Tack Lunarstorm!
Allt är förgängligt och teknik åldras. Det är väl känslan när vi nu får höra att Lunarstorm går i graven. Men självklart är det så att Lunarstorm i Sverige bäddat bra när det gäller de beteenden som gör att sociala medier idag är på väg att bli Internet för många.
Utvecklingen har visserligen gått fort men samtidigt varit konstant när man tittar på det senaste åren utveckling av besökare på de största nätverken i Sverige.
Lunarstorm startade som StajlPlejs 1996, en utveckling från de olika forum som poppade upp under internets barndom. Utvecklingen har sedan gått vidare och Lunarworks/LunarGroup som sedan blev Wyatt Media äger också Bilddagboken vars popularitet ökade, antagligen mycket på Lunarstorms bekostnad.
Ingen är nog speciellt chockerad över att Lunarstorm läggs ner, liksom tidigare i vår Playahead.
Lunarstorm har gjort sitt – användarbasen har till stor del gått över fr a till Facebook.
Generellt kan man se att Lunarstorm, precis som många andra communities, byggde på en tanke om att gemenskapen byggdes ”innanför murarna” – inget gick att flytta utanför och Internets grund i hyperlänkning fanns inte. Samtidigt lärde sig många av oss de sociala aspekterna online via Lunarstorm. För första gången var det den sociala relationen som stod i centrum och till skillnad mot IRC-nätverken var det möjligt för icke-nördar att delta. Bredden på tjänsten var också viktig: där fanns allt från realtidschat till en dagboksfunktion som byggde på ungefär samma idé som bloggar. Forumdelar, röstningar, tävlingar och presentationer skapade en plats för att skapa en identitet online.
På många sätt var Lunarstorm föregångare på svensk mark till den utveckling av sociala medier vi idag ser – precis som The Well, AOL och andra stora communities varit i andra delar av världen. Idag ser vi nästan fyra miljoner svenska användare på Facebook, nästan lika många på MSN, en stor och aktiv bloggosfär respektive en medvetenhet om att den sociala webben är framtidens webb. Genom Lunarstorm lärde vi oss att hantera balansen mellan privat och offentligt liksom att inte längre behöva hitta sina vänner endast i det begränsade utbud som finns i den fysiska världen: staden, byn, skolan eller på arbetsplatsen. Det skapade möjligheter att diskutera, skapa sin egen plattform för att uttrycka sin åsikt (under många år var Lunarstorms egna poll-verktyg Wzzup! oerhört viktigt för att ta pulsen på ungdomskulturen) och att för unga skapa möjligheten att omskapa sin egen självbild genom att vara mycket mer sig själv (eller den man vill vara) online och skapa sig sociala relationer med andra förutsättningar än tidigare.
Sociala medier utvecklades under början och mitten av 2000-talet. Bland annat började bloggarna växa i antal runt 2005, vilket innebar att de dagboksanteckningar som man tidigare endast delat med de personer som fanns i den stängda communityn blev synliga för många fler – via sökmotorer och mer och mer en del av ett nytt medielandskap där öppenhet och hyperlänkar blev viktigare och viktigare. Självklart innebar också det starka fokus som kom att läggas på Facebook 2007 och framåt också ett bakslag för Lunarstorm, liksom att Bilddagboken fick ett uppsving bland deras kärnmålgrupp genom en högre bandbredd, nya kameramobiler och en bättre teknisk plattform.
Den starka utvecklingen av globala fenomen som Facebook såväl som MSN som community innebar helt enkelt att Lunarstorm tappade mark. Facebook (och tidigt Myspace) skapade en bättre dynamik – och valde att mer och mer börja att öppna upp sina väggar, låta företag bli delar av nätverket men samtidigt fokusera på användarupplevelsen.
Så Lunarstorms dagar var räknade redan för ett par år sedan.
Personligen gick jag med i Lunarstorm 1998 (edit: onekligen känns det som om det borde varit tidigare än 2000 som Lunarstorm startade) även om jag hade en vilande användare på föregångaren. Vid den tidpunkten arbetade jag som ungdomspräst och Lunarstorm var både min personliga arena men blev också en arena för att bredda möjligheten för ungdomarna att möta mig – bredda mitt varumärke och på så sätt finnas där som ungdomarna finns: både i det fysiska rummet (på skolan och ute på stan på helgnätter) respektive online. Efter att jag valde att sluta att arbeta som präst och började arbeta i reklambranschen kom också Lunarstorm att vara en bra kanal för olika annonser riktad mot en ung publik vid mitten av 2000-talet.
Men Lunarstorm blev också för mig en plattform för personliga kontakter och genom Lunarstorm har jag mött människor som jag än idag räknar som mina närmaste vänner. För vår del, vi som var över 25, blev dock Lunarstorms starka fokus på tonåringar svårare och svårare att känna sig hemma i och ett stort antal av oss valde att bygga en ny community: Quicksilver aka QS.
Så personligen vill jag tacka Lunarstorm för den tid som var – precis som vi som tror och lever sociala medier måste se att Richard Ericsson och resten av Lunarcrew skapade något viktigt i slutet av nittiotalet.
Kjaam!
