Retorikskolan del 3
Nästa vecka tänkte jag ta upp en stilfigur för att inte tappa bort det ena av de två synsätten på retorik som jag skrev om förra veckan. Men den här veckan tänker jag koppla minnets styrka, retorik och marknadskommunikation till varandra för att fortsätta på spåret om retorik som förhållningssätt. Jag gör det visserligen via en teknik, men själva poängen är inte att avstå från teknik utan att använda sig av de retoriska verktygen i situationer där man normalt inte ser sig ha användning för dem.
Memoria är ett steg i den neo-aristoteliska modellen. Denna modell är den man normalt använder för att bygga upp ett tal med allt ifrån förberedelser till utförande. Många vill även kalla den för partesmodell. Ni kan naturligtvis välja helt själva. Steget avser i alla fall det arbete som handlar om att minnas den information som ska föras vidare. Men varför endast använda det i talsammanhang?
Retorik som vetenskap växte fram under antiken när vi fortfarande levde i en huvudsakligen muntlig kultur. Kravet på minne var många gånger större, och ett antal tekniker för att minnas utvecklades därför. Dessa handlade i mångt och mycket om sätt att fästa de bärande budskapen i de historier som man ville berätta vidare. På så sätt blev inte historierna standardiserade utan unika vid varje tillfälle, med tanke på att man anpassade historien efter person och situation.
Vi säger ofta att vi gör detta även i modern tid, men den skriftspråkliga traditionen har gjort oss till ganska tråkiga och standardiserade individer. I jakten på att vara så effektiva som möjligt har vi gjort mallar av allt och skapat rutiner för resten. Inte undra på att det är populärt att känna sig unik.
Minnesteknik är dock åter ett populärt verktyg och ett ypperligt sätt att skapa anpassad kommunikation på. Det är ett mycket stimulerande sätt att skapa närhet till sin målgrupp, då själva poängen med minnesteknik enligt äldre modell är att tillsammans skapa en arena där man kan interagera med varandra. Att det är ett hjälpmedel till improvisation och kreativitet skadar ju inte heller.
/Magnus