Helgens Facebookfeber – bara jag som har ovänner i adressboken?

Under helgen har alla i Sverige registrerat sig på Facebook. Alla.

Utmaningarna och möjligheterna för t.ex. ett företags HR-avdelning öppnar sig i en tid där konkurrensen om den bästa kompetensen är stenhård. Rådande och blivande medarbetare har sina sidor på Facebook. Lösningen är inte att göra som i England i somras där anställda stoppades från att använda Facebook.

Mitt personliga varumärke stärks av att kunna visa vilka mina värderingar är. Att kunna visa på olika sätt vad man vill och vad som engagerar och det kan gör vi gärna det på en egen Facebook-sida . . . men det finns ju många sociala nätverk av det här slaget, nätverk man har nytta av i jobbet eller privat. Som konsult i London knöts mina viktigaste kunder via de digitala nätverken som samlar yrkesverksamma inom kommunikationsfältet. Ett klick bort fanns kreativ hjälp alltid att få. Några av mina roligaste dejter har sitt ursprung i möten på nätet i olika communities.

De sociala medierna är självklart viktiga kanaler för den bild som ges av mig och det företag jag tillhör, vid sidan av alla andra. Men vad i just Facebook attraherar så till den milda grad? Vad får min allra mest community-avståndstagande vän att nu gå med i Facebook? Jag blir så nyfiken . . .

1. Alla är med – du måste vara med!

Dryga 33 miljoner som använder Facebook gör det spännande. Just de globala aspekterna och möjligheten till ett utbyte kolleger emellan blir kul att se hur det utvecklas bortom den här perioden av att ”kolla av sina kompisar”.

En funktion som alla mina tidigare anti-communities vänner fallit för är att man i Facebook vid inloggning kan välja om man vill kolla igenom sina adressböcker knutna till Gmail, AOL, MSN, Yahoo eller Hotmail. Precis den sortens adresser man haft i 10 år eller mer.

Vilken mardröm säger jag! När det för något år sen var en liknande ”gå-med-du-också-feber” i London så var det första gången jag kom i kontakt med denna funktion. När jag registrerade mig fick jag på Tagged  automatiskt upp en låååång lista över alla som någonsin varit i mailkontakt med mig. Deras bild, profil och alias visades upp och det var bara att välja om jag ville lägga in alla i min lista över vänner.

Är jag verkligen den enda som har vänner som jag inte längre är vän med? Människor jag av en eller annan anledning är genuint ointresserad av vad de gör idag. Människor som jag också hoppas har glömt mig och varför de en gång mailat mig. Varje gång jag i mitt yrkesliv eller som privatperson varit offentlig har det genererat kontakter från obehagliga människor. För den här typen av personligheter måste ju Facebook just nu vara en källa till saliggörande förströelse eftersom alla väljer att använda sina riktiga namn.

Just offentliga personers närvaro och öppenhet har också lyfts fram i skriverierna om Facebook. Låt oss hoppas inte, annat än för sina närmaste vänner. Carl Bildts sida har förstås uppmärksammats. Den korta opersonliga lista han presenterar över vänner innehåller trots allt bland annat hans dotter Gunnel och via hennes sida kan jag sedan få en lista över alla hennes vänner. Gunnel Bildts vänkrets kan alltså ganska enkelt kartläggas. På Facebook använder de allra flesta sitt riktiga namn till skillnad från andra communities där alias är vanligast. Man behöver inte heta Sofi Fahrman för att det ska hända tokigheter.

Kan inte det lätt bli svaga länkar för offentliga personer? Eller så är jag bara paranoid.

