Kinasyndromet
För några veckor sedan besökte jag Shanghai i Kina. Varje gång jag varit där så har jag slagits av den snabba utveckling som pågår. När jag var i Shanghai första gången, för knappt fyra år sedan, så minns jag att vägen från flygplatsen kantades av åkrar. Nu är det industrier och förorter längs hela vägen. Och inne i centrala Shanghai så pågår massiva byggprojekt, de gamla byggnaderna ersätts med nya. Höga bostadshus och shoppinggallerior. Utvecklingen går med rasande takt. Fascinerande och skrämmande.
Nyligen läste jag i DN världen om hur stora delar av den kinesiska befolkningen under de närmaste åren ska flytta från landsbygden till städerna, vilket förklarar den snabba byggtakten. Någonstans mellan 250 – 300 miljoner människor ska ta sitt pick och pack, lämna sina åkrar och tegar och flytta till städerna under de kommande 10 – 15 åren. Hissnande siffror. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det nästan motsvarar hela befolkningen i USA som ska flytta och göra resan från landsbygd till stad.
Inför den nyligen avslutade kinesiska den 18e partikongressen sa deras president Xi Jinping att drivkraften i den kinesiska tillväxten framöver ska skifta. Från ”betong och stål” till ”inhemsk konsumtion”. Det är värt att reflektera över vilken betydelse det kommer att få. Första tanken är självklart våra naturresurser och miljön. Jag har svårt att bedöma effekterna.
Men vad som fascinerar mig är att det kommer få effekt på vår konsumtion och globala varumärken. Nyligen berättade någon att intresset för vin i Kina kommer påverka våra vinpriser här i Europa. Vi kommer att se att priserna på vin skjuter i höjden i takt med att den kinesiska efterfrågan ökar. Världens vingårdar kan inte öka produktionen av vin i den takt som den kinesiska efterfrågan ökar, och som ett brev på posten, kommer då priserna öka.
En annan effekt som vi bara sett början till är hur kommer den kinesiska smaken och preferenserna påverka de globala varumärkena? Om jag har förstått rätt så har redan de stora superpremium modehusen börjat anpassa sina kollektioner till den kinesiska marknadens preferenser. Och modebranschen brukar gå i bräschen. Om tidigare västvärldens preferenser dikterade tjänster och produkters utformning så kommer nu de kinesiska konsumenterna säga sitt ord. Det innebär att alla globala varumärken som vill lyckas på den kinesiska marknaden kommer att väga in preferenserna och anpassa sitt erbjudande.
Och ja, jag förenklar. Det är fel att se Kina som en homogen marknad. Med över 1,3 miljarder invånare så ryms många olika marknader med olika preferenser. Men det är dags att börja ta Kina på allvar.
/Björn Mellstrand
