Pensioner – ett kommunikativt dilemma…

Jag är snart 37 år, förlåt 38. Jag tror mig vara välinformerad. Och jag tycker mig ha koll. Men ack vad jag har bedragit mig. OK, frågan om pensioner är något som man gärna sopar under mattan. Men helt klart är så att jag har noll koll på mina pensioner. Häromdagen träffade jag en försäkringsmäklare som skulle gå igenom mina pensioner. Och det var som om någon pratade hindi med mig.

ATP, folkpension, PPM, ITPK, privatpensionsparande, kapitalförsäkringar, fribrev, SPP, etc etc. Ett flöde av ord utan betydelse och innehåll. Men varför är det så? Varför sorterar vi bort pensionerna ur vårt medvetande? Vill vi inte oroa oss i onödan eftersom vi alla vet att vi aldrig kommer att kunna upprätthålla levnadsstandarden när vi går i pension. Eller är det så att vi vet att vi aldrig kommer att få nytta av de pengar vi betalt till systemet?

Jag tror att det finns flera skäl. Ett skäl är rent kommunikativt. Trots att man lagt ner mångmiljonbelopp på att informera oss om det nya pensionssystemet så har vi inte tagit till oss den informationen. Ett skäl kan vara att PPM inte ger en fullständig överblick av mina pensioner. Informationen känns som allmängiltig och utan anknytning till mig.

Ett annat skäl är rent mänskligt. Vi vill inte oroa oss för framtiden och saker som känns osäkra.

Jag tror att det finns en enorm affärsmöjlighet för den driftiga entreprenör som tar helhetsgreppet och börjar erbjuda alla svenskar möjlighet att på ett enkelt sätt regelbundet få överblick av sina pensioner.

BjM