Transparensens dilemma

Under de senaste dagarna har det varit diskussion om transparens föranledda av Jan Helins och hans twittrande.

Transparens är svårt.

Jag har personligen funderat mycket kring min egen transparens. Och vad är ok att jag twittrar, bloggar och jaikuar om. För mig har det varit en resa där ständigt måste ompröva mina tidigare ståndpunkter. Mina funderingar har fått mig att ibland tystna. Framförallt så har jag funderat om mitt twittrande etc är relevant. Transparens är den fråga som vi ofta hamnar i långa diskussioner med våra uppdragsgivare om. Det är också den fråga om diskuteras flitigast på de kurser i sociala medier och bloggande som vi håller.

Är det rätt att av mig att inte twittra, blogga eller uppdatera min facebookstatus om t ex:

  1. När jag hanterar en kris för en uppdragsgivares räkning. Hur skulle synen på min yrkesroll och min kompetens påverkas om jag twittrade och bad mina twitterföljare om råd i en akut kris? Är det inte min kunskap och erfarenhet som mina uppdragsgivare vill använda sig av? Hur skulle mina uppdragsgivare uppfatta det?
  2. När jag förbereder en uppdragsgivares kommande kommunikation? Om det är ett börsnoterat bolag kan det finnas lagar som påverkar om det är OK eller inte.
  3. När vi pitchar på en konkurrents uppdragsgivare?
  4. Kundmöten?
  5. När jag för utvecklingssamtal med min medarbetare? Om innehållet i utvecklingssamtalen?
  6. När jag för samtal i JMWs ledningsgrupp om affärsplanen?
  7. När jag genomför anställningsintervjuer. Är det OK att skriva att jag intervjuar personen X Y från byrån MNO? Är det OK för mig att efter en intervju skriva att jag inte gillade den arbetssökande? Eller att jag gillade den?

Jag tror vi alla som förespråkar transparens kan hitta situationer i vår vardag och vårt yrkesliv då vi funderar över om vi ska vara transparenta eller inte. Vi måste våga diskutera gränserna för tranparens. Och hur transparens uppfattas i läsarens ögon.

Vi måste också vara medvetna om att vi lever i en tid då våra värderingar skiljer sig. Vissa har stor erfarenhet och lever stora delar av sitt liv i de digitala sociala nätverken. Andra har mer analoga värderingar. I mötet mellan dessa värderingar kommer det uppstå diskussioner och konflikter. Jag tror på delad kunskap. Jag tror på att utkomsten blir större om man tillsammans skapar den. Men jag tror inte alltid lösningen finns i de offentliga sociala nätverkstjänsterna.

Alla har gränser för sin transparens. Oavsett om man vd för en PR-byrå eller chefredaktör för en av Sveriges största tidningar. Med transparens följer ett ansvar mot sig själv, sina medarbetare och de som kan tänkas ta del av mina funderingar, tankar etc.

Vi måste våga diskutera transparens, våga utmana den, våga ifrågasätta dess gränser och våga tvivla. Om vi tror att det finns en sanning, en lösning – i form av total transparens så kommer vi missa du alltid själv bestämmer när du är transparent. För mig handlar framtiden om att våga i frågasätta, våga se saker på ett nytt sätt och att se nya aspekter. En allmänt förhärskande sanning har sällan lett till nytänkande eller nya landvinningar. Med nyfikenhet och ifrågasättande som redskap är vi välrustade att möta morgondagens problem och framtidens utmaningar.

Jag säger inte att jag har svaren. Men jag vet hur vi ska förhålla oss – vara nyfikna och våga ifrågasätta.

Björn Mellstrand

Till toppen