Martin Jönsson på SVD driver på sociala medieutvecklingen
Det finns några personer i Sverige som för mig är viktiga pådrivare av den sociala medieutvecklingen och som bidrar till att pusslet läggs för företag. En av dem som jag tror att vi i retropespektivet kommer se haft stor betydelse för företag och deras öppenhet för sociala medier är Martin Jönsson på Svenska Dagbladet. I ”rätt kanal och rätt sammanhang” driver hans krönikor vecka för vecka sociala medietänket framåt och ger pusselbit efter pusselbit. Man ska till exempel inte underskatta betydelsen av hans egna ofta självkritiska reflektioner om traditionella medier vs nya medier. Om hur han på ett enkelt sätt sätter fingret på vad till exempel bloggandet betyder genom att ur sitt eget perspektiv reflektera över det. Hur han tidigt plockat upp aktuella företeelser i bloggosfären och för ihop de båda världarna.
Idag refererar han till ”The state of the Blogosphere” Technoratis rapport och skriver:
”att bloggandet rör sig över gränserna mellan det professionella och det privata. Av bloggarna i Technoratis undersökning var 79 % personliga bloggare, 46 % ämnesinriktade bloggare och 12 % företagsbloggare.”
för att sedan fortsätta:
”Det visar att den gamla schablonen om bloggen som ett renodlat ”dagboksfenomen” är på väg att försvagas. Nästan hälften av alla som bloggar i dag gör det med ett specialintresse/fackämne eller i sitt jobb – och av dessa säger mer än hälften att bloggandet gett dem högre status och erkännande. Fördjupningen är bloggens nya ansikte. ”
Självklart är det så och jag kommer med en egen postning om rapporten i sig.
Men här vill jag betona att vi är så väldigt, väldigt långt borta från att det här är en allmän syn på bloggandet. Den brytpunkt vi befinner oss i nu kräver att vi kommunikationsproffs är pedagogiska, vågar precis som Martin Jönsson gör, ifrågasätta våra egna roller och tidigare agerande. Dessutom måste vi inse och förstå att vi för en lång tid framöver kommer verka i sammanhang där förförståelsen för det digitala ser så himla olika ut. Jag har skrivit förr om den pedagogiska guidning som behövs och kommer fortsätta att göra det. Ser det nästan som vår viktigaste uppgift, att fungera som brygga mellan dessa båda perspektiv för att på så sätt nå hela vägen fram.
Det gäller att balansera känslan ”att ha sett ljuset” och förmedla insikten om det fantastiska, enkla med sociala medier i marknadskommunikationen på ett sätt som inte är exkluderande för dem som ännu inte sett samma storhet. Till stor del handlar det absolut inte om att alla andra är mindre kloka (det blir ofta nästan elitistiskt) utan dels en fråga om prioriteringar dels en fråga om hur vi som nu ”sett ljuset” exemplifierar det. Att vi är genunint villiga att dela med oss, månar om att vara pedagogiska och verkligen vill inkludera även dem som inte hängt på tåget från första början. Framförallt att vi betonar nyttan mer än tekniken!
Vi kommer ju över en lång tid framöver verka i miljöer där det finns två synsätt. Ett med mer analoga och ett med mer digitala värderingsraster som jag och Niclas Strandh alltid ägnar en stor del av våra kurser åt att resonera om. Morgan Olofsson, chef för Rapport uttryckte vikten av att visa den nya medievärlden även för ”de som lever i den gamla medievärlden” när han skulle förklara varför Rapport visat YouTubebilderna på den finske skolmördaren.
Det här är perspektiv som absolut inte enbart handlar om ålder och tekniktillvänjning. Det handlar ytterst om ett förhållningssätt och vi ska inte ens tro att alla i vår egen bransch förstått alla perspektiv och möjligheter med de sociala medierna.
Så sent som förra veckan mötte jag en branschkollega som på fullaste allvar menade att ”bloggar är ointressenta”. Det handlar naturligtvis om att man känner sig ifrågasatt i sin egen yrkesroll och ytterst om att vi alla är rädda för den kontroll vi förlorat. Faran är förstås när kommunikationsexperter har en sådan syn eftersom det landar väldigt väl hos ”vilsna” företag, de kommer då nicka instämmande och få det de befarat bekräftat, att bloggandet är spretigt, ytligt och något som mest självcentrerade, navelskådande unga modeintresserade flickor ägnar sig åt. Det gör de företag som den kommunikationskonsulten möter till förlorare över tid.
Tack alltså Martin Jönsson och alla ni andra som bidrar till att utvecklingen sakta men säkert går framåt! Vilka de andra är? Spana in vår blogroll många av dem finns där 🙂
/Brit Stakston
Uppdatering: Apropå att företag är rädda för sociala medier.
