Varför jag alltid väljer ovisshet

Vi på JMW tycker det är kul att kunna ge studenter en inblick i branschen. Det är även viktigt för oss som byrå att ta ett ansvar och ge dessa dem ett gott intryck av PR och kommunikation. En inblick och förståelse för vad de kan komma att göra i framtiden. Därför är vi glada över att så många är intresserade av att komma till oss för sin praktik.

En av dem är Jonas Persson, från Kungsbacka, som studerar Medie- och Kommunikationsvetenskap på Högskolan i Halmstad. Detta är Jonas inlägg om varför han omfamnar ovisshet.

Varför jag alltid väljer ovisshet

Min far sa alltid – till en yngre, lite mindre och mer mörkrädd version av mig – att ”det finns inget i mörkret som inte fanns där när det var ljust”. Han har sagt många bra saker, min far, men här hade han fel. Det kan finnas massa saker i mörkret som tagit sig dit när jag inte tittade, det är så monster fungerar. Alla vet det.

Som ung var jag extremt rädd för mörkret. Det var just ovissheten i vad som fanns under sängen, vad som kom med mörkret och vad som kunde greppa ens fot om den befann sig utanför täcket. Rädslan för mörkret må ha avtagit men rädslan kring ovisshet infinner sig fortfarande. De stora valen är alltid svåra, vilken väg är rätt för mig? Det är inte ovissheten kring vad man valt som är dilemmat, det är ovissheten kring vad man valt bort.

För mig och för många var nog val av studier en liknande sak. Jag har alltid vetat ungefär vilket program som är rätt för mig, men ungefär kan omfatta många olika program på många olika universitet och högskolor. Så hur löser jag problemet? Jag litar på magkänslan – tanken som alltid lockar lite mer, utav de två totalt motsatta tankarna som uppstår inför ett stort beslut. 

Att gå från skolbänk till praktik är en enorm omställning. Att flytta till en ny stad är en enorm förändring. En flytt innebär att byta ut allt som tidigare utgjorde min vardag. På plats bombarderas man av nya intryck. Är jag är bra nog? Kreativ nog? Duktig nog på att skriva – bidrar jag över huvud taget? Så är det för mig, förmodligen för många andra, och dagar kommer där jag inte presterat tillräckligt eller lärt mig tillräckligt mycket. Men det som väger tyngre är dagarna där jag lämnar med ett leende på läpparna. Euforin som infinner sig när jag presterat – en drog, mina damer och herrar. Total salighet.

Under tre år har jag ifrågasatt mitt studieval vid ett flertal tillfällen. Ändå sitter jag nu på min praktikplats och känner att detta är helt rätt – detta är yrket, branschen och miljön jag vill arbeta i. Jag visste det redan efter min första vecka på JMW.  Jag har nog aldrig vart så säker på en sak i hela mitt liv. När den första tanken har ifrågasatt om jag läser rätt program, har den andra tanken levererat en målande bild av mitt framtida yrke. Den där, lite mer lockande, tanken jag kallar magkänsla.

Vi gillar ljuset eftersom det innebär att vi ser vad som är framför oss. Men att alltid se vad som komma skall innebär också att inga överraskningar väntar. Min far hade fel om mörkret, men han har även lärt mig att man aldrig kan bygga något runt ”vad man ska göra” – för att lära sig något, för att bygga något, så måste man ibland lämna bekvämligheten och ge sig ut i ovissheten. Ut i mörkret. Och det tänker jag fortsätta med.

/ Jonas Persson

Vill du göra praktik hos oss i höst? Skicka ett mejl till thomas.hansen@jmw.se och märk det med ”Praktik 2015″