Retorikskolan del 6

        

Tillit är inget nytt påfund, utan en viktig förutsättning för lyckad kommunikation. Aristoteles diskuterade detta redan i sin avhandling om retorik, där han menade att all mänsklig kommunikation vilar på tillit. Hans förklaring av och syfte med retorik är samlat i det grekiska verbet pisteu, vilket betyder tillitsskapande. Verbet är även förknippat med substantivet pistis, som betyder just tillit.

Att tala om tillit är att tala om en inre känsla som kännetecknas av igenkänning och förväntan. Denna känsla är en förutsättning för att tilliten ska upprätthållas, och även något som markerar att tillit inte har med sanning eller ärlighet att göra. En av mina lärare belyste detta med ett citat från humoristen Radetzki, ”Kan vi lita på att Socialdemokraterna ljuger”. Det är alltså först när vi inte vet hur vi ska förhålla oss som tilliten sätts på spel. När vi inte kan se någon mening kan det heller inte finnas någon tillit.

Tillit är i allra högsta grad viktigt i relationen mellan varumärken och konsumenter. För att ett lyckat utbyte dem emellan ska ske måste man kunna känna igen sig i kommunikationen. Och man måste kunna förvänta sig något ur det man känner igen.

Om man tar Sony som exempel. Man känner igen sig i att Sony är nyskapande teknologiskt. Speciellt inom teknologi som intresserar en yngre målgrupp. De var först med en bärbar musikspelare, Walkman 1979. De revolutionerade musiklyssnandet 1982 genom att lansera CD-spelaren och tog TV-spelandet till nya höjder med Playstation. Man kan alltså förvänta sig att de ska ligga i framkant när det gäller utvecklingen av liknande produkter. Ett mål från Sony skulle därmed även kunna vara att deras målgrupp ska vara en som vill ha det senaste, som vill sticka ut i mängden, och Sony förväntar sig därför att denna grupp ska visa upp deras produkter genom att använda dem.

Nu räcker inte den senaste teknologin utan Sony måste finna en tillitskapande grund på fler områden för att deras målgrupp ska ta företaget till sig. I vissa fall kan det vara design, i andra språket eller var produkten säljs alternativt produktplaceras. Det finns alltså otaliga arenor där Sony kan möta sin målgrupp och interagera med dem. Ofta förväntar man sig olika saker, vilket även gör att det inte finns någon absolut förpackning av de budskap man vill nå ut med.

Oavsett var man väljer att befinna sig måste konsumentens roll bli tydlig för att ett lyckat utbyte ska kunna ske. Sony måste våga släppa taget om kommunikationen och låta konsumenten sköta sin del av det kommunikativa för att båda parter ska känna tillit till varandra. Söker man sig nära sin konsument utan att ha detta i åtanke kan det gå som det gick för Sony för ett par år sedan och som jag tidigare skrivit om här . De blev totalsågade.

Man måste alltså våga släppa taget, först då kan man räkna med att känna igen eller förvänta sig något.

/Magnus

Till toppen