Klarar de politiska partierna av dialogen?

Om några veckor är det val till det EU-parlamentet. Valtemperaturen är fortfarande låg. Men intresset från de politiska partierna att pröva nya former för sin kommunikation ökar, inspirerade av Barack Obamas framgång. Ett lågt valdeltagande i EU-valet får inte tolkas som ett misslyckande för de sociala medierna. Utan snarare som ytterligare ett bevis på att EU-valet är en ”lågintresseprodukt” – som har svårt att skapa engagemang oavsett vilken form för kommunikation man väljer.

Den stora frågan är om de politiska partierna har insett vilken enorm utmaning de sociala medierna innebär för deras beslutsstrukturer, organisationer, etc.

Ska man hårddra det så är de politiska partiernas grundväsen bygger på servera ett färdigt åsiktspaket som presenteras för väljarna. Påverkan av innehållet i paketen är förbehållen den krypande skaran av medlemmarna. Dialogen föregår de interna besluten. Det finns formella organisationsstrukturer som styr och avgör vem som har inflytande. Efter beslutet är dialogen avslutad. Nu vidtar megafonen, då man marknadsför sina budskap.

Konversationsmarknadsföring bygger ju i stor utsträckning på ett medskapande. Medskapande i alla delar.  

De politiska partierna ställs i de sociala medierna inför en stor utmaning – lyssna. Partierna är vana att lyssna på sina medlemmar. Men lyssnandet på väljarna sker vid ett tillfälle – på valnatten – då får de sin dom. Efter valet påbörjas den interna dialogen igen. 

Med de sociala medierna så behöver de lyssna, involvera och ta intryck under hela resans gång. För de politiska partierna innebär det en stor utmaning eftersom det ifrågasätter deras position som uttolkare av sanningen och vägen framåt.

Hur ska ett parti förhålla sig till den feedback partiet får från väljare och sympatisörer i de sociala medierna. Låt säga att de får kritik för ett ställningstagande – är det då ett argument för att förändra sin position? Hur ska en twitterstorm uppfattas och värderas?

Att börja kommunicera i de sociala medierna kräver ett nytt förhållningssätt. Megafon ersätts av dialog. Munnen byts mot öron och handens handling. Klarar de politiska partierna av dialogen?

Vi kan med största sannolikhet anta att de politiska partierna och de politiska företrädarna kommer att öka sin närvaro och aktivitet på bland annat Twitter de närmaste veckorna. I Almedalen kommer twittrandet att nå sin höjdpunkt. Det är inte svårt att förutspå att Almedalsveckan kommer att gå i twittrandets tecken. Twitter kommer att vara den viktigaste informations- och nyhetskällan. Men kommer de bry sig om vad som sägs i twitterflödet?

Björn  Mellstrand