3 500 seminarium och tusentals möten

Almedalsveckan är över. Under åtta dagar arrangerades över 3 500 seminarier och events. Vid ett klockslag så fanns det 111 valmöjligheter.  Supervalåret satte sin prägel på årets upplaga. Politiken och de politiska partierna dominerade. Få intresseorganisationer eller företag lyckades sätta agendan. Ska man hårddra det så var det ingen politisk fråga som dominerade debatten. Inget politiskt parti lyckades äga årets Almedal.

Företagen var mer närvarande än någonsin under veckan. Stundtals får man känslan av att man befinner sig på ett gigantiskt mässområde när man vandrar i kvarteren runt Almedalen. Stora montrar försöker locka in besökare. Byggföretag vägg i vägg med billeverantörer och intresseorganisationer. Jag tror att i takt med att företagen blir allt mer dominerande i Almedalen kommer den politiska betydelsen att minska. Det räcker med att ett politisk parti eller en partiledare för ett av de större partierna avstår Almedalen och uppgången ersätts av nedgång.

En annan reflektion från årets upplaga av Almedalen är den höga närvaron av mediehusen. Och alla sänder direkt från morgon till sen kväll. Politikerna springer mellan de olika sändningarna. En risk, tolka mig rätt – det är en risk – jag säger inte att det är så, med det är att politikernas agendor fylls med intervjuer och tiden för att möta övriga Almedalsbesökare blir minimal.

Och Almedalen är ju just möten. Det oplanerade mötet. Det oväntade mötet. I Almedalen korsas vägar som aldrig annars skulle korsas. Dessa tiotusentals möten. De är de som gör Almedalen till något unikt.

Årets Almedalsvecka var veckan då jag botade min Almedalsfobi. Trots att jag stannade längre än mina normala 24 timmar. Och till och med förlängde min vistelse så är minnena från Almedalen bara positiva. Inser jag att gillar Almedalen. Trots gyttret. Trots kakafonin av budskap. Det är mötena som gör Almedalen.

/Björn Mellstrand