Frustrationen över att inte få rösta

Det amerikanska presidentvalet röner stor uppmärksamhet. Tidningarna och övriga medier är fyllda av reportage. Presidentdebatterna har sänts i TV. De politiska kommentatorerna analyserar. Det är nästan så man kan tro att vi svenskar har rösträtt och att det är ett svenskt val. Och jag ska villigt erkänna att jag är väldigt intresserad av presidentvalet. Jag känner ibland en stor frustration över att inte jag har rösträtt i det amerikanska valet. Det amerikanska presidentvalet känns närmare och viktigare än t ex valet till EU-parlamentet. (Frågan är om det amerikanska presidentvalet har uppmärksammats mer än EU-parlamentsvalet. Och när jag gör en sökning i en databas vinner presidentvalet – överlägset.) Visst har det amerikanska presidentvalet stor betydelse för oss. Visst påverkas Sverige om vi får en president som är för frihandel eller mot Kyotoavtalet. Men det är långt borta. Valet till EU-parlamentet har större betydelse. Men varför har presidentvalet så stor uppmärksamhet i svenska medier? Kan det vara så enkelt att valet uppfyller nästan kriterier för bra nyhetsdramatik: 1) Det är enkelt att polarisera – det onda mot det goda (i Sverige är John Kerry representant för det goda och George W Bush det ondas inkarnation) (OBS! förenkling). 2) Det finns en dramatik – kampen om Vita Huset och makten över världens enda supermakt. Det jämna läget i de senaste opinionsundersökningarna bidrar till att höja temperaturen. 3) Det är i sig själv personifierat – Kerry är gift med en miljardärska och Bush har två tvillingdöttrar. Kerry stred i Vietnamn och Bushs pappa har varit president. 4) Det är enkelt att förenkla. BjM