsla för förlorade intäktskällor. På individnivå handlar det ibland om ren okunskap och den rädsla som alltid infinner sig inför något nytt. Det leder också till att man känner sig väldigt hotad i sin traditionella yrkesroll.

Det här finns bland oss alla som jobbar med kommunikation idag. Det är fler roller än journalistens som påverkas av de sociala medierna. Alla vi som på ett eller annat sätt är några slags gatekeepers utmanas ju och får nya roller. Kommunikation är ju något de flesta människor vill och många kan. Sociala medier ger alla människor en palett av möjligheter, såväl individer som organisationer/företag för att kommunicera. Och paletten kan användas av alla, inte bara av oss som får betalt för att kommunicera.

Martin Jönsson skrev briljant i söndags om hur medier måste lyssna mer och skrev även en intressant krönika  igår där det finns fler exempel på företeelser där bloggosfären spelat en roll under sommaren.

Men idag när jag läser DN och Lisa Bjurwalds ledare Blondinbella i bloggsörjan så kapitulerar jag. Det är bara att sätta på sig boxhandskarna : )

Vi ser här ett av de mer tröttsamma exempel på när just det nya möter det gamla. Rejält kryddat med en extremt fördomsfull och ignorant inställning till bloggandet som idag är en företeelse som berör, engagerar, påverkar skeenden och används av ett stort antal människor i Sverige. Lisa Bjurwald skriver om bloggosfären:

Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad.

Det sorgligaste, förutom okunskapen om något hon borde kunna mer om, är kanske också att hon i inlägget upprörs över fördomsfullheten mot Blondinbella när hon själv skriver en ledare präglad av just fördomar. Lisa Bjurwald skriver om Blondinbellas berättelse om de övergrepp hon råkat ut för under ett besök på en italiensk nattklubb. Lisa Bjurwald reagerar över de fördomar hon upplever att Blondinbella mötts av i bloggosfären men är samtidigt själv så fylld av fördomar mot hela bloggosfären. Hon kallar oss, som känner att vi tillhör bloggosfären, för:

Men mot all rim och reson sitter nu ett högljutt gäng flåsmoraliska gubbar av alla kön och åldrar och hetsar upp sig över ”bimbons” fräckhet.

Att sitta på en av landets största dagstidningar och efter sommaren 2008 välja att raljera istället för att erkänna bloggosfärens styrka, briljans och förmåga att snabbt agera på samhälleliga förändringar, företeelser och värderingsförflyttningar är ett utslag av gammalt tänkande.

Så jag ger mig, boxhandskarna sitter på och jag blir underdog. Fast en glad sådan. För det här blir en enkel match att vinna. För den har redan vunnits för länge sedan. Bloggosfären är en maktfaktor redan.

Att den sedan också består av hundratusentals olika människor som alla väljer att uttrycka sina åsikter på olika sätt och för olika stor publik, från två läsare till tusentals, är ju också något att beakta. En skattkista att ösa ur för den som är nyfiken på vad människorna runt dig, dina kunder eller dina läsare om du jobbar på ”gammelmedia”, tycker och tänker.

Lisa ge dig ut i den svenska (!) bloggsörjan lite oftare. Du kommer att lära dig massor och det finns mer på paletten än ”flåsmoraliska gubbar”.

/ Brit Stakston

UPPDATERING: Det blev en debattartikel några dagar senare på Aftonbladet Debatt Bloggosfären som fjärde statsmakt som jag skrev tillsammans med Niclas Strandh.