DNs sågande av politikerbloggar pinsam men viktig
Dagens artikel i DN där de drar den felaktiga slutsatsen att riksdagsmännens bloggande är ett fiasko pga att det låga antalet kommentarer är välkommenterad och väldebatterad. Emmanuel Karlsten från tidningen Dagen tycker DN bygger nyheter på okunskap. Niclas Strandh dunkar till med en heltäckande postning där han dels sågar DNs metodik som ligger till grund för artikeln dels summerar en del av de råd vi ger under våra gemensamma bloggkurser.
Själv skäms jag av den okunskap som återspeglas i artikeln hos en av landets större dagstidningar men fascineras också av den spännande resa vi gör just nu.
Ännu ett exempel på att sociala medier tuffar in i folkhemmen nu. Faktiskt. Trots den korkade slutsatsen. Samtidsdokumentation av rang.
För inse. Det är DN vi pratar om. Som både en och två samt en tredje gång under året visat en väldigt räddhågsen inställning till det nya medielandskapet och då har jag inte ens berört FRA-bevakningen. Det är alltså de som idag toppar med ”Riksdagsmännens bloggar ett fiasko” på en härligt långledig söndag med mycket tidningsläsande. Med en enorm spridning inte bara i bloggosfären även i radio och tv hela dagen.
En artikel som lyfter upp ytterligare en dimension i bloggandet till diskussion, nämligen kommentarerna. Det i sig är faktiskt väldigt intressant.
För även om det där med kommenterandet är vardagsmat för de som är vana sociala mediekonsumenter så är det en aspekt av sociala medier som inte alls är självklar för alla. Och något som vi sällan sett hela artiklar i traditionella medier ägna sig åt. Att Mats Carlbom, DN sedan missar en massa andra saker som självklart påverkar antal kommentarer i en blogg som bland annat bloggpostens innehåll, generell tonalitet, antal in- och utlänkar samt kanske framför allt förmågan att ens vilja föra en dialog hos skribenten är ju sorgligt.
Visst hade det varit mer intressant och utvecklande för partipolitiken om artikeln hade utgått från bloggens styrka och mer analyserat hur väl politiker verkligen utnyttjar denna nya möjlighet på den digitala arenan. Men det kommer. En dag så. Självklart. Det är ju som Niclas säger i sin postning att ”sociala medier är fortfarande i dagisåldern i Sverige”.
Det vore dock synd om artikeln leder till att en och annan politiker finner ytterligare argument för att enbart fortsätta medverka i DN och i Rapport. Men kanske är det den sortens politiker som ändå inte har förmågan att vara transparent, genuin och personligt närvarande….
Men förhoppningsvis sådde denna artikel trots allt ett frö hos många av de traditionella tidningsläsarna att man faktiskt förväntas kommentera i en blogg eller i andra sociala medietjänster där kommenterandet är möjligt. För även om artikelförfattarens slutsats är korkad så lyfter artikeln i sig aspekten av att det är meningen att man ska kommentera. På de bloggkurser vi ger får vi ofta den raka enkla frågan ”men är det ok att kommentera!?”. När vi betonar att det är en lika viktig del som bloggposten i sig och att det dessutom är välkommet skruvar många generat på sig och berättar att de inte trodde de hade något att komma med eller att det är ok att kommentera.
Det är allmänt känt att det är många fler som läser än deltar själva genom att författa egna inlägg eller kommentera i de sociala medierna, det är också relativt åldersrelaterat dvs fler i den yngre åldersgruppen kommenterar. Det handlar mer om att man inte känner till etiketten på nätet än en genuin ovilja att delta bland de äldre åldersgrupperna. De flesta är som våra kursdeltagar, som inte trodde de kunde/borde.
Jag tycker alltså att den ursprungliga ansatsen är intressant, att vilja fokusera på dialogen i analysen av politikernas bloggande. Att det sen gjordes taffligt, utan en vettig mätmetod eller med en relevant analys av varför det inte kommenteras hos de studerade bloggarna visar en bristande insikt om sociala medielogiken. Men tänk…det verkar ju ha startat med någon slags idé om att vilja se om dialogen funkar. Någon har ju ändå förstått kärnan i sociala medier vilket verkligen är mer än vad jag hade trott om DN, om jag ska försöka vara lite positiv, samtidigt som jag avslöjar min inställning till DNs förmåga att omfamna sociala medier 🙂 …men ändå, tänk alla dessa bloggposter, alla dessa artiklar, radio- och tv-program som idag tagit upp detta vidare…det bidrar ändå till att fler förstår och diskuterar sociala medier.
För varje diskussion, varje försök att skildra skeenden är viktiga steg mot en större gemensam ökad förståelse. En väldigt intressant att resa att följa och göra för oss alla. För gränserna suddas ut ju längre resan pågår.
Och när jag ändå har chansen…det är inte bloggandet som kommer att avgöra valet 2010, det är det politiska parti som förstår styrkan i alla sociala medietjänsters potential att förnya det politiska arbetet, internt såväl som externt. Det handlar alltså om så mycket mer än bloggandet. Men det handlar definitivt om dialog. Fullständigt oberoende av tid och plats.
/Brit Stakston
