När det blir för mycket av det goda
Senaste tiden har det blivit mycket melodifestival. På kvällspressens löpsedlar har vi kunna läsa om tittarstormar mot deltagarnas bröstchock, den hemliga juryn, vinnarens vilda efterfest etc. Uppmärksamheten kring melodifestivalen har varit enorm. Under de närmaste dagarna kommer vi få följa vinnaren och få reda på allt. Redan nu har vi kunnat läsa om att hundratals kvinnor förföljer Martin Stenmarck.
Och SVT är ju inte sena på att exploatera det enorma intresse som finns. Efter sex direktsända deltävlingar är det dags för dagen efter programmet ikväll. Men jag tror att Sverige nu har drabbats av en ”Melodifestival-baksmälla”. Det blev helt enkelt lite för mycket av det goda. Precis som man brukar känna efter en kväll då man konsumerade lite för mycket av det goda röd vinet och glömde bort att man inte ska blanda röd vin med champagne och vodka. Eller den där känslan när man inser att man själv varit för mycket. Alldeles för engagerad.
Det krävs en välutvecklad fingertoppskänsla. Men var går gränsen? När blir det för mycket av det goda? När övergår engagemang till att bli påträngande? Kan ett företags kommunikation passera denna osynliga gräns? Kan vi som konsumenter uppleva att det blir för mycket? Jag tror att t ex ICAs eller Telias reklamföljetonger kan bli för mycket. Hittills har de varit framgångsrika, men nu börjar de nå den osynliga gränsen. För att deras reklam ska kännas fräsch måste de hela tiden ta ett steg till, och ett steg till. Till slut börjar det kreativa, nyskapande att kännas konstlat. Och vi byter kanal. Zap. Var det samma sak som hände i början av det här årtusendet med bredbandshysterin och Bredbandsbolaget? En uppmärksamhetsspirall som bara fortsatte, hausade företaget och deras tjänster. Ledarna framställdes frälsare. Tjänsterna skulle lösa alla problem. Sedan bröts uppgången. Och efterlämnade en smak av att det blivit för mycket av det goda.
BjM
