Politik och sociala medier. Valrörelsen 2010. Del 5.

I serien om politik och sociala medier får detta bli en fortsättning till postningen om äkthet eftersom socialminister och partiledare Göran Hägglund (Kd) valt att kommentera den. Det svaret förtjänas att lyftas i en egen postning. Men först lite kort om två artiklar ur gårdagens tidningar som visar hur superaktuellt sociala medier blir i valrörelsen.

UNT skrev igår på ledarsidan om Bloggförbud för partiledare. Ansatsen här är att ”vem bryr sig” och med Facebook som exempel skriver man att man där når 96% av 18-19 åringar. De ifrågasätter sedan att dessa förstagångsväljare ens vill bli ”fan” till Andreas Carlgren.

I detta resonemang blandas äpplen och päron. Både siffer- och användningsmässigt. I texten påstås att ”all webbstatistik är lite opålitlig”. Låt mig säga så här de 3.1 miljoner aktiva medlemmar i Facebook är fler än de 269 700 18-19 åringar som är med. 50% av användarna är 18-34 år och de i åldersgruppen 55+ ökar ständigt. Hur  Fan-pages användandet sker skriver jag om i del 4 av denna serie men grunden bygger på att man själv väljer att bli fan. Det innebär att de 414 som valt att bli fan hos Andreas Carlgren är potentiellt sett fantastiska ambassadörer. I det lilla. Det gäller att glömma räckviddstänket när det gäller sociala medier.

Men att kasta ur sig siffror på detta sätt och med den starka undertexten av tramsighet är ett tidsdokument i sig. Hela ansatsen gör att det lilla korn av resonemang värt att reflektera över för Uppsalas politiker i denna text försvinner i alla felaktigheter initialt. För detta om att inte använda sociala mediers som ytterligare en kortsiktig kampanjkanal där man oengagerat försöker vara ungdomlig är relevant att beakta. Det händer lätt att man tror att det handlar om att vara ungdomlig och inget kan vara mer fel. Men dessa resonemang försvinner i en text som är ett ganska slarvigt och fördomsfullt sätt att kasta sig in i diskussionen om politikers användande av sociala medier. Tala med några politiker nästa gång som faktiskt gett sig in i dessa sammanhang med helt andra funderingar och som laddar inför valrörelsen på nätet. Också. Inte bara….

Så till den andra artikeln som tog upp sociala medier i den kommande valrörelsen. Expressen igår på Sidan 4 Debatt slog en valforskare fast att det är Mer krut i valaffischer än twitter och bloggar. Förstår inte detta eviga tramsande om att det är antingen eller när det gäller val av plattformar för kommunikation. Målgrupperna finns på olika arenor. Punkt. Nej det är alltså både och som gäller, sociala medier ska inte ersätta all övrig kommunikation. Det är en tredjedel av medielandskapet vid sidan av traditionella medier och annonsmarknaden. Däremot har sociala medier möjligheter att bli kittet i alla kommunikation och förnya politiken. Och bära kommunikationen vidare oberoende av tid och plats.

Men låt mig återvända till min förra post om detta med äkthet som är resonemang relevanta för varje företag och organisation. Jag använde i posten Göran Hägglund som exempel efter att jag fått ett vittnesmål i mitt inlägg om att det inte alltid var Göran själv som twittrade. Jag resonerade sen vidare utifrån detta och menade att t.ex. en tweet om att han skulle medverka i en radiosändning inte behöver vara skriven av honom själv för att vara relevant.  Göran Hägglund valde att svara:

Brit,
Först: det är jag – jag lovar:-). Jag har läst din text som innehåller mycket värt att ta fasta på för många. För mig och mina medarbetare inte minst om hur vi kan utveckla partiledaren.se vidare.

Jag finns på Facebook och twittrar se´n en tid tillbaka. Precis som du beskriver använder jag ofta – inte alltid – FB som bas också för twitter. Det är praktiskt och jag når fler. Men det är värt att understryka att snabb respons vid svar via twitter är ett måste.

Det stämmer att det finns sådant som jag inte skrivit själv. De kan delas upp så här: Det var dels under det att jag lärde mig tekniken. Nu kan jag den. Jag skriver alltså själv med undantag för att medarbetare på mitt uppdrag kan lägga upp t ex en artikel som införts i en tidning, ett inslag från tv-nyheterna eller liknande. Då står det inte “jag” på statusraden.

Allt annat skriver jag själv via min iPhone eller dator. Kerstin Kokk har alltså inte rätt i sin kommentar. Inte heller du när du tror att det var någon annan än jag som skrev inför lördagsintervjun. Detta sagt bara för att felaktigheter inte ska hänga kvar.

Jag kommer att dra nytta av det som de skrivit och jag ser stora möjligheter att utveckla användandet att tekniken. Är det klokt använd tid? Ja, jag tror det.

Egenhändigt
Göran Hägglund

Det visar dels att Kristdemokraterna har en strategi som förtjänar att förtydligas och lyftas fram dels blir Hägglund också en förebild i att han för sina partikollegor visar vad som är möjligt att göra. Vi behöver politiska förebilder som själva säger att det är klokt använd tid. Han ger också en avväpnande bild av att det ofta krävs viss introduktion för att använda nya verktyg men att det går att lära sig.

Ska bli intressant att fortsatt se hur de olika perspektiven kommer att prövas under det kommande året. Jag hoppas själv att partierna framförallt också ska se sociala mediers förmåga att revitalisera politiken och effektivisera det interna partiarbetet och fördjupa dialogen på ett relevant sätt för väljarna. Precis såsom Martin Jönsson på Svenska Dagbladet reflekterade i sin diskussion med Annika Beijbom (fp) på twitter om debattartikeln om valaffischerna i Expressen:

Samtliga delar i min serie om politik och sociala medier inför årets valrörelse finns här:

• Del 1 en grundläggande genomgång om varför sociala medier är så viktiga i den kommande valrörelsen. Vad politiker ofta missar i sin syn på sociala medier.
• Del 2 om att sociala medier är att betrakta som en tredjedel av medielandskapet idag. En summering av diskussionen runt publiceringen av del 1 samt ett aktuellt exempel med den finske statsministern och sitt användande av bloggen.
• Del 3 med fokus på tonen i de sociala medierna och att det inte är ålder eller teknikintresse som är grunden för framgångsrik kommunikation i sociala medier. Dessutom en reflektion runt Unsgaard´s Facebookstatus.
• Del 4 med fokus på detta med äktheten att vi tänker fel om allt hänger på en enskild närvaro som ska exponera sin vardag. Sociala medier handlar om mycket mer och för politiker ligger styrkan i att se varje medarbetares pusselbit för att bära fram partiets politik.

/Brit Stakston