Abdikerande vuxna stort problem för nätutvecklingen

De unga och deras relation till nätet har diskuterats extra flitigt efter de så kallade instagramupploppen. Nu senast i veckan i ett antal av de paneldiskussioner som skedde under Signatärsforum och i medier.  Den omdiskuterade debattartikeln ”Vår generation kommer att flippa ur” följdes upp i SVT debatt igår.

Och ingen diskuterar det akuta i att se fånga upp digitaliseringen i värdegrundsarbetet i skolan. Svårare än så är det inte. Om vi bara tar tag i det nu. Det är då vi ger redskap för både unga och vuxna att foga samman det som sker. En möjlighet att ta tag i de verkliga problemen som råkar gestaltas på nätet men i grunden ofta handlar om något helt annat än nätet i sig självt.

En abdikerad vuxenvärld?

Funderar inför kommande skoluppdrag om vilken roll digitaliseringen kan spela för att arbeta med innanförskap. Jag oroas för en vuxenvärld som till viss del verkat ha abdikerat helt. Vi verkar tror att alla unga fixar allt på nätet själva. Vi talar om att allt kommer ordna sig bara den här unga generationen växer upp. Och visst om 100 år har allt ju ordnat sig men innan dess då? Vi har inte råd att låta processen ta så lång tid. Vi ser ju redan nu vad som händer då.

I ett samtal med Elza Dunkels efter Signatärsforum bekräftar hon detta och har också massor av erfarenheter av hur vilse även de unga pedagogerna är i detta. Vi är själva bra på att sprida en myt idag på varje arbetsplats om att de unga som kan instagramma och twittra kommer att fixa allt. Men den unge nyutexaminerade Facebookande pedagogen har en lång resa kvar. Att omvandla instrumentell privat kunskap till ett relevant yrkesredskap i sitt arbete som pedagog är något helt annat. Att bli en god pedagog handlar dessutom om att våga bryta sin egen föreställning om skolan och lärandet som idag ännu oftast är helt baserad på lärformer utan digitala verktyg.

Exakt samma situation finns inom de flesta yrken idag. Facebookandet, twittrandet och hängandet på Flashback är inte nyckeln till allt. Utveckling sker inte med automatik. Man måste sikta på var man vill att vi ska gå och se att vi bygger vår framtid nu. Unga såväl som vuxna.

Och frågan till unga borde vara: Hur vill du att nätet ska utvecklas? Och ge dem redskap att kunna bygga det genom att aktivt delta och inte ge upp. Nätet som nyckel till innanförskap är för viktigt att slarva bort genom myter om näthat och ungas uppfattning om det.

Unga strukturerar sig – utan vuxna

Hade också förmånen att få resonera om detta med de abdikerande vuxna med Marcin de Kaminski i veckan. Han ledde en minidebatt efter Signatärsforum under rubriken ” Hur påverkar IT och nätet ungas könsroller” och hans ord ”Nätet har kommit att vara i det närmaste en egen värld, som på egen hand strukturerar sig – utan vuxna.” är en både vacker och mycket skrämmande analys.

Ur Nyhetsmorgon – Elevernas egen inställning till sociala medier

Å ena sidan kan vi just tänka att det här fixar de. Att unga alltid klarat den utveckling de befinner sig i och utforskar ny mark. Det fina att man finner egen väg till makt och innanförskap. Men vi talar om det som om dagens unga föds med en helt ny uppsättning av beteendemönster. En digital gen. Den finns förstås inte. Vi verkar tro att rådande normer inte flyttar in på nätet. Men det är klart de gör. Med kraft.

I samband med det arbete jag gjorde på plats i Göteborg runt  de så kallade Instagramupploppen i Göteborg står en sak klar. De unga vill att vi hjälper till att strukturera. Det är en generation som växer upp nu som börjar landa i en insikt ”det är kört, nätet är så fullt av skit, det är så det är” och vad tror vi händer då med nätet om låt säga 10 år när dessa unga bestämmer?

Vi måste hjälpa till. Nu.

”Inget löses av att vuxenvärlden kliver av och tror att det är ok när den där gränsen mellan mer digitalt oskyldigt tonårsskvaller passeras och omvandlas till uthängning, mobbning och sexuella trakasserier bara för att man tillhör en uppkopplad generation. I grunden tycker ingen att näthat är ok. Precis på samma sätt som de allra flesta inte tycker mobbing är ok. Vi lär oss alla att använda nya kommunikationsverktyg i relationer mellan människor i denna stund. Ingen är expert på det som sker nu. Varken de unga eller vi.”

Ur 2013 – rent mänskligt vad händer med oss nu?

Skolans roll för digitalt innanförskap

I min fråga igår ”hur vill du bidra till digitaliseringen?” svarar Anna Kaya, läraren och initiativtagaren till #skollyftet :

”Jag funderar mycket på hur vi i skolan kan motverka digitalt utanförskap. Vi har just nu många föräldrar som står utanför…jag möter föräldrar som inte känner att de kan ta del av info som levereras via skolors olika system t ex eller barn som får hjälpa till med att göra sina föräldrars ärenden i internetbank etc. Ohållbart!”

Och det blir tydligt igen att digitaliseringen handlar om så mycket mer än läsplattor i skolan. Och ändå är det alltid där vi hamnar i tekniken. Inte om digitalisering och värdegrundsarbetet. Genomsyrat i varje led av undervisningen. På köpet skulle man därmed också bidra till innanförskapet i stort för den digitala samhällsutveckling som sker. Även för de vuxna som ännu känner ett utanförskap. De måste bara förstå att det inte handlar om teknik. Det handlar om att vara förälder. Eller lärare. Helt enkelt människa i en digital samtid.

/Brit

Det här är inlägg 10 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.