Befriad zon: Sensommarreflektioner

Kulturens makt
Jag har vandrat – ja, smått salig – omkring under Stockholms Kulturfestival och sett hur det plötsligt funkar. Här är morsorna och farsorna på stan (ge oss bara en bra anledning så lämnar vi sofforna), här samlas ungdomarna – utan våld. Operasnobbarna lyfter bara lite på ögonbrynen när skrålande ungdomar ginar över Gustaf Adolfs torg och vilsna pensionärer irrar omkring bland tälten på Ung08. Här finns inga tillrättalagda pseudoaktiviteter, bara bra kultur. Vill inte höra några motargument, bara tro att detta är kulturens makt.
Sommarkattsmyten?
Jag älskar katter (och hundar), jag älskar barn också. Men bara för att man värnar om barn får man inte säga att antalet fall med barnmisshandel ökar – om det inte är sant. Ändamålen helgar inte medlen. Idag slår Expressen och Metro stort upp frågan om att antalet övergivna katter ökar, att pressen på katthemmen är enorm, att det finns minst 400 000 herrelösa katter i Sverige. Gulliga katter gör sig bra på bild, gulliga katter som det är synd om och som är övergivna går absolut inte att motstå. Ursäkta, om jag ändå är skeptisk. Visst finns det sjuka och elaka människor som missköter sina hundar och katter men när vet man om en frigående katt är hemlös – och hur räknar man dem? Fråga runt i din omgivning; har du en endaste gång hört talas om någon som bara lämnat en katt vind för våg? Jag vågar tro att myten om sommarkatten är just en myt. Närd av kattälskande – men kanske feltänkande – människor.

Ina Zackari-Näär