Nuet och reflektion

Sam Sundberg skriver idag i SvD om ”Nuets tyranni hotar sammanhangen” och inleder med att berätta om hur man på The Daily Telegraph kräver att reportrar och redaktör ska twittra givet antal tweets per timmar. Sen beskriver Sam Sundberg läget med pressade journalister som kommer brytas ner av alla flöden och sina försök att hitta en mellanväg.

Ja sannerligen verkar i så fall pendeln nu svänga till ett än värre scenario än det jag trodde i min undran över journalistikens samspel med twitter i samband med #tintingate.

Från ett scenario där vi nätevangelister hackat på traditionella medier för att de inte förstå nätets dynamik så är läget det att nätet blir allt mer normen och allt journalistiskt hantverkskunnande slängs ut i takt med att tweetsen produceras. Man sjunger kvalitetsjournalistikens lov men väljer ofta att tappa bort den bland tweetsen. Det är inte svårt att se en utveckling mot en allt mer populistisk journalistik vars enda uppgift är att jaga likes och delningar.

Utterly ridiculous. Och så feltänkt. Inte undra på att det finns så många skeptiska journalister kvar. Om det är så här de tror att utvecklingen måste bli.  Nuet och reflektionen går att kombinera. Källkritik, uthållighet och viljan att berätta även de där berättelserna som inte får flest likes och delningar är det absolut viktigaste kapital journalister har att bära med sig i det fortsatta arbetet.

Så kära journalister nog hittar ni väl ändå mellanvägen?

/Brit

Det här är inlägg 78 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.