London 2012 en uppvisning i logistik och teamkänsla

OS-flaggan vajar utanför Buckingham Palace

Tio dagar i London under de olympiska spelen var en  fin upplevelse och vi är många som nog haft en hel del OS-abstinens nu en vecka efter avslutningen. Hyllningarna för genomförandet av London 2012 har hörts från hela världen.

Min egen upplevelse som åskådare och som besökare i London under OS är fylld av positiva påminnelser om vad människor är kapabla att göra med ett gemensamt mål, intresse och passion. Jag talar inte om de galna och fantastiska idrottsprestationerna och nöjet de i sig innebar för oss åskådare. Nej jag syftar på det samspel som fanns mellan de som kommit till London för OS och de 70 000 (!) volontärer som spred glädje och hjälpsamhet i mångmiljonstaden London. Allt under devisen ”in the name of the olympic spirit”. Det blev helt enkelt 10 fina dagar i ett London fyllt av OS-rus.

TEAM GB

Harrods skyltning under OS, Team GB med Jessica Ennis i spetsen

Överallt påminnelser om OS och Team GB

Det var ”nationbranding” inte bara externt utan internt under detta OS. Det gick inte att undvika, eller dras med i, den starka ”Team GB” – känslan, medalj efter medalj jublades fram och det brittiska olympiska teamet lyftes fram och syntes i hela staden, överallt. Oberoende av stadsdel eller närhet till någon av de olympiska spelplatserna. Och britterna vallfärdade till arenorna och köpte billiga sista-minuten biljetter. Jag möte brittiska familjer som aldrig varit i London med sina barn förrän nu till OS. Det blev britternas stora gemensamma sport- och landsfest.

Och även de brittiska journalisterna drogs med och vrålade ut sin glädje när medaljerna föll på plats. All journalistisk objektiv sportrapportering försvann.  Wall Street Journal undrar om inte just journalisterna var de mest högljudda fansen. Regeln om ”no cheering in the press box” gällde inte alls. Detta var något som även BBC  ofta tog upp under OS och skämtade om att det inte gick att förhålla sig neutralt till sportresultaten. Deras uppgift blev mer att stötta än rapportera. Alla drogs med i en OS-saga och till den nivån där brittiska deltagare till slut grät av sorg över silvermedaljer. Ursäkterna var oändliga  och skammen tydlig bland de brittiska atleter som inte tog medalj. I efteranalysen blir det intressant att se den fortsatta utvecklingen av ”Team GB-känslan” i stort och på BBC Academy funderar journalisten Torin Douglas om det kan leda till en vänligare journalistik när man nu ska återgå till vardagen:

”For the media, too, there is a good deal to reflect on.

After all those celebratory headlines and feel-good photos and video reports, should they simply revert to business as usual, where good news is no news?

Or is is it possible that one of the Olympic legacies will be a kinder, gentler media culture?”

OS-dekorationer och ljusprojektioner syntes på många platser, här Tower Bridge

Som åskådare förstärktes gemenskapskänslan av gemensamma tittningar av OS över hela London i festivalliknande miljöer med storskärmar, musikuppträdanden, OS-tävlingar och annat som tillhör större samlingar av det slaget. Vrålet och firandet som fortsatte på plats när t.ex. Jessica Ennis vann sjukampen från alla de som samlats strax bredvid den olympiskt dekorerade Tower Bridge var en folkfest precis som vilken festival som helst och höll på många timmar efter hennes målgång. OS-dekorationer och ljusprojektioner bidrog också till Team GB-känslan och till en påminnelse om London 2012 överallt.

TILLGÄNGLIGHET

Triathlon i Hyde Park

Före London 2012  trodde jag att ett OS-deltagande som åskådare  var smått omöjligt och skulle kräva år av förberedelser för att det är svårt att få biljetter och att det är mycket dyrt. Biljettsläppen inför London 2012 följde samma krångliga procedur som jag föreställt mig och hotellpriserna sköt i höjden. Men under själva OS-veckan fanns det hotell till lägre pris och biljetter som inte användes såldes varje dag och släpptes på OS-sajten varefter de fanns tillgängliga. Och även om sajten inte alltid klarade trycket så fanns det alltså möjlighet att se 100 m finalen med Bolt på plats så sen som dagar  innan, om man bara var snabb nog på sajten när biljetterna släpptes. Och det var inte bara biljetter för 10 000 kr som släpptes så sent. Det fanns biljetter varje dag även för de lägre priskategorierna.

