Sociala medier och politik. Valrörelsen 2010. Del 11

Kommer årets valrörelse bli så smutsig som de experter SVD talat med befarar? Vi har ett allt mer fragmentiserat medielandskap samtidigt som nyheterna också kan få ett allt större genomslag och får en längre livslängd på nätet. Nya och gamla medier lever i symbios nu på ett helt annat sätt än under förra valrörelsen.

Dagens medielandskap består också av konversationer off line och on line. Det människor talar om färdas vidare i de sociala medierna. Och får stor räckvidd. Snabbt. För att sedan hamna i de traditionella medierna.

På kort tid har Mona Sahlins väska blivit en del av Monas digitala fotspår. Googla på Mona Sahlin och de ”suggested searches” man får kommer inte bara föreslå ”Mona Sahlin  fifflar” och ”Mona Sahlin toblerone” utan numer förstås också ”Mona Sahlin väska”. Ytterligare ett ordentligt digitalt fotspår har skapats  för Mona och visar hur vanlig den sökningen varit. Ett annat aktuellt exempel är arbetslinjen och kopplingen till bajs som Unsgaaard effektfullt bidrog till att para samman i ett digitalt fotavtryck.

SVD har idag  en artikel om risken för en smutsig valrörelse och där bland annat valforskaren Peter Esaiasson från Göteborgs Universitet citeras:

”Däremot, konstaterar han, har den snabba utvecklingen på internet skapat nya möjligheter för det som brukar kallas dirty campaigning, smutskastningskampanjer.”

I artikeln tillfrågas också Torbjörn Nilsson från tidningen Fokus som fortsätter:

”Jag tror att vi i år kommer att se en kakofoni av budskap i de sociala medierna. Där kan det då bli ganska lätt att bedriva en genomtänkt negativ kampanj, säger Torbjörn Nilsson.”

Trots att  journalister idogt kommer att bevaka politikers närvaro i de sociala medierna tror jag att partimotorerna till största del kommer att dunka på som vanligt. De flesta har inte förstått hur oerhört strategiskt och relevant sociala medier skulle kunna användas för intern mobilisering och snabb positionering runt nyckelfrågor. Visst vi kommer få se politiker behöva försvara det som sagts i twitterflöden etc för traditionella medier kommer självklart bevaka Facebookstatusar, kommentarsflöden och twitterpåståenden. Och här kan transparensen användas till politikernas fördel. Snabbheten i mediet kan användas och transparensen blir ett skydd om man förstår mekanismerna här. Det hoppas jag att man på partikanslierna säkerställt. Jag är övertygad om att det kommer att behövas både en och två gånger.

Jag hoppas verkligen att de rykten som finns om partier, som skickar ut massuppmaningar om att alla ska börja twittra eller att man uppmanas publicera Facebookstatusar med vissa nyckelord nämnda, inte är sanna. Sådant eller en smutskastningskampanj bloggnätverk emellan kommer avslöjas och bli än mer pinsam än nätskandalerna förra valet. Skillnaden är bara att pinsamma nyheter med kort livslängd under förra valrörelsen kan få ett helt eget långt liv i de sociala medierna den här gången.

Sociala medier är en av de tre delar som medielandskapet består av idag och måste hanteras strategiskt i relation till de köpta och traditionella medierna. Och då talar jag om något annat än att anställa enstaka sociala medieredaktör. I 2010 års valrörelse kommer ett parti att upplevas som ignorant om man bara håller sig till den planerade valkommunikationen. Det kan finnas frågor som blir väl så mycket hetare än de önskade hos partierna och i den här valrörelsen kommer det ge fördelar att leverera snabba svar på dem.

Närhet och ständigt kunskapsflöde mellan de nya sociala medieredaktörerna som alla partikanslier anställt och pressekreterarna borde vara självklar. Det parti som kommer att lyckas bäst är de som i sin kommunikationsstrategi i den här valrörelsen också lämnar stort utrymme för realtidsaspekten. Det kommer att kosta väljare i år om man inte förstår att använda de nya kommunikationsverktygen på det sättet – att lägga fokus på att lyssna och agera – inte bara argumentera för det som står på valaffischerna.

/Brit Stakston

  • Del 1 en grundläggande genomgång om varför sociala medier är så viktiga i den kommande valrörelsen. Vad politiker ofta missar i sin syn på sociala medier.
  • Del 2 om att sociala medier är att betrakta som en tredjedel av medielandskapet idag. En summering av diskussionen runt publiceringen av del 1 samt ett aktuellt exempel med den finske statsministern och sitt användande av bloggen.
  • Del 3 med fokus på tonen i de sociala medierna och att det inte är ålder eller teknikintresse som är grunden för framgångsrik kommunikation i sociala medier. Dessutom en reflektion runt Unsgaard´s Facebookstatus.
  • Del 4 med fokus på detta med äktheten att vi tänker fel om allt hänger på en enskild närvaro som ska exponera sin vardag. Sociala medier handlar om mycket mer och för politiker ligger styrkan i att se varje medarbetares pusselbit för att bära fram partiets politik.
  • Del 5 en reflektion om två artiklar som berör sociala medier i valrörelsen samt resonemang runt det svar jag fick från partiledare och socialminister Göran Hägglund om vem som skriver vad i hans stab.
  • Del 6. Om hur Twitter används under partiledardebatterna.
  • Del 7. Om hur traditionella medier väljer att lyfta det triviala i on-line samtalen om politik samt hur fejkade frågor till twittrande politiker kanske inte är riktigt rätt sätt att utvärdera deras twittrande.
  • Del 8. Om medborgardialog och maktförskjutning samt vems ansvar det är att politiker förstår vad nätet betyder för politisk kommunikation.
  • Del 9. Ger kommentar om en undersökning som visar att unga tycker sociala medier är meninglösa för politiker att använda. Jag reflekterar över att det finns många roller och mönster att bryta.
  • Del 10. Om hur olika det där med distribuerad närvaro kan se ut – resonerar runt Carl Bildts monologbloggande och hur det inte kommer att revitalisera politiken.
Till toppen