Låt inte det som händer i Almedalen stanna där

Jag är verkligen ingen Almedalsexpert eller veteran. Jag har ett schizofrent förhållande till denna vecka. I år blev det ett superkort besök. 20 timmar. Och i år bär jag med mig en positiv känsla. Nästa år ska jag stanna längre. Men efter min hemkomst har en parafras malt i mitt huvud ”what happens in Almedalen – stays in Almedalen”.

Almedalsveckan är slut. En intensiv vecka med tusentals seminarier och 100 000-tals mänskliga möten är till ända. Nu väntar för många semestrar. Avkoppling, då blir jobbet och Almedalen alltmer avlägset. Ur det perspektivet är Almedalsveckan dåligt placerad. Den agenda som sätts, de frågor som lyfts och de möten som inspirerar risker falla i glömska som en följd av de lata sommarveckorna som väntar.

I mitten av augusti så tror jag att många av Almedalsbesökarna har svårt att komma ihåg de aktiviteter, jippon och initiativ som togs. Det gör mig orolig. Vi är många som arbetat för att skapa uppmärksamhet om viktiga frågor. Allt från skapa ytterligare engagemang för Isaak Dawit till att få killar att kolla sin pung. Frågor som är lika viktiga under Almedalsveckan som resten av året. Som kommunikatör är det viktigt att följa upp insatserna under Almedalsveckan. Hur tar vi dem vidare? Hur gör vi oss påminda när de vi mötte i Visby är tillbaka framför sina datorer? Hur säkerställer vi att investeringen som gjorts får en ännu större avkastning.

Det handlar också om att följa upp alla de kontakter som etableras under veckan. Mitt råd är enkelt ta kontakt. Skicka ett mail. Sänd ett DM på twitter. Tacka för senast och ta initiativ till ett nästa steg. Låt inte relationerna i Almedalen stanna vid att vara just Almedalsrelationer som väcks till liv en gång per år.

/Björn Mellstrand