Mörklagd reklam – problem eller inte?
Läs gärna den här artikeln från DNs kultursidor idag om hur marknadsföringen mot unga ser ut idag. Egentligen inget nytt under solen. Att varumärkestänkandet förändrats radikalt de senaste åren är vi alla grymt medvetna om.
Utgångspunkten i artikeln är Rob Walkers nya bok ”Buying In. The Secret Dialogue Between What We Buy and Who We Are” och hans begrepp ”murketing”. En mix av engelskans marketing och murk (mörk). Alltså marknadsföring som inte är så tydlig, som mörkas för oss som konsumenter. Rob Walker menar, enligt DN, att mycket av dagens marknadsföringsstrategier handlar om att:
invagga folk i uppfattningen att de numera är immuna mot reklam
Boken har skrivits för att göra oss medvetna om detta, att vi inte ska tror att vi är immuna mot all marknadsföring. Rob Walker menar att det handlar mycket mer om att företagen ”tar” än ett gemensamt givande och tagande som vi luras tro att det är idag.
Personligen värjer jag mig en del av undertonen i det Rob Walker säger i intervjun. Känns som han talar just för en äldre publik som ser marknadsföringens utveckling som ett hot och bara extrema former av manipulering. Jag tror inte att det är ett såpass stort problem att man ska tala om att ”mörka” marknadsföringen. Det är vi som väljer att se det som att mörka marknadsföringen. Jag tror den uppväxande generationen har en helt annan inställning till varumärken och större medvetenhetgrad om det här spelet än vi anar. De ser igenom mer än vad vi tror.
Rob Walker snuddar också i intervjun i DN också vid att det här är en generationsfråga hur synen på marknadsföring skiljer sig åt i olika åldersgrupper. Jag tror att unga själva anser att de tar mer än de ger ; ) Rob Walker säger själv i DN:
De är skeptiska mot de stora företagen men de väljer inte att dra sig ur den materiella kulturen. De har accepterat idén om varumärken som en legitim form av kulturellt uttryck.
Precis. Och därför ett mindre bekymmer än vi tror. Daniel Frodin skrev i sin krönika i Veckans affärer för en månad sen om bilindustrins utmaningar under rubriken ”Världens unga köper inte bil”. Att bilen inte längre är den frihetssymbol den var för tidigare generationer. Vilket utmanar bilföretagen att ta fram produkter som tilltalar dagens unga som inte vill bidra till klimatförändringarna. Det hjälper alltså inte bara med att stå utanför de rätta klubbarna och konserterna som Toyota gjort i ett av de exempel som finns i DN-artikeln. Kommer de inte stå där med en produkt som motsvarar behoven hos målgruppen är det kört ändå….så vem styr då egentligen? Marknadsförarna eller konsumenterna? Ja det där är ju en hel vetenskap i sig som jag inte ger mig in på här. Klart är dock att vi lever i en tid där individens egna uttrycksformer och kanaler – vare sig det gäller kärlek eller hat för ett varumärke är enorma.
Unga ”äger” sina varumärken idag på ett spännande sätt. Visst de köper att de ’”manipuleras” ibland men de ser inte det som ett problem. ”At the end of the day” så handlar det om att konsumera en produkt, varför då inte konsumera den produkt som hittat ett sätt att kommunicera med mig som tilltalar mig mest? Som förmedlar det jag vill förmedla om mig själv. Just idag. Just nu. Och jag har en megafon att berätta om mina upplevelser av företag i.
And it is all a part of the game that makes the world tick 🙂
/Brit Stakston
