Min chef dödar Facebook

JMW har, som många av er har sett, figurerat i media den senaste veckan på grund av den undersökning vi genomfört kring sociala medier. Fenomenet är intressant i sig och speciellt ur ett kommunikativt perspektiv. Vi tror att det finns stora möjligheter att bilda opinion, driva sakfrågor eller skapa digitalt buzz i kommersiellt syfte.

När vi som kommunikatörer rekommenderar uppdragsgivare att använda sociala medier som kanal, ber vi dem samtidigt att ta ett helhetsgrepp om sitt varumärke i den kanalen. Så låt oss nu utifrån detta beröra stackars uttjatade hatälskade Facebook ännu en gång. JMW pratar om Facebook, JMW finns på Facebook, min chef ber mig följdaktligen (helt klokt och riktigt) att ta fram en JMW-policy för medarbetares närvaro på sociala medier.

Jag går in på min profil och sonderar terrängen inför min uppgift. Raderar lite foton. Väljer ”limited profile” för de allra flesta i min vänlista. Nu kan de inte se min feed, min vägg, min status, mina vänner eller mina fotoalbum. Problemet löst.

Så – när nu allt fler pga av integritetslängtan eller företagspolicys, går samma väg. Hur kul är då Facebook? Kan vi kombinera professionellt och privat i ett och samma forum? Eller ännu mer relevant – vill vi? Personligt varumärkesbyggande i all ära, men fasader är inte lika spännande som människor.

Tonåringarna flyr redan, läs; http://www.idg.se/2.1085/1.118988. Och i väntan på att Facebook utvecklar bättre kategorisering av vänner, registrerar jag ytterligare en profil för en mindre vänkrets, dit inga policys når.

Linda