2. Öppenhet & ärlighet

Öppenhet kan diskuteras, det är ju ändå en stängd sajt för icke-medlemmar även om Facebook sedan för medlemmarna stödjer en del av dessa ”öppna” aspekter mer än andra nätverkssajter. Men att lyfta fram öppenheten som en unik chans att se andra sidor av människor är att ta i litegrann. Vad som visas kommer att ofta vara en noggrant strategiskt planerad marknadsföring av sig själv som handlar om att visa den bild man vill visa. Mekanismerna är densamma för tonåringen som söker vänner såväl som den vuxne som visar hur den bidrar till samhället – uppmärksamhet och sammanhang att tillhöra. Vi kommer att välja vad vi vill visa.

Ärlighet i en digital värld är lika töjbart som i verkligheten. Vi styr vad vi lägger ut och vilken bild vi visar och det är inte alltid nödvändigtvis det samma som ”ärlighet”.

3. Många applikationer

Det som är bäst med Facebook är att jag kan få med andra delar av mina sociala nätverk, allt kan hänga ihop lite mer med de andra virtuella sammanhangen jag finns i.

Applikationerna skapar också en viss rörighet och en del av dem är så genuint larviga (ja, ja jag vet att jag inte behöver använda dem…men ändå) och för tankarna till de allra första datingsajterna. Hur ofta tror ni Carl Bildt eller hans vän Lars Johansson  öppnar X-me applikationen i Facebook som: ”X me opens up a whole new world of action-based communication, for example ’Hug Her, Slap Him, Tickle Them!’ Jag ser framemot fler smarta applikationer och inte bara de mer larviga collegevarianterna. I förlängningen blir det spännande att se om just sammanfogningen av olika sociala medier utvecklas ytterligare. En inloggning för allt – sen kan jag välja vad jag vill visa för vem vare sig det gäller familj, vänner eller arbetskamrater. Tja kanske önskvärt men det kräver ju att hela mitt nätverk och min målgrupp väljer just Facebook . . .

4. Du får massor med nya kontakter!

Nya kontakter via mina vänners lista över sina vänner lyfts fram som en fördel med öppenheten i Facebook. OK, så om min väninna är god vän med Anna Carrfors Bråkenhielm blir det min ”vän” då också? Knappast – lika lite i den digitala världen som i verkligheten. Anna hör jag av mig till om jag behöver det eller om jag träffar henne alternativt arrangerar ett möte tillsammans med vår gemensamma kontakt. Visst jag ser poängen över en större ”kontroll” över vem som känner vad, säkert kan vänner i utkanten av mitt nätverk visa sig ha intressanta kontakter som jag på något sätt kan knyta an till. Men inte heller detta kan väl vara anledningen till denna Facebook-feber?

Sen undrar jag – när vi går med i Facebook överlämnar vi alla uppgifter till dem och vi har väldigt lite garantier för hur den informationen kan komma att sprids framöver. Redan nu har Facebook fått revidera sin användarpolicy i samband med de nya möjligheterna för företag att marknadsföra sig till medlemmar och där skriver Facebook tydligt:Sen undrar jag – när vi går med i Facebook överlämnar vi alla uppgifter till dem och vi har väldigt lite garantier för hur den informationen kan komma att sprids framöver. Redan nu har Facebook fått revidera sin  i samband med de nya möjligheterna för företag att marknadsföra sig till medlemmar och där skriver Facebook tydligt:

Facebook does not screen developers for trustworthiness, and cannot (and does not) guarantee that all third-party developers will follow these rules.”

I helgen hackades också etablerade jobbsajten Monster. Vi får helt enkelt se upp med vad av vårt Digitala DNA vi delar med oss av. Men slutsumman av denna vansinniga Facebook-helg, där verkligen ALLA verkar ha blivit medlemmar, så är det alltid lika spännande att vara där när ”the tipping point” sker. Nu har det hänt. Foppatofflorna  är på var mans fot och Facebook på var mans läppar.

Brit

BritP.S. Apropå Anna Carrfors Bråkenhielm. I lördags var Annas vänner i Facebook synliga för alla men idag har hon blockerat den möjligheten. Helt rätt gjort Anna.

D.S