Ledarskap och digitalisering

Digital kommunikation är den av vår samtids kommunikationsverktyg. Sociala medier är vardag i många verksamheter idag. Åtminstone genom att det finns mer eller mindre väl fungerande Facebooksidor, twitterkonton och en blogg eller ett YouTube-konto. Frågan många ställer sig nu är hur man kan ta saker vidare. Det är vanligt att sociala medier är mest en marknadsföringsaktivitet präglad av megafonkommunikation med ett starkt inifrån-ut perspektiv. Alldeles för ofta fullständigt styrt av kommunikations- eller marknadsföringsavdelningar. Och alldeles för ofta långt ifrån ledningsgruppen. Vilket leder till problem för man kommer inte vidare.

Det är ju nu dags att gå vidare från att ha planerat och etablerat vissa digitala verktyg till dels kunna dra slutsatser av det man lärt sig och vidareutveckla dels göra en analys av hur digitaliseringen påverkar möjligheterna att göra affärer på sikt. Integreringen av sociala medier måste ske i fler delar av en verksamhet för att bli framgångsrik och ge full utdelning.

Frågorna jag möter nu:

  • Vad gör vi för att kommunikationen i sociala medier ska bli en naturlig del av arbetet?
  • Vad gör vi när HR, försäljningsledet eller andra affärsområden vill vara en del av socialamediearbetet?
  • Vad gör vi när hälften av arbetskamraterna fortfarande inte ser värdet eller nyttan med sociala medier. Hur engagerar vi alla medarbetare?
  • Vad gör vi när nästan inga, utom vi själva, interagerar med oss på de plattformar vi valt?

Det kretsar mest runt interaktionerna på Facebook, bloggar och andra plattformar. Man fastnar här och gör sällan kopplingen till verksamhetens framtidsfrågor. Man har fullt upp att fylla plattformarna med innehåll och drar  åt olika håll internt.

Lösningen är enkel. Det är en ledarskapsfråga. Ingenting annat. Det är i ledarskapet som signalen ges att det är prioriterat att addera digital kommunikation till det som görs idag, oberoende av affärsområde. Det är här mandat ges att pröva, utbilda och skapa den trygghet som behövs för att kunna integrera sociala medier i varje led inom verksamheter.  Det är ledningen som säkerställer kompetensutveckling för alla medarbetare. Det är ledaren  som skapar grogrund för och säkerställer att de nya idéer som kommer födas ur den nyvunna digitala kunskapen hos samtliga medarbetare tillvaratas och genomförs. Det sistnämnda görs sällan.

Utmaningen är förstås ledningens egen sjukdomsinsikt. Förstår man digitaliseringens konsekvenser och finns medvetenheten  om vilken kompetens som då krävs hos dem själva. Lösningen handlar inte alls om att nyrekrytera en mängd ”digitala VDs” utan tidigare erfarenhet av verksamheten. Den digitala kunskapen är lite värd om man inte har förmågan att förstå verksamheten i grunden. Kärnan i verksamheten är självklart fortfarande utgångspunkten. Instrumentell kunskap om nätet är inte en långsiktig lösning. Det är att jämföra med att en analfabet anställer någon som kan läsa böckerna åt sig.

Hösten 2012 närmar vi oss en situation där en ledning som försummar digitaliseringen är en ledning som grovt försummar verksamheten. Och hur många företag och verksamheter har råd med det?

Svenska Dagbladets avgående kulturchefs kommentar till sin avgång förra veckan är en stark samtidsmarkör för exakt de resonemang jag för. Citatet är också något för landets samtliga företagsledare att fundera över.

Nu är det ett generationsskifte på gång inom journalistiken där digitaliseringen sätts i centrum. Det förändrar också journalistiken. Jag förstår förändringen intellektuellt men omfattar den inte med den entusiasm och inspiration som krävs för att leda den. Som skribent är det oproblematiskt, men som chef blir det problematiskt, säger Kaj Schueler

SvD 15 augusti,  ”Martin Jönsson blir chef för SvD kultur” av Tobias Brandel

Dra nu inte heller slutsatsen att detta bara berör journalistiken. Så enkelt är det inte. De allra, allra flesta verksamhet står inför precis samma innovations- och affärsutvecklande möjligheter som de traditionella medierna idag gör. Men det kräver alltså att man på ledningsnivå säkerställer att den nya tidens kommunikationsverktyg förstås. Digital läskunnighet. Inte för att kunna genomföra marknadsföringskampanjer på Facebook eller Twitter. In i företagets kärnverksamhet med en konsekvensanalys av digitaliseringen. Och in med resultatet i företagens framtidsvisioner. Hur många företagsledare är ödmjuka och kloka nog att våga dra samma slutsats av vad som krävs som SvD och Kaj Schueler?

/Brit Stakston

 

 

Till toppen