Familjen som satt bredvid mig på semifinalen av damfotbollen hade köpt biljetterna samma dag, för 30 brittiska pund dvs 300 kr. Det hände också att man i olympiska parken delade ut gratisbiljetter till tävlingar som inte var slutsålda för att fylla platser.

Brittiska supporters under triathlon Hyde Park

Dessutom fanns det förstås otaliga chanser att se spelen på plats, utan att betala något, längs Londons gator eller parker under t.ex. cykel, triathlon och maraton, vilket också blev åskådarupplevelser som bjöd på stor OS-känsla.

LOGISTIK

Vägmarkering under OS

Logistiken under OS. Det finns bara ett ord. Imponerande. Kollektivtrafiken är redan utan OS ett under av logik och tydlighet i London. Hur OS-informationen sedan adderades och tydliggjordes konsekvent var just imponerande. Det gick inte att komma fel eller inte hitta fram. Matcha det sedan med de 70 000 volontärer som fanns var du än vände dig, redo att svara på en fråga. Under väntan på eller ombord på tunnelbanan eller bussen utbytte man erfarenheter. Om tidigare OS, varifrån man kom och vad man skulle se.

Många ville fotografera sig med poliserna

Säkerhetsaspekterna hade diskuterats innan och skapade en lätt oro om det var så klokt att befinna sig i en storstad som London under de olympiska spelen. På plats under OS var polisen mycket synlig, och uppskattad, överallt där det rörde sig många människor. De var vänliga, närvarande, sökte hela tiden aktivt blicken hos människorna runt dem och många var de turister som ville fotografera sig med poliserna. De kom ofta från områden långt utanför centrala London. För vägangivelser etc hänvisade de alltid till volontärerna.

SOCIALA MEDIER

Här i Sverige diskuterade man hur twitter hanterats under OS, både under de mer skandalartade formerna eller om det blir viktigare att twittra än att tävla. Det har också diskuterats i Storbritannien men utan undertexten av antingen eller som ändå fortfarande andas i de situationer som svenska medier lyfter fram när händelser i sociala medier hamnar i blåsväder. I Storbritannien hanterades och beskrevs också de ”twitterskandaler” som skedde, samtidigt som man i nästa inslag integrerar andra händelser som rapporterats via sociala medier. Twitter och andra sociala medier är naturliga delar av nyhetskällorna. Varken mer eller mindre. Det blev väldigt tydligt som besökare  av London 2012.

Händelsen där NBC med hjälp av företaget Twitter stängde av en journalist var anmärkningsvärd. NBC sa senare att det var Twitter som uppmärksammade dem på kritiken mot dem. Båda var ju knutna till de olympiska spelen. Det avstängda kontot öppnades senare och Twitter bad om ursäkt. Denna censurering eller liknande agerande är angeläget att lära av och diskutera vidare.

ARVET AV LONDON 2012

Intressant var också att många av de som inför OS demonstrerat och kritiserat t.ex. missiler som placerades på takhusen under OS eller att det inte vare ett OS för alla tystnade helt även på de egna plattformarna som bloggar och twitter. Efterdiskussionerna om olympiabygget och kostnaderna för detta lär dock fortsätta. The Guardians OS-data visar bland annat vad de 65 brittiska medaljerna kostade britterna (i genomsnitt 4.5 miljoner GBP per medalj). Om några år får vi svaret på om de visionerna som fanns för vad som skulle hända efter OS skedde. Inspirerade man en framtida generation och blir framtiden så ljus för närområdet runt olympiska parken som man aviserade tidigare:

”the centrepiece for the Games, will generate significant sporting, social, economic, cultural and environmental benefits for the surrounding communities for decades to come.”

Källa: An inspiring legacy A great Future after a great Games

OS-STADEN LONDON ETT PERFEKT RESMÅL

Cykelturerna genom London blev fler än vanligt under London 2012

Att besöka en OS-stad av Londons kaliber innebar en massa andra positiva upplevelser vid sidan av OS-firandet. Innerstaden där jag bodde hos en god vän var till stora delar avstängd. Min känsla var också att det var mycket färre vanliga turister på t.ex. kulturcenter, museum och annat. Eller så hade man vant sig så vid extremt stora folksamlingar under OS-events så besök utanför OS-sammanhang upplevdes mer glesbesökta än de egentligen var. Men en sak är säker att få cykla tre varv i rondellen utanför Buckingham Palace i en känsla av ödslighet – det lär inte hända igen och tillhör några av höjdpunkterna av London 2012. Att kunna cykla genom London i lugn och ro skapade ytterligare närhet till en stad som redan före London 2012 låg mig varmt om hjärtat. Och klart jag känner mig som en del av Team GB  : )

/Brit Stakston