Samhällsvisionen är väl ändå politikens kärnaffär?

Rubriken ”Kommunikation är politikens kärnaffär” i söndagsintervjun med nytillträdde jämställdhetsministern Maria Arnholm i Resumé  får mig att reagera. Är verkligen kommunikation politikens kärnaffär. Jag trodde ”politikens kärnaffär” var visionen för det samhålle man vill bygga, tillsammans med så många som möjligt. Redskapen för det är förstås kommunikation. En nyckel för att nå ut och upplevas som så relevant som möjligt. På samma sätt som makt blir ett viktigt redskap för att kunna genomföra den vision man har.

Citatet från Maria Arnholm återfinns som svar på frågan:

Du kommer från PR-branschen och blir politiker. Kommer du att ha nytta av din bakgrund nu när du är minister?

– Jag skulle nog säga att det är tvärt om. Jag hade oerhört stor nytta av min politiska erfarenhet när jag gick in i PR-branschen. Politikens kärnaffär är kommunikation. Du vill något och du vill nå ut med det du vill.

Politiska partier behöver inte PR-konsulter. De är proffs på att kommunicera. Jag tror att det är därför så många politiker blir PR-konsulter när de slutar.

Jag tror att om vi frågar den genomsnittlige väljaren så kommer de inte svara att politiker är proffs på att kommunicera. Snarare dras politiker ofta med stora pedagogiska problem. De fastnar  lätt i ett infrån-ut-perspektiv med ett (makt)språk starkt präglat av facktermer och blir sammantaget oftare svårbegripliga än begripliga. Det är ett av politikens största problem detta med att inte vara pedagogiska. Om det ändras leder det till delaktighet och mindre känsla av utanförskap hos allt fler.

Det är just på grund av politikers ofta bristande pedagogiska förmåga att kommunicera som de sociala medierna och den kontinuerliga dialogen, chansen att få borra lite djupare i resonemang som man inte förstår, blir en sådan tillgång för politiker och väljare. Särskilt för att de sociala medierna bidrar till att man kan lyfta fram sin politik när det diskuteras. Man kan slänga in sina politiska lösningar i diskussioner i realtid.

Per Schlingmann har verkligen visat vilken oerhört viktig roll strategisk kunskap om kommunikation har för att politik överhuvdtaget ska bli framgångsrik men han ses ju inte som representativ för den genomsnittlige politikern.

Jag tror alltså inte heller att politiker blir PR-konsulter för att de är bra på att kommunicera vilket Maria Arnholm säger i intervjun. De blir nog mer PR-konsulter för att de har fantastiska nätverk och förstår det politiska spelet innan och utan.

Jag hoppas politikens kärnaffär alltid kommer att handla om människor och det samhälle som man vill bygga. Jag ogillar tanken på en politik som handlar om att förpacka den så snyggt som möjligt. Där kommunikationen dvs orden blir överordnat det man faktiskt vill åstadkomma. Kommunikation är verktyg för att nå ut men inte det man ska utgå från för det samhälle man vill få mandat att genomföra.

Vad tycker du, är kommunikation politikens kärnaffär?

/Brit Stakston

Det här är inlägg 19 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.