BEFRIAD ZON: Vi får inte bli vad trädkramarna var för miljörörelsen
Under ett samtal med en av våra kursdeltagare fick jag en tydlig bild av var vi befinner oss nu. Det går nästan att ta på paradigmskiftet. Den där känslan av att det bubblar under ytan överallt. Hur pusslet läggs hos fler och fler företag. Dag för dag, vecka för vecka blir det allt tydligare. Precis som det var strax innan miljö- och klimatfrågan hamnade högst upp på allas agendor. Jag ser många paralleller mellan ”trädkramarna” och den ”sociala mediebubblan” som vuxit fram. Det viktigaste är att vi lär oss en del av miljörörelsens misstag och inte arbetar på ett sätt som avskräcker från deltagande bland alla.
För fem år sedan jobbade jag i energibranschen och mötte engagerade människor som länge arbetat med energi och hållbar utveckling. De hade förstått och varit aktiva inom miljörörelsen länge. De var frustrerade, oroade för framtiden och såg ingen förändring under sin livstid. Minns samtal där jag försökte förmedla det som låg och bubblade under ytan. Jag hade rest runt landet och träffat så många människor även bland de inte traditionella ”trädkramarna” och upptäckt hur stort intresset var. Hållbar utveckling, miljö- och klimatfrågor var ju helt klart på väg att bli frågor med brett engagemang. Men nej, ”trädkramarna” var så trötta på att inget hände. De såg nästan inte att förändringen var möjlig. De var otåliga. De var uppgivna. De var trötta på att slåss för förståelse. De trodde ingen annan kunde förstå saker bättre än vad de själva gjort som sett detta så länge.
Precis där, är vi idag vad gäller sociala medier. Exakt i den där brytpunkten. Det bubblar precis sådär under ytan som det gjorde då vad gäller miljö- och klimatfrågor.
Om jag då sagt till ”trädkramarna” att det finns en förståelse, en vilja att förändra och ”vet ni att om fem år kommer Volvo behöver varsla som följd av att de inte tillverkat tillräckligt många miljöbilar” så hade de skakat på huvudet och sagt ”Aldrig. Det händer inte.”.
Saker vi diskuterar idag vad gäller sociala mediers relevans för företag kommer vi om något år skaka på huvudet åt att vi ens diskuterade om det var relevant för företag eller ej för det kommer att vara självklarheter.
Vi som tycker vi kan sociala medier, har upptäckt fördelarna och testar allt nytt har en viktig huvuduppgift nu – att vara goda pedagoger. Att låta alla de som inte hackat kod sen 96, som kanske gick med i sitt allra första sociala nätverk häromdagen och som inte har en aning om vad mikrobloggande är en chans att också kunna se dynamiken och kraften i de sociala medierna.
”Trädkramarna” alienerade sig nog bitvis på ett sätt som till och med avskräckte folk från att bry sig. Minns ett inledningstal av Fredrik Reinfeldt för tre-fyra år sen då han berättade hur miljöarbetet såg ut för 30 år sedan. Att det var rena skrämselpropagandan när han gick i skolan. Hur han var den enda i skolan som förstått att det där inte kunde vara riktigt sant (!) och hur unge herr Reinfeldt vägrat tro att man tvunget skulle behöva gå tillbaks till stenåldern för att rädda jorden. Han menade att miljörörelsen haft den inverkan på honom och förklarade att nu ville han vara med eftersom man kan både rädda jorden och behålla nuvarande standard…
Ok så vad vill jag säga med denna historia? Det finns mycket att säga om Reinfeldts förklaring till varför han inte engagerat sig i miljöfrågor tidigare som jag lämnar därhän. Men det finns något att bära med sig av den historien. Att vi som tror på sociala medier inte får bli de som stoppar utvecklingen för vi inte har tålamod med dem som inte förstått än. Att vi ser dem som mindre vetande när allt handlar om prioriteringar och att man lever sitt liv lite olika. Att vi ibland blir för elitistiska och tekniska så nyttan glöms bort att nämnas. Att vi kanske blir så rabiata i jakten på transparens och dialog att vi ger folk samma slags vanföreställningar om vad sociala medier är, såsom palestinasjalarna gav Reinfeldt mardrömmar om miljörörelsen under en lång tid.
I mitt jobb får jag varje vecka, just nu varje dag, möjligheten att inspirera företag och visa dem möjligheterna med sociala medier. Framför allt får jag också chans att lyssna på de rädslor, tankar och behov som finns hos företag. Under varje kurs och föreläsning försöker jag tänka på Reinfeldts bild av miljörörelsen och försöker göra allt det nya så greppbart, enkelt och inspirerande som möjligt. Ge nycklar att öppna dörrar med och inte skapa onödiga vanföreställningar. Ytterst är sociala medier en fråga om demokrati för organisationer, företag och individer. Där dialogen är navet. Inte propaganda.
/Brit Stakston
