Superkommunikatörer kan mer än att twittra

Lina Thomsgård, nummer 26 på listan över Superkommunikatörer

Tidningen Resumé med partners utsåg igår Näringslivets 150 superkommunikatörer, en lista över de i Sverige som juryn anser ”förändrar genom kommunikation” och publiken på plats på Fotografiska bestod av en mängd superkommunikatörer.

Vad är kommunikation?

Temat för kvällen var förstås kommunikation och inleddes med att Per Schlingmann talade om de nya kommunikatörerna. Han betonade kommunikationens roll i det holistiska perspektiv som behövs idag. Det håller jag verkligen med om och vi brukar just betona hur de sociala medierna i sig bidrar till en holism ur såväl individens som samhällets perspektiv vilket självklart påverkar företagen. Per fortsatte sedan genom att poängtera hur centralt det är att kommunikation blir en ledningsfråga, personifieringens roll idag, förmågan att berätta historier, digitaliseringen och den ständiga uppkopplingens nya möjligheter för varje företag samt den nödvändiga kompetensutvecklingen. Ett återkommande tema var företagens möjlighet att våga ”ställa elefanten i rummet” och adressera de uppenbara problem som finns relaterat till t.ex. hur man upplevs av sin omvärld. Även det något som vi i våra perceptionsförändrade uppdrag knyter ihop med de sociala medierna. Det går ju inte att kommunicera utan att ha god koll på hur ett företag upplevs i omvärlden och idag är detta möjligt att dygnet runt få vittnesmål om.

Per summerade sedan sin presentation med att lyfta fram hur kommunikation är allt och vikten av att gå tillbaks till den grunden även som ”den nya kommunikatören”. En händelse som ser ut som en tanke att jag tidigare samma dag publicerat ett inlägg om precis detta.  Funderade över om huruvida digitaliseringen devalverar kraften i det skrivna ordet och det angelägna att bottna i kunskap om kommunikationsteorier i samspelet mellan människor idag.

Nyfikenhet som motor

I den efterföljande paneldebatten landade Per Schlingmann sedan i nyfikenhet som det absolut viktigaste arbetsredskapet när det handlar om kommunikatörens utmaningar. Låter enkelt, replikerade moderatorn och chefredaktören Claes de Faire. Javisst, svarade Per Schlingmann och tog sedan konkreta exempel på vad nyfikenheten innebär. Nyfikenhet trots sin enkelhet är precis så viktig, JMWs vd Björn Mellstrand har alltid haft det som mantra och ser det som den viktigaste motorn i vårt arbete:

”Om vi professionaliserar nyfikenheten skaffar vi oss kunskap vad som är på gång. Vi måste vilja andas morgondagens luft redan idag. Vi måste drivas av att få reda på det som morgondagens nyheter redan idag.”

Exakt så och ”morgondagens nyheter” handlar ju inte bara om det som syns i medier utan det handlar om allt som är nyheter i människors liv, det som berör och engagerar oss. Utan att ständigt spana och se de här rörelserna, utan den nyfikenheten vore vi verkligen ingenting som kommunikationsbyrå.

Digitaliseringen central men inte tillräcklig

Paneldiskussion hade temat ”Kommunikationsutmaningar i ett nytt näringsliv” som vid sidan av Per Schlingmann bestod av Elisabeth Ström, tidigare
kommunikationsdirektör på Vattenfall (hon också höll ett anförande under kvällen) samt Cecilia Perlind, TNS Sifo och Lotta Fredrikson, Hammer & Hanborg. Även de kom att beröra digitaliseringen och det jag hör mellan raderna bekymrar. Det förekom ett antal gånger under kvällen ett par slarviga referenser till digital kompetensutveckling som mest verkade handla om att rekrytera de där som kan det där twittrandet och bloggandet så löser sig behovet som finns runt digitalisering.

Jag är den första som ivrigt ständigt påpekar kunskapen om digitaliseringen är så oerhört nödvändig för ett framgångsrikt företag idag. Det finns dock ett naivt perspektiv runt detta som börjar märkas allt mer i jakten på att fylla det där digitala gapet och kanske kopplar det tillbaks till hur vi som ”early adopters” framställt oss själva. Vi som är så duktiga på att bygga våra egna varumärken där vi gärna positionerar oss som de stora räddarna för all samhälls- och företagsutveckling eftersom vi sett ljuset. Det har kanske bidragit till den här instrumentella synen på att bara vi anställer någon som kan det här med att twittra och blogga så blir vi superföretag.

Då vill jag bara säga, att nej, det kommer inte att ske. För framgångsrik kommunikation bygger just på kommunikationens grund nämligen på relationer. Och den pusselbiten förändrar sig inte trots digitaliseringen. Det är inte så att digitaliseringen gör oss till perfekta kommunicerande relationsbyggande varelser. Det är ju egentligen precis tvärtom som processen skett. Det är tvärtom människor som skapat digitaliseringen utifrån vår vilja att kommunicera och dela erfarenheter, värderingar och åsikter oberoende av tid och plats. Digitaliseringen är alltså ett svar och lösning på saker vi som människor efterfrågat. Digitaliseringen skapar inte nya människor.

De som växer upp nu är därmed inte bättre på relationer per se. Det har människor nämligen kunnat sen urminnes tider. De som växer upp (och vi) har bara en mängd nya kommunikationsredskap i möjligheten att interagera med omvärlden. Ny teknik kommer alltså inte heller förändra hur vi relaterar till varandra, vilket en publikfråga i går antydde – tvärtom det bygger och har utvecklats utifrån hur vi relaterar  i grunden som människor. Sen självklart finns det en storhet i vad tekniken möjliggör genom en massa saker som berör företag, där innovationskraften som skapas i samtal med människor över hela världen oberoende av tid och plats är ett exempel. Men som sagt:

”Jag tror det är väldigt viktigt att vi i vår digitala samtid i större grad också påminner oss om det ”analoga” beteendemönstret vi tar med oss in på den digitala arenan. Det som handlar om oss som människor, våra beteenden och behov, vår värderingsgrund, vår förmåga att tolka, våra personliga filter, maktkonstruktioner samt våga se att mottagaren självklart kan vara god men lika gärna också ond. Precis som människan alltid varit. Hur gärna vi än vill så blir vi inte bättre människor på nätet.”

Ur bloggposten ”Devalverar nätet kraften i det skrivna ordet”

Det är det ovanstående som morgondagens superkommunikatörer behöver bemästra. Att kunna twittra, blogga, instagramma, pinna bilder  eller hänga på Facebook är jämförbart med kunskapen att kunna svara i telefon eller skicka ett fax. Den kunskapen i sig vet vi ju alla aldrig varit det avgörande för dagens eller morgondagens superkommunikatörer, det är ju bara hygienfaktorer att kunna det.

Det vi ska lägga fokus på är istället vilka processer internt som förmår låta ett företag omfamna och bygga på de nya möjligheterna att relatera till sin omvärld som digitaliseringen erbjuder. Det är en bra mycket längre resa än att få en VD att anställa någon som twittrar.  De gamla systemen som behöver förändras handlar om så mycket mer än så.

Listan då…

Superkommunikatör nummer 1 blev välförtjänt Michael Wolf, VD Swedbank och själv hamnade jag på en mycket hedrande plats 48 i det här gänget. Ovan ses jag med min favoritkommunikatör Lina Thomsgård, nummer 26 på listan detta år men vänta bara det kommer klättras på denna lista.

/Brit Stakston

Det här är inlägg 2 